fredag 28 juni 2013

Almedalen nästa

I år blir det Almedalen söndag kväll t o m onsdag kväll.
Måndagen ska jag ägna hela dagen åt Linköpings kommuns seminaridag. Programmet innehåller seminarierna:
  • Lättillgänglig socialtjänst främjar hälsa och goda levnadsvillkor för medborgarna i Linköping
  • Så arbetar Linköpings kommun med Kvalitets-, avtals- och verksamhetsutvärdering
  • När blir man gammal på riktigt - utmaningar för framtidens äldreomsorg. Kairos Future
  • (bo)omsorg - om teknik och ökat oberoende för äldre. Hälsans nya verktyg

Tisdag ska jag besöka ett antal seminarier och debatter som andra arrangerar.

Onsdagen ska jag medverka i ett politiskt samtal på temat:
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade(LSS) är lagen där glappet mellan lagens bokstav och verkligheten blir allt större, de som omfattas av lagen får idag mer sällan de insatser de har rätt till. Hur kan detta ändras?
Det är Autism- och Aspergerförbundet nationellt som anordnar.
 
För den som vill läsa om bakgrunden till Linköpings seminarium om lättillgänglig socialtjänst så finns en artikel i veckans nummer av Dagens Samhälle http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_t.aspx?gKey=cqdqg5ks&Key=7c9b807e-bf40-4bbe-b8cd-e19d99e24571

I övrigt fylls tiden med möten/mingel med gamla och nya bekantskaper inom politik, företag och organisationer.

Personnummer inte vilket nummer som helst, eller?

På lunchen handlade jag lite småsaker på Åhléns. När jag betalade och skulle registrera mitt medlemskort (för att samla poäng som ger viss rabatt) blev jag erbjuden att lämna mitt personnummer för att slippa registrera medlemskortet i fortsättningen. Det är för kundens bästa, sa den unga, trevliga expediten. På min invändning att sitt personnummer ska man inte lämna ut i onödan, så log hon vänligt och svarade att "det är ingen risk med det". Och vem kan garantera det, undrar jag.


tisdag 7 maj 2013

Komplettera läkarbedömning med rehabiliteringskompetens vid intygsskrivande

Forskaren Emma Nilsing Strid har disputerat på en avhandling om sjukskrivningsprocessen. Hon har intervjuat personal på vårdcentraler i Östergötland och konstaterar att läkarna ofta inte ensamma kan avgöra patientens arbetsförmåga. Läkaren ger en diagnos men det är inte tillräckligt när Försäkringskassan ska bedöma om rätt till sjukskrivning finns eller ej. Ofta begär Kassan in kompletteringar, vilket tar tid för både kassans personal och läkarna. Dessutom fördröjer det besked till den försäkrade.

Emma Nilsing Strid, som själv är sjukgymnast, föreslår att sjukgymnaster och arbetsterapeuter används tidigt i sjukskrivningsprocessen. Dessa yrkesgrupper är vana att bedöma arbetsförmåga. Tillsammans med läkarutlåtandet skulle ett mycket mer korrekt och relevant bedömningsunderlag inges till Försäkringskassan till gagn för alla inblandade parter. Inte minst för patienten.

Jag tänker att en sådan ordning skulle kunna vara användbar också när läkare ska bedöma behov av personlig assistans och tveksamheter kan föreligga. I dessa fall är det ju inte arbetsförmåga som ska bedömas utan individens behov av hjälp för att utföra olika moment i vardagen. I en del av de rättsfall som handlat om missbruk av assistansersättning har läkarens bedömning framstått som tämligen inkompetent. Kanske skulle en rehabiliteringskunnig medbedömare kunnat förhindra det missbruk som läkarintyget tycks ha bidragit till.

måndag 6 maj 2013

Bristande tillgänglighet i Friends Arena

I dagens P4 Extra berättar en förälder att hennes 13-årige son som är rullstolsburen och beroende av två assistenter för att kunna lyssna på en konsert i den ganska nybyggda Friends Arena inte får sitta ihop med sina assistenter. Den ena assistenten anvisas plats två meter bakom sonen och den andra till en annan plats längre bort.
Det är 2013 och arenan är ganska nybyggd. Nu måste korrigeringar ske för att personer med rullstol ska kunna sitta tillsammans med vänner eller assistenter.
Hur länge ska det dröja innan ansvariga för byggen av olika slag ska använda sig av sakkunskap i samband med byggnation?

Regeringen har i uppdrag att ta fram en lagstiftning, där otillgänglighet i olika sammanhang ska klassas som diskriminering. Sådan lagstiftning finns i USA, Australien, Norge, Storbritannien m fl länder. Varför ska det vara så svårt att få till den i Sverige?

lördag 6 april 2013

(S) öppnar för kommunalt veto mot friskolor

(S)-kongressen öppnar för kommunalt veto mot friskolor. Visserligen är tydligen inte partiledning och alla ombud ense om vad kongressbeslutet innebär i praktiken. Men mycket talar för att de som anser att (S) nu vill möjliggöra kommunalt veto mot nya friskoleetableringar har tolkat beslutet rätt.

Socialdemokratiska kommunpolitiker har under ett antal år yrkat på att kommunen ska i vissa lägen säga nej i samband med skolnämnders yttrande till Skolverket vid nyetableringar. Så har det varit i min kommun Linköping. Det skulle förvåna mig om det inte varit så i många andra kommuner också.  Så jag är inte förvånad över kongressbeslutet.

Förstår att partiledningen och partisekreteraren vill ge sken av något annat. Storstadsväljarna blir nog inte lättare att övertyga i nästa års valrörelse att socialdemokraterna är för valfrihet på skolområdet. Kanske dags för (S) att bedriva valrörelse på den politik de verkligen står för i stället för att manipulera väljarna.

Länkar: DN

tisdag 19 mars 2013

Det räcker inte med en ursäkt, Billström

De senaste veckorna har migrationsminister Billström gjort ett antal uttalanden som går stick i stäv med asyl- och migrationspolitiken som den regering han företräder står för. Det senaste var hans uttalanden om vilka som, enligt Billström, gömmer flyktingar.
Nu har han tvingats be om ursäkt och hans partiledare, statsminister Fredrik Reinfeldt, har givit honom en varning eller ska man kalla det "en andra chans".
Det är säkert inte lätt att hitta en ny migrationsminister för det är en utsatt post. Men det kan väl ändå inte vara omöjligt att moderaterna måste behålla en person, vars syn på människors lika värde mer tycks höra hemma hos Sverigedemokraterna än hos hans nuvarande parti?
Inte heller är det bara en fråga för (M). Billströms agerande skadar tilltron till hela regeringens migrationspolitik. Jag är glad att min partiledare Jan Björklund markerade igår (DN).

Egentligen borde Billström aldrig blivit Alliansregeringens migrationsminister. När diskussionerna åren 2002-06 handlade om behandlingen av apatiska flyktingbarn och om flyktingamnesti var samme Billström den som gjorde gemensam sak med socialdemokraterna i strid med alla övriga riksdagspartier (FP, C, KD, MP och V).

Det var pinsamt att samme Billström efter regeringsskiftet 2006 utsågs till migrationsminister. Och det är idag än mer pinsamt att han får sitta kvar. Moderata ministrar som inte betalat TV-licensen har tvingats avgå. Men en minister som uttalar sig i sådana ordalag som Billström gjort de senaste dagarna får "en varning" (DN).  Det är helt oacceptabelt!

söndag 3 mars 2013

Lag om Valfrihet - obligatorisk eller ej?

Två moderater presenterar på DN-Debatt idag några förslag ur partiets Välfärdsrapport. Mest uppmärksammat är markering av att LOV (Lagen om Valfrihet) inte bör bli obligatorisk att följa för  kommunerna. Något som Alliansregeringen signalerat tidigare.

Lagen har funnits några år och många kommuner tillämpar den framförallt inom hemtjänsten. Även i en del andra verksamheter som t ex Daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning används LOV. Däremot är det bara ett fåtal kommuner som tillämpar lagen för att uppnå valfrihet i vårdboende för äldre och gruppbostäder för personer med funktionsnedsättning. Anledningen till detta är att nuvarande lagstiftning inte till fullo fungerar bra på boendeområdet.
Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska redovisa förslag till förbättringar senast i början av nästa år.

I Linköping tillämpas LOV inom hemtjänst och inom Daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning. I Alliansen har vi ambitionen att använda LOV också inom vårdbostäder. Men flera lokala utredningar har visat på svårigheter med nuvarande lagstiftning. Ett antal frågeställningar behöver bli besvarade, vilket vi har informerat regeringens utredare om. Bland annat måste nya LOV ge fortsatt möjlighet för en kommun att ha inflytande över planering för och tillgång till vårdboenden. Marknaden i all ära men den kan inte ges ett 100-procentigt ansvar för att gamla människor och personer med funktionsnedsättning får den bostad som socialtjänstens biståndsbedömare beviljat dem. Där behöver den lokala politiken kunna ta ansvar för en långsiktig planering utifrån bl a demografiska förändringar och sedan kunna ställas till svars av medborgarna.

Personligen är jag anhängare av att betydligt öka medborgarnas inflytande på den kommunala servicen inklusive ökad valfrihet. Men jag är inte - i varje fall inte i dagsläget - helt övertygad om att den bästa lösningen är en för kommunerna tvingande lagstiftning. Återstår att se vad regeringens utredare kommer med för förslag till regelverk av den framtida LOV.

Meddelarfrihet för anställda inom privata utförare på välfärdsområdet är en annan fråga, som måste lösas via lagstiftning. Idag har anställda inom offentlig verksamhet ett skydd mot repressalier vid användandet av meddelarfriheten. Många kommuner, bl a Linköping, har meddelarfrihet inskriven i kravspecifikationer och avtal med privata utförare. Dock ger denna lösning inte ett fullgott skydd för anställda utan de behöver ett lagreglerat skydd. Frågan har tidigare utretts och avfärdats som svårlöst. Diskussionen landar alltid i var gränsen ska gå för vad som är att betrakta som affärshemligheter hos privata välfärdsföretag.
Jag menar att tjänster som finansieras med allas våra skattepengar inte kan undgå insyn i vardagsutförandet. Nu lär det finnas en ny utredning på gång och jag utgår från att den presenterar förslag som både tjänar sitt syfte och är genomförbara.
Jag blir dock lite undrande över vad moderaterna tänker sig när de i dagens debattartikel skriver att de "stöder det arbete som pågår kring att öka personalens meddelarfrihet". Vad menas med "att öka"? Är det ett fullgott skydd eller något mittemellan? Jag menar att det enda rätta att säga är att personalen ska ha samma meddelarfrihet och framförallt samma skydd vid användandet av den som de har i offentligt driven verksamhet.