Dagen efter

Morgon den 9 november. Dagen efter. Känns som en rejäl baksmälla. Luften har gått ur. Frågan "hur kunde det sluta så här" kanske dock egentligen inte skulle behöva ställas. För det har ju varit jämnt med övervikt ibland för Clinton ibland för Trump.
En orsak till opinionsinstitutens missar (om det nu är så att de missat) är sannolikt att de som tänkt rösta på Trump inte velat säga det eftersom det känts "fel". Sådant har vi upplevt i Sverige också tex kring Junilistan i EU-val och SD i riksdagsval.

Jag länkar inte just nu trots att snabba analyser finns i mängder i alla media. Vill gärna ta del av de analyser som småningom utkristalliseras när de första chockvågorna lagt sig. Och jag vill fundera på och försöka förstå hur folk tänkt. På vad sätt kan USA bli ett bättre land att leva i med protektionism, med nedrustning av den lilla sjukförsäkring som Obama lyckades genomföra, med Trumps syn på invandring, mur mot Mexiko, med kvinnoförakt mm mm??

Samma tendenser ses i Europa inkl Sverige. Brexit i Storbritannien var ett resultat av liknande strömningar. Folket mot etablissemanget, sägs det. Inte heller i Europa är det lätt att se vad som skulle bli bättre om sådana krafter mobiliseras.

Hillary Clinton måste känna en oerhörd besvikelse. Så mycket engagemang, så mycket bättre politik, så många förväntningar från oss kvinnor över hela världen på att hon skulle lyckas spränga det beryktade glastaket. Någon mer presidentkampanj för hennes del blir det sannolikt inte. Michele Obama lär ha sagt att hon aldrig kommer att kandidera i presidentval. Kanske hon ändrar sig till nästa gång.

Fråga om kandidaternas ålder typiskt svensk

Allt i media handlar just nu om det förestående presidentvalet i USA. Ganska självklart eftersom USA är den stormakt den är. Amerikanska presidentval är alltid viktiga för omvärlden. Och denna gång mer än vanligt beroende på de båda kandidaterna och den märkliga valkampanjen. Om detta skrev jag häromdagen http://linneadarell.blogspot.se/2016/10/usa-valkampanj-eller-uppmuntran-till.html

När jag sett på svensk TV de senaste dagarna förstår jag att det är journalisternas "julafton" med att ständigt få inspiration till nya frågeställningar.   

Häromkvällen ställdes den fråga som jag tror bara skulle ställas av en svensk journalist. "Hur orkar de? De är ju inte purunga precis." Frågan gällde förstås de "gamla" kandidaterna Hillery Clinton, 69 och Donald Trump, 70 år.  I vårt land ska orken att arbeta ta slut vid pensionsålderns inträdande som idag varierar som längst till 67.
Således är det helt naturligt för en svensk, själv ung, journalist att ställa en sådan fråga.

Läsning ger vingar

Det är långt ifrån varje dag jag håller med Östgöta Correspondentens politiska redaktör Christian Dahlgren i hans ledare. Men idag instämmer jag i Dahlgrens "Läsning ger vingar". Jag instämmer så mycket att jag använder rubriken själv.

Det är bra att nyttan och glädjen med bokläsning uppmärksammas. Det har alltför länge betraktats som lite mossigt. Moderna människor hittar kunskap på nätet. Men bokläsning ger inte bara kunskap även om det inte är oväsentligt. Bokläsning ger bildning, upplevelser och glädje. Och för barn är bokläsning också vägen att bygga ett gott ordförråd.

Jag har många gånger tyckt synd om dagens barn och unga som sällan får uppleva - och förstå - värdet av att få en bok. Själv kan jag fortfarande uppleva minnet av känslan när jag som barn fick en  bok till jul eller födelsedag. Känslan att få upptäcka ett nytt innehåll. Faktiskt en lyckoupplevelse! Än idag känner jag glädje och tillfredsställelse att gå runt i en bokhandel eller på ett bibliotek. Och jag missar inte ett tillfälle att tillbringa väntetid i PocketSHOP på Stockholms central. Oftast kommer jag därifrån med en liten påse böcker.

Även paketen från bokklubben känns som julafton. Just nu har jag läst två mycket olika böcker men båda fantastiskt bra. Den ena är "Riktiga Elsie" av Elsie Johansson. Jag har läst om henne tidigare men inte något av henne. "Riktiga Elsie" är hennes senaste bok och handlar om hennes liv och vägen till författarskapet. Hon är född 1931 och boken är verkligen en historielektion i hur det var att leva i det gamla Fattig-Sverige. Kan rekommenderas!

