Gymnasieförslag (S) utan analys och insikt

På DN-debatt skriver socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven och partiets skolpolitiske talesman Ibrahim Baylan att de vill göra gymnasieskolan obligatorisk för att förhindra avhopp. Motivet är att utan gymnasieutbildning får unga inte jobb.

Att det är svårt att få jobb utan gymnasieutbildning är lätt att instämma i. Men analys av och insikt om varför så många hoppar av gymnasiet tycks saknas hos socialdemokraterna. Många elever saknar en tillräcklig kunskapsgrund från grundskolan. Vem får studiemotivation när man dag efter dag upplever att man inte hänger med i undervisningen? Det är i grundskolan de stora resurserna behöver sättas in. Lotta Edholm beskriver det bra.

När alla skolreformer som Folkpartiet genomfört får fullt genomslag kommer med all sannolikhet de flesta gymnasieelever att fullfölja sin gymnasieutbildning oavsett vilken inriktning de valt.  Det tar som bekant några år innan dagens 6-7-åringar har genomgått grundskolan och är på väg in i gymnasiet.

Förintelsens minnesdag

Om detta må vi berätta, ett citat som ofta används denna dag den 27 januari Förintelsens minnesdag. Correns chefredaktör Charlotta Friborg "förlängde" citatet i lördagens tidning till att också handla om att vi måste berätta om svenska nazister. Det är bara att instämma.
Det är också viktigt att dokumentera de berättelser som finns från Förintelsen. Snart är de som upplevde hemskheterna borta och vem må då berätta. Och inte minst påminna!

Med den historielöshet som alltför länge har fått prägla såväl undervisning som samhällsdebatten i vårt land så är påminnelsen om vad som finns i dokumentationen nödvändig att ständigt upprepa. Även om den personliga berättelsen från de som var med naturligtvis inte kan ersättas till fullo.

Om en stund ska jag ta mig till minnesstunden i Linköping. Jag hoppas vi ses där.

Arbetskraft från Kamerun

Hur kan en arbetsgivare bete sig så ruttet mot människor som söker sig hit för att genom hårt arbete skapa sig och sin familj en bättre framtid i hemlandet? Uppdrag Granskning visade i kväll ett reportage om ett antal män och kvinnor från Kamerun som fått jobb att plantera skog i Sverige. Skogsföretagen Holmen respektive SCA anlitar en entreprenör, som tagit betalt för att personerna i fråga skulle få arbetstillstånd, lämnat en uppgift om arbetsvillkor och lön till Migrationsverket som sen inte motsvarades i anställningsavtalen. Slaveri, kallade en av männens fruar det. Känns lätt att instämma i efter att ha sett reportaget. Dessutom verkar det förekomma annan brottslig verksamhet. Företagarens svar i sändningen var verkligen obehagliga och undflyende.

Fackliga förhandlingar tycks vara på gång och även polisutredning. Även politiska reaktioner redovisas i kväll. Det är uppenbart att både regelöversyn och kanske framförallt uppföljning behövs av flera parter som Migrationsverket, fackliga organisationer, beställaren (i det här fallet Holmen o SCA).

Att öppna för arbetskraftsinvandring var ett bra beslut av Alliansregeringen. De missbruk som nu och då uppdagas p g a vissa oseriösa arbetsgivare får inte leda till mindre öppenhet. Inte heller att någon annan än arbetsgivarna ska avgöra om det finns behov av att rekrytera utifrån eller inte. Men det förutsätter uppföljning och kontroll så att eventuellt missbruk kan stävjas på direkten.

Är Centerns opinionssiffror den viktigaste samhällsfrågan att debattera?

Svaret på rubikens fråga är naturligtvis Nej. Men vad har media ägnat tid åt de sista veckorna och idag? Jo, just Centerpartiets påstådda kris och opinionssiffror. Med mer eller mindre korkade frågor till partiledaren Annie Lööf, partisekreteraren och en del andra centerföreträdare om dagens SIFO-resultat?

När inget parti "sticker ut" som det heter på ledarsidorna så ges kritik. "Alla samlas i mitten", känns igen, eller hur?
Så sticker då något parti ut och vad händer då? Ja, förutom den oro som skapas internt, så haglar frågorna till framförallt partiledaren. Och frågorna handlar väldigt sällan om förslagen som kan leda till att partiet "sticker ut". Nej, det handlar om kris, opnionssiffror under 4 % och hur nu denna stackars partiledare ska hantera detta. Pågår debatten tillräcklig länge så kommer spekulationerna: när ska han/hon avgå? Då dyker snart "vänliga" partikamrater upp och bidrar till spekulationerna.

Det är lätt att förstå att "alla samlas i mitten". Jag saknar en saklig debatt, där både vi som har politiska uppdrag och andra som vill delta i samhällsdebatten, har mod att reflektera offentligt över samhällsutvecklingen olika delar och komma med förslag och tankar, som i sin tur kan prövas och debatteras.
Det är inte konstigt att det finns så få profiler inom politik och samhällsdebatt idag. Det är ju inte bara den enskilde individen som hängs ut. Det drabbar också omgivningen som hans/hennes barn i skolan, make/maka på jobbet osv.

Så stå på dig, Annie! Låt stämman få diskutera och besluta och låt väljarna - inte media - avgöra valresultatet!

Barnfattigdom i Sverige, eller?

Organisationen BRIS (Barnens Rätt I Samhället) meddelar idag att man slutar använda begreppet "barnfattigdom". Istället kommer BRIS att tala om "ekonomisk och social utsatthet".

Jag tror det är en klok förändring. Diskussionen har alltför ofta handlat om de olika definitionerna "relativ fattigdom" och fattigdom i termer av kronor och ören. Även om BRIS nu ändrar beskrivning efter TV-programmet Uppdrag Granskning så tycker inte jag att det är rätt att generalisera såsom görs i programmet. Men det är ju typiskt UG - svart eller vitt och vi vet bäst.

Att det finns och alltid har funnits barn som far illa även i Sverige är en sanning om än besk. Varje individ har ett ansvar för sitt eget och sina barns väl och ve. Socialtjänst, andra samhällsfunktioner och frivilligorganisationer kan inte skydda barn i alla livets skeden från att fara illa.

Men säkert kan mer göras. För att så ska ske måste också informationen om förhållandena vara så korrekt som möjlig. Annars är risken att den breda allmänheten slår dövörat till. Något som jag kan se händer även idag. Människor bor, arbetar och umgås med likasinnade och insikten om att andra har det annorlunda och framförallt varför saknas ofta. Därför hade det varit bra om Uppdrag Granskning också belyst det som några av de intervjuade personerna uttryckte nämligen att de här barnen som BRIS och Rädda Barnen beskrivit som fattiga faktiskt far illa men inte i första hand p g a brist på mat och kläder. Även om det också förekommer.

Bra i EskilstunaKuriren om personlig assistans

Onsdagens blogginlägg handlade om mitt svar på Correns tidigare ledare kring personlig assistans.
Idag kan jag med glädje konstatera att det finns andra ledarskribenter med betydligt mer genomtänkta åsikter i samma fråga. Tack Åke Wredén för tipset om Eskiltuna Kuriren.
Debatten lär fortsätta.

Personlig assistans

Idag var mitt svar till Correns ledare (4/1 -13) publicerat i nämnda tidning.
Läs hela svaret här.

Olika debattörer och nu också Correns ledarsida (4/1 -13) har under de senaste månaderna uttryckt oro över kostnadsutvecklingen för personlig assistans.  Man skulle kunna tro att debatten föranletts av de bedragare som upptäckts och som naturligtvis förtjänar både stränga straff och kraftfulla fördömanden.

Till viss del kanske debatten härrör från dessa avslöjanden. Men andra påståenden infinner sig, som oroar och upprör personer med omfattande funktionsnedsättningar och deras anhöriga. En oro och upprördhet som jag delar.  

Corren redovisar en kostnadsökning över åren men ingen som helst analys över tänkbara orsaker. Som till exempel att en enig riksdag 2001 beslöt att alla som beviljats personlig assistans före fyllda 65 år skulle få behålla den även efter 65 år. I beslutet ingick även att de som tidigare mist sin assistans på 65-års-dagen kunde återfå den.  Regeländringen förklarar 23 % av ökningen av antal brukare efter 2001 (SOU 2008:77 sid 176). I december 2011 var drygt 15 % av mottagarna 65 år och äldre, medan motsvarade siffra januari 2002 var 7,6 %. Gruppens storlek har mer än trefaldigats under perioden (Rapport 2012:18 Inspektionen för socialförsäkringar, sid 51).

Jag har inga invändningar mot riksdagsbeslutet 2001. Men det är ett av skälen till att analys behövs när Correns ledare påstår att ”utgifterna ökar hejdlöst”, vilket ger intryck av att ingen vet varför.  Analys behövs också för att se om det skett kostnadsminskningar på andra områden i samhället genom möjlighet till personlig assistans. I LSS-kommittén försökte vi få fram sådana samhällsekonomiska effekter men tvingades konstatera att det behövs mer statistik, studier och forskning.

Corren avslutar ledaren med att påstå att för vissa funktionshindrade skulle gruppboende vara bättre än ensamboende med dygnet-runt-passning! Skribenten tycks inte veta skillnaden på ”passning=tillsyn och omsorg” och personlig assistans. Det sistnämnda möjliggör för personer även med omfattande funktionsnedsättningar att kunna arbeta, studera, vara föräldrar, delta i förenings- och andra samhällsaktiviteter, d v s leva som andra trots sin funktionsnedsättning. Dessutom har Sverige åtagit sig att följa FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, där artikel 19 ger valfrihet i boende.