torsdag 12 mars 2015

Vem ska administrera/dokumentera och vad ska administreras/dokumenteras?

Förre landshövdingen Björn Eriksson skriver idag i ÖstgötaCorrespondenten under rubriken "Vi administrerar oss till döds". Eriksson refererar till en nyutkommen bok "Administrationssamhället" men också till egna erfarenheter från yrkeslivet och den diskussion som ofta hörs från verksamhetsföreträdare inom offentlig verksamhet.
Jag delar beskrivningarna och känner igen erfarenheterna både från mitt yrkesliv och från min roll som politiker. Eriksson nämner läkare, lärare och poliser som tvingas administrera på bekostnad av tid till de uppgifter de är utbildade och anställda för. Jag vill lägga till chefer på alla nivåer inom socialtjänstens olika verksamheter.

Orsakerna till "administrationsexplosionen" är flera. Björn Eriksson skriver att traditionella administrativa yrken i stort sett avvecklats och att det administrativa arbetet tryckts uppåt. Som jag minns det så startade den förändringen med datoriseringen. Helt plötsligt ansågs det enklare - och billigare - att utrusta framförallt chefer med en dator. Vederbörande förväntades då skriva in det man ville/skulle dokumentera. Att det krävs snabbhet i att använda ett tangetbord och andra tekniska finesser för att uppnå effektiviseringen glömdes bort. Och den som påpekade detta betraktades ofta som bakåtsträvare. Så de flesta teg och fortsatte med pekfingervalsen. Och mer och mer arbetstid upptogs av dokumentation. Och fler och fler utbildade administratörer - oftast kvinnor - blev arbetslösa eller fick omskolas.

Ett annat skäl till att administrationsuppgifterna blivit så omfattande är ökande lagkrav på dokumentation. Det gäller inom många offentliga verksamhetsområden bl a skolan, sjukvården och socialtjänsten. Det finns ofta många goda skäl till att dokumentera. Ofta också helt nödvändigt. Men innan krav på ny dokumentation beslutas borde först kontrolleras om redan befintlig kan förändras eller eventuellt tas bort. Det kan inte vara rimligt och behövligt att bara fylla på.

Så frågan "Vem ska administrera/dokumentera och vad ska administreras/dokumenteras?" behöver ställas inom de flesta offentliga verksamheter och också av lagstiftarna.

tisdag 10 mars 2015

Segregationen ökar

En återkommande samhällsfråga är integration alternativt beskrivningar om segregation. De senaste veckorna har Dagens Nyheter granskat var i landet som segregationen är som störst och var den ökat mest under senare år. En kommun där ökningen är påtaglig är min hemkommun Linköping, vilket också uppmärksammats av lokalmedia (Corren) i artiklar och på ledarsidan.
Visst är det angeläget att uppmärksamma dessa problem. Angeläget, för att inte säga absolut nödvändigt, är också att den negativa utvecklingen kan vändas till en mer positiv, vilket är lättare sagt än gjort. Kan bara konstatera att språk och jobb är förutsättningarna som måste till.

tisdag 24 februari 2015

Våga revolutionera Arbetsförmedlingen!

I fredags, den 20 februari, aviserade Arbetsförmedlingen att alla etableringslotsar sägs upp. Detta efter att AF konstaterat att många lotsföretag grovt missköter sina uppdrag. Enskilda individer får inte det stöd och den hjälp in i det svenska samhället som man ska få. Till och med grov kriminalitet har uppdagats vid flertal tillfällen. AF anser sig inte ha möjlighet att reda ut situationen och vet inte till vilka man kan betala ut avtalad ersättning.
Corren skrev igår (23/2-15) om flyktingar som råkat väldigt illa ut. I dagens Corre-artikel kommenterar kommunalrådet Karin Granbom-Ellison (FP) att "Lotsföretagen har kontrollerats för dåligt".

Etableringslotsverksamhet är en s.k. LOV-tjänst d v s den enskilde har rätt att välja mellan de lotsföretag som efter upphandling godkänts av Arbetsförmedlingen. Alltså har ett förfrågningsunderlag funnits där förutsättningarna för att bli godkänd som lotsföretag finns beskrivna och där också reglerna för utbetalning av ersättning finns.
Som AF beskriver förutsättningarna på sin hemsida med anledning av fredagens beslut kan man få uppfattningen att kontrollmöjligheter saknats. Vilket alltså inte är fallet.

Jag vet att många arbetsförmedlare - och säkert också på ledningsnivå - gör så gott de kan för att hantera alla olika uppdrag som AF givits under årens lopp. Men någonstans lever ändå en gammal myndighetskultur som gör att när nya arbetssätt skulle behövas så förmår inte hela organisationen hänga med. Kollapsen vad gäller att ha kontroll över upphandlade lotsföretag är ett typexempel på detta förhållande.

Alliansregeringen beslöt för ett år sen (varför väntat så länge?) att grundligt genomlysa hur AF fungerar och ge en utredning i uppdrag att belysa bl a förutsättningar för att konkurrensutsätta de delar av AF som inte är myndighetsutövning. Trots att S-MP-regeringen försökt stoppa utredningen så kommer den nu att fullföljas genom ett nytt riksdagsbeslut.

Låt oss innerligt hoppas att utredningen vågar vända på alla stenar och att det därefter finns en riksdagsmajoritet som vågar ta de verkligt omvälvande besluten och en regering som har förmåga att verkställa dem.



lördag 21 februari 2015

Tänk om integration är enkelt!

I Rädda Barnens tidning Barn nr 1/2015 intervjuas i ICA-handlaren Jonas Berg Södertälje. Jonas anställer många människor med utländsk bakgrund. Hans resonemang är så här:
"Tänk om det är enkelt! Att hela frågan om integration inte är så svår. Jag säger, skit i språket och kom hit och jobba. Jag tror på dig. Om du bara vill är jag övertygad om att du klarar av att sortera burkar. Och sedan kan du gå vidare. Ledningsgruppen, vad som helst. Språket kommer med arbetet."

Är det inte det politiker också säger. Språket kommer med arbetet. Varför ska det vara så svårt att genomföra i praktiken?

Det finns nog några fler företagare som resonerar som Jonas. Men de är alltför få. Och kanske att de hämmas av byråkratiska regler när/om de försöker. Det behövs företagare som vill/vågar ta saken i egna händer. Som Jonas i Södertälje.

fredag 6 februari 2015

FP-inlägg i integrationsdebatten

Idag skriver Daniel Andersson, kommunalråd (FP) i Linköping i Aftonbladet att Folkpartiets integrationspolitik ska utgå från ett fortsatt öppet Sverige och att de som kommer hit ska ges en god chans att lära sig svenska och att jobba.

Själv har jag en debattartikel i tidningen NU i samma anda.

Publicerad i NU nr 6/2015
Kraven är omöjliga att uppfylla idag

I Folkpartiets senaste förslag till åtgärder för bättre och snabbare väg till integration har ett antal krav ställts. Jag delar uppfattningen att socialliberalismen inte är kravlös.  Men här tycker jag att kravställandet på individerna hamnat fel beroende på att kraven är nästintill omöjliga att uppfylla idag.

När vi folkpartister vill övertyga människor om att det är bra med invandring så är våra argument alltid att ”alla, dvs. invandrarna, vill jobba. Ingen vill leva på bidrag”.  Min erfarenhet av samtal med människor i utanförskap gör mig övertygad om detta är sant. Både vuxna och ungdomar vill ha ett jobb och kunna försörja sig.  

En absolut förutsättning för att krav på jobb ska kunna ställas är att det verkligen finns jobb att få.  Den frågan lyfts också av partiledning och arbetsgrupp men först som punkt nummer tre.  Den borde ha varit nummer ett. Utan bättre förutsättningar än idag att få denna försörjning, som Folkpartiet nu kräver av den enskilde, så blir de övriga kraven orimliga. Och om nu partiledning och arbetsgrupp anser att ordet ”krav” måste finnas med i Folkpartiets integrationsförslag så varför inte ställa krav också på offentliga arbetsgivare, näringsliv, fackliga organisationer med flera intressenter på arbetsmarknaden.  ”Arbetsrätten måste moderniseras” skriver arbetsgruppen. Utmärkt! Vad hindrar oss från att på allvar ställa det kravet och ta den debatten? Jag vet att vår riksdagsgrupp krävt en översyn av Arbetsförmedlingen och dess uppdrag. Gott så – men det räcker inte. Även en effektivare Arbetsförmedling måste ha jobb att förmedla.

Förslaget om ett jobb-incitament även i uppehållstillståndet är för mig obegripligt av flera skäl. Svårigheterna att få jobb, som jag beskrivit ovan, är ett. Ett annat är varför ett ”jobb-incitament” skulle förstärka individens önskan att få stanna här och skapa sig en ny framtid.  I denna dröm ingår för alla just ett jobb och försörjning . Och om ett sådant skulle införas vad är definitionen på egen försörjning? Är det en tillsvidareanställning eller ett livskraftigt företagande? Vilken inkomstnivå ska en individ anses behöva ha för att vara självförsörjande?  Den frågan kommer säkert att sysselsätta ett antal byråkrater. Hur mycket myndighetsadministration ska till för att ett permanent uppehållstillstånd ska utfärdas?

Linnéa Darell
Fd riksdagsledamot (FP)

 

 

 

onsdag 4 februari 2015

Fortsatt debatt om elöverkänslighet

Bloggade för några dagar sen i frågan. Idag publicerar ÖstgötaCorrespondenten mitt debattinlägg i samma fråga.

tisdag 3 februari 2015

Norsk lag mot tiggeri

I Norge förbereds nu ett lagförslag som innebär att tiggeri förbjuds. Och inte nog med det. Den som på något sätt försöker hjälpa en tiggare ska också straffas. Motivet är att Norge vill
göra allt för att få bort möjligheten att tigga enligt statssekreteraren i Framskrittspartiet (DN 3/2-15).

Så går det i ett land där främlingsfientliga partier får inflytande och makt. Betänk det alla som tycker att partierna i Sveriges riksdag ska förhandla med Sverigedemokraterna.