Även en gravid kvinna kan bli minister

Jag blir både arg och ledsen över att läsa olika inlägg om huruvida Birgitta Ohlsson (FP) kan bli EU-minister och spekulationer kring hennes deltagande i valrörelsen på grund av hon förväntas få barn i sommar. Läs bifogade länk och vidare till Birgittas egen blogg. Har vi i Sverige inte kommit längre i synen på föräldraskap och kvinnors yrkesliv?
Visst finns det blivande pappor som inte är beredda att dela ansvaret med sitt barns mamma. Men i de fall paret tar ett gemensamt ansvar så ska väl inte kvinnan ifrågasättas?

Fattas bara att något mediasnille börjar spekulera kring Birgittas lämplighet som mamma när hon nu tänker jobba med en bebis. Då är vi definitivt tillbaka till 50-60-talet. Jag fick barn 1967 och återgick till mitt heltidsarbete efter ca 4 månader. Min man bytte till nattjänst för att kunna vara hemma på dagarna och de tider han behövde sova hade vi först barnflicka och sedan en fantastisk dagmma alldeles i närheten.
Trots detta välordnade liv för vår dotter så fick jag ta emot många slag under bältet. För vad kan träffa hårdare än att få höra att man som förälder inte är bra för sitt barn. Och allra sorgligast var att de flesta smällarna kom från andra kvinnor i olika åldrar.

Jag har dock aldrig ångrat de val jag och min man gjorde även om det var några tuffa år. Utöver att jag själv fått göra det jag är bra på (jag var ingen bra hemma-mamma) så är den stora vinsten att vår dotter alltid haft en mycket god kontakt och trygg relation med sin pappa. En relation som följt med in i morfarsrollen.

Så jag vill rikta några uppmaningar åt olika håll.
Till Birgitta: stå på Dig! Du och Mark är kompetenta att avgöra vad som är bäst för er familj.

Till FP-ledningen: här är ett gyllene tillfälle att omsätta jämställdhetspolitiken i praktisk verklighet.