Psykiatri fortfarande i kris

Återigen redovisas stora problem inom den psykiatriska vården i landet. Stora skillnader finns över landet men totalt är ändå bilden fortfarande negativ. Miltonutredningen kring svensk psykiatri börjar ha några år på nacken nu. En gedigen och genomgripande utredning med många förslag till förbättringar. Förbättringar som riksdag och regering men också kommuner och landsting borde ha tagit tag i. Anders Milton sammanfattade de psykiskt sjuka vid något tillfälle genom att säga att dessa personer inte stått först i kön hos politikerna. Välformulerat och träffande! Jag delar den uppfattningen även som politiker.

Alliansregeringen har tillfört ganska mycket resurser och även förtydligat regelverk. Dock tycks resurserna, enligt Riksrevisionen (DN 10/8) inte ha kommit till den nytta som var avsedd, vilket naturligtvis är illa. Regeringen bör snarast gå igenom hela Miltonutredningen och ta ett helhetsgrepp. Något som jag tycker har saknats.

Det finns en risk med att genomföra utredningsförslag "styckevis" i stället för att ta ett helhetsgrepp. Dels blir överblicken över vad som gjorts och vad som fortfarande återstår otydlig. Dels förändras världen och grunden för vissa delar av förslagen är inte längre giltiga. Jag är allvarligt oroad över att både psykiatrinutredningen och LSS-utredningen håller på att gå den vägen. Under tiden sker både önskvärda och icke önskvärda förändringar av berörda verksamheter.

Kameraövervakning i Linköping

ÖstgötaCorrespondenten har idag en intervju med Centerns kommunalråd Muharrem Demirok angående den i Linköping alltmer utbredda kameraövervakningen. Skolor, bensinmackar och nu kollektivtrafikens bussar och LHC:s högriskmatcher. Ända sedan senare delen av 90-talet har kommunstyrelsen haft ansökningar på sitt bord mer eller mindre regelbundet. Nästan reflexmässigt har kommunstyrelsen tillstyrkt. Under min tid i kommunstyrelsen försökte jag föra upp frågan om eventuella begränsningar men fick alltid till svar: "Vi följer bara lagen". Och visst är det så. Lagstiftningen är generös. Bakgrunden till detta är trygghetsaspekten. Även om jag är starkt oroad över hur skyddet för den personliga integriteten alltmer urholkas i Sverige så inser jag ju också att människors oro för att råka ut för brott måste tas på allvar. Dock visar forskning att kameraövervakningen inte är ett så effektivt skydd som många vill tro. Dessutom finns en risk att samhällets andra brottsförebyggande åtgärder t ex fler synliga poliser inte byggs ut i önskvärd omfattning. Fler närpoliser hade t ex onödiggjort kameraövervakningen vid skolorna.

JK har vid ett tillfälle givit Linköpings kommun bakläxa. Jag hoppas JK fortsätter att granska kameraövervakningsbesluten både i Linköping och på andra håll. Men vi måste också få en seriös samhällsdebatt som handlar både om respekten för individens integritet och respekten för individens behov av trygghet. Nu förs debatten bara om kameror eller inte. Det är inte konstruktivt och leder bara till motsättningar.

Ta människors oro på allvar!

Ekot rapporterar idag att regeringen jobbar med förslag till nya insatser för de personer som kommer att utförsäkras från sjukförsäkringen vid kommande årsskifte. Det är bra även om det är i elfte timmen. Ansvarig minister Christina Husmark Pehrsson (M) säger i intervjun att människor inte behöver oroa sig, eftersom det är många månader kvar till nyår. Men för den som inte vet vad man ska försörja sig och eventuella barn på om 4,5 månad går tiden fort. Skyddsnätet kommunalt försörjningsstöd (socