Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg slutar som minister och lämnar därmed den aktiva partipolitiken. Jag hoppas verkligen att han kommer att skriva sina memoarer. Med alla de år som Leijonborg har funnits i samhällsdebatten och i den aktiva politiken skulle hans memoarbok bli en bästseller i sin genre. Och vilken dokumentation över Folkpartiet liberalernas utveckling skulle det inte vara!
Nu spekuleras det i om Lars kommer att bli landshövding i Östergötland. Själv säger han att han inte är intresserad, vilket man ju ska säga. Vad skulle passa bättre för en äkta liberal än att bli hövding i det län där rösträttsrörelsen föddes och som har blåklinten som som länsblomster.
Men - om man ska skämta till det lite - kan jag undra: är Lasse verkligen en landshövdingetyp? Som jag känner Lasse från partistyrelse, riksdagsgrupp och andra sammanhang är han inte den som syns och hörs mest utan mer den som tänker ut lösningar på svåra problem medan andra pratar. Därmed inte sagt att landshövdingar inte tänker. Men olika människor gör det på olika sätt och i olika sammanhang, om man säger så.
Skulle Leijonborg ändå tacka ja så kan jag gratulera oss alla östgötar och Länsstyrelsen till att få en hövding med oerhört bred kompetens och erfarenhet inom alla samhällssektorer. Och dessutom en fantastisk rolig och inspirerande middagstalare!