Den andra boken jag hunnit med på sistone är "Skotten i Köpenhamn" av Niklas Orrenius. Ett reportage om konstnären Lars Wilks, om yttrandefrihet och om att leva under hot. Men också så mycket mer. Orrenius beskrivning av de delar av dagens samhällsföreteelser med det råa våldet, med extremism, nationalism och rasism är både skrämmande och värdefull. Vi behöver som medborgare den kunskapen för att bidra till att den delen av samhällsutvecklingen bryts. Såg att Niklas Orrenius är nominerad till Stora Journalistpriset som Årets röst. En mycket lämplig nominering. Hoppas han får utmärkelsen.

USA: Valkampanj eller uppmuntran till politikerförakt?

Om åtta dagar är det presidentval i USA, världens mäktigaste land. Och därmed också världens mäktigaste ledare/president som borde vara en person som åtnjuter stort förtroende och respekt inom som utom landets gränser.

De båda presidentkandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump anses vara de mest impopulära presidentkandidaterna någonsin. Det bådar inte gott. Dels för att det kan bli färre än vanligt som verkligen går och röstar. Dels för att vem som än vinner kommer vederbörande att ha lågt förtroende bland folket. Och ett lands ledare behöver ha merparten av sitt folk bakom sig för att kunna genomföra bl a reformer. Och för att ha respekt, tyngd och status i omvärlden. Jag tror inte att ens USA:s president kan åtnjuta detta om vederbörande slänger påståenden och glåpord omkring sig och beter sig som en pajas. 

Ibland hörs åsikten att det goda med USA är att där kan vem som helst bli vad som helst, ja t o m president. Om Trump vinner nästa tisdag kommer i alla fall inte jag att tycka att den möjligheten är något att skryta över. Ganska många kommer nog att dela min åsikt kan jag tro.

Oavsett vad man kan tycka om en del av det negativa som Hillary Clinton har i sitt bagage så är hon väl lämpad att bli president. Hon har gedigen och bred erfarenhet och hon kan uppföra sig som det anstår en president. Jag förstår inte hur någon enda amerikan kan tro sig bli stolt över Donald Trump som sitt lands främste företrädare!

Jag tycker inte att kön är ett urvalsinstrument men visst skulle Hillary Clinton bli en stark förebild för kvinnor över hela världen om hon vinner. Tala om att spränga det beryktade glastaket!

Jag vet inte om jag vill skriva att det är en spännande vecka framför USA och oss andra. Känns mer som "det räcker nu". Låt oss få veta resultatet.

Ny blogg-layout

Igår kväll kände jag behov av att förnya layouten på den här bloggen. Tack till er som hört av er med synpunkter. Flera tycker att vit text på mörkröd bakgrund blir svårläst, åtminstone efter en stund.
Nu var gårdagens inlägg ovanligt långt. Dessutom var en del av texten extra liten på grund av att jag kopierat in ett debattinlägg.

Jag gör ett försök med större text och hoppas att den blir mer läsbar.

Konsekvenserna av ett regleringsbrev och vissa partiers svek

Igår hölls en debatt i riksdagen med rubriken "Personlig assistans". Kristdemokraterna hade begärt debatten med anledning av de alltmer alarmerande nödropen från framför allt föräldrar till barn med omfattande funktionsnedsättning som nekas helt eller delvis personlig assistans efter bedömning från Försäkringskassan. Ett viktigt skäl till FKs bedömning är uppdraget från regeringen i årets regleringsbrev. Direktivet är glasklart: Bryt utvecklingen av antalet assistanstimmar. Och FK har verkligen tagit uppdraget på allvar.
Ett exempel är 4-åriga Selma http://www.aftonbladet.se/debatt/article23491874.ab. Och det finns fler i samma situation som Selma och hennes förtvivlade pappa.

RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och unga, krävde i oktober nödstopp för indragningar av assistans. Några veckor tidigare begärde organisationen ett möte med ansvarig minister Åsa Regnér och Försäkringskassans direktör Ann-Marie Begler. En begäran som bemöttes med tystnad. RBU:s lokalavdelningar gjorde upprop via insändare bland annat i Corren. Till stöd för dem skrev jag tillsammans med en styrelsekollega i Nätverket Funktionella Liberaler följande inlägg publicerat i Corren 24 september

Nätverket Funktionella Liberaler kräver: Lyssna på familjerna NU!

Funktionella Liberaler ger RBU sitt fulla stöd i kravet på ett nödstopp för indragning av personlig assistans. Regeringens uppmaning till Försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar bryter mot andan i LSS-lagstiftningen. Där sägs att behoven ska styra medan regeringens direktiv innebär att timmarna ska minska oavsett hur behoven ser ut. Konsekvenserna av denna styrning från regeringens sida drabbar nu barn med svåra och omfattande funktionsnedsättningar och deras familjer.
Regeringen och Försäkringskassan hänvisar ständigt till att det förekommer fusk med assistansersättningen, vilket det för övrigt gör i alla socialförsäkringssystem. Brottslig verksamhet och missbruk ska alltid förhindras och skyldiga ska straffas. Men det får inte bli ett motiv för att slå sönder ett nödvändigt stöd för barn och deras familjer från en dag till en annan, vilket nu har skett i flera fall. Vår uppmaning till ansvarig minister Åsa Regnér är: Lyssna på familjerna NU!

Funktionella Liberaler är ett nationellt nätverk som samlar funktionshinderpolitisk kraft i liberal anda. Utgångspunkt är FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som gäller i Sverige sedan 2009. Vårt mål är ett samhälle där personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter och möjligheter som personer utan funktionsnedsättning. Det handlar om frihet, rätten att bestämma över sitt eget liv, rätten att vara den man är och utifrån sina egna förutsättningar. Mänskliga rättigheter helt enkelt.

Linnéa Darell, Linköping                                       Susanna Makstin, Vadstena
Styrelseledamot med ansvar för                      Styrelseledamot med ansvar för
LSS-frågor/personlig assistans                           Barn och unga


Debatten och nödropen har fortsatt under hela hösten. Utöver olika funktionshinderorganisationer har nuvarande och före detta politiker och andra engagerade personer deltagit mycket aktivt. En stark debattör har Bengt Westerberg varit. Bengt, som under sin tid som socialminister tillika partiledare för Folkpartiet (numera Liberalerna) var den som genomförde den stora reformen LSS och Personlig assistans. Många läsvärda artiklar har publicerats i olika medier under hösten. Jag väljer att länka en av dem
http://www.dn.se/debatt/stoppa-smygavvecklingen-av-personlig-assistans/

Själv har jag varit aktiv i debatten framförallt på Facebook. Men utöver ovan återgivna artikel skrev jag tillsammans med min partikollega och efterträdare som ordförande för omsorgsnämnden i Linköping, Daniel Andersson, artikeln "Åter till institutionerna". http://www.corren.se/asikter/debatt/ater-till-institutionerna-om4334068.aspx

Oron hos personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga handlar inte bara om vad som händer med den personliga assistansen. Även övriga insatser hotas. Framförallt blir det svårare och svårare att få ledsagning och kontaktperson. Här är det kommunerna som beviljar respektive avslår ansökningar. Dels har många kommuner riktlinjer för LSS-området som inte alltid är i överensstämmelse med lagstiftningens intentioner och dels har det under de sista åren kommit rättsliga prövningar. I flera fall är det domar från Högsta förvaltningsdomstolen, som då blir prejudicerande precis som på assistansområdet.

Eftersom LSS-insatser är till för dem med de mest omfattande funktionsnedsättningarna och därmed störst behov så slår restriktivitet hårt oavsett vilken insats vederbörande behöver och inte får. Om detta skrev jag tillsammans med Funktionella Liberalers ordförande Cia Bentele en artikel http://www.dagenssamhalle.se/debatt/urholkning-av-lss-leder-till-isolering-28795, publicerad nu i veckan.

Så då åter till den senaste veckans politiska aktiviteter rörande regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan. I riksdagens socialutskott tog Vänsterpartiet ett s.k. utskottsinitiativ i hopp om att få med sig en majoritet av partierna för att rikta en skarp uppmaning till regeringen att dra tillbaka regleringsbrevet. Tyvärr lyckades inte det. Moderaterna avslog förslaget och Centerpartiet avstod från att rösta.
Dagen efter, alltså igår, i riksdagsdebatten står M:s resp C:s partiföreträdare och öser kritik över regeringen och detta regleringsbrev. Välförtjänst kritik men varför röstade de inte för förslaget i utskottet?? Förklaringen de gav i kammaren var att det är regeringens ansvar att styra statens myndigheter och inte riksdagens.Visst men det hade varit en rejäl "knäpp på näsan" till regeringen och Åsa Regnér att få den skarpa uppmaningen "gör om och gör rätt" från utskottet. Riksdagen är ju faktiskt överordnad regeringen!

Slutsats: M:s och C:s upprördhet i riksdagsdebatten var rent och skärt hyckleri. Ett rejält svek mot alla de personer som skickar nödrop till politikerna. De båda partierna hade kunnat visa i handling att de förstår och vill bidra till en ändring.