Ännu ett olagligt polisregister

För ett halvår sen avslöjades att Stockholmspolisen hade ett sk Kvinnoregister. Registret har inneburit att kvinnor som anmält att de blivit misshandlade registrerats med känsliga personuppgifter och i många fall kränkande omdömen. Något som självklart inte är tillåtet. Lika självklart borde vara att svensk polismyndighet vet att sådana register är olagliga. Dessutom borde man ha lärt sig något efter debatten och konsekvenserna efter avslöjandet av Skånepolisens romregister.
Att Stockholmspolisen inte dragit slutsatsen efter detta att inte heller Kvinnoregistret kan vara tillåtet tyder på okunskap kring regelverk rörande integritetsskydd och/eller bristande respekt för medborgarna.

Det nya regeringsuppdraget till Polismyndigheten (som nu är en samlad myndighet) innebär att säkerställa att de anställda som arbetar med personuppgifter känner till vilka lagar som gäller och att lagstiftningen följs. Med tanke på att nuvarande polisdatalag med skärpt innehåll beträffande integritetsskydd, har funnits i tre år (!) så är det ett mycket rimligt krav som ställs. Utbildning i gällande lagstiftning är naturligtvis nödvändig. Jag tror dock att till detta behöver också kopplas ett - låt oss kalla det - värdegrundsarbete rörande attityder inom Polisen. Om de som handlägger respektive beslutar inte är medvetna om varför integritetsskyddet är viktigt så lär nog tyvärr efterföljden av lagstiftningen halta även i fortsättningen.

http://www.datainspektionen.se/press/nyheter/2015/skarp-kritik-mot-polisens-sa-kallade-kvinnoregister/

Personliga ombud - en reform väl värd att bevara och utveckla

Psykiatrin var under många år ett av de mest eftersatta områdena inom såväl sjukvård som socialtjänst. Förbättringar har gjorts under 2000-talet även om mycket återstår. En förbättring som verkligen gjort skillnad för personer med psykisk ohälsa/funktionsnedsättning är införandet av personliga ombud. De är personer som, visserligen kommunanställda, men med en självständig ställning innebärande att de helt arbetar på uppdrag av den individ som behöver det stöd som ombudet kan ge för att göra vardagen hanterbar.
Under min tid som kommunalråd och ordförande i omsorgsnämnd har jag många gånger fått berättat om vilket fantastiskt stöd personer med psykisk ohälsa/funktionsnedsättning får av sitt personliga ombud. Och alltid betonas det förtroende- och tillitsfulla förhållandet som råder mellan ombudet och den enskilde individen.

När regering och riksdag beslutade att införa stödfunktionen personligt ombud inom psykiatrin var utgångspunkten att tillgång till detta stöd inte skulle vara beroende av var i landet d v s vilken kommun den enskilde bor i. Därför finansierade staten - och gör så fortfarande år 2015 - merparten av kostnaderna för personliga ombud. Kommunernas andel är "peanuts" som Börje Pettersson, ordförande i HSO Linköping tillika ordförande i IFS i Linköping skriver i dagens ÖstgötaCorrespondenten. Mot bakgrund av de goda resultaten med personliga ombud och att kommunernas mycket begränsade andel av finansieringen är det märkligt att flera kommuner i Östergötland nu planerar att avveckla ombuden.
http://www.corren.se/nyheter/mjolby-boxholm-odeshog/psykiskt-funktionsnedsatta-kan-bli-av-med-ombud-8059237.aspx
http://www.corren.se/nyheter/mjolby-boxholm-odeshog/johan-fick-stod-av-personligt-ombud-8079374.aspx
http://www.corren.se/asikter/debatt/viktigt-stod-hotat-i-motala-8110168.aspx

Jag har tidigare bloggat om behovet av att öka kunskapen totalt i samhället kring villkoren för personer med olika former av funktionsnedsättning. Hur ter sig vardagen beroende på vilka samhällsinsatser som står till buds i förhållande till funktionsnedsättningen? Kunskapen måste också öka kring vad är grunden för svensk funktionshinderpolitik. Kunskap om målet att kunna leva som andra trots en omfattande och kanske livslång funktionsnedsättning, som t ex är grundtanken med LSS. När jag skriver "öka kunskapen i samhället" menar jag både bland medborgare i allmänhet  och -  kanske framförallt - bland beslutsfattare på alla nivåer inkl politiker.

Nu hoppas jag verkligen att politiker i Östergötland, bl a Vadstena och Motala, och på andra håll i landet tar reda på hur de personliga ombuden fungerar och varför de är så viktiga för personer med psykisk ohälsa/funktionsnedsättning. När den insikten införskaffats är jag övertygad om att verksamhet med personliga ombud blir kvar. Allt annat vore huvudlöst.

Sommar i sjukvården

Sommaren 2015 inget undantag - Personalbrist i vården är rubrikerna. Självklart måste också vårdpersonal ha semester och de flesta vill ha det på sommaren (om den nu kommer någon gång). Och självklart innebär semesterperioden att tillgång till sjukvård och annan service måste begränsas något.
Problemet, som rubrikerna avspeglar, uppstår på grund av att det egentligen är personalbrist hela året. Och då blir naturligtvis semesterperioden den påfrestning som det inte finns utrymme för.

Medborgarna undrar - och många oroas. När ska sjukvårdsansvarig inkl politisk ledning inse att något måste göras åt sjukvårdens organisation och arbetsformer så att sjukvårdpersonal, framförallt sjuksköterskor tycks det, vill jobba i svensk landstingsdriven sjukvård?

En del säger lite förenklat: lägg ner landstingen. Detta är ju faktiskt på väg genom att en regionutveckling växer fram runtom i Sverige. Men det ändrar inte en till viss del oattraktiv sjukvårdsorganisation.

Får vi se ett nytänk som startar efter sommaren så vi som medborgare och skattebetalare slipper se rubrikerna Platsbrist i vården sommaren 2016?

Kompetenshöj beslutsfattare om svensk funktionshinderpolitik

Nyligen presenterade Socialstyrelsen ”Kartläggning och analys av vissa insatser enligt LSS”. Ett avsnitt handlar om personalens kompetens. Kartläggningen visar att en stor del av personalen saknar den grundläggande kompetens som anses nödvändig för att ge rätt stöd.

En annan kartläggning gjord av Akademikerförbundet SSR och Handikappförbunden (sept 2014)konstaterar också kompetensbrist. Där gäller det beslutsfattare på myndighetsnivå.

Målet med LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade)är att personer med stora funktionsnedsättningar ges möjligheter att leva som andra trots sina funktionsnedsättningar. Det betyder jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Det är dessa mål som beslutsfattare på alla nivåer ska ha som ledstjärna när beslut fattas enligt LSS.

Sverige har en lagstiftning att vara stolt över. Men tillämpningen brister i alltför hög grad. Ofta är orsaken okunskap om mål och syfte med svensk funktionshinderpolitik. Och eftersom kunskapen tycks saknas även hos politiker så har undermineringen av lagstiftningen kunnat fortgå.

Till syvende och sist är det ett demokratiproblem när en lagstiftning som ska vara ett stöd för medborgarna inte respekteras av beslutsfattare. Politiker på alla nivåer och beslutsfattare på myndighetsnivå inkl rättsväsendet behöver ett rejält kunskapslyft kring bakgrund, syfte och mål med svensk funktionshinderpolitik.

Debatten om personlig assistans – och för övrigt hela LSS – visar en stor okunskap om bakgrunden till lagstiftningen. LSS kom inte till av en slump. Svensk funktionshinderpolitik har växt fram under årtionden allteftersom insikten om de ovärdiga levnadsvillkor som personer med omfattande funktionsnedsättningar levde under trots snabb framväxt av välfärdssamhället efter andra världskriget. Pådrivande var olika funktionshinderorganisationer, som fick flertalet politiker att lyssna och förstå. Först kom ”Lag om vård och undervisning av sinnesslöa” 1949. Fler steg togs och 1967 sjösattes Omsorgslagen. Utredningar och debatter följde och 1986 trädde ”Lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m fl” i kraft.

Stor betydelse för synen på personer med funktionsnedsättning hade 1989 års Handikapputredning vars slutbetänkande ”Handikapp-Välfärd-Rättvisa” utmynnade i förslag om en rättighetslagstiftning dvs LSS, som infördes 1994. Därtill har Sverige år 2008 anslutit sig till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Under lång tid har samhällsdebatten kring funktionshinderpolitiken mest handlat om hur dyr LSS-reformen blivit. Inte minst har politiker på alla nivåer underblåst denna debatt. Få forskare har visat intresse för området. Funktionshinderrörelsen har fått litet mediautrymme. Nästan inga röster som kunnat beskriva kopplingen till välfärdsutvecklingen i stort och värdet för berörda individer har kommit till tals. Jag möter alltför ofta medborgare utan egen kontakt med funktionshinderområdet som tror att ”de har väl alla rättigheter”. Inte minst har uppmärksamheten kring fusk och missbruk påverkat. Då behövs fakta som motvikt i form av en ”folkupplysningskampanj”. Annars finns risk att politiker inte klarar att stå upp för en fortsatt värdig och human lagstiftning.

Linnéa Darell

Fd riksdagsledamot (FP)och samhällsdebattör

 

 

 

Hur ska "välfärdsnotan" betalas?

"Så snabbt ökar välfärdsnotan" är rubriken på en artikel i Dagens Samhälle (nr 14/2015). Där beskrivs vad som väntar kommunerna de närmaste åren. Bland annat beskrivs trolig kostnadsökning mellan åren 2013-2020 för äldreomsorgen med 14 %, för omsorg om funktionsnedsatta med 13 %, för grundskola/förskoleklass med hela 19 %. På SKL (Sveriges Kommuner & Landsting) tror man att skattehöjningar väntar i flera, särskilt mindre, kommuner.

Det skulle vara intressant att se beräkningar på ekonomisk utveckling i KommunSverige om alla som vill och kan jobba men idag tvingas söka försörjningsstöd fick möjlighet till egen försörjning. Många av de miljoner i försörjningsstöd som idag utbetalas skulle finnas för de ökande kostnaderna i t ex skola och omsorg samtidigt som skatteintäkterna skulle öka.

Även om vissa av dagens kostnader kan uppfattas som "småpotatis" i förhållande till de ovan nämnda områdena så tror jag att kommunerna måste fundera över "vad ingår egentligen i den kommunala kärnverksamheten". Är det att medfinansiera infrastruktur som egentligen är statens ansvar fullt ut? Är det att finansiera miljoner i en årsbudget för extern samverkan av olika slag? Jag menar inte att varje kommun ska isolera sig från omvärlden men kanske att beloppen kan begränsas. Åtminstone borde resultatavstämning redovisas och bedömas i bokslut. Alltför ofta rullar beloppen vidare år efter år utan synliga resultat. Besöksnäring, eventstrategi, marknadsföring nationellt och internationellt?  Lönsamt - ja, vem bryr sig?
Ställs frågan till ledande kommunpolitiker så kan jag garantera att svaret är att kommunen måste "finnas på kartan" för att dra till sig fler företag = fler jobb. Även rekryteringsmöjligheter har på senare år blivit ett argument. Om dessa budgetmiljoner ger sådana effekter så är det ju bra. Men vem  redovisar huruvida just dessa årligt återkommande budgetposter ger avsedda resultat? Ingen, säger jag.

Nej, om inte betydligt fler kommer i arbete så kommer nog den ökande välfärdsnotan att få finansieras med dels skattehöjningar och dels med effektiviseringar inom skola, vård och omsorg. Om effektivisering innebär t ex förbättrade arbetsmetoder, utveckling av IT-stöd som är till gagn för individen och andra "riktiga" effektiviseringar då är det en positiv utveckling. Men om effektivisering egentligen är detsamma som besparingar som drabbar kommuninvånare i behov av stöd för att få leva ett värdigt liv eller elever i skolan som inte får stöd från tidig ålder då finns anledning att vara orolig över välfärdsnotan.

Tiggeriförbud inte lösningen på fattiga människors problem

Aftonbladet publicerar idag en undersökning kring svenskars syn på tiggeri. Bakgrunden är att antalet tiggare eller EU-migranter, som jag hellre vill kalla dem, har ökat i omfattning på gatorna i de flesta av våra städer. Undersökningen visar att det skett en kraftig ökning av antalet medborgare som vill ha ett förbud mot att tigga i Sverige.
Det är lätt att tillgripa förbud mot något som man helst vill slippa se. Svenskar vill inte bli påminda om den misär som finns så nära vårt eget land. Riktigt fattiga människor vill svensken tro bara finns i Afrika eller andra delar av världen väldigt långt bort. En annan orsak till förbudsönskan är, för åtminstone en del, viljan att slippa känna sig skyldig att hjälpa till genom att ge något i den framsträckta pappersmuggen.

Men ingen behöver känna sig tvingad att ge på gatan. Däremot är hjälpen välkommen via hjälporganisationer. Dessa organisationer både hjälper här som t ex Stadsmissionen och i hemländerna som bl a Hjärta till Hjärta.

Vad skulle ett förbud innebära? Den fria rörligheten inom EU finns och kommer att fortsätta att finnas. Så många kommer att fortsätta att komma till Sverige. Skillnaden blir en "polisjakt" från kommun till kommun allteftersom EU-migranterna kommer att försöka få ihop lite pengar.

Nej, att förbjuda fattigdom, vilket ett förbud mot tiggeri i verkligheten skulle handla om, hjälper bara de svenskar som vill slippa se. Min rekommendation är: skänk en slant (alla bidrag oavsett storlek behövs och gör nytta) via en hjälporganisation. Bjud också den tiggande personen på ett "hej" och ett leende så mår både du och EU-migranten lite bättre.

GLAD PÅSK

 

GLAD PÅSK!

Kommunikation inte tillräckligt

Igår (den 1 april) beslutade regeringen att ge Myndigheten för Delaktighet och Diskrimineringsombudsmannen i uppdrag att genomföra en kommunikationssatsning för att öka kunskapen om innehållet i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I uppdraget ingår också att informera om innehållet i den Diskrimineringslag som gäller från och med i år.
Ett vällovligt uppdrag men alls inte tillräckligt utifrån den okunskap som finns kring svensk funktionshinderpolitik. Något jag bloggade om för mer än ett år sedan och där ingenting i rätt riktning har skett. Ett exempel på detta är Thomas Juneborgs blogginlägg idag.

Vem ska administrera/dokumentera och vad ska administreras/dokumenteras?

Förre landshövdingen Björn Eriksson skriver idag i ÖstgötaCorrespondenten under rubriken "Vi administrerar oss till döds". Eriksson refererar till en nyutkommen bok "Administrationssamhället" men också till egna erfarenheter från yrkeslivet och den diskussion som ofta hörs från verksamhetsföreträdare inom offentlig verksamhet.
Jag delar beskrivningarna och känner igen erfarenheterna både från mitt yrkesliv och från min roll som politiker. Eriksson nämner läkare, lärare och poliser som tvingas administrera på bekostnad av tid till de uppgifter de är utbildade och anställda för. Jag vill lägga till chefer på alla nivåer inom socialtjänstens olika verksamheter.

Orsakerna till "administrationsexplosionen" är flera. Björn Eriksson skriver att traditionella administrativa yrken i stort sett avvecklats och att det administrativa arbetet tryckts uppåt. Som jag minns det så startade den förändringen med datoriseringen. Helt plötsligt ansågs det enklare - och billigare - att utrusta framförallt chefer med en dator. Vederbörande förväntades då skriva in det man ville/skulle dokumentera. Att det krävs snabbhet i att använda ett tangetbord och andra tekniska finesser för att uppnå effektiviseringen glömdes bort. Och den som påpekade detta betraktades ofta som bakåtsträvare. Så de flesta teg och fortsatte med pekfingervalsen. Och mer och mer arbetstid upptogs av dokumentation. Och fler och fler utbildade administratörer - oftast kvinnor - blev arbetslösa eller fick omskolas.

Ett annat skäl till att administrationsuppgifterna blivit så omfattande är ökande lagkrav på dokumentation. Det gäller inom många offentliga verksamhetsområden bl a skolan, sjukvården och socialtjänsten. Det finns ofta många goda skäl till att dokumentera. Ofta också helt nödvändigt. Men innan krav på ny dokumentation beslutas borde först kontrolleras om redan befintlig kan förändras eller eventuellt tas bort. Det kan inte vara rimligt och behövligt att bara fylla på.

Så frågan "Vem ska administrera/dokumentera och vad ska administreras/dokumenteras?" behöver ställas inom de flesta offentliga verksamheter och också av lagstiftarna.

Segregationen ökar

En återkommande samhällsfråga är integration alternativt beskrivningar om segregation. De senaste veckorna har Dagens Nyheter granskat var i landet som segregationen är som störst och var den ökat mest under senare år. En kommun där ökningen är påtaglig är min hemkommun Linköping, vilket också uppmärksammats av lokalmedia (Corren) i artiklar och på ledarsidan.
Visst är det angeläget att uppmärksamma dessa problem. Angeläget, för att inte säga absolut nödvändigt, är också att den negativa utvecklingen kan vändas till en mer positiv, vilket är lättare sagt än gjort. Kan bara konstatera att språk och jobb är förutsättningarna som måste till.

Våga revolutionera Arbetsförmedlingen!

I fredags, den 20 februari, aviserade Arbetsförmedlingen att alla etableringslotsar sägs upp. Detta efter att AF konstaterat att många lotsföretag grovt missköter sina uppdrag. Enskilda individer får inte det stöd och den hjälp in i det svenska samhället som man ska få. Till och med grov kriminalitet har uppdagats vid flertal tillfällen. AF anser sig inte ha möjlighet att reda ut situationen och vet inte till vilka man kan betala ut avtalad ersättning.
Corren skrev igår (23/2-15) om flyktingar som råkat väldigt illa ut. I dagens Corre-artikel kommenterar kommunalrådet Karin Granbom-Ellison (FP) att "Lotsföretagen har kontrollerats för dåligt".

Etableringslotsverksamhet är en s.k. LOV-tjänst d v s den enskilde har rätt att välja mellan de lotsföretag som efter upphandling godkänts av Arbetsförmedlingen. Alltså har ett förfrågningsunderlag funnits där förutsättningarna för att bli godkänd som lotsföretag finns beskrivna och där också reglerna för utbetalning av ersättning finns.
Som AF beskriver förutsättningarna på sin hemsida med anledning av fredagens beslut kan man få uppfattningen att kontrollmöjligheter saknats. Vilket alltså inte är fallet.

Jag vet att många arbetsförmedlare - och säkert också på ledningsnivå - gör så gott de kan för att hantera alla olika uppdrag som AF givits under årens lopp. Men någonstans lever ändå en gammal myndighetskultur som gör att när nya arbetssätt skulle behövas så förmår inte hela organisationen hänga med. Kollapsen vad gäller att ha kontroll över upphandlade lotsföretag är ett typexempel på detta förhållande.

Alliansregeringen beslöt för ett år sen (varför väntat så länge?) att grundligt genomlysa hur AF fungerar och ge en utredning i uppdrag att belysa bl a förutsättningar för att konkurrensutsätta de delar av AF som inte är myndighetsutövning. Trots att S-MP-regeringen försökt stoppa utredningen så kommer den nu att fullföljas genom ett nytt riksdagsbeslut.

Låt oss innerligt hoppas att utredningen vågar vända på alla stenar och att det därefter finns en riksdagsmajoritet som vågar ta de verkligt omvälvande besluten och en regering som har förmåga att verkställa dem.

Tänk om integration är enkelt!

I Rädda Barnens tidning Barn nr 1/2015 intervjuas i ICA-handlaren Jonas Berg Södertälje. Jonas anställer många människor med utländsk bakgrund. Hans resonemang är så här:
"Tänk om det är enkelt! Att hela frågan om integration inte är så svår. Jag säger, skit i språket och kom hit och jobba. Jag tror på dig. Om du bara vill är jag övertygad om att du klarar av att sortera burkar. Och sedan kan du gå vidare. Ledningsgruppen, vad som helst. Språket kommer med arbetet."

Är det inte det politiker också säger. Språket kommer med arbetet. Varför ska det vara så svårt att genomföra i praktiken?

Det finns nog några fler företagare som resonerar som Jonas. Men de är alltför få. Och kanske att de hämmas av byråkratiska regler när/om de försöker. Det behövs företagare som vill/vågar ta saken i egna händer. Som Jonas i Södertälje.

FP-inlägg i integrationsdebatten

Idag skriver Daniel Andersson, kommunalråd (FP) i Linköping i Aftonbladet att Folkpartiets integrationspolitik ska utgå från ett fortsatt öppet Sverige och att de som kommer hit ska ges en god chans att lära sig svenska och att jobba.

Själv har jag en debattartikel i tidningen NU i samma anda.

Publicerad i NU nr 6/2015

Kraven är omöjliga att uppfylla idag

I Folkpartiets senaste förslag till åtgärder för bättre och snabbare väg till integration har ett antal krav ställts. Jag delar uppfattningen att socialliberalismen inte är kravlös.  Men här tycker jag att kravställandet på individerna hamnat fel beroende på att kraven är nästintill omöjliga att uppfylla idag.

När vi folkpartister vill övertyga människor om att det är bra med invandring så är våra argument alltid att ”alla, dvs. invandrarna, vill jobba. Ingen vill leva på bidrag”.  Min erfarenhet av samtal med människor i utanförskap gör mig övertygad om detta är sant. Både vuxna och ungdomar vill ha ett jobb och kunna försörja sig.  

En absolut förutsättning för att krav på jobb ska kunna ställas är att det verkligen finns jobb att få.  Den frågan lyfts också av partiledning och arbetsgrupp men först som punkt nummer tre.  Den borde ha varit nummer ett. Utan bättre förutsättningar än idag att få denna försörjning, som Folkpartiet nu kräver av den enskilde, så blir de övriga kraven orimliga. Och om nu partiledning och arbetsgrupp anser att ordet ”krav” måste finnas med i Folkpartiets integrationsförslag så varför inte ställa krav också på offentliga arbetsgivare, näringsliv, fackliga organisationer med flera intressenter på arbetsmarknaden.  ”Arbetsrätten måste moderniseras” skriver arbetsgruppen. Utmärkt! Vad hindrar oss från att på allvar ställa det kravet och ta den debatten? Jag vet att vår riksdagsgrupp krävt en översyn av Arbetsförmedlingen och dess uppdrag. Gott så – men det räcker inte. Även en effektivare Arbetsförmedling måste ha jobb att förmedla.

Förslaget om ett jobb-incitament även i uppehållstillståndet är för mig obegripligt av flera skäl. Svårigheterna att få jobb, som jag beskrivit ovan, är ett. Ett annat är varför ett ”jobb-incitament” skulle förstärka individens önskan att få stanna här och skapa sig en ny framtid.  I denna dröm ingår för alla just ett jobb och försörjning . Och om ett sådant skulle införas vad är definitionen på egen försörjning? Är det en tillsvidareanställning eller ett livskraftigt företagande? Vilken inkomstnivå ska en individ anses behöva ha för att vara självförsörjande?  Den frågan kommer säkert att sysselsätta ett antal byråkrater. Hur mycket myndighetsadministration ska till för att ett permanent uppehållstillstånd ska utfärdas?

Linnéa Darell

Fd riksdagsledamot (FP)

 

 

 

Fortsatt debatt om elöverkänslighet

Bloggade för några dagar sen i frågan. Idag publicerar ÖstgötaCorrespondenten mitt debattinlägg i samma fråga.

Norsk lag mot tiggeri

I Norge förbereds nu ett lagförslag som innebär att tiggeri förbjuds. Och inte nog med det. Den som på något sätt försöker hjälpa en tiggare ska också straffas. Motivet är att Norge vill
göra allt för att få bort möjligheten att tigga enligt statssekreteraren i Framskrittspartiet (DN 3/2-15).

Så går det i ett land där främlingsfientliga partier får inflytande och makt. Betänk det alla som tycker att partierna i Sveriges riksdag ska förhandla med Sverigedemokraterna.

Saklighet efterlyses om elöverkänslighet

Efter att Socialstyrelsen offentliggjort årets tilldelning av statsbidrag till handikapporganisationer har debatten om huruvida Elöverkänsligas förbund borde få statsbidrag eller inte rasat. Först ska sägas att Socialstyrelsen följer den statliga förordning som finns beträffande dessa bidrag och enligt denna definieras Elöverkänsligas förening som bidragsberättigad organisation. Skälen för upphetsningen hos vissa debattörer kring denna tilldelning handlar om att det saknas vetenskapligt belägg för att orsakerna till individers besvär är elöverkänslighet.

Idag skriver ordföranden för Elöverkänsligas förening i Östergötland, Bo Karlsson, under rubriken "Ett osakligt drev"(ÖstgötaCorrespondenten). I artikeln uttrycker han besvikelse och irritation över detta mediadrev och efterlyser en konstruktiv journalistik som sätter sig in i problematiken och låter alla komma till tals.

Jag har stor förståelse för besvikelsen och upprördheten från medlemmarna i föreningen. Jag såg ett inslag på SVT Aktuellt förra veckan som inte visade på respekt för olika uppfattningar. Visserligen hade "båda sidor" inbjudits men de två som ansåg att elöverkänslighet finns och att det även finns  belägg för att så är fallet fick väldigt lite utrymme. Mer tid fick den läkare som krävde att någon annan myndighet borde dela ut statsbidraget till Elöverkänsligas förbund därför att det saknas vetenskapligt stöd för problemen. Dock erkände hon att enskilda kan ha besvär och bör få hjälp för dem.

Jag har som kommunpolitiker och ordförande i omsorgsnämnden i Linköping kommit i kontakt med personer med elöverkänslighet till och från sedan 1990-talet. Enligt socialtjänstlagen har människor rätt till stöd för problem i sin vardag oavsett där finns vetenskapliga bevis eller inte. Linköpings kommun har hjälpt till med boende både permanent och tillfälligt. Under ett antal år beviljade kommunen också bostadsanpassningsbidrag för elsanering och ett antal personer har därigenom fått en bättre vardag.Tyvärr beslöt kommunstyrelsen före jul att ta bort den möjligheten. Enligt berörd nämnd hade bidraget inte sökts av någon på länge och ansågs därmed inte behövas. Ett märkligt resonemang tyckte jag och reserverade mig mot kommunstyrelsens beslut. Att ingen efterfrågat ett stöd under en viss tid innebär ju inte att det aldrig kommer att finnas ett behov hos någon kommuninvånare! Nej, argumenten var säkert desamma som nu figurerar i debatten. Vilket också bekräftades av inläggen från några ledamöter i kommunstyrelsen.

Till den vill läsa en mer saklig och upplyst artikel i ämnet rekommenderar jag Åsa Moberg i Dagens Samhälle.

Förintelsens minnesdag

Den 27 januari varje år minns Sverige och världen dagen då koncentrationslägret Auschwitz befriades 1945. En gång om året påminns vi alla om nazismens fasor och avrättningarna av miljontals judar. Gaskamrarna fanns på fler håll än i Auschwitz. Fortfarande finns överlevande som kan berätta och därmed bidra till att påminna världen om att vaksamhet alltid måste råda vad gäller riskerna att historien kan upprepas.

För inte så många år tillbaka kunde judar känna sig tämligen trygga i vårt land. Men den beska sanningen är att så inte längre är fallet. Statistik visar att hatbrott med antisemitiska förtecken har ökat och ökar i Sverige de senaste åren. Ett skäl uppges vara konflikten mellan Israel och Palestina. Man kan synpunkter på båda sidors handlingar i denna konflikt. Men det kan aldrig rättfärdiga förföljese av enskilda individer!

Finns många läsvärda inslag i dagens media. Här några exempel:
ÖstgötaCorrespondenten: "Jag var 4 år - men fick aldrig gråta."
Aftonbladet: De trakasseras och hotas  - för att de är judar.
Svenska Dagbladets bildspel

Vi har alla ett ansvar för att både minnas, reflektera och motarbeta de vämjeliga rörelser som fått ett fäste inte bara utanför Sverige utan numera också här. Låt varje dag bli en dag då vi gemensamt främjar goda krafter och motverkar onda. Både Du och jag har detta ansvar.

Tantjour stödjer våldsutsatta kvinnor 65+

Norrköping först i Sverige med Tantjour enligt NorrköpingsTidningar. Det handlar om en stödverksamhet för äldre kvinnor som lever med våld i nära relationer. Verksamheten är knuten till den "vanliga" Kvinnojouren.
Det finns oftast väldigt lite, oftast inget stöd, för de äldre kvinnor som är utsatta för relationsvåld. Orsaken är att det ännu 2015 anses skam- och skuldbelagt för en äldre kvinna att berätta om misshandel i familjen oavsett om den är fysisk eller psykisk. Anhöriga väljer också att "inte se" liksom hemtjänsten och sjukvården.
Folkpartiets riksdagsledamot tillika ordförande i Liberala Seniorer Barbro Westerholm har vid ett flertal tillfällen lyft denna fråga och behov av stöd. Själv skrev jag tillsammans med min partikollega i landstinget Reza Zarenoe en debattartikel i ÖstgötaCorrespondenten redan i maj 2010.

Norrköpingsinitiativet är värt alla lovord. Tantjourens kvinnor har telefonjour, erbjuder stödsamtal och kan också följa med till läkarbesök och andra myndighetskontakter som stödpersoner. Jouren nås via Kvinnojouren. På tisdagseftermiddagar finns jourkvinnor oftast på Café Vetekornet i Norrköping.

Jag är övertygad om att genom Tantjourens tillkomst så kommer det att bli mer legitimt att tala om och erkänna att även i äldre människors relationer kan våld förekomma. Hemtjänst- och sjukvårdspersonal kommer att våga fråga. Regeringen har ju aviserat statliga pengar för att förstärka landets kvinnojourer. Förhoppningsvis kan en del av dessa användas för att utveckla fler Tantjourer. För de behövs!

Storebror ser dig i P-hus i Linköping

I dagens Östgöta Correspondenten kan man läsa rubriken "Nu blir det enklare att parkera bilen". Linköpings kommunala parkeringsbolag Dukaten inför som första P-bolag i Sverige möjligheten för bilägare att registrera sin bil och sitt betalkort på dukaten.se. En kamera känner av din bil vid in- och utfart. Avgiften dras från det registrerade betalkortet och kvitto skickas till angiven mail-adress. Registreringen av kortet sker via en krypterad, säker sida anger P-bolaget på sin hemsida.
Systemet är säkert effektivt och enkelt och många kommer att både gilla och nyttja det även om nuvarande system också kommer att finns kvar.

Tänk så lite gemene man funderar över registrering av sig själv och sina ägodelar inklusive kontokort när det kan förenkla vardagen! Var finns debatten om "Storebror ser dig"?
Men säger någon "mitt kort registreras ju via en säker sida". Ja, men möjligheten att se vem du är som kör in finns via kameran vid infarten. Det bekräftas av företaget när tidningen ställer frågan
"Men om någon fuskar och tillverkar en falsk skylt?
– Då kan vi gå in och titta på kamerans bilder och se den som fuskar, säger Eva Ankarberg."

Region Östergötland

Fr o m igår - den 1 januari 2015 - övergick Landstinget i Östergötland och regionförbundet Östsam till Region Östergötland. Därmed kommer frågor som regionens arbetsmarknad, kompetensfrågor, samarbetet med näringslivet, kultur med flera regionalutvecklingsområden att finnas på ett ställe. Och därtill beslutas av ett direktvalt organ.
Just det sistnämnda har vi folkpartister i Östergötland jobbat för under många år. Visst har mycket bra uträttats av Östsams organisation. Men den politiska organisationen har varit tung och otymplig och till syvende och sist har de stora övergripande besluten egentligen hanterats av varje kommun vad det innebär av kompromissande utifrån att kommunerna har olika politiska majoriteter. Visst är kompromisser och konsensus bra men ibland måste politiska beslut tas med enbart ett regionpolitiskt perspektiv som ledstjärna trots att det inte gillas av alla olika kommunstyren.

Idag byttes skylten på förvaltningshuset i Linköping. Glädjande nog finns blåklinten kvar som symbol. Även huset är detsamma som det jag hade min arbetsplats i ett halvår efter att jag kom till Linköping sommaren 1971. Under åren som kommunalråd i Linköping har jag haft anledning att delta på många möten i det som fram till nu benämnts Landstingshuset och kunnat konstatera att det inte är helt olikt heller inomhus. Men nu är huset alltså Regionens Hus, se Corren.

Så var det 2015

Nytt år, nya föresatser eller hur det nu är man brukar säga.
Med tanke på hur politikeråret 2014 slutade så får man hoppas att ett nytt år innebär en förnyelse av den politiska debatten. Det är inte ofta jag brukar benämna politisk debatt som käbbel. Men just nu känner jag att diskussionen om vilket blocks företrädare som sa vad på kvällen den 2 december börjar bli tjatig. Låt oss slippa mer av den varan på det nya året!

Det finns mängder av tunga uppgifter för svensk politik att ta itu med. Och för oss alla som medborgare att tänka till om och att delta i det offentliga samtalet kring.
Inte minst avseende flyktingmottagandet, som min partikollega Reza Zarenoe skriver om i Corren nyligen. Vägen framåt måste vara att finna vägar till arbete och egen försörjning, inte att försvåra möjligheterna att söka skydd i vårt land. I likhet med Reza Zarenoe delar jag inte KD:s förslag, som jag tycker var ett populistiskt förslag för att komma in i den politiska debatten. Ta t ex den del som handlade om att sänka etableringsersättningen för att "tvinga" fram ett aktivare deltagande i arbete och sysselsättning. Vilken vardag lever kristdemokraterna i, undrar jag? Fråga vilken flykting som helst om hen vill ha ett jobb så är svaret JA. Men det finns ju inga jobb för dem att få hur gärna de än vill. Etableringsersättningen är inte överdådig vågar jag påstå. 308 kr/dag x 5 dagar/vecka för en ensamstående vuxen person vid deltagande i heltidsaktiviteter.

Som sagt, bättre förslag behöver tas fram under 2015. Förslag där utgångspunkten inte är att begränsa svenskt mottagande utan att ge bättre möjligheter till jobb och försörjning.

Många andra frågor behöver också debatteras och politiska förslag förhandlas och beslutas. Mer om detta i kommande blogginlägg.

Planerat extraval inställt!

Så tvingades till slut (S) och (MP) inse att det förslag till överenskommelse om minoritetsregeringars möjlighet att regera som Allianspartierna föreslog redan den 2 december är deras enda chans att undvika ett extraval. Vinken från LO-ordföranden för några dagar sen om att extraval nog inte skulle vara så klokt gick hem. Eller kanske var den beställd.
Att (SD) nu avser att ställa misstroendeförklaring mot Löfven visar bara ytterligare på deras bristande respekt för när och hur olika politiska instrument står till buds i riksdagen. Att en statsminister skulle fällas p g a att vederbörande träffar överenskommelser med andra partier på de områden som nu skett är naivt att tro. Att (SD) dessutom tror att de ska få med sig de partier som ingår i överenskommelsen är än mer korkat.

På de övriga punkter som överenskommelsen innehåller är försvar och energi till viss del redan inlett diskussioner. Nytt är däremot att (MP) nu ska släppas in i pensionsöverenskommelsen. För att säkra framtida pensioner krävs att antalet arbetade timmar hålls uppe och allra helst ökar. Då duger inte ett tillväxtfientligt partis påverkan. Ett parti vars mål är att folk ska jobba så lite som möjligt. Och detta samtidigt som alltfler uppnår pensionsåldern. Nu gäller det verkligen att de fem ursprungspartierna bakom pensionsuppgörelsen står på sig om grundfundamentet för det svenska pensionssystemet. Att vissa justeringar behöver göras är en sak men grunden måste ligga fast.

Länkar om dagens uppgörelse
http://www.folkpartiet.se/jan-bjorklund/nyhetsbrev/?nid=385713
http://www.dn.se/nyheter/ewa-stenberg-alliansen-den-storsta-vinnaren/
http://blogg.vk.se/bromster/2014/12/27/inget-nyval/

GOD JUL

Vice talman har ett ansvar som företrädare för Sverige om än informellt

Sverigedemokraterna visar verkligen upp sina fula trynen. Senast nu vice talman Björn Söder när han påstår att bl a judar och samer inte är svenskar. Han pratar också om att Sverige borde införa ett repatrieringsbidrag så folk kan åka hem. Till vilket hem ska flyktingarna från Syrien åka? Eller de som under åren sökt och fått skydd här från andra krigshärjade länder.
Jag vet att en vice talman får göra politiska uttalanden som representant för sitt parti. Att en vice talman bara anses företräda hela Sverige när hen ersätter talmannen. Det är regelverket. Men hur många medborgare känner till detta? I de flesta svenskars ögon så anses nog både talman och de vice talmännen företräda landet. Och därför är det mycket olämpligt av SD:s vice talman att göra ett sådant kränkande uttalande.
Om Sverigedemokraterna nu vill bli respekterade, att "de andra ska tala med dem" så bör de själva visa respekt för andra människor.
Och a´propå att tala med dem. Vad ska andra partier tala med Sverigedemokraterna om? De har ju redan villkorat samtalet?

"Samarbetsregering"???

Förundras över alla dessa turer från S-politiker både nuvarande och före detta. Löfven tycks ha svårt att bestämma sig för om partiet går till val som regering dvs ihop med MP eller som enskilt parti dvs bara socialdemokraterna. Ytterst tycks den frågan avgöras av LO. Behövs väl lite påfyllning i kampanjkassan inför det plötsligt påkomna extravalet, tänker jag. Visserligen är det bara omkring 50 % av LO-medlemmarna som röstar på socialdemokraterna men betala till partiets valrörelse det får man göra oavsett vilket.

Annat S-prat som ständigt upprepas är benämningen "samarbetsregering". Häromdagen i en debattartikel av S-kommunalrådet Eva Lindh i Linköping. Att ett 30-procentsparti bildar regering med ett annat mindre parti (MP) och därutöver förhandlar med Vänsterpartiet om en budget gör väl inte denna regering per automatik till en "samarbetsregering" i högre grad än t ex Alliansregeringen. I den sistnämnda samarbetade fyra partier i åtta år. Trots det kom ingen på att använda benämningen "samarbetsregering". Och inte heller blir en regering mer "samarbetsregering" för att den med jämna mellanrum påstår sig bjuda in Folkpartiet och Centern till samtal.
Nej, socialdemokraternas behov av att tala om sin regering i denna term är nog mer betingat av att försöka framstå som större och mäktigare än vad partiet idag är.

Socialdemokraterna behöver inse att världen har förändrats

Många har tankar inför den politiska framtiden i Sverige. I dagens DN finns Peter Wolodarskis ledare och Bengt Westerbergs debattartikel. Båda är kloka herrar väl värda att läsas. Man behöver inte gilla allt de skriver, vilket jag inte gör. Men deras respektive inlägg ger möjlighet till reflektioner inför framtiden. Och för den delen också för den närmaste tiden d v s den valrörelse som väntar efter helgerna, vilket jag skrev om på min blogg igår.

Ytterligare intressant läsning finns i denna DN-artikel. Jag har ibland sagt att socialdemokraterna hade behövt förlora även ett tredje och kanske till och med ett fjärde val för att inse att partiet numera är ett parti som vi andra. Alltså inget parti "äger" landet. Inte heller Sveriges kommuner eller regioner för den delen. Nämnda DN-artikel visar att jag nog har haft rätt. Socialdemokraterna vägrade inse dels att SD skulle kunna göra sitt hot att fälla en S-ledd regeringsbudget till verklighet i riksdagens kammare och dels att, om så eventuellt skedde, Allianspartierna inte skulle stå och buga när de sent omsider blev inviterade. Dags att komma ner på jorden, Stefan Löfven och övriga ledande socialdemokrater!

Skräm inte bort väljarnas intresse inför extravalet!

Inför extravalet i mars nästa år har uppladdningen redan börjat. Det är självklart nödvändigt. Tiden är kort för förberedelser och ett antal helgveckor ligger nu närmast. Vare sig vi partiaktiva eller väljarna lär vara särskilt entusiastiska att ägna tid och tankar åt kommande val just dessa veckor.

Även om många väljare är positiva till ett extra val så tror jag att den debatt - eller vad man ska kalla det - som pågår just nu på högsta politiknivå från framförallt socialdemokraterna riskerar att dämpa intresset för både valet, valrörelsen och partierna. Kanske biter sig (S) själva i svansen när man vräker ut beskyllningar mot SD. Kommenteras också i dagens DN av flera statsvetare. Det gör naturligtvis inte mig något om (S) sänker sig själva i det kommande valet men risken att väljarna vänder ryggen till valrörelsen överhuvudtaget vore mycket illa.

Folkpartiet oh övriga Allianspartier välkomnar det extra valet, se Jan Björklunds Nyhetsbrev.
Ska vi folkpartister ta igen vårt misslyckande i höstens val så gäller att nu att ta lärdom av valanalysen. Se Jan Björklunds DN-artikel. Hur mycket hinns med inför den nya valrörelsen kan några undra. Jag menar att på flera områden, t ex välfärdsområdet, har vi en politik redan, som gott duger att använda inför extravalet i mars. Sen behöver den politiken utvecklas för framtiden, något som blir en av flera frågor på landsmötet 2015.

Högmod går före fall, en kortlivad S-regering

När socialdemokraterna hade sin stora interna kris för några år sen och dessutom förlorade två val i följd så var det händelser som jag aldrig trott att jag skulle få uppleva. Partiet med stort P i svensk politik sen årtionden. Partiet som på senare år kunde gå till val på vilka löften som helst och sen föra en annan politik gång efter annan. Partiet, var förtroendevalda, alltid uppträdde som om de "ägde" såväl landet som alla dess delar d v s kommuner och landsting. Om det händelsevis blev icke S-styre efter ett val i någon kommun så betraktades det som ett mellanspel, en tillfällig otur. När Sverige fick en ickesocialistisk regering på 70-talet liknande Marita Ulvskog, numera socialdemokratisk EU-parlamentariker, resultatet som en statskupp!

Idag har Sverige bevittnat den största S-kollapsen i historien, i varje fall hittills. Vad är en partiledarkris i detta parti mot att efter två månader tvingas kasta in handduken som regeringsparti. Idag är ordspråket "Högmod går före fall" verkligen tillämpligt. För vad har annars präglat Stefan Löfvens och socialdemokraternas korta regeringsperiod? Kalla sig samarbetsregering utan att försöka samarbeta med andra än MP och V. Bryta tidigare uppgörelser över blockgränsen som t ex friskoleöverenskommelsen. Och nu ha mage att stå och anklaga Allianspartierna för att de igår kväll ansåg att det är statsministern som har ansvaret för att få igenom regeringens budget. Sanslöst!

En reflektion jag gjort de senaste dagarna och även idag är hur ensam Löfven verkar vara med undantag av Fridolin och Romsson. Var finns andra ledande socialdemokrater? Den enda jag sett och hört av dem är Magdalena Andersson, som "släpats" till Agenda-studion.

Nu blir det val igen den 22 mars nästa år. Ett val, som Sverigedemokraterna vill göra till en folkomröstning om svensk invandringspolitik. Flera media har under kvällen har visat upp hur framförallt Danmark och Norge har förändrat sin invandringspolitik p g a Dansk Folkeparti resp Framskrittspartiet. Nu vilar ett tungt ansvar på övriga sju partier i Sverige - och inte minst på Folkpartiet - att stå upp för alla människors lika värde, vilket inkluderar en fortsatt human flyktingspolitik. Vi liberaler har ett särskilt ansvar. Vi måste höras och synas än mer, vara än mer övertygande i argumentationen!

Sex veckor efter valet

När de första reflektionerna över valutgången (min blogg 16 september) tonat bort har vardagen fyllts av konsekvenser av valresultaten lokalt och regionalt. Och så förstås häpnaden över den nya finansministerns absurda påståenden om "tomma lador". Inte ens Finanspolitiska rådets tillrättavisning fick Magdalena Andersson (S) att sluta påstå detta.
Om det hade funnits någon sanning i hennes uttalanden borde då inte hon och S-MP-regeringen avstått från att ösa ut pengar på nya statliga utgifter i miljardklassen?

Själv har jag bara hunnit kolla lite grand på några få områden i den lämnade budgetpropositionen. Jag ser att löftet om ökat stöd till funktionshinderorganisationerna redan är brutet. Överhuvudtaget svaga skrivningar kring LSS-området och personlig assistans. Förvånansvärt eftersom Miljöpartiet gjort tydliga utfästelser tidigare. Men det var i opposition det!
Den äldreutredning som Alliansregeringen tillsatte i början av året och som kommit ett bra stycke på väg läggs ned rakt av! Där fanns bland annat uppdraget att se hur socialtjänstlagen skulle kunna förtydligas för att öka den enskildes möjligheter att påverka val och omfattning av hemtjänst utan att behöva utredas på socialkontoret. Är ju ändå väl att LOV (Lagen om Valfrihet) behålls vad gäller hemtjänst. Däremot avskaffas vårdvalet på sjukvårdsområdet. Och det redan den 1 januari nästa år, alltså om två månader!

Av löftena om sänkt skatt för pensionärer blev heller inte så mycket. Tydligen inte särskilt prioriterad när valrörelsen är över. Målet är inte ens att utjämningen ska ske under den kommande mandatperioden. Nu nämns år 2020. Däremot är man snabb med att ta bort det extra jobbskatteavdraget för oss som jobbar efter 65. Det ger inga effekter enligt finansminstern. Så att människor både håller sig friska längre, i vissa fall kanske senarelägger delar av sitt pensionsuttag och bidrar med arbetade timmar för välfärdens finansiering det har inget samhällsekonomiskt värde, tydligen. Att (MP)s mål är att människor ska jobba så lite som möjligt är ju väl känt. Men att (S) anammat idén är märkligt. Särskilt i tider av allt större behov av finansiering av välfärden.
Men det finns också en annan faktor bakom denna förändring. Tittar man på vad det minskade skatteuttaget för pensionärer med lägst pension kostar (1,98 mdr) och jämför det med statens inkomst av att ta bort jobbskatteavdraget för pensionärer (1,55 mdr) så kan man konstatera att det handlar om en omfördelning inom pensionärskollektivet. Bostadstillägen för pensionärer höjs. Men samtidigt höjs också högkostnadsskyddet vilket gör det dyrare med läkarvård och mediciner. Eftersom många äldre har behov av både läkarvård och läkemedel så kan också detta betraktas som en omfördelning.

Jag skrev i början av detta inlägg att vardagen efter valet varit fylld av konsekvenserna av lokalt och regionalt valresultat. I Linköping förlorades Alliansmajoriteten på grund av framförallt moderaternas tillbakagång. Men även folkpartiet tappade mandat. Dock bara ett. De röd-gröna (S,MP,V) fick ett mandat mer än Allianspartierna, vilket innebar en vågmästarroll för SD. Efter mycken vånda beslutade FP att tacka ja till inbjudan till samtal med socialdemokraterna och miljöpartiet. Och nu har ett gemensamt "regeringsprogram" formats, där FP fått med mycket av partiets prioriterade valfrågor framförallt vad gäller jobb och skola.
I regionvalet blev det också förlust för den styrande konstellationen, dock inte för FP. Där har nu bildats ett majoritetsstyre bestående av FP, C, MP och S.

Många omprövningar har fått ske efter 2014 års val för att kommuner och landsting/regioner ska kunna styras de kommande fyra åren. Blir en intressant mandatperiod ur många perspektiv.

Ett obegripligt valresultat

Två dagar har gått sedan valdagen den 14 september. Två dagar av diskuterande och försök att förstå hur det kunde gå som det gjorde. En framgångsrik regering förlorar medborgarnas förtroende till förmån för en "röd-grön röra". Och Sverigedemokraterna (SD) får 12,9 procent, vilket motsvarar nära 450 000 nya väljare sedan förra valet 2010.
2010 var det lätt att förklara deras framgång med den främlingsfientliga politiken. Och den har säkert spelat stor roll för många som röstat på partiet även i detta val. Men är det verkligen så illa ställt i Sverige att 12,9 procent av väljarkåren är rasister eller åtminstone främlingsfientliga? Jag vill inte tro det. Vartefter intervjuer med väljare finns i dagstidningarna kan man se att missnöjda pensionärer tycks vara en del av väljarkåren. Det handlar om den s.k. pensionärsskatten, det handlar om uppfattade brister i äldreomsorgen. (SD) lovade att både minska skatten och att ge mer pengar till äldreomsorgen. Och finansieringen? Ja, förstås, minskad invandring. Men är det så enkelt att "bara" minska invandringen så frigörs pengar till annat i statsbudgeten? Vad händer med de personer som redan fått asyl och nu pluggar svenska och söker jobb? Och med deras barn som börjat skolan i Sverige? Och med de ensamkommande flyktingbarnen/-ungdomarna? Ska de återförvisas till sina forna hemländer för att "bli hjälpta på plats" som Jimmie Åkesson tjatat om under hela valrörelsen som exempel på att (SD) inte alls har något emot flyktingar.

Nog skrivet nu om (SD) för den här gången. Lär finnas anledning att återkomma till dem under den kommande mandatperioden.

Alliansregeringen fick alltså inte förnyat förtroende. Alla partierna förlorade. Moderaterna allra mest. Men valresultatet för mitt parti, Folkpartiet, är också bedrövligt. Ett otroligt arbete under åtta från partiledare Jan Björklund och många andra för att få för Sverige nödvändiga skolreformer på plats belönades med en valförlust på 1,7 procent. Varför? Ja det får valanalysen utvisa men kanske kunde tempot varit några lägre så att implementeringen underlättats. Kanske något mindre kaxighet och något mer lyssnande. Goda intentioner till trots - genomförande av nödvändiga förändringar
i den omfattningen som skett och sker behöver ske i takt med den yrkeskår som ska genomföra dem.
Och så den olycksaliga PISA-rapporten i våras! Och den sanslöst ohederliga debatten som följde därefter. ALLA visste att rapporten avspeglade de elever som lämnade grundskolan våren 2012. Men debatten fördes som om eleverna gått hela sin skoltid under Jan Björklunds tid som skolminister. Särskild fräcka var socialdemokrater och miljöpartister. Tyvärr kommer de att kunna ta åt sig äran av de sannolikt bättre resultaten i nästa PISA-undersökning eftersom de nu tycks bli regeringspartier under kommande fyra år.

Hur gick det då för Folkpartiet i min hemkommun Linköping? Ja, trots en mycket aktiv valrörelse ända sen i våras inför EU-valet och nästan utan uppehåll till valdagen den 14 september så blev resultatet inte vad vi hoppats. Som det ser ut i dagsläget så tappar vi ett mandat i fullmäktige.
Även här tappade (M) och Alliansen och (SD) fördubblade från 3 till 6 mandat. Men det är mycket jämnt och än är inte alla röster sluträknade.

Fåniga bortförklaringar av (SD)

Idag har ytterligare sju företrädare för Sverigedemokraterna uteslutits och/eller tvingats lämna uppdrag. Återigen är svaret från partisekreteraren att partiet inte står för sådana åsikter som dessa företrädare vräker ur sig i olika medier. Ibland öppet och ibland anonymt.
Men hur kommer det sig att främlingsfientliga personer återfinns främst hos (SD)? Ja, självklart därför att de uppfattar att deras åsikter stämmer överens med partiets och söker sig dit. Än starkare i den tron blir de förstås när de kan vara medlemmar och till och med bli kandidater på partiets valsedlar samtidigt som de skriver och uttalar sig grovt kränkande om framförallt människor från andra länder, människor med annan hudfärg och med annan religion. Uteslutningen sker ju först när de avslöjas av media.

Duell igen

Återigen en s.k. duell i politiken inför valet nästa söndag. Duellanterna var Reinfeldt och Löfven. Något nytt? Nej. Någon fördjupning av tidigare frågeområden? Nej.
Men SVTs journalister fick arrangera ännu en "match". Förhoppningsvis tittade ett antal väljare som inte sett tidigare duell eller match - eller varför inte använda beteckningen "debatt"- så att timmen bidrog till att öka medborgarnas insikter om vad (M) och (S) vill med Sverige.
Läs gärna dagens artikel på SvDs Brännpunkt om hur media försöker göra valdebatter till underhållning. Nu tycker jag inte att den kritiken är berättigad vad gällen kvällens debatt. Förutom inledningen med nedräkningen.

Ett trovärdigt valmanifest

Idag fick väljarna tydligt besked från Allianspartierna om vilken politik som kommer att föras för Sverige om nuvarande regering får fortsatt förtroende den 14 september. Socialdemokrater med Löfven och Andersson i spetsen fnyste förstås. Men vad är deras alternativ? Ja, Löfven sa igår i SVTs utfrågning att han och socialdemokraterna söker förtroende för sin politik med extra betoning på sin politik. Ja visst, varje parti presenterar vilka frågor man anser viktiga. Det är ju så väljarna kan avgöra vilken styrkeposition de vill ge partierna i en kommande regering. Men det innebär inte att inte en gemensam regeringspolitik bör visas upp för väljarna före valdagen.
I det röd-gröna alternativet vill nog väljarna veta i vilken omfattning miljöpartiets försvarspolitik eller energipolitik får genomslag. För att nämna några av alla de viktiga framtidsfrågor som de båda partierna är oense om.

Allianspartierna har alltså presenterat sitt valmanifest. Här syns tydligt hur partiernas olika prioriteringar fått genomslag. Drygt 50 % av de 13 miljarder som manifestet innehåller avser utbildningsområdet. Också på andra områden som integration och socialpolitik lyser socialliberala värderingar igenom. Bra förhandlat av Jan Björklund, övriga FP-ministrar och deras medarbetare.

I stället för att räkna upp alla delar hänvisar jag till Jan Björklunds nyhetsbrev här.

Läs också Rasmus Jonlunds blogginlägg.

Kris, kaos och nyval om de rödgröna vinner valet

Socialdemokraternas partiledare i SVTs utfrågning: Höjning av restaurangmomsen kommer inte att innebära färre jobb i branschen. De ungdomar och andra som fått jobb (ett antal 1000) när Alliansregeringen sänkte denna moms blir inte arbetslösa eftersom de utför ett arbete, de slår inte dank. Hur tänkte Löfven?
Att kanske restaurangen tappar kunder om det blir betydligt dyrare att gå på krogen och därmed minskad lönsamhet som i sin tur betyder färre anställda vill inte Stefan Löfven (S) erkänna. Naturligtvis förstår han, som gammal fackföreningsföreträdare att färre kunder leder till färre anställda i företag. Han fick till något om att med fler i arbete så kommer fler ha råd att gå på krogen. Oavsett kostnaden uppenbarligen.

Intressant också att allt som socialdemokrater och miljöpartiet inte är ense om, om de bildar regering, tycks Löfven tro att han kan skriva propositioner på egen hand och sen få igenom genom att ha förvissat sig om majoritet i riksdagen. Rent tekniskt är det väl möjligt men det är ju väldigt respektlöst uttryckt inför en eventuell regeringsbildning.
Att (MP) skulle acceptera ett sådant förhållningssätt i alla de stora frågor där de båda partierna har nästan helt motsatta åsikter är inte sannolikt.

Att (V) skulle bli ett problem för Löfven är knappast troligt. Jonas Sjöstedt har redan "sålt" eventuell makt i och med de uttalanden han gjort de senaste dagarna. En gång i historien har (V) fällt en s-ledd regering. Det var under Lars Werners tid och det handlade om strejkrätten.

Men även om Vänsterpartiet redan börjat backa på sina krav så är det däremot mycket sannolikt att en eventuell regering med (S) och (MP) inte blir långlivad. Kris, kaos och nyval väntar om hörnet om olyckan är framme den 14 september.

Sverige bör söka medlemsskap i Nato

Häromdagen bloggade jag om försvarpolitiska debatten i Linköping, där NATO frågan diskuterades. FPs representant i debatten, Allan Widman, berättade då att Folkpartiet länge tyckt att Sverige bör bli medlem i NATO. Idag skriver partiledare Jan Björklund (FP) om detta i sitt Nyhetsbrev.

Försvarspolitisk debatt i Linköping

Flygvapenmuséet i Linköping anordnade i kväll en försvarspolitisk debatt med riksdagspolitiker från samtliga partier varav flera från Östergötland. Folkpartiet företräddes av Allan Widman, riksdagsledamot från Malmö och FPs talesperson i försvarsfrågor sedan länge. Och en av de mest kunniga politikerna på området, vilket också var mycket tydligt i kvällens debatt.
Debatten handlade framförallt om mer eller mindre pengar till försvaret men också om svenskt medlemskap eller inte i NATO. Mycken diskussion om Ukraina och Ryssland och vad Putin kan ta sig för framöver. Kommer Putin att närma sig de baltiska länderna och vilken roll kommer då Gotland att få?
Hemkommen efter debatten kunde jag konstatera att regeringen imorgon kommer att föreslå riksdagen ett än närmare samarbete mellan Sverige och NATO, vilket betyder att gemensamma övningar kan ske på svensk mark. SVT, Svd.

Folkpartiet har sedan flera år tillbaka landsmötesbeslut på att förorda svenskt medlemskap i NATO. Sen länge finns ett nära samarbete, vilket inte alltid framgår i informationen till svenska folket. På senare tid har dock fler partier än Folkpartiet valt att tala klarspråk.
Nu föreslår regeringen att ett ytterligare steg tas. Få se hur länge det dröjer innan medlemskap är moget att föreslås från samtliga regeringspartier och socialdemokraterna. Försvarspolitiken hör ju till ett av de områden där så breda politiska överenskommelser som möjligt är angelägna.
Vänsterpartiet kommer dock aldrig att medverka till ett NATO-medlemskap. Torbjörn Björlund (V) hade svårt även i kvällens debatt att riktigt på allvar instämma i att Ryssland under Putins ledning utgör en risk för utvecklingen i vårt närområde. Ränderna går aldrig ur, tydligen.

Ännu ett obegripligt avslag på personlig assistans

Idag bloggar jag om Oscar, som fått timtalet för sin personliga assistans sänkt trots att Oscar, som han säger, "jag är densamme". Sänkningen är kraftig. Hela 27 timmar färre per vecka i grundläggande behov, som i Oscars fall handlar bland annat om hjälp att äta och hjälp att kommunicera.
Oscar är född med ett flerfunktionshinder i form av en cp-skada av typ "spastisk bilateral cerebral pares med dyskinetiska inslag".
Oscar är bara ett exempel på hur Försäkringskassans förändrade praxis successivt de senaste åren har slagit undan fötterna på personer med livslånga och omfattande funktionsnedsättningar.
I Almedalen i somras lyssnade jag på företrädare för Försäkringskassan, som aviserade att en översyn ska ske kring dels minuträknandet och dels två-årsomprövningarna. De sistnämnda betyder att vartannat år görs en ny utredning kring individens behov. I vissa fall kan det vara rimligt medan det i andra fall (de flesta faktiskt) inte finns någon som helst anledning att tro att förbättring skett. En svår och omfattande, livslång funktionsnedsättning blir inte bättre med åren. Oftast tvärtom. Ju äldre personen blir desto mer besvärande blir funktionsnedsättningen. Precis som vi alla får fler krämpor med åren.
Folkpartiet har sedan länge föreslagit att dessa ständiga omprövningar förändras. Där det klart framgår redan vid första utredning att funktionsnedsättningens omfattning inte kommer att minska behöver inte fullständig utredning göras fler gånger. I den mån det kan vara befogat med en ny utredning senare i livet måste intervallet vara betydligt längre än två år.
Att omprövning ska ske vartannat år är reglerat i lagen (LSS). Om nu Försäkringskassan kommer fram till att föreslå en lagändring så måste regeringen lyssna!

Vad händer med Oscar nu då? Ja, han överklagar naturligtvis och hoppas att förvaltningsrätten ska vara klokare än Försäkringskassan. I väntan på resultatet av överklagandet kommer kommunen d v s Bromma stadsdelsnämnd att stå för kostnaderna så att Oscar kan behålla sin assistans. Heder åt Bromma stadsdelsnämnd!
Och om förvaltningsrätten går på samma linje som Försäkringskassan? Ja, då blir Oscar ytterligare en i raden av alla de som förlorat sin personliga assistans utan rimliga skäl. Och då blir det än mer nödvändigt att regeringen måste förtydliga lagstiftningen (LSS) såsom Folkpartiet föreslagit.
Läs mer om Oscar i dagens DN.

Ordningsbetyg i skolan

I den senaste PISA-undersökningen nådde svensk skola en topplacering nämligen i att ha oro och stök i klassrummen på lektionerna! Vad betyder det för elevernas möjligheter att använda lektionerna till kunskapsinhämtning? Ja, tänk dig själv. Varje gång du försöker höra vad som sägs på ett arbetsmöte på jobbet eller när du själv försöker delta i en diskussion så störs mötet av kollegor som pratar med varandra eller i mobilen. Eller du är på kurs för att lära dig ett nytt datasystem eller en ny arbetsmetod men mesta tiden försvinner på grund av andras pladder. Nej, det skulle inte accepteras. Men i många skolor och klasser får det pågå. Jag tror inte att någon egentligen vill ha det så men trots det så fortgår det ändå. Och har gjort det länge, alltför länge. Många elever har drabbats. Lektionstiden känns bortkastad. Och alla elever kan inte ta igen den förlorade kunskapsinhämtningen på sin fritid. Och färre vill jobba som lärare. Jobbet blir inte meningsfullt.
Det finns ytterligare en sida av dessa ordningsproblem. Barn/ungdomar som under hela skoltiden tillåts ha ett uppträdande som inte tar hänsyn till omgivningen riskerar att inte förstå vad som krävs i den vägen när de så småningom kommer ut på en arbetsplats. Många arbetsgivare vittnar om brister i att hålla arbetstider och allmänt uppträdande.

Folkpartiet har sen länge uppmärksammat ordningsproblemen i svensk skola. Bl a har möjlighet  införts för lärare att stoppa användandet av mobiltelefoner på lektionerna. Ett problem tycker jag är att det inte råder enighet i hur ordningsproblemen kan minskas. Visst finns elever som kan ha "skäl" till försen ankomst, ointresse för undervisningen som gör att de hellre sysslar med annat under lektionerna etc. Och de ska naturligtvis ha stöd och hjälp som leder till att de kommer tillrätta med sina problem. Men vi måste också inse att all stökighet i klassrummen inte kan hänföras till sådana orsaker.

Att återinföra ordningsbetyg har avvisats från lärarhåll - eller åtminstone från deras organisationer. Och jag kan förstå att uppgiften kan kännas svår. Jag har inte alltid varit övertygad om möjligheten och nyttan. Men ju mer jag sett och hört från både elevers och lärares vardag har jag blivit övertygad. På många håll finns ingen annan utväg. Svensk skola och svenska elever kan inte vara bäst i oordning!

Nu äntligen har Jan Björklund och Folkpartiet lyckats övertyga övriga Allianspartier om att ge möjlighet för skolor att ge skriftliga ordningsomdömen. Jan Björklund beskriver förslaget och argumenten för införandet och vad som mer behöver göras i sitt Nyhetsbrev.

Medborgarförslag: "folkomrösta om tiggeriet"

Partiet Spiritvs Neronis i Linköping med en kandidat på sin lista till kommunfullmäktigevalet i höst kräver i ett medborgarförslag att en folkomröstning ska hållas om "tiggeriet". Motiven är att "tiggeriet" är vanprydande och inhumant inslag i stadsbilden.Man häpnar över vilken människosyn som återspeglas i ett sådant uttalande. Och för vem är "tiggeriet" inhumant? Förmodligen menar fullmäktigekandidaten att det är besvärande för Linköpingsborna att det finns fattiga människor nära oss. För mig är det inhumant att ett land som t ex Rumänien behandlar sina medborgare så illa att många av dem tvingas tigga för att försörja sin familj.
Nu kommer det självklart inte att folkomröstas om "tiggeriet". Däremot kommer Linköpings kommun att fortsätta arbetet tillsammans med Stadsmissionen och andra organisationer att ge hjälp till EU-migranterna så länge de vistas här och samtidigt medverka till att de kan få ett drägligt liv när de återvänder hem till sina familjer.
Jag väljer att instämma med min partikollega Daniel Andersson, som skriver a´propå debatten om EU-migranterna "Vi ska bekämpa fattigdom inte de fattiga". Läs för övrigt mer om vad Daniel vill uträtta i politiken nästkommande period på det sociala området på hans blogg.

Skojarföretag lurar gamla

Idag skriver Östgöta Correspondenten om ett teleskojarföretag som inriktar sig på att sälja teleabonnemang till gamla människor. Utöver att den gamle blivit lurad får det ofta också konsekvenser för tryggheten genom att befintligt trygghetslarm slutar fungera då det befintliga abonnemanget bryts.
Till och från avslöjas dylika företag. Brottslig verksamhet är alltid avskyvärd. Och att inrikta verksamheten speciellt mot gamla människor och dessutom deras trygghet är än mer avskyvärt!

Majoritet av svenskarna positiva till flyktingmottagande

DN redovisar idag en Novus-undersökning kring svenska folkets inställning till svenskt flyktingmottagande. Glädjande läsning för en socialliberal. 26 % anser att Sverige kan ta emot fler än idag och 36 % tycker att dagens nivå är helt okej. Många hänvisar enligt Novus till krig och andra oroligheter på flera håll i världen.
Det är bara bland SD-sympatisörer som en majoritet anser att färre flyktingar bör få komma hit. SD:s partiledare Jimmie Åkesson brukar försöka få det att låta som att partiet minsann vill hjälpa människor som lever i krigsdrabbade länder genom att hjälpa på plats. Men snälla nån, i ett krigshärjat land finns ju ingenstans att leva överhuvudtaget. Och där krig pågår riskeras ju livet varje timme på dygnet. Och på en del andra håll i världen flyr ju människor för att de förföljs antingen som grupp eller som individer tex p g a politiska åsikter eller religiös uppfattning som inte gillas av den styrande regimen. Nej, Jimmie Åkesson, dina argument är bara svepskäl för att dölja en unken människosyn!