Bok om Dag Hammarskjöld

Har under några veckor läst Staffan Carlssons bok om Dag Hammarskjöld. Titeln är "Helgon och maktspelare Dag Hammarskjöld som politiker". De närmare 600 sidorna (inkl referenser och personregister) kan tyckas omfattande läsning men är väl värd sin tid. Inte bara för att få en bild av människan D.H. utan också som en historielektion och en bild av den del av 1900-talet som han verkade under. 

Själv har jag ett speciellt minne av dagarna efter flygolyckan som ledde D.H:s död. Jag var 16 år och gick sista läsåret i realskolan i Flen. Skolans rektor undervisade min klass i samhällskunskap eller vad ämnet kan ha hetat på den tiden. Han hade för vana att på lektionen ha med en bunt morgontidningar ur vilka vi gruppvis fick som uppgift att ta fram den/de viktigast riks- och världshändelserna den dagen. Jag, som redan då var samhällspolitiskt intresserad, gillade verkligen dessa lektioner. Och denna vecka - vecka 38 1961 fick jag verkligen mitt lystmäte vad gällde att få studera dagsaktuell världshändelse som också berörde vårt land. Trots mitt tidigare nämnda intresse tror jag att då i september 1961 på en lektion i Flens Samrealskola föddes det samhällsengagemang jag sedan alltid burit med mig.  

Slutsats av detta inlägg: Läs den!

3 december - Internationella funktionshinderdagen: ointressant för media?

År 1992 beslutade FN:s generalförsamling att inrätta den Internationella funktionshinderdagen (eller handikappdagen, som var dåtidens vokabulär) för att främja förståelsen i världen för människor som lever med olika funktionsnedsättningar. Självfallet var också tanken att levnadsvillkoren skulle förbättras. I tjugofyra år har dagen uppmärksammats den 3 december. Så borde ske även idag men hur är det egentligen?

Jag roade mig med att granska vilken uppmärksamhet dagen får i media idag. Väldigt ovetenskapligt i och för sig och väldigt få tidningar. Men ändå. Hittade 0 (!) artiklar. Kan det bero på att så mycket annat - flyktingfrågan framförallt - har större dignitet i medias nyhetsbevakning? Jag skulle kunnat tro det om jag hade hittat ett antal artiklar och reportage från tidigare år kring Internationella funktionshinderdagen. Jag hittade en från förra året. Övriga två som härrörde sig från 2012!

Så det där med att främja förståelse och belysa levnadsvillkoren får uppenbarligen skötas av funktionshinderorganisationerna och andra mer engagerade i detta välfärdsområde. Och så sker också. När jag googlar hittar jag aktiviteter. Och hittar faktiskt en tidning som dagen till ära har en gästkrönikör som uppmärksammar funktionshinderområdet. Tidningen är NU. Och krönikören är Lise Lidbäck. Tyvärr finns inte krönikan i digitalform. Men skaffa gärna pappersupplagan.

Det finns ljuspunkter som redovisas inför den här dagen ändå. Ett exempel är den statliga Demokratiutredningen med Olle Wästberg som ordförande som nyligen presenterade ett förslag om hur inflytandet för personer med funktionsnedsättning kan förbättras ur ett demokratiperspektiv. Svaret är: extra tid för personlig assistans ska kunna beviljas för politiska uppdrag. Läs Assistanskolls intervju med Olle Wästberg.

Nätverket Funktionella Liberaler, där jag själv ingår i nätverksstyrelsen, ger en beskrivning av vardagen för personer med funktionsnedsättning i världen, i ett inlägg på Facebook.

Ett år kvar till Internationella funktionshinderdagen 2016. Vi som känner till dagen och tycker att den är värd att uppmärksammas har ett uppdrag. Inte bara att fortsätta arbetet för bättre levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning bland annat kring ökad tillgänglighet i samhällets olika delar utan att också lyfta frågorna till offentlighetens ljus.