En spännande vecka väntar

Fyra veckor efter det svenska valet går talmannens frist för moderatledaren Ulf Kristersson ut som eventuell regeringsbildare. En spännande vecka. På onsdag ska Ulf Kristersson redovisa till talmannen om det finns ett så troligt regeringsalternativ att en statsministeromröstning kan ske. Om så är fallet kan en omröstning ske på fredag innevarande vecka. 

Om inte - ja vad händer då? Mer tid för moderatledaren? Eller sonderingsuppdraget går till någon annan? Till socialdemokraternas Magdalena Andersson? Eller??

Att bilda en funktionsduglig regering i Sverige tycks ha blivit allt svårare. Åtminstone sedan valet 2014. Jag startade denna blogg 2008 och har skrivit kommentarer efter valen 2010, 2014, 2018 och i år 2022. 

Vid valet 2010 omvaldes Alliansregeringen och jag skrev så här 

https://linneadarell.blogspot.com/2010/10/den-nya-regeringen-och-riksdagens.html

Efter valet 2014 blev min reflektion https://linneadarell.blogspot.com/2014/09/ett-obegripligt-valresultat.html

och 2018, ja då tog det tid att få ihop en regering. 134 dagar närmare bestämt. Och min rubrik blev https://linneadarell.blogspot.com/2018/09/inget-ar-som-vantans-tider.html.

Och efter årets val nöjde jag mig med att konstatera https://linneadarell.blogspot.com/2022/09/valet-ar-over-och-hosten-ar-har.html

Och på onsdag vet vi, förhoppningsvis!

Nu ställer vi av för vintern

Nu är det slutåkt med husbilen för denna säsong. Höstlöven gulnar och plusgraderna kryper nedåt även dagtid. Den här sommaren har vi inte kunnat åka så mycket. Men en fin midsommar i Karlsborg blev det i alla fall.

Eftervalsdebatt: Vem tar vem?

Vad avser riksdagsvalet tycks väl mandatfördelningen avgöra och nuvarande statsministern har avgått. 173 mandat för den sittande regeringen och 176 för konstellationen M, KD, L och SD betyder regeringsskifte. Hur den tilltänkta nya regeringen kommer att se ut är dock inte självklart. Min egen åsikt är att SD inte ska ingå. SD är inte ett borgerligt parti, vilket många tycks mena. Man behöver inte bara titta på deras "rötter". Det räcker att ta del av den nuvarande politiken så är det tydligt att partiets grund är nationalkonservativ. Och en sådan utveckling vill jag inte se i vårt land.

Då invänder en del att ca 20 % av väljarna har röstat på partiet och då "måste" de få inflytande. Visst, jag har ingen annan uppfattning i den delen. Väljare vars partier har plats i Sveriges riksdag får inflytande på politiken. Partiet har sina riksdagsledamöter, plats i riksdagens alla utskott där politiken behandlas inför de formella riksdagsbesluten. Varje riksdagsledamot kan skriva motioner, interpellationer och frågor till ministrar och när svar lämnas få stor uppmärksamhet i debatterna. Dessutom öppnas många möjligheter för en riksdagsledamot att göra besök runtom i landet hos företag, myndigheter, organisationer mm. Dels för att lära men också för att hämta ideer till politiska förslag och utspel. Så även om ett parti inte ingår i regeringen så innebär ingalunda uppdraget fyra år i isolering.    

Ända sen SD första gången tog plats i riksdagen började folk kritisera att partiet inte fick tillräckligt inflytande och att deras väljare inte respekterades. Men?? Hur många andra partiers väljare har inte under åren fått acceptera att deras parti inte ingått i regering?! Ta t ex Vänsterpartiet. Vill minnas att partiet under Gudrun Schymans storhetstid något val uppnådde 12-13 %. Men del av regering? Nej! Och som någon skrev häromdagen: Kommande mandatperiod kommer Socialdemokraterna och deras 30% av väljarkåren få "nöja sig" med det vanliga riksdagsarbetet. Så ser de demokratiska villkoren ut, eller hur?

Blickar jag ut över landet och kommunvalen ser jag en mängd olika konstellationer träda fram. Nya konstellationer och gamla traditionella konstellationer! Mer eller mindre överraskande beroende på valresultat och ibland beroende på att ett eller flera nya/lokala partier lyckats få mandat i kommunfullmäktige. Det senaste t ex i min hemstad Linköping. Under de cirka trettio år jag själv var aktiv i politiken fanns vid två olika val ett nytt parti. Ett av dem var Studentpartiet vars syfte var att verka under en period och under den tiden förbättra vardagslivet i kommunen för studenterna vid Linköpings Universitet. Något som de lyckades med genom många kloka förslag som fick majoritet i kommunfullmäktige. Det andra partiet jag tänker på var Ny Demokrati. Kanske inte att betrakta som ett lokalt parti eftersom de hade någon form av anknytning till Ians och Berts riksdagsparti med samma namn. Försvann dock efter en mandatperiod liksom på riksplanet.

I årets val lyckades det nystartade lokala partiet Linköpingslistan (LL) komma in i fullmäktige med sju mandat. Partiet har samlat ett stort antal linköpingsbor med bakgrund/erfarenheter från olika delar av samhället. En del medlemmar har tidigare varit engagerade i Liberalerna lokalt. Partiet bygger sin sammanhållning på den gemensamma viljan/ambitionen att genomföra politik som är bra för den enskilde invånaren och därmed för Linköpings kommun som helhet. Själv tycker jag att LL:s program känns mycket som ett socialliberalt sådant. Jag kommer säkert att följa partiets insatser här på min blogg under mandatperioden.                                                                                                                                                                                                                                                    

Partiernas förmåga att ta ansvar för valresultat

Visst bär vi som väljare ansvar för valresultaten oavsett om det är på nationell, kommunal eller regional nivå. Men eftersom vi väljare rimligen inte kan samordna oss så ligger hela ansvaret på partierna på de olika nivåerna att hantera valresultaten så klokt som möjligt. Med klokt menar jag både ur demokratiperspektiv och ur perspektivet  sakpolitiska beslut. På det nationella planet finns som bekant ett antal kriser där det brådskar med att finna lösningar. Här vilar också ett stort ansvar på kommande riksdag och regering att bibehålla Sverige som ett land där respekten för alla människors lika värde genomsyrar kommande beslut. Jag är djupt oroad över att så många väljare valt att rösta på SD. Samtidigt så kan jag förstå dem som menar att de mer etablerade partierna inte klarat att genomföra en politik för en bra integration, för en skola, som uppfyller kraven på att ge alla elever förutsättningar till ett liv i egen försörjning och ett rättsväsende som förmår stoppa den ökande kriminaliteten. Dock har inte valdebatterna visat att den politiken fullt ut finns hos något parti tyvärr. Hårdare tag (vad det nu är), längre straff och utvisningar ur Sverige av brottsdömda icke-medborgare är knappast det enda som krävs.  

Valet är över och hösten är här

Sen en vecka tillbaka har Sverige ett valresultat. Ett valresultat som tyder på att en ny regering kommer att tillträda. När vet vi ännu inte. Efter valet 2018 tog regeringsbildningen 134 dagar. Så länge behöver det kanske inte ta denna gång. Men helt lätt blir det inte nu heller. Visserligen finns det en mer tydlig majoritet med 176 mandat mot 173. Men om man betänker att dessa 176 mandat fördelas på fyra partier som i flera avgörande frågor har motsatta åsikter om vilka politiska förslag som framöver kan läggas fram till riksdagen för beslut så är inte regeringsbildningen helt enkel. Och faktiskt så kan innehållet inte avvakta till dess politiken ska prövas av riksdagen. Mycket av en ny regerings planer bör ingå i den regeringsförklaring som ska inleda den nya mandatperioden. Idag har den s.k. talmansrundan inletts. Kommer väl knappast innehålla några överraskningar utan beskedet blir att moderaternas Ulf Kristersson får uppdraget att försöka bilda regering.

Ser att Ulf Kristersson tydligen sagt till talmannen (enligt SVT) att han återkommer på söndag (25 sept). Under den vecka, som väntar på det beskedet, lär media frossa i spekulationer kring vilka partier som kan komma att ingå i den nya regeringen. Det kommer att finnas spekulationer mer eller mindre trovärdiga. Förmodligen kryddade med uttalanden från respektive parti vilka krav man ställt/ställer på Kristersson. Och - förstås - kompletterade med kritik från övriga fyra riksdagspartier inklusive den avgående regeringens ministrar. Puh!! Hur mycket av dåligt debattklimat kan vi väljare förväntas att orka med innan många vänder ryggen till helt och hållet. Kritiken mot hur valdebatterna skötts av partierna är ganska skoningslös på många håll.

Även om jag också tyckte illa om debattklimatet och kände att jag inte ville lyssna till mer så är min största oro för att det demokratiska samtalet avstannat. För det är ovärdigt partier och dess företrädare att sänka nivån på det sätt som skett i årets valrörelse. Blir intressant att se valforskarnas utvärderingar kring varför valdeltagandet sjönk så mycket som 3-4 % i ett val som av de flesta bedömare var ett av de viktigaste på många år. Detta med tanke på såväl inhemsk som omvärldsrelaterad framtida utveckling.

Så några mindre bekymmersamma reflektioner. Som alltid i mitten av september är det dags för höststädning i trädgården. Utöver det lite småtrista att sätta undan trädgårdsmöblerna, klippa träd som växt mer än önskvärt 

så är det faktiskt ganska njutbart med vackra höstfärger. 

Ibland kan det gå fort att fatta beslut

 Den 24 februari i år (2022) invaderade Ryssland Ukraina. Den dagen var socialdemokraterna fortfarande motståndare till medlemskap i försvarsalliansen NATO. "Tvåhundra år av alliansfrihet har tjänat Sverige väl" löd det ständiga svaret på några andra riksdagspartiers fråga om inte Sverige borde söka medlemskap. 

Nu,  inför kommande söndag den 15 maj 2022, tyder allt på att den socialdemokratiska regeringen kommer att, tillsammans med Finland, meddela att en ansökan om svenskt medlemskap i nämnda NATO föreslås inlämnas. Eftersom det finns majoritet för en sådan i riksdagen så kommer den att bifallas. Ibland kan det gå fort att fatta beslut! 

Själv är jag inte så tveksam till att Sverige ansöker om NATO-medlemskap mot bakgrund av hur säkerhetsläget i vår närhet radikalt förändrats. Även om jag sörjer över att visionen "ett Europa för fred och frihet" redan tycks kraschad. Aldrig trodde jag, att jag, född samma år som andra världskriget avslutades, skulle uppleva den förändring i omvärlden som vi nu bevittnar. 

Såg nyligen ett TV-program där för- och nackdelar med svenskt medlemskap i NATO diskuterades på ett sakligt, seriöst sätt. Även om jag, som jag skriver ovan, inte är så tveksam till svenskt medlemskap, så tycker jag att det ligger mycket i Svenska Freds argumentation kring Sveriges möjligheter att fortsättningsvis vara en röst för kärnvapennedrustning i världen. Men jag vill tro att det är förenligt. För vem vill egentligen ha kärnvapen?! Även om man inser att länder måste ha ett försvar. För det kommer troligen alltid att finnas ledare i ett eller flera länder i världen som inte kan nöja sig med det utrymme man har att styra över. 

 

Fjärde sprutan för 65-plussare rekommenderas

 Ser att Folkhälsomyndigheten nu rekommenderar 65-plussare att ta den fjärde sprutan. Bra!

https://corren.se/nyheter/coronapandemin/artikel/alla-over-65-ar-erbjuds-fjarde-dos/lye6d79jhttps://corren.se/nyheter/coronapandemin/artikel/alla-over-65-ar-erbjuds-fjarde-dos/lye6d79j

Bara några hundra mil bort....

Söndag i Sverige: Förberedde mig för en kylig men solig promenad. Men först plockade jag in några utslagna krokusar från trädgården eftersom det lär bli snö i början på veckan. En lugn och stillsam söndag således. Men...

Söndag i Ukraina bara några hundra mil bort. Krig och förödelse. Fruktansvärda bilder. 

Man saknar ord för den råhet som Ryssland utsätter ukrainska medborgare för. Och det enda skälet - en maktgalen Putin! 

Det ena krigsbrottet efter det andra begås! Inte ens respekt för att möjliggöra humanitära korridorer. 

Omvärldens dom kommer att bli hård. Men innan dess har alldeles för många offer krävts bland civilbefolkningen. Innan dess har allt för mycket av landet Ukraina slagits sönder och skövlats. 

Krig i Europa!!

Kriget i Ukraina har nu pågått i tre veckor och fruktansvärda bilder på Rysslands bombningar av bostäder och till och med sjukhus kablas ut över världen. Det är lätt att förstå Ukrainas vädjan om flygförbud. Men - samtidigt: att riskera ett tredje världskrig?! Nej, det måste undvikas. Sverige och andra länder måste hjälpa Ukrainas befolkning så mycket det bara går utan att riskera ett storkrig i Europa.

Här hemma i Sverige har upprustning av försvaret och frågan om Nato-medlemskap hamnat högt upp på regeringens och riksdagens agenda. Tillsammans med frågor om höga drivmedelspriser. Och att Sverige har fått en ny flyktingvåg. Det är intressant att notera att inte ens Sverigedemokraterna längre anser att "Sverige är fullt". Man inser naturligtvis att partiet skulle tappa röster om man visar upp samma okänslighet som man gjorde under Syrienkriget. Men att påstå att partiet bytt åsikt vad gäller svensk migrationspolitik, som en del media gör, är direkt felaktigt menar jag.    

Om det går att se något "bra" i allt detta elände så är det att EU denna gång framträder enat till skillnad från under den nyligen genomgångna pandemin.  

Avskaffade restriktioner och valår med partiledardebatt

Det måste nog bli några Corona-kommentarer även denna gång. Igår avslutades restriktionerna. Till stor lättnad för många. Till fortsatt oro för andra bl a för redan hårt pressad sjukvårdspersonal. Tidningen ÖstgötaCorrespondenten/Corren rapporterar så här om läget i Linköping och Östergötland  https://corren.se/nyheter/artikel/ny-rapport-fler-smittade-ar-inlagda-pa-sjukhus--och-ytterligare-tre-har-avlidit/.

Jag och min man kommer att ta rapporterna på allvar och fortsätta vara restriktiva tills sjukvården ger mer positiva signaler kring smittspridningen. Jag tänker ungefär som bloggkollegan Lars-Erick Forsgren i inlägget http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2022/02/for-sent-men-nu-for-tidigt-om-covid-19.html

Nog nu om Corona/Covid 19 - åtminstone för den här gången.

I september i år är det val till riksdag, kommuner och regioner. Och den första partiledardebatten i TV 4 häromkvällen. Luttrade programledare hade satt en tidsgräns för varje enskilt inlägg från de åtta partiledarna. En halv minut! Gick så där! Men ganska bra ändå tycker jag. Märkligt var att vissa av debattörerna vid flera tillfällen valde att använda merparten av den knappa tiden till att prata om andra partier?! Tänkte i början av programmet att tiden borde varit en hel minut. Men jag tar tillbaka den tanken.

Jag ska inte kommentera budskapen. Mycket kommer att debatteras och nya frågor och ställningstaganden kan komma. Sju månader är trots allt en ganska lång tid. 

Däremot kan jag inte låta bli att kommentera dagens krönika av Jakob Styrenius i tidigare nämnda Corren. Styrenius raljerar kring partiledardebatten och några av deltagarnas uttalanden. För mig känns hans kommentarer som att han antingen avser att förlöjliga inläggen eller inte förstått tanken bakom dem. Två exempel: Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar lyfte den stora tillgången på narkotika i Sverige och de penningsummor som följer med. Hon menade att alla politiker borde rikta in politiken i mycket högre grad på att få stopp på detta, eftersom narkotika spelar en stor inom gängkriminaliteten. Lätt att instämma i kan jag tycka. Att hon sedan som ett exempel tog upp knarket som sägs flöda kring Stureplan i Stockholm får man väl se som något slags (V)-markering mot "rika personer kring Stureplans-företeelsen".

Allra "roligast" anser Styrenius (MP):s företrädare Märta Stenevi vara när hon benämner förslaget om  visitationszoner vara rasistiskt. Kan hålla med om att det var att gå väl långt. Men jag kan förstå vad hon menade. Det är inte alltför långsökt att ana vad som kan hända. Nämligen att människor med utländskt utseende kan komma att bli visiterade oftare just på grund av sitt utseende. 

Personligen är jag emot att inrätta och benämna vissa områden som "visitationszoner". Svensk lagstiftning ska inte utsätta och stämpla vanliga, hyggliga medborgare som sköter sig bara för att några kriminella individer bor i grannskapet.  

Miljöpartiets önskeregering efter höstens val

SVT:s nya "30 minuter" med Anders Holmberg startade igår (19/1) utfrågningarna av partierna inför höstens riksdagsval. Först ut i intervjustolen var språkröret Märta Stenevi (MP). Som den vassa utfrågare AH är så kändes nog halvtimmen ganska lång för Stenevi. Inte lätt ens för en övertygad miljöpartist att se tittarna i ögonen och erkänna att stängningen av Ringhals kärnkraftverk var deras vallöfte 2014. Ett vallöfte som genomförts och just nu bidrar till extremt höga elräkningar för många svenskar.  

Utfrågningen avslutades med att Stenevi fick beskriva miljöpartiets önskeregering efter valet. Utan att tveka beskrev Märta Stenevi: MP, S, V och C. Motivet: MP:s bedömning är a) Sverige behöver få en majoritetsregering  b) dessa fyra partier har tillräckligt många gemensamma åsikter för att kunna nå ett bra förhandlingsresultat. Lyckas man uppnå det då kan en stabil regering bildas trots ganska stora åsiktsskillnader på andra politikområden. Jaha, där ser man! Blir intressant att se S:s, V:s respektive C:s önskeregering.

Håller Anders Holmberg måttet som fortsatt saklig, vass och tydlig utfrågare i valrörelsen så kan programmet "30 minuter" i SVT 2 bli en bra vägledning inför höstens val för alla osäkra väljare.   

Elpriser

Vad kan man förvänta sig av en regering? Ja, det minsta är väl att förslag som kan påverka den enskilde medborgarens ekonomi i den omfattning som elpriset nu gör (i alla fall för många) inte slängs fram en stund före riksdagens partiledardebatt. Och därtill framtvingad av att oppositionen kunde förväntas göra "stort nummer" av frågan om elprisernas påverkan på hushållen.

Så blev det ett förslag som nästan ingen - knappt regeringen heller - vet hur det ska genomföras, när det kan genomföras. Ja t o m oklart om det är genomförbart. 

Nu återstår att se vad som händer med löftet. Det finns också förslag från olika oppositionspartier. Och regeringen har som bekant inte egen majoritet i riksdagen. 

För egen del är jag inte orolig. Vår familj har sedan några år avtalat med vårt elbolag om fast pris. Kanske inte det mest ekonomiska när priset var lågt. Men vi klarar oss definitivt bra nu. Med eluppvärmd medelstor villa och boende utanför tätort så räcker det med att betala bensin/dieselkostnaderna för närvarande. Jag vill inte skicka några pekpinnar men att ha en planering för sin egen ekonomi borde väl merparten av den vuxna befolkningen ha. Det har inget att göra med vilka ekonomiska resurser individen har. 

Mot våren!

Nyåret 2021/22 passerat och vi undrar med viss bävan - ska världen slippa pandemin eller? Tyvärr är nog svaret nej. Enligt WHO krävs en mycket mer omfattande vaccinering i världen för att pandemin ska kunna förväntas avta i omfattning framåt halvårsskiftet. Finns den solidariteten? De flesta vill nog svara ja på den frågan men ändå så kommer det troligen inte att ske. Det handlar inte bara om tillgång på vaccin utan viljan att vaccinera sig och länders kapacitet att genomföra. 

Nu lämnar jag dysterheten för en stund och tänker att nu är det inte långt till våren. Våren, som för vår familj betyder att vi registrerar in husbilen och börjar göra utflykter till näraliggande favoritplatser. T ex Gränna ställplats vid vackra Vättern, Karlsborgs camping och i år även Stegeborgs ställplats utanför Söderköping i östgötaskärgården. Stegeborg, som vunnit priset "Årets ställplats 2021". Ett välförtjänt pris.

Men våren betyder också att vi börjar vårstäda i trädgården. Det har sin tjusning med årstidsväxlingar som vi har i Sverige. Även om jag ofta tänkt att lite mer Gran Canaria-värme hela året skulle vara skönt. Men kanske skulle man tröttna på detta. 

 

Vad ska vi äta på Nyårsaftonen?

Rubrikfrågan verkar vara viktig för lokalradions lyssnare så här dagen före nyårsafton. Eller kanske mest viktig för programmakarna? Blandningen med att varje timmes lokala nyhetssändning handlar om den senaste dödskjutningen i ett av kommunens bostadsområden gör att jag känner ett visst obehag över den ytlighet som präglar vissa dagar i media. Visst - nyheter är fakta och ska självfallet rapportera om aktuella händelser. Och däremellan ska andra programinslag ha utrymme. Och lyssnarkontakten är också viktig, något som har underlättats betydligt genom sociala medier. Men ...

Nyårsmenyn i de östgötska hemmen leder till en ganska omfattande lyssnarkontakt. Så uppdraget uppfylls med råge en sån här dag. En viss dysterhet infinner sig dock hos mig även i den delen. De flesta som hör av sig och berättar är uppenbarligen lyssnare som har råd med fläskfilé etc. Undrar hur det känns för de lyssnare som knappt har råd med mat överhuvudtaget alternativt får hämta en matkasse på Stadsmissionen både vid jul och nyår. Och enligt trovärdiga rapporter har det blivit fler sen förra året. 

Missförstå mig inte! Det är utmärkt att sådana möjligheter erbjuds. Men nog borde vi väl kunna förvänta oss att de som behöver få hjälp åtminstone minskar från föregående år i ett land som i de flesta sammanhang beskrivs som ett av världens rikaste länder. Och dessutom anses både av omgivningen och oss själva som ett välfärdsland!

Nog med dystra tankar nu. 2022 blir kommer säkert, precis som de flesta andra år, innehålla både glädje och sorg för oss alla.

Med det önskar jag 

                    Gott Nytt År!

Mellandagsreflektioner

Måndag den 27 december och alla juldagar är avklarade. För vår familj en bra helg med möjlighet att träffas över generationerna eftersom alla varit/är friska. Av nyhetsrapporteringen kan jag se att så inte varit fallet för alla. Och för sjukvårdpersonalen ännu en jul med många arbetspass och få, om ens några, möjligheter till ledighet.

Samtidigt som vi kunnat se resenärsköerna på Arlanda för semesterresor till varmare länder. Och kanske än fler extraturer för sjukvårdspersonalen efter helgerna på grund av nysmittade. Ja, vem har sagt att livet är rättvist!

Några dagar kvar av 2021. Med både spänning och viss bävan blickar jag mot 2022. Spänning som jag alltid känt och fortfarande känner inför ett nytt år. Viss bävan numera - pandemi, oroligheter i världen och även i vårt land. Men jag är trots allt mer optimist än pessimist. Lokala Corren har idag en sida med rubriken Vad händer 2022? Ja mycket intressant faktiskt. En del som planeras men som kanske inte kan genomföras. Men några händelser kommer med säkerhet att genomföras. Val till riksdag, kommun och landsting i Sverige den 11 september t ex. Datumet känns inte så bra på grund av de minnen som dagen förknippas med. Men ingen styr över almanackan och sen några år genomförs val i Sverige den andra söndagen i september. Och i år råkar den söndagen vara den 11 september. 

Ett annat valdatum är den 8 november då det är mellanårsval i USA. Då väljs representanthuset och en tredjedel av senaten. Måtte demokraterna lyckas hålla Trump-anhängarna stången! 

Parlamentsval i Ungern i april eller maj också av intresse inte minst inom EU-samarbetet.   

Mycket annat kommer förstås att inträffa. Till detta lär både denna blogg och andra att återkomma.

Regeringskris, virusmutationer men också vikten av bevakning av demokrati och mänskliga rättigheter på Internationella funktionsrättsdagen

Öppnar man en dagstidning, tittar på TV-nyheter eller lyssnar på radion så finner man bland annat orden regeringskris och virusmutationer. Och visst - verkligheten ska inte undanhållas. Inte heller ska allvaret i företeelserna/händelserna nedtonas. Men när det vissa dagar börjar kännas som att det är mediernas chans att ganska lättvindigt presentera "nya" nyheter, då tröttnar åtminstone jag på att lyssna/titta/läsa. Vilket i sig är en fara för då kanske jag missar någon viktig nyhet, som verkligen är en nyhet. Och som jag behöver känna till. Kanske Folkhälsomyndighetens nya råd just på grund om larmet kring ny mutation. 

Ja, jag kanske inte ska klaga på nyhetsrapporteringen. För visst är det skönt att leva i ett land där nyheterna inte bestäms av myndigheter eller av landets politiska ledning, som det ju faktiskt är i vissa länder. 

Men vi kan väl unna oss att glädjas åt att åtminstone regeringskrisen - den senaste - är avverkad, eller? Jo, det kan vi nog vara ganska säkra på. Knappast något av riksdagens nuvarande partier kan väl tänkas vilja genomföra ett extraval under kommande vår. Om nästan exakt tio månader genomförs 2022 års val till riksdag, regioner och kommuner. Även om datumet den 11 september förknippas med sorg så får vi tro att det inte gäller den 11 september 2022 i Sverige. Spekulationer kring vad Sverige kan förvänta sig inför regeringsbildning hösten 2022 tänker jag vänta med.

I fredags (3 dec) inföll den Internationella funktionsrättsdagen. Jag skrev om vikten av att ständigt betänka att demokrati och mänskliga rättigheter alltid måste bevakas, respekteras och återvinnas. Artikeln Min frihet får inte innebära någon annans ofrihet var införd i ÖstgötaCorrespondenten och MotalaVadstena tidning. Tyvärr uppmärksammas inte dagen särskilt mycket. Mindre för varje år faktiskt. Trots att det borde vara tvärtom eftersom alltfler bakslag för såväl demokrati som mänskliga rättigheter sker runtom i världen. Så även här i Sverige faktiskt. Det vill vi inte alltid tro. Men jag ger några exempel i artikeln, Jag blir glad för dina kommentarer!

Nu avslutar jag detta lite smågnälliga inlägg med att tillönska en fortsatt GLAD ADVENT!

Några höstdagar i härliga Gränna

 Nyss hemkomna från två fantastiska höstdagar i härliga Gränna. Ställplatserna för husbilar ovanför Gränna Hamn kan jag rekommendera. Vi har tillbringat några dagar där varje sommar sen flera år tillbaka och alltid varit nöjda. Dessutom nära till livsmedelsbutiker, glasskiosker, restauranger samt separat försäljning av nyrökt fisk som t ex sik och Vätternröding.

Och så förstås - den fantastiska utsikten från hamnen ut mot Visingsö. Förläng gärna vistelsen i Gränna med en färjetur över till Visingsö.

Blev denna veckas tripp den sista minituren för säsongen? Nja tveksamt. Vi längtar redan tillbaka. 

Denna bild är från innevarande vecka. Sol, 20 grader varmt och nästan vindstilla. Kan en höstdag bli bättre? 

Används polisens resurser på bästa sätt?

 Igår sköts en man i 30-årsåldern ihjäl inne på en restaurang i Linköping. Enligt Polisen idag så var mannen medlem av Bandidos (presentation onödig). Inte helt osannolikt att skjutningen var en hämnd för skottlossning i en annan stadsdel i Linköping för några veckor sen. 

Idag är nyhetsmedia av alla de slag fyllda av intervjuer med företrädare för kommunens ledning och olika tjänstepersoner. Och förstås med ett antal oroliga boende i området. Och inrikesminister Mikael Damberg! På den vanliga frågan om polisresurser blir det tyvärr lika vanliga:

– "Mitt viktigaste uppdrag som inrikesminister är att bygga ut polisen. Tidigare regeringar har dragit ner kraftfullt på polisutbildningar. Så jag delar bilden av att vi har för få poliser." (Corren idag)

Visst behövs fler poliser men.. som medborgare borde vi också ställa frågan: hur används de knappa polisresurserna? Fler och fler poliser med erfarenhet från polisarbete under lång tid och i s.k. utsatta områden uttalar idag en önskan om det som tidigare benämndes kvarters- eller områdespoliser. Poliser som har sin tjänstgöring i ett bostadsområde och därmed känner de som bor där oavsett ålder. Och "bekantskapen" blir ömsesidig. De som bor känner polisen/poliserna och ömsesidigt förtroende skapas. Men det tycks vara fullständigt omöjligt att föra den diskussionen högre upp inom polisväsendet. Och tydligen också från politiskt håll på nationell nivå. Jag reagerar varje gång polisens företrädare på lokal nivå tituleras "kommunpolis"! Jag tror inte att den tjänstebenämningen motsvarar vad de flesta medborgare skulle kalla "kommunpolis"!

Nu inser jag precis som de flesta medborgare att skjutningar kopplade till organiserad kriminell verksamhet inte löser sig bara genom fler poliser och inte heller bara genom områdesplacerade sådana. Men tryggheten för människor skulle öka betydligt. Och i det korta perspektivet är ökad trygghet i bostadsområden och i samhället i stort den absolut viktigaste åtgärden. När människor känner otrygghet på grund av förekomsten av grov kriminell verksamhet i grannskapet riskeras att medborgarna tar lagen i egna händer. Och det är en mycket farlig utveckling. Och då, Mikael Damberg, hjälper det inte att skylla på tidigare regeringar!   

Vargavinter kan förväntas, eller?

 Detta rönnbärsträd fotade jag under min stavpromenad häromdagen. Förr sade man att stor mängd rönnbär innebar en kommande vinter med mycket snö och mycket kyla. Utan att på intet sätt förringa eller förenkla  debatten om klimatförändringar så kan jag undra: ska vi förväntas oss en vargavinter ovanpå alla översvämningar på grund av sommarens regnoväder? Eller ska vi bara njuta av de vackra rönnbärsträden och invänta vintern som vanligt?

Redan slutet av sommaren

 Ser att jag inte skrivit något sen i början av detta år! Oj, vad tiden går. Det har hunnit vara både vår och sommar. Och pandemin består. Jag ska inte tjata om den just nu. Mitt livstecken på denna blogg får bli några foton från sommarens husbilsturer. 

Nu är det 2021

Så har ännu ett nytt år inletts.Nytt har nästan alltid betytt nya planer och nya förväntningar för min del. Jag har alltid hellre sett framåt än att se i backspegeln. Ja t o m haft ett stort behov av planering. Har mått mycket bra av det. Men man blir aldrig för gammal för att lära nytt. Eller kanske bättre uttryckt "lära om". Vilket jag bevisat för mig själv under det senaste halvåret. Att vara nöjd utan att ha något nytt spännande att se fram emot. För så är ju livet sen snart ett år tillbaka för oss 70-plussare på grund av Coronan - eller Covid 19 som det eländiga viruset nu benämns. Vi saknar ungänge med familj och vänner, vi saknar att gå på konserter, bio och teater och att resa. Men - hela familjen är frisk! Ingen i vår närmaste omgivning har smittats - inte heller min man eller jag. Snart kan vi registrera in husbilen och se oss omkring. Snart kan vi börja njuta av spirande växtlighet i trädgården. Och med detta förstås en hel del arbete, vilket är både roligt och bra för kroppen. Så varför skulle jag vara missnöjd?! Fast ändå! Nog vill vi ALLA att detta virus ska elimineras från världen. Nog om detta! En del annat har hänt. USA har fått en ny president efter Trump. Trots att Trump och hans anhängare fortfarande vill tro att valet var "riggat" och att Biden och hans väljare "stulit" de röster som gjort att Demokraterna vunnit så blev det ändå en stilfull installation. Storbritannien har lämnat det Europeiska samarbetet genom att Brexit nu definitivt genomförts. Vilket jag och många, många andra beklagar. Kändes på slutet av förhandlingarna som att Boris Johnsson och hans vänner ville "både äta kakan och ha den kvar". Blir intressant att se hur länge det dröjer innan krav på ny folkomröstning om brittiskt EU-medlemsskap kommer. Om inte förr kan det sannolikt aktualiseras i nästa val till det brittiska parlamentet.

Munskydd eller inte - det är frågan

 Som jag skrev igår så måste vi alla nu vara extra noga med att ta restriktionerna rörande covid 19 på stort allvar och följa rekommendationerna. Ser i dagens nyhetsrapporteringar att det tyvärr brister på olika håll i landet. Vilket fått till följd att smittan ökar i samhället. Och att fler och fler behöver sjukhusvård. 

En fråga som lyfts av många privatpersoner är varför inte munskydd ingår i de svenska restriktionerna. Ja, svaret är att de vetenskapliga bevisen för nyttan saknas eller i varje fall inte är särskilt starka. 

På somliga låter det som att munskydd inte får användas i Sverige. Så är det naturligtvis inte. Till den/de som tror att munskydd gör nytta och skyddar en själv och andra: Vad hindrar dig/er från att använda munskydd! Även om staten inte har rekommenderat det!

Personligen är jag övertygad om att om vi alla sköter hygienen med handsprit och handtvätt och håller avstånd så kommer det att hindra smittspridningen i högre grad än munskydd, som plockas på och av och på så sätt riskerar att sprida den smitta som förmodligen samlats i skyddet. 

Så Håll ut och håll avstånd så klarar vi av detta eländiga virus!

Nya restriktioner

Så är vi där igen! Ökad smittspridning av detta vidriga virus - Covid 19 eller Corona som det benämndes från början. Och därmed nya restriktioner naturligtvis. Måtte nu alla förstå att vi ALLA måste vara försiktiga för att få stopp på spridningen.

(S) och (M) prioriterar partiegoismen före en human och långsiktig migrationspolitik

Så var då partierna i Sveriges riksdag inte kapabla att ro i land en uppgörelse för en human, rättssäker och effektiv migrationspolitik. Målet var att den nya lagstiftningen skulle vara långsiktigt hållbar d v s inte ändras vart fjärde år beroende på styrkeförhållandena efter val. Men var målet egentligen realistiskt om man ser till hur riksdagspolitiken utvecklats efter senaste valet?
Med en socialdemokrati som sen årtionden bara haft ett mål med varje valrörelse - att behålla regeringsmakten. Kosta vad det kosta vill. Och även om LO gnölat och gnällt på den förda politiken under mandatperioderna så har ändå miljoner av medlemmars pengar slussats till (S)-valrörelser. Och detta trots att allt färre LO-medlemmar röstar på Partiet med stort S.  
Det andra partiet som gärna vill anse sig som statsbärande dvs Moderaterna (Nya är numera borttaget, vilket är helt rätt som jag ser det) är i dagsläget alltför upptagna med att förhålla sig till Sverigedemokraternas ställningstaganden i förhoppning om att få tillbaka väljare från förr. Det var ingen överraskning att (M) bara någon timme efter Åkessons (SD) presskonferens meddelade att de inte var beredda till en uppgörelse. Men så kunde moderaterna naturligtvis inte beskriva det för väljarna. I stället används (S):s koppling till Miljöpartiet och därmed regeringsfrågan som enda skäl.

Visst, jag tror nog att (S) vill undvika en regeringskris. Liksom väl i stort alla riksdagspartier i dagsläget. Och kanske skulle heller inte vi medborgare vara betjänta av en regeringskris med Corona och därmed sammanhängande bekymmer och oro. Men nu är det ju ändå så att med regeringsmakten följer också ansvaret att ta beslut hur obekväma de än kan kännas.

Pågående migrationssamtal

Det har väl knappast undgått någon samhällsintresserad svensk att regeringen tillsammans med övriga riksdagspartier försöker komma fram till en långsiktigt hållbar uppgörelse kring hur Sverige ska hantera migrationsfrågor när den nu gällande ordningen upphör i juli 2021. Att en långsiktig hållbar överenskommelse behövs tycks vara det (nästan) enda som förenar partierna. Hur den ska se ut är betydligt svårare att enas kring. Efter flyktingkatastrofen 2015 och det snabbstopp eller "andrum" som advokat Viktor Banke skriver i boken med samma namn beslutades så har det varit svårt att se hur ett riksdagsbeslut kring en långsiktigt hållbar migrationspolitik ska se ut. Liberalernas Fredrik Malm beskriver tre problem som måste åtgärdas (tidningen NU nr 27/20). De tre problemen är, enligt Malm,
-att det idag saknas konsekvens för de som stannar kvar i Sverige trots avslagsbeslut, vilket har skapat ett misstroende mot migrationspolitiken. Vilket bland annat har gynnat främlingspolitiska strömningar i samhället.
-att det finns brister i rättssäkerheten d v s det råder alltemellanåt tvivel kring hur väl underbyggt ett beslut är. Sådana beslut är livsavgörande för individen och hög rättssäkerhet måste garanteras.
-att kostnaderna för ett omfattande flyktingmottagande är stora initialt. Inte minst på grund av den svenska stelbenta arbetsmarknadspolitiken, som gör att människor inte kommer i arbete och egen försörjning så snabbt som möjligt.

Utöver snabbstoppet genom riksdagsbeslutet sommaren 2016 tillkom även den s.k. gymnasielagen 2018 beslutat av en oenig riksdag och med avrådan från Lagrådet. Personligen tyckte jag då och tycker fortfarande att riksdagens alla partier kunde ansträngt sig mer att gemensamt försökt hitta en lösning för dessa ungdomar som kommit rejält i kläm genom beslutet 2016. Med fler som tänkt kanske lagen blivit mer begriplig. För tanken var god om än svår att genomföra med hög rättssäkerhet som grund. Som nyvald partistyrelseledamot i Liberalerna hösten 2017 upplevde jag att det var "väldigt bråttom" för både (L) och en del andra partier att besluta om avslag på förslaget. Man ville helt enkelt inte hitta en kompromiss till gagn för dessa ungdomar.
Därför blev jag mycket glad när jag läser dagens DN-artikel https://www.dn.se/debatt/stark-svensk-humanitet-lat-de-ensamkommande-stanna/. Artikeln är undertecknad av bl a Hans Blix (L) tidigare utrikesminister. Artikeln är så fylld av humanism, mänsklig värme och klokskap så jag skulle egentligen vilja citera hela texten. Men jag väljer artikelförfattarnas slutbudskap och rekommenderar de som läser mitt inlägg att ta del av hela artikeln. Övriga artikelförfattare är Jan Eliasson (S) tidigare utrikesminister samt Alf Svensson (KD) tidigare biståndsminister.

Det är därför dags att göra rätt när det gäller Sveriges hantering av barn och unga som kom till vårt land i samband med den stora flyktingströmmen 2015/2016. Regering och riksdag ska snart besluta om migrationskommitténs förslag till en långsiktigt hållbar, human, rättssäker och effektiv framtida migrationspolitik. Det är en svår och grannlaga uppgift. Man bör börja med att rätta till den misslyckade hanteringen av dessa ungdomar. För den hanteringen har Sverige mött kritik från bland annat Human rights watch och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.

Permanenta uppehållstillstånd bör beviljas ungdomarna som kom hit innan den tillfälliga lagen trädde i kraft, sommaren 2016. Låt ungdomarna äntligen få andas ut, tryggt fortsätta sina liv här och bidra till Sveriges framtid. De – och många med dem – har väntat länge nog på detta. Så kan ett sår i vårt samhälle börja läkas och Sveriges humanitära traditioner stärkas.

Midsommarstång men inga danser och lekar

Så blev det midsommar också i år detta märkliga år 2020. Almanackan innehåller som vanligt midsommar den här tiden i juni. Midsommarstänger har troligen klätts och rests på olika håll runtom i vårt land. Även där jag och maken har varit.
Detta är infarten till Karlsborgs Camping där vi firat flera midsomrar. Då med musik, dans och lekar.

Men vi hade i alla fall tur med vädret. Framförallt på midsommaraftonen då solen sken från en klarblå himmel hela dagen och till sent på kvällen. Och sillen, snapsen och färskpotatisen smakade bra. Så även jordgubbarna. Och  alla satt på sina "tomter" så den sociala distansen upprätthölls tämligen väl vad vi kunde se. Bara en sorts sprit flödade, nämligen handspriten

Karlsborg är en vacker plats där den ligger vid Göta Kanal mellan sjöarna Vättern och Bottensjön. Detta är en bild från förra året men utsikten var lika fantastisk i år.

Allsångsföreningen arrangerar allsångskvällar ett antal fredagar i juli med kända artister som t ex Lotta Engberg, Magnus Carlsson m fl. Så var det tänkt även i år. Men... vi får hoppas på 2021.

En promenad muntrar upp

Utevistelse rekommenderas för oss i ålderskarantän. Och visst är våren en underbar tid att njuta utomhus. Om än lite kylslagen just nu. Så idag har jag "stavat på" under en dryg timma.

Saknar dock vår hund Louie, som på grund av sjukdom lämnade oss förra våren. Saknar hans energiska letande i dikeskanterna men framförallt saknar jag någon att "småprata" med under promenaden. Ja, man kan faktiskt prata med hundar.
Men det kanske man måste vara/varit hundägare för att förstå.

Eftersom jag bor ett stycke utanför stan så ser jag under promenaden blommande rapsfält. Dock börjar blomningen avta men än så länge är fälten vackert gula. Lyckades inte riktigt med telefonkameran i blåsten så detta är en bild från tidigare år. Men skönheten är densamma varje år.

På vift ur karantäntillvaron

Idag - på min namnsdag - har jag tillfälligt "smitit" ut ur karantänen. Jag har varit hos frisören! Underbart!
Där var lugnt och fridfullt. Max två kunder samtidigt. Att hålla rekommenderat avstånd var således inget problem.

Såg på Rapport igår intervjun med en gammal ensam man. Jag led med den gamle mannen, som nu inte får vara med på bostadsrättsföreningens årliga vårstädardag på grund av att - ja just det - han är gammal. Jag tycker att föreningen borde låta honom själv avgöra.

Själv är jag inte ensam, vilket jag är mycket tacksam för. Men visst "tär" karantänlivet vissa dagar. 
Allra tråkigast är att inte kunna träffa barn och barnbarn. Digitala hjälpmedel kan aldrig ersätta den personliga kontakten.

Fyra månader av året 2020

För drygt fyra månader sen firade Sverige år 2020s ingång med de förväntningar och goda föresatser som brukar följa med ett nyårsfirande. Men också oro kring jobb, studieresultat, privatekonomi, hälsa-ohälsa etc etc. Ja, hur vi var och en tänkte denna nyårsaftonkväll 2019 så kunde nog ingen enda av oss förutse att Sverige drygt fyra månader senare skulle se ut som det gör! Drygt 3 000 döda i en virussjukdom, alla i ålder från 70+ och uppåt i hemkarantän för att inte bli sjuka och tynga sjukvården, studerande på gymnasieskolor och universitet blivit "digital-studenter", ett otal konkurser i olika branscher, arbetslösheten på väg upp mot 8-10 % med flera eländen.

Vi som var hyggligt optimistiska tänkte väl att om två-tre månader är väl det värsta över. Men ack så fel vi trodde! Idag - den 11 maj - är eländet fortfarande pågående. Kanske, kanske något slags avstannande? Nja, tveksamt. På den dagligt återkommande presskonferensen kring smittläget i landet låter det såhär:

 

"Svenskarna har anammat ett något mer avslappnat förhållningssätt till myndigheternas rekommendationer, säger MSB:s Svante Werger under myndigheternas dagliga presskonferens. 

– Det är färre som följer nyheterna mer än vanligt, färre som minskat sitt deltagande i sociala aktiviteter utanför hemmet och färre som minskat sitt kollektivtrafikresande, säger han."

(citat ur DN) (MSB=Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap).

 

Inte så hoppfullt vad gäller möjlighet till minskade restriktioner alltså. Vilket förmodligen är klokt, trots allt.

 

Glädjande nog har våren ändå kommit.

 

 

 

 

 

 

 

Själv var jag inte så orolig för egen del i början. Tänkte att en mer eller mindre svårartad influensa drabbar ju Sverige och åtminstone delar av världen nästan varje år. Tyckte också att åldersgränsen 70+var orimlig. Många 70+are finns faktiskt i arbetslivet fortfarande. Men allteftersom rapporterna om hur Coronasjuka personer drabbats (även de som överlevt) så har jag blivit mer osen många år, i verkligheten vara "en underliggande sjukdom", som kan spela en avgörande roll för hur sjuk jag skulle kunna bli? Ja t o m vara avgörande för om jag överlever eller inte?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Corona enda nyhet värd att rapportera?

När jag skrev senast (2 mars i år) fanns två mycket allvarliga händelser i världen i alla medier (i alla fall i svenska sådana) nämligen den nya flyktingkatastrofen på Medelhavet och den alltmer oroväckande Coronaepidemin. Nu, efter en dryg månad, kan jag konstatera att i stort sett alla händelser som tidigare betraktats som allvarliga och viktiga att rapportera om "försvunnit" ur svensk nyhetsrapportering. Visst är utvecklingen av Corona, som nu är en pandemi, ett fruktansvärt hårt slag mot hela världens befolkning och mot världsekonomin. Men är det skäl nog att "glömma" flyktingkatastrofer, skjutningar i Sverige och diverse annat elände som också drabbar enskilda individer och länder?

Rädslan för smitta gör naturligtvis att vi alla vill och behöver vara uppdaterade kring utvecklingen av pandemin, vilka åtgärder som rekommenderas av Folkhälsomyndigheten och vilka åtgärder som vidtas av regering och riksdag. Jag har alltså inga invändningar mot att stort utrymme ges kring Corona (som nu blivit ett begrepp). Men att allt annat som - troligen - fortfarande sker i vårt land och i omvärlden knappast omnämns längre känns orimligt. T ex knivskars häromdagen en mycket ung pojke i Göteborg av en annan lika ung pojke. Ett kort omnämnande i nyhetsrapporteringen sen tystnad. Händelsen tyder ju ändå på att så allvarliga brott som mord fortfarande sker, eller hur?

I går frågades i ett nyhetsprogram hur ska det gå till att starta upp t ex Italien efter veckor av total karantän. Min fundering blev hur kommer svensk media att "starta upp"? Kommer någon annan fruktansvärd händelse att "tysta" rapporteringen kring pandemin såsom flyktingkatastrofen på Medelhavet och skjutningarna i Sverige har tystats? Eller kommer nyhetsförmedlare klara att återskapa en "normal" nyhetsrapportering där större och mindre viktiga nyheter blandas? Låt oss hoppas att det sistnämnda inträffar.

En olycka kommer sällan ensam

Ja, det är ett gammalt talesätt. Jag kommer att tänka på det när jag tar del av olika nyhetsmedia. Corona-virus och ännu en flyktingkatastrof vid Europas yttre gräns.

Corona-viruset hade vi sannolikt inte kunnat förutse. Nu gäller att vi alla följer rekommendationerna för att förhindra smittspridning. Och utan att drabbas av hysteri.

Den pågående flyktingkatastrofen hade kunnat förebyggas eller åtminstone avdramatiserats något om EU-länderna klarat av att enas om ett regelverk efter åren 2015/16.

Om att inte längre passa in

Ja, så skriver signaturen "Utslängd" i dagens Corre. Insändaren "Att bli gammal är att inte längre passa in" handlar om det utanförskap som, enligt skribenten, uppstår när sinnen och förmågor försämras på grund av ålderdom. Trots många nya hjälpmedel så finns det områden där försämrad förmåga inte beaktats och som skapar utanförskap. Skribenten ger några exempel. Att inte hinna slå åtta siffror i bankkoden förrän maxtiden passerats och efter tre misslyckade försök stängs kortet. Att inte hinna läsa textremsor på tv förrän de försvinner. Och fler nämns i insändaren. Och hen undrar: "Vill samhället stänga mig ute efter alla år?"

För några dagar sen skrev signaturen Janne om brist på delaktighet som skapats på grund av omöjligheten att betala sina inköp med kontanter för den som av olika funktionsnedsättningar och/eller åldersförändringar inte kan hantera kort, Swish eller andra tekniska innovationer.

Sverige har ratificerat (godkänt) FN-konventioner kring tillgänglighet. Det innebär ett ansvar att leva upp till innehållet. Det innebär också att respektera de medborgare som har behov av ökad tillgänglighet på olika områden för att kunna leva som andra. Det vill säga som vi som - ännu - inte drabbats av försämrade förmågor.

Här är länkarna till respektive insändare:

https://www.corren.se/asikter/insandare/att-bli-gammal-ar-att-inte-langre-passa-in-om6517273.aspx

https://www.corren.se/asikter/insandare/kontanter-behovs-for-allas-delaktighet-om6507947.aspx

Omstart

Efter ett längre avbrott känns det dags att återuppta bloggskrivandet. Det betyder också att bloggen i någon mån ändrat karaktär. När jag startade skrivandet år 2008 var avsikten att driva en renodlad politisk blogg. Vilket den också var fram till och med Europavalet förra året.
Efter ett politiskt turbulent 2018/19 tappade jag inspirationen att blogga. Vid senaste årsskiftet lämnade jag också mina sista politiska uppdrag.

Mitt intresse att skriva finns dock kvar. Jag har alltid gillat att skriva. Allt från små dikter och andra inlägg i Kamratposten som barn till artiklar i olika media kring politik och samhälle som vuxen. Och så från 2008 också via min blogg.

Rubriken Omstart betyder att min blogg nu identifieras som "En blogg för åsikter och reflektioner kring politik och samhälle men också berättelser ur vardagen". Alltså en utvidgning - eller utveckling om man så vill - från politisk blogg till en något mer personlig sådan. Fortfarande gäller förstås att jag välkomnar läsarkommentarer.

Kanske blir det någon bild då och då när/om jag blir duktigare på att lägga in sådana. Här kommer i alla fall en alldeles nytagen från vår trädgård. Ser ut som små tulpaner men det är krokusar.

 

En helg i vackra Vadstena

Borde kanske varit hemma och kampanjat inför Europaparlamentsvalet. Men sedan länge hade vi bokat med vänner från västkusten att gå på Vadstena Nya Teater just denna helg. Visade sig nu  sammanfalla med den årliga Vadstenamässan där bland annat företag visar upp sig. Dessutom inträffade Slottets dag med visning av Vadstena Slott. Så det blev en helg med kultur och samhällsfrågor i ett Vadstena som dagen till ära mötte besökarna med sol och värme vid Vätterns strand.

Mer EU-debatt

I måndags skrev jag om det förestående EU-valet med anledning av debatten i söndagens Agenda. Läs gärna hela inlägget här: https://linneadarell.blogspot.com/2019/05/det-viktiga-valet-till-europaparlamentet.html

Idag var det partiledardebatt i riksdagen där temat än mer än i Agenda var aviserat som en debatt inför EU-valet. Tyvärr fortfarande väldigt mycket inrikespolitik från flera partiledare.

Jag har svårt att förstå varför vissa partier vill framställa ett "vi och dom"- förhållande mellan Sverige och övriga EU. Som om inte Sverige är med och kan påverka besluten. Faktum är att de länder som tar medlemskapet på allvar och agerar aktivt och kraftfullt har också inflytande. Sen har ju tyvärr Sverige valt att stå utanför ett antal samarbeten. Och där har vi naturligtvis inte påverkansmöjligheter på besluten. Men det är ju självvalt av regeringen och tycks fortsätta vara så ett antal år till.

Det viktiga valet till Europaparlamentet

Tittade igår söndag på partiledardebatten i SVT:s Agenda. Förhandsreklamen talade om debatten som "den första i det nya politiska landskapet". Och faktiskt - jag tyckte nog att den åtminstone delvis speglade något nytt. Och då tänker jag inte på placeringen av partiledarna utan på tonen i debatten. Tyvärr hade inte Ulf Kristersson (M) och Stefan Löfven (S) lämnat valdebatten bakom sig. Men övriga hanterade det något förändrade läget bra, som jag ser det.
Många tittare hade nog väntat sig mer EU-politik än inrikes med tanke på tidpunkten för programmet. Den partiledare som bäst och mest refererade sina inlägg till just det förestående EU-valet var liberalernas Jan Björklund.
Nu blir det EU-debatt i riksdagen på onsdag inför Europadagen den 9 maj. Jag hoppas verkligen att herrar Löfven och Kristersson har lagt valdebatten bakom sig till dess. Årets EU-val är det viktigaste på många år, kanske det viktigaste någonsin. Jag väljer att lägga in inledningen på Liberalernas program, vilket tydligt beskriver varför det är extra viktigt att rösta i år.

"Den europeiska unionen står inför stora utmaningar. Valet till EU-parlamentet i maj 2019 avgör om samarbetet kommer att kunna möta dem.

Europa har att hantera hot som kommer utifrån såsom den tuffa konkurrensen från ett expanderande Kina. Där leder president Xi Jinping nu världens största ekonomi, som fortsätter att växa utan hänsyn till hållbarhet och mänskliga rättigheter. Samtidigt vänder USA:s president Donald Trump ryggen till efterkrigstidens liberala världsordning. Och den ryska regimen under president Vladimir Putin utgör ett allt större hot mot Europa, såväl militärt som genom försöken att splittra EU-länderna med desinformation och cyberkrigföring. Krafterna runt omkring Europa som vill unionen illa är kanske starkare än någonsin. Det ställer krav på Europa att vilja och kunna leda den fria världen. Det ställer krav på oss att ta ansvar för vår egen säkerhet och för det globala klimatarbete USA nu lämnar bakom sig.

Samtidigt växer hoten inifrån. Premiärminister Viktor Orbán leder i Ungern en främlingsfientlig och nationalistisk regering som öppet kränker rättsstaten och vill stänga EU mot omvärlden. I Storbritannien leder premiärminister Theresa May sitt land mot ett brexit vi idag inte kan överblicka konsekvenserna av – varken för Storbritannien, för unionen eller för Sverige.

Behovet av ett enat Europa är större än någonsin. Liberalernas recept är ett kraftfullt EU som håller ihop, där vi samarbetar ännu tätare än idag. Ett EU som rustas för framtiden och som ges verktyg att möta hoten mot vår kontinent och leverera lösningar på problem som vi bara kan hantera tillsammans. Där andra tvekar är vi tydliga: Sverige ska fullt ut vara med i det europeiska samarbetet."

Det är märkligt att så många svenska partier fortsätter att "tassa fram" i förhållandet till det europeiska samarbetet. Under de senaste åren har det blivit så tydligt att områden som klimat, organiserad brottslighet, droghandel kräver ett väl utvecklat samarbete över landsgränser. Inget land klarar att möta dessa utmaningar på egen hand helt enkelt för att dessa områden har inga landsgränser. Inte ens om Sverige skulle totalt bomma igen alla gränser mot omvärlden skulle vi undgå t ex droghandel och klimatförändringar. Varför då inte i stället samarbeta och nå resultat? Vad är andra partier så rädda för?

Mitt råd till dig som väljare: ta del av all kunskap som finns att tillgå inför valet, källgranska och ta ställning! Rösta den 26 maj eller förtidsrösta från den 8 maj.  

Varför mitt JA till en S-ledd regering

Den 26 november skrev jag på denna blogg om regeringsfrågan. http://linneadarell.blogspot.com/
Sär här skrev jag bl a:

" Hur ser jag då själv på regeringsfrågan ur mitt socialliberala perspektiv? Nej-rösten för Ulf Kristersson som statsminister instämmer jag i. Liberalerna gick till val på att INTE ingå i en regering som blir beroende av (SD). Trots moderata och kristdemokratiska löften/påståenden om att så inte skulle bli fallet så tyder valresultatet på att så kommer att bli fallet. Många bedömare har kritiserat (L) och (C) för att inte ens släppa fram en M-KD-regering. Jag förstår att den synpunkten finns. Men inställningen till (SD) grundar sig på att vi som liberaler inte kan eller vill bidra till att Sverige utvecklas i den riktning som vi nu ser i Ungern, Österrike m fl länder länder. Därför nej till en regering där Sverigedemokraterna får inflytande och t o m en utpressarroll!

Jag får frågor typ "Är det bättre att Sverige styrs av vänsterblocket?" Det är här "pest eller kolera"-resonemanget kommer in. Om Vänsterpartiet inräknas i vänsterblocket så är det, som jag ser det, också ett omöjligt alternativ för liberaler. Även om kommunismen numera inte omnämns i partinamnet så förskräcker dess historiska rötter. Dessutom finns i närtid företrädare för (V) som kallat/r sig kommunister.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju inte lyckats som regeringskonstellation den senaste mandatperioden men är "rumsrena" ur ett demokratiskt perspektiv. Med det inte sagt att jag personligen i dagsläget okritiskt skulle förorda en regeringssamverkan mellan (S) och (L)."

I lördags (12/1-19) beslutade jag mig för att stödja att Liberalerna röstar för en S-ledd regering med förslaget till förhandlingsuppgörelse mellan L, C, S, Mp som grund och med betoning på att (L) inte kommer att ingå regeringen. I min värld har vi goda möjligheter att bedriva oppositionspolitik, som jag förordade i mitt inlägg den 26 november trots nämnda överenskommelse.
Ett av mitts livs svåraste politiska ställningstaganden. En viss lättnad kände jag vid Partirådets möte dagen efter, där en klar majoritet av partivännerna gjorde samma bedömning som jag själv gjort.

Var det då bara förhandlingsuppgörelsens innehåll som avgjorde? Är den alltigenom bara liberal politik? Och kommer den att genomföras i sin helhet eller kommer mycket att "begravas i utredningar"? Jag återkommer längre ner kring hur Liberalerna nu bör hantera frågorna.

Problemet med SD-inflytandet på en M/KD-regerings politik kvarstår (se inlägget ovan från 26/11).  Hur mycket M-ledningen än lovar att genomföra Alliansens reformagenda. Vad som dessutom har hänt är att moderater på flera håll i landet medvetet öppnat för samarbete med sverigedemokrater. Inte för att det varit nödvändigt för att få till stånd ett kommunalt styre utan för att man tycks anse det önskvärt. Det, tillsammans med den omläggning av politiken som påbörjades inom (M) omedelbart efter valet 2014, när Fredrik Reinfeldt avgick, gör att jag är tveksam om Alliansen i sin tidigare form är framtiden för svensk politik i allmänhet och för liberaler i synnerhet. Om/när (M) tar bort "Nya" i partinamnet och återgår till att bli "gamla moderater" eller något annat i konservativ riktning då är i alla fall jag tveksam till ett organiserat samarbete inför valet 2022.

Betyder det då att jag tror på ett organiserat samarbete med socialdemokraterna inför nästa val? Nej, lika lite!

Jag vill att (L) nu (om en S-ledd regering tillträder) håller tummen i ögat på denna regering så att innehållet i förhandlingsuppgörelsen genomförs. Bra liberala reformer som genomförs ska uppmärksammas av Liberalerna! Minsta avvikelse från uppgörelsen som (S) och (Mp) försöker sig på ska kritiseras och stoppas. Liberalerna måste lära sig att uppträda som oppositionsparti. Se hur socialdemokratiska regeringar i årtionden opponerat på den egna politiken!

På alla områden som inte omfattas av den aktuella uppgörelsen så är (L) helt oberoende och därmed ett "riktigt" oppositionsparti. Och som vid valet 2022 går till val som "eget" parti, där inga vallöften "filtrerats" i ett samarbete vare sig till höger eller vänster. Och på frågan "vilken regering ska (L) stödja" så ska svaret vara "där liberal politik får mest genomslag". Eller så här i lite längre tappning: Det liberala partiets uppdrag är att verka för att öka varje människas frihet och livschanser. Målet för vårt politiska arbete är att bidra till samhällsförändring i liberal riktning och stärka stödet för de liberala värderingarna på både kort och lång sikt.

När får Sverige en ny regering?

Ja, den frågan ställer sig många sen veckor tillbaka. Kanske fler media än "vanliga" medborgare. För journalister har månaderna sen valet i september betytt att de inte behövt anstränga sig speciellt mycket för att fylla sidutrymmen respektive sändningstid. Somliga analyser har varit intressanta och kunskapsgivande. Andra har byggt på "sladder" dvs precis det jag varnade för i mitt blogginlägg den 22 september.
Många turer har det blivit. Många partiledarbesök i allehanda TV-soffor och nyhetsinslag. Vissa aktiviteter också naturligtvis för att få till stånd ett regeringsunderlag. Ulf Kristersson, moderaternas partiledare och Alliansledare, fick talmannens första sonderingsuppdrag. Gick inte så bra. Nästa sonderare blev socialdemokraternas ledare Stefan Löfven. Gick inte heller så bra. Ville inte ens bli prövad av riksdagen. Nummer tre blev Annie Lööf, Centerpartiet, som inte heller lyckades. Hon var åtminstone ärlig och sa som det var. Herrar Kristersson och Löfven vill bara rösta på sig själva som statsminister.
Och där befinner sig svensk rikspolitik idag. Nu är bollen tillbaka hos Löfven och flera partier våndas över hur och om man ska bidra till att en regering kommer till stånd. Även om bollen nu ligger hos Löfven och socialdemokraterna ska inte Alliansen och Ulf Kristersson räknas ut som eventuell regeringsbildare.

I mitt uppdrag som ledamot i Liberalernas partistyrelse har jag deltagit i respektive följt många diskussioner både i form av regelrätta sammanträden, diskussioner på partimöten i kommun och län, i media samt på Facebook. Sistnämnda forum kan bidra till att bredda debatten med nya vinklingar och tankeväckande idéer. Tyvärr även motsatsen. Inskränkthet, okunskap, personliga påhopp och beskyllningar som ofta bottnar i påstådda "läckor".

Hur ser jag då själv på regeringsfrågan ur mitt socialliberala perspektiv? Nej-rösten för Ulf Kristersson som statsminister instämmer jag i. Liberalerna gick till val på att INTE ingå i en regering som blir beroende av (SD). Trots moderata och kristdemokratiska löften/påståenden om att så inte skulle bli fallet så tyder valresultatet på att så kommer att bli fallet. Många bedömare har kritiserat (L) och (C) för att inte ens släppa fram en M-KD-regering. Jag förstår att den synpunkten finns. Men inställningen till (SD) grundar sig på att vi som liberaler inte kan eller vill bidra till att Sverige utvecklas i den riktning som vi nu ser i Ungern, Österrike m fl länder länder. Därför nej till en regering där Sverigedemokraterna får inflytande och t o m en utpressarroll!

Jag får frågor typ "Är det bättre att Sverige styrs av vänsterblocket?" Det är här "pest eller kolera"-resonemanget kommer in. Om Vänsterpartiet inräknas i vänsterblocket så är det, som jag ser det, också ett omöjligt alternativ för liberaler. Även om kommunismen numera inte omnämns i partinamnet så förskräcker dess historiska rötter. Dessutom finns i närtid företrädare för (V) som kallat/r sig kommunister.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju inte lyckats som regeringskonstellation den senaste mandatperioden men är "rumsrena" ur ett demokratiskt perspektiv. Med det inte sagt att jag personligen i dagsläget okritiskt skulle förorda en regeringssamverkan mellan (S) och (L).

När jag för trettiofem år sen blev medlem i dåvarande Folkpartiet (idag Liberalerna) var det efter att först läst igenom alla partiers program och under en tioårsperiod följt (Fp):s politik noggrant och även röstat på partiet i olika val under 1970-talet. Erfarenheterna av socialdemokratisk politik under några år i SSU (socialdemokratiska ungdomsförbundet) gjorde att jag sökte ett parti som sätter individen före kollektivet. Och vars politik ändå innebär ett gemensamt samhällsansvar när så behövs.
De skillnader mellan partierna som avgjorde mitt val då tycker jag finns även idag.

Men hur tänker jag då kring regeringsbildning 2018? I vilket samarbete vill jag att Liberalerna ska ingå? Med tanke på (L):s svaga valresultat både i år och föregående val så kanske lösningen är oppositionsrollen? Jag läser Olle Wästbergs (L) krönika i tidningen NU den 16 februari 2017, som avslutas "Slutsatserna av detta resonemang är att om ett parti ska få långsiktigt inflytande på politiken är det viktigt att ha styrka i opinionsbildningen och skapa ett väljarstöd som ger en bas för inflytande i en regering. Annars kan man avstå från regerandet och skapa långsiktig kraft genom att vara en effektiv och opinionsbildande opposition."