lördag 25 mars 2017

Larmet går: du förlorar en timme sömn!

I natt är det dags igen. Debatt och mediarubriker. Vad är det som händer? Ja, enligt somliga är det något väldigt alarmerande. Sverige  - tillsammans med ett antal andra länder - övergår till sommartid. Vad är det förfärliga? Jo, vi svenskar förlorar en timmes sovtid. En massa människor kommer att må dåligt i flera dagar. Allra värst blir det för ungdomar som redan har problem att komma upp på morgonen. Kanske beror det på att de ägnar halva nätterna åt sociala medier. Men de har de väl rätt att göra? De är ju unga. Alla skolor borde starta en timme senare på morgonen (DN). I konsekvens med detta så bör ju på sikt inget arbete behöva utföras förrän framåt 10-tiden på förmiddagen eftersom alla successivt vänjer sig vid att somna sent på kvällen/natten och vakna sent på morgonen/förmiddagen.

Vad har hänt i samhället när det skrivs spaltmetrar om problemen med att behöva ändra sina sov- resp uppstigningsvanor? Är vi så bortskämda att sådant måste bli föremål för debatt överhuvudtaget? Jag kommer nog nu att uppfattas som en antik varelse men det bjuder jag på.

Under en livstid behöver de flesta - ja, troligen de alla - anpassa/förändra sina sov- respektive uppstigningsvanor ett antal gånger. Det kan bero på restider till och från jobb, olika typer av jobb t ex skiftarbete, familjesituation som varierar över tid etc.

Om jag får välja så ligger jag gärna och läser till långt efter midnatt och sover länge på morgonen. Men jag har aldrig sett det som slags rättighet som gjort att jag inte kunnat anpassa mig till småbarnsår, till skola och till jobb. Först nu som sjuttioettårig pensionär kan jag ta mig den rätten de flesta dagar. Vilket inte betyder att jag vägrar komma till ett möte kl åtta på morgonen om övriga deltagare tycker det är en lämplig tid.

Varför ska vi då ha detta skifte mellan sommar och vintertid eller normaltid som det egentligen handlar om? Ja, det kan ju diskuteras. Själv uppskattar jag den känsla av att dagen blir längre när det är ljust längre på kvällen. När jag jobbade var jag sällan hemma före kl 19.00. Att då i slutet på mars helt plötsligt känna att "jag har en timme kvar av dagen" var underbart. Men jag hade accepterat - och skulle göra fortfarande - om Sverige återgår till normaltid året runt.

Inga kommentarer: