Läser om mannen som lyckades låna en halv miljon kronor genom att förfalska exfruns namn och ange henne som medsökande till lånet. Upprörande, javisst.
Men än mer upprörd blir jag av att läsa åklagarens motiv för att bedöma brottet som grovt. Åklagaren menar att brottet får anses grovt på grund av att det handlade om mycket pengar.
Jag trodde att det allvarliga var att den åtalade hade förfalskat exfruns namnteckning. Men det kanske inte är så allvarligt, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar