Corren berättar idag om polisens lyckade projekt för att få fast personer som langar alkohol till ungdomar (och vuxna också förmodligen). "Det har gått toppenbra" säger företrädare för polisen. 26 personer är misstänkta för brott mot alkohollagen varav 9 stycken för grovt brott.
Nu vill det till att rättsväsendet i övrigt (åklagare och tingsrätt) prioriterar dessa ärenden. Snabb behandling är nödvändig för att vittnesmål ska vara trovärdiga och att langarna inte hinner återuppta sin olagliga verksamhet igen.
Jag tycker det finns ytterligare ett skäl till en snabb hantering. Ungdomarnas tilltro till rättsväsendet, att det lönar sig att rapportera olagligheter. Om tiden bara går utan att de kallas till vittnesförhör kan känslan av att vuxenvärlden inte bryr sig tillräckligt mycket uppstå. Det vore förödande för fortsatt samarbete mellan ungdomar och polisen.
Målet är, enligt Correns intervju med polisens företrädare, att verksamheten ska ingå i det normala arbetet och inte vara ett särskilt projekt. Jag hoppas att det inte bara är en målsättning utan att det verkligen blir så. Att ständigt ha koll på och ingripa mot den illegala alkoholförsäljningen till ungdomar är en billig insats jämfört med de samhällskostnader som blir följden annars.
torsdag 8 oktober 2009
Elever med handikapp försummas
Skolinspektionens granskning av vilket stöd grundskoleelever med funktionsnedsättning får för att få en god en kvalité i undervisningen är nedslående. Rapporten visar att många lärare inte vet hur man lär ut till elever med handikapp. Man saknar också kunskap om hur handikappet påverkar elevens inlärning. Särskilt belyser rapporten hur elever med syn- resp hörselnedsättning samt rörelsehinder får adekvat stöd.
Slutsatsen från Skolinspektionen är att lärarna behöver specialutbildning för att kunna ge dessa elever rätt stöd. Bristen finns också i hur skolorna hanterar elevens rätt till ett åtgärdsprogram. Vissa skolor upprättar inte ett sådant program trots att rektor har ett ansvar för att så sker, när en elev konstaterats vara i behov av särskilt stöd i undervisningen.
Detta förfaringssätt är naturligtvis helt förkastligt. Föräldrar ska inte behöva slåss för att deras barn får ett program med ett innehåll som gör att barnet klarar sin skolgång! Jag vet att många lärare gör ett fantastiskt arbete även med de elever som behöver extra stöd på grund av funktionsnedsättning eller av sociala skäl. Tyvärr får dessa lärare inte alltid uppbackning av sin skolledning. Man blir den besvärlige, som ständigt påtalar behov av resurser. Och rektorernas vardag handlar i många kommuner främst om att hålla budget.
Kommunaliseringen av skolan blev det misstag, som Allianspartierna varnade för att det skulle bli. Kommunernas ekonomi är olika, vilket leder till att skolan inte blir likvärdig i landet. Många kommunpolitiker prioriterar inte kärnverksamheterna, där skolan ingår, i så hög grad som man bör göra, vilket har lett till en utarmning av resurser.
Som väl är genomför nu utbildningsminister Jan Björklund (FP) den ena reformen efter den andra för en skola, där alla elever ges förutsättningar för en god start i livet. Sträckan från beslut om förändring till resultat för den enskilde eleven är dock lång, av naturliga skäl. Under tiden måste en skärpning ske, varefter brister upptäcks.
Slutsatsen från Skolinspektionen är att lärarna behöver specialutbildning för att kunna ge dessa elever rätt stöd. Bristen finns också i hur skolorna hanterar elevens rätt till ett åtgärdsprogram. Vissa skolor upprättar inte ett sådant program trots att rektor har ett ansvar för att så sker, när en elev konstaterats vara i behov av särskilt stöd i undervisningen.
Detta förfaringssätt är naturligtvis helt förkastligt. Föräldrar ska inte behöva slåss för att deras barn får ett program med ett innehåll som gör att barnet klarar sin skolgång! Jag vet att många lärare gör ett fantastiskt arbete även med de elever som behöver extra stöd på grund av funktionsnedsättning eller av sociala skäl. Tyvärr får dessa lärare inte alltid uppbackning av sin skolledning. Man blir den besvärlige, som ständigt påtalar behov av resurser. Och rektorernas vardag handlar i många kommuner främst om att hålla budget.
Kommunaliseringen av skolan blev det misstag, som Allianspartierna varnade för att det skulle bli. Kommunernas ekonomi är olika, vilket leder till att skolan inte blir likvärdig i landet. Många kommunpolitiker prioriterar inte kärnverksamheterna, där skolan ingår, i så hög grad som man bör göra, vilket har lett till en utarmning av resurser.
Som väl är genomför nu utbildningsminister Jan Björklund (FP) den ena reformen efter den andra för en skola, där alla elever ges förutsättningar för en god start i livet. Sträckan från beslut om förändring till resultat för den enskilde eleven är dock lång, av naturliga skäl. Under tiden måste en skärpning ske, varefter brister upptäcks.
Ny utredning kring polisingripande
I mitt blogginlägg igår om polisvåld nämnde jag frågan om s.k. oproportionerligt våld och som exempel refererade till den nu aktuella debatten kring Johan som avled efter ett polisingripande. Idag kan media (Aftonbladet, Expressen, DN, SvD) berätta att ärendet tas upp igen med en ny åklagare. Ja, allting annat vore en skandal. Även om medias uppgifter inte bara ska sväljas oreserverat, så tycks det finns tillräckligt många skäl för att såväl polis som rättsväsendet i övrigt varit grovt försumliga.
I mitt inlägg igår refererade jag till en debatt i veckan kring psykiatrin, där också polisingripanden diskuterades. Också i detta sammanhang vittnade personer om hur överdriven våldsanvändning förekommer.
Poliser utsätts självklart för många olika svåra situationer och är därmed mycket utsatta. Men desto mer angeläget att yrkeskåren ges goda kunskaper i att möta människor. DN skriver om idag om Polishögskolans förändrade inslag i utbildningen vad gäller våld i nära relationer. Det är steg i rätt riktning. Det får dock inte skymma behovet av att de nu tjänstgörande poliserna ges ökad kunskap. Handledning, som nämns i artikeln, används för andra yrkesgrupper t ex socialsekreterare. Att dagligen konfronteras med samhällets avigsidor kan göra vem som helst så frustererad att man inte kan hantera vare sig yrkes- eller privatsituationer på rätt sätt. Det är förståeligt men inte acceptabelt.
I mitt inlägg igår refererade jag till en debatt i veckan kring psykiatrin, där också polisingripanden diskuterades. Också i detta sammanhang vittnade personer om hur överdriven våldsanvändning förekommer.
Poliser utsätts självklart för många olika svåra situationer och är därmed mycket utsatta. Men desto mer angeläget att yrkeskåren ges goda kunskaper i att möta människor. DN skriver om idag om Polishögskolans förändrade inslag i utbildningen vad gäller våld i nära relationer. Det är steg i rätt riktning. Det får dock inte skymma behovet av att de nu tjänstgörande poliserna ges ökad kunskap. Handledning, som nämns i artikeln, används för andra yrkesgrupper t ex socialsekreterare. Att dagligen konfronteras med samhällets avigsidor kan göra vem som helst så frustererad att man inte kan hantera vare sig yrkes- eller privatsituationer på rätt sätt. Det är förståeligt men inte acceptabelt.
onsdag 7 oktober 2009
Polisers kvinnovåld
Polisers vanligaste brott utanför jobbet är kvinnomisshandel (DN, SvD, Aftonbladet). Vilken kvinnosyn präglar dessa män? Även om misslyckade skilsmässor, vårdnadstvister och liknande kan ligga bakom våld i nära relationer, så speglar ändå våldsanvändning vid konflikt personens människosyn. Det är min bestämda uppfattning. Just nu diskuteras ett annat fall av troligt övervåld från polisens sida. Jag tänker på den unge mannen Johan, som dog i samband med ett gripande. I det fallet tycks även andra delar av rättsväsendet inte sätta så högt värde på ett människoliv (Expressen).
Om resonemanget att människosynen avgör huruvida våld- och i synnerhet - övervåld tillgrips vid konfliktsituationer i privatlivet, så lär väl denna värdering också prägla inställningen till de människor poliser möter i tjänsten. Kvinnomisshandlare privat lika med risk för kränkande behandling av kvinnor som anmäler en misshandel eller en våldtäckt? Våldsbenägen i privata konflikter lika med lätt för att använda oproportionerligt våld vid ingripande i tjänsten? Jag kan inte bevisa det men det känns inte för otroligt. Och det skrämmer mig. Min tro stärks dessutom av att som nummer två i statistiken över polisernas vanligaste brott utanför tjänsten återfinns misshandel.
Jag deltog häromkvällen i en debatt om svensk psykiatri. En av de frågeställningar som diskuterades var polisens agerande, då en psykiskt sjuk person grips och förs till psykakuten. Flera menade att övervåld och närvaro av ett onödigt stort antal poliser förekommer ganska ofta. Okunnighet, rädsla eller ..? Alla inkl närvarande polis menade att bättre utbildning behövs. Ja, det är uppenbart. Men vad väntar man på? Hur många grova incidenter ska inträffa innan ledande personer tar tag i detta?
De nu redovisade uppgifterna tycks inte vara en överraskning för Polisen inkl dess fackliga företrädare. En diskussion måste naturligtvis till. I första hand för allmänhetens förtroende för såväl polis som rättsväsendet i sin helhet (med tanke på exemplet Johan) men också för alla skötsamma polisers skull. En polis med en humanitär människosyn inkl kvinnosyn som grund för sin yrkesutövning utgör en trygghet för allmänheten. Den trygghet som vi som medborgare har rätt att förvänta oss.
Om resonemanget att människosynen avgör huruvida våld- och i synnerhet - övervåld tillgrips vid konfliktsituationer i privatlivet, så lär väl denna värdering också prägla inställningen till de människor poliser möter i tjänsten. Kvinnomisshandlare privat lika med risk för kränkande behandling av kvinnor som anmäler en misshandel eller en våldtäckt? Våldsbenägen i privata konflikter lika med lätt för att använda oproportionerligt våld vid ingripande i tjänsten? Jag kan inte bevisa det men det känns inte för otroligt. Och det skrämmer mig. Min tro stärks dessutom av att som nummer två i statistiken över polisernas vanligaste brott utanför tjänsten återfinns misshandel.
Jag deltog häromkvällen i en debatt om svensk psykiatri. En av de frågeställningar som diskuterades var polisens agerande, då en psykiskt sjuk person grips och förs till psykakuten. Flera menade att övervåld och närvaro av ett onödigt stort antal poliser förekommer ganska ofta. Okunnighet, rädsla eller ..? Alla inkl närvarande polis menade att bättre utbildning behövs. Ja, det är uppenbart. Men vad väntar man på? Hur många grova incidenter ska inträffa innan ledande personer tar tag i detta?
De nu redovisade uppgifterna tycks inte vara en överraskning för Polisen inkl dess fackliga företrädare. En diskussion måste naturligtvis till. I första hand för allmänhetens förtroende för såväl polis som rättsväsendet i sin helhet (med tanke på exemplet Johan) men också för alla skötsamma polisers skull. En polis med en humanitär människosyn inkl kvinnosyn som grund för sin yrkesutövning utgör en trygghet för allmänheten. Den trygghet som vi som medborgare har rätt att förvänta oss.
tisdag 6 oktober 2009
Röd-gröna skuggbudgetar
Tre spretiga skuggbudgetar ett år före valet. Det är vad socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister erbjuder väljarna som alternativ till Alliansregeringens budget. Att man inte ännu enats om en hel skuggbudget kanske är förståeligt. Men att redovisa skattehöjningar allt från 17 mkr (MP) till 55 mdr (V) det är väl ändå ett väl stort spann för att ha någon trovärdighet.
Samtliga partier föreslår höjningar av t ex A-kassan, som kostar åskilliga miljarder. Så sent i som i lördags skrev samma partier (se min blogg) att pengarna i första hand måste gå till investeringar som ger jobb och att annat får stå tillbaka. Trovärdighet?
I en intressant artikel på Politikerbloggen skriver idag Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Hans Dahlgren att "De röd-grönas motsättningar borde oroa svenska väljare."
Jag kan ge de svenska väljarna ett tips för att slippa oroa sig. Stöd den nuvarande regeringen!
Samtliga partier föreslår höjningar av t ex A-kassan, som kostar åskilliga miljarder. Så sent i som i lördags skrev samma partier (se min blogg) att pengarna i första hand måste gå till investeringar som ger jobb och att annat får stå tillbaka. Trovärdighet?
I en intressant artikel på Politikerbloggen skriver idag Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Hans Dahlgren att "De röd-grönas motsättningar borde oroa svenska väljare."
Jag kan ge de svenska väljarna ett tips för att slippa oroa sig. Stöd den nuvarande regeringen!
söndag 4 oktober 2009
Papperslösas rätt till sjukvård
En mycket bra och angelägen artikel finns att läsa på dagens DN-debatt, där bl a förre folkpartiledaren Bengt Westerberg kräver att regeringen måste ändra sig vad gäller sjukvård för gömda flyktingar, sk. papperslösa. Uppmaningen riktas ytterst till moderaterna i regeringen. Det är där proppen sitter. Folkpartiet och kristdemokraterna har länge drivit frågan om dessa utsatta människors bristande möjligheter till sjukvård. Vi är flera folkpartister här i Linköping som uppmärksammat frågan bl a genom en motion i Landstinget.
Det är en olycka att moderaterna har den ministerpost, som ansvarar för flyktingfrågor. En nyligen redovisad utvärdering kring den nya utlänningslagen från 2006 visar på behov av lagändring på några viktiga punkter. Också där driver Folkpartiet och kristdemokraterna på för att få till stånd dessa ändringar. Men moderaterna säger nej. Var Centern står har jag inte sett någon uppgift om. Men jag vet att lokalt anser centerns nuvarande kommunalråd att humanitet ska råda beträffande de kristna irakier, som vi gemensamt träffade för några veckor sedan.
Under förra mandatperioden gjorde (M) och (S) nästan alltid gemensam sak i dessa frågor mot övriga fem riksdagspartier. Den moderate migrationsministern är samma person, som i opposition kände gemenskap med den hårda linje, som socialdemokratiska regeringen drev.
Debattartikeln i dagens DN är mycket välkommen för oss, som tror på en human linje på detta område. Utöver Bengt Westerberg, som undertecknat i egenskap av ordförande för Röda Korset så finns ytterligare fem välkända och, på området, välrenommerade personer. Jag hoppas verkligen att deras agerande tillsammans med Folkpartiet, Kristdemokraterna och, förhoppningsvis Centern, kan utgöra tillräcklig påtryckning på Moderaterna. Den utredning, som artikelförfattarna efterlyser, måste omgående tillsättas med direktiv att jobba på humanitetens grund och snabbt. För runtom i landet lider människor. Och det är inte deras eget fel!
Det är en olycka att moderaterna har den ministerpost, som ansvarar för flyktingfrågor. En nyligen redovisad utvärdering kring den nya utlänningslagen från 2006 visar på behov av lagändring på några viktiga punkter. Också där driver Folkpartiet och kristdemokraterna på för att få till stånd dessa ändringar. Men moderaterna säger nej. Var Centern står har jag inte sett någon uppgift om. Men jag vet att lokalt anser centerns nuvarande kommunalråd att humanitet ska råda beträffande de kristna irakier, som vi gemensamt träffade för några veckor sedan.
Under förra mandatperioden gjorde (M) och (S) nästan alltid gemensam sak i dessa frågor mot övriga fem riksdagspartier. Den moderate migrationsministern är samma person, som i opposition kände gemenskap med den hårda linje, som socialdemokratiska regeringen drev.
Debattartikeln i dagens DN är mycket välkommen för oss, som tror på en human linje på detta område. Utöver Bengt Westerberg, som undertecknat i egenskap av ordförande för Röda Korset så finns ytterligare fem välkända och, på området, välrenommerade personer. Jag hoppas verkligen att deras agerande tillsammans med Folkpartiet, Kristdemokraterna och, förhoppningsvis Centern, kan utgöra tillräcklig påtryckning på Moderaterna. Den utredning, som artikelförfattarna efterlyser, måste omgående tillsättas med direktiv att jobba på humanitetens grund och snabbt. För runtom i landet lider människor. Och det är inte deras eget fel!
lördag 3 oktober 2009
Irlands JA; (S)-löften
Allt tyder på ett JA till EU:s Lissabonfördrag vid Irlands folkomröstning igår (Svd, DN, Aftonbladet, Expressen). Det är utmärkt. Äntligen kan EU:s arbetsformer moderniseras och anpassas till att nu 27 länder är medlemmar. En ny arbetsordning möjliggör också ett fungerande samarbete när, förhoppningsvis, ytterligare länder ansluts.
Det nya fördraget öppnar också för ett effektivare EU vad gäller beslutsförmåga. Det är märkligt hur debatten kan föras från olika håll. Det är inte ovanligt att kritiker till EU-byråkrati samtidigt är emot det nya fördraget. Konsekvens och logik präglar inte alltid folks åsikter.
En del menar att det var odemokratiskt att förmå irländarna att rösta på nytt igen. Jag delar inte den uppfattningen. När orsakerna till förra omröstningens Nej analyserats så visade det sig att flera frågor som skrämt irländarna inte hängde samman med fördraget. Då var det självklart rätt att förtydliga detta från EU:s och irländska politikers sida. Det är väl knappast odemokratiskt! Tvärtom. Råder missförstånd ska dessa klaras ut. Så går det till i alla sammanhang, där människor förväntas ta ställning i olika frågor.
Efter Irlands JA startar igen diskussionen om vem som ska efterträda Margot Wallström som svensk kommissionär. I Expressen idag ger Tomas Bodström luft åt sina tankar. Generös som han vill vara (hör ironin)så föreslår han biståndsminister Gunilla Carlsson från moderaterna, eftersom han anser henne vara en duktig minister. Jag har inget emot Gunilla men jag har ett bättre förslag, nämligen EU-minister Cecilia Malmström (FP). Inte bara för att hon är partikollega utan för hon verkligen brinner för Europasamarbetet och har en gedigen erfarenhet på området. Cecilia har bott i flera av EU-länderna under sin uppväxt. Hon har varit EU-parlamentariker och verkligen jobbat mycket engagerat med bl a frågor kring utvidgningen av EU. Hon är minister med ansvar för EU-frågorna och planeringen inför det nu pågående svenska ordförandeskapet. Den ministerposten är kanske inte den mest synliga för svenska folket men de som vet vad uppdraget innebär kan intyga att Cecilia gör ett gediget arbete. Hon är, vad jag förstår, också mycket uppskattad som person. Jag har suttit i FP:s partistyrelse samtidigt som Cecilia och vet att hennes inlägg alltid är genomtänkta, kloka och grundade på kunskap.
(S), (V) och (MP) skriver idag på DN-debatt att de ska spara miljardbelopp med ny myndighetsstruktur om de kommer till makten efter valet nästa år. Den delen av artikeln är väl inte så märkvärdig. Däremot reagerar jag på inledningsstyckena, där man skriver att de offentliga finanserna måste värnas. Bara jobbskapande investeringar ska prioriteras och att andra utgifter får stå tillbaka. Vart tog Mona Sahlins löften om höjd A-kassa och lägre skatt för pensionärerna vägen? Är det så att de tre partierna är så oense på det ekonomiska området att Sahlin, Östros m fl socialdemokrater måste konstruera en krisstämpel på Sverige, som kräver insatser. På det sättet hoppas man avleda väljarnas förväntningar på bl a höjd A-kassa.
Det blir allt tydligare att utspelet från Mona Sahlin om ett rödgrönt regeringsalternativ inför 2010 var mycket dåligt förberett. Det blir också allt tydligare att statsministerkandidaten i detta alternativ inte självklart är Mona Sahlin. Kanske lurar det en Bodström i kulissen. Den som lever får se.
Det nya fördraget öppnar också för ett effektivare EU vad gäller beslutsförmåga. Det är märkligt hur debatten kan föras från olika håll. Det är inte ovanligt att kritiker till EU-byråkrati samtidigt är emot det nya fördraget. Konsekvens och logik präglar inte alltid folks åsikter.
En del menar att det var odemokratiskt att förmå irländarna att rösta på nytt igen. Jag delar inte den uppfattningen. När orsakerna till förra omröstningens Nej analyserats så visade det sig att flera frågor som skrämt irländarna inte hängde samman med fördraget. Då var det självklart rätt att förtydliga detta från EU:s och irländska politikers sida. Det är väl knappast odemokratiskt! Tvärtom. Råder missförstånd ska dessa klaras ut. Så går det till i alla sammanhang, där människor förväntas ta ställning i olika frågor.
Efter Irlands JA startar igen diskussionen om vem som ska efterträda Margot Wallström som svensk kommissionär. I Expressen idag ger Tomas Bodström luft åt sina tankar. Generös som han vill vara (hör ironin)så föreslår han biståndsminister Gunilla Carlsson från moderaterna, eftersom han anser henne vara en duktig minister. Jag har inget emot Gunilla men jag har ett bättre förslag, nämligen EU-minister Cecilia Malmström (FP). Inte bara för att hon är partikollega utan för hon verkligen brinner för Europasamarbetet och har en gedigen erfarenhet på området. Cecilia har bott i flera av EU-länderna under sin uppväxt. Hon har varit EU-parlamentariker och verkligen jobbat mycket engagerat med bl a frågor kring utvidgningen av EU. Hon är minister med ansvar för EU-frågorna och planeringen inför det nu pågående svenska ordförandeskapet. Den ministerposten är kanske inte den mest synliga för svenska folket men de som vet vad uppdraget innebär kan intyga att Cecilia gör ett gediget arbete. Hon är, vad jag förstår, också mycket uppskattad som person. Jag har suttit i FP:s partistyrelse samtidigt som Cecilia och vet att hennes inlägg alltid är genomtänkta, kloka och grundade på kunskap.
(S), (V) och (MP) skriver idag på DN-debatt att de ska spara miljardbelopp med ny myndighetsstruktur om de kommer till makten efter valet nästa år. Den delen av artikeln är väl inte så märkvärdig. Däremot reagerar jag på inledningsstyckena, där man skriver att de offentliga finanserna måste värnas. Bara jobbskapande investeringar ska prioriteras och att andra utgifter får stå tillbaka. Vart tog Mona Sahlins löften om höjd A-kassa och lägre skatt för pensionärerna vägen? Är det så att de tre partierna är så oense på det ekonomiska området att Sahlin, Östros m fl socialdemokrater måste konstruera en krisstämpel på Sverige, som kräver insatser. På det sättet hoppas man avleda väljarnas förväntningar på bl a höjd A-kassa.
Det blir allt tydligare att utspelet från Mona Sahlin om ett rödgrönt regeringsalternativ inför 2010 var mycket dåligt förberett. Det blir också allt tydligare att statsministerkandidaten i detta alternativ inte självklart är Mona Sahlin. Kanske lurar det en Bodström i kulissen. Den som lever får se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)