Svenska Akademien april 2018: inte en dag utan negativa mediarubriker kring denna tidigare så ärevördiga och respekterade institution. Eller kanske inte? För de flesta svenskar förknippas Svenska Akademien främst med Nobelpriset i litteratur en gång om året. Då och då kanske många läser en eller flera böcker eller artiklar skrivna av någon ledamot, en av De Aderton. Vissa av dem är/har varit mer synliga än andra. Kristina Lugn t ex. för att nämna någon av nuvarande ledamöterna.
Svenska Akademien har varit en institution utan egentligen någon som helst insyn. Nu kan vi alla bevittna den obehagliga interiören. Som det så ofta ser ut innanför stängda dörrar utan någon som helst insyn från omvärlden. Om man läser på om Akademiens historia så finner man att konflikter funnits till och från under åren sedan instiftandet år1786. Men sällan har väl personangrepp och enskilda avhopp från uppdrag haglat rakt ut i offentligheten som nu! Är det möjligt att återgå till en ordnad verksamhet utan att först ombilda institutionen, öppna upp för offentlig insyn och välja nya ledamöter?
Akademiens valspråk är "Snille och smak". Idag synes Svenska Akademien sakna både snille och smak. Sorgligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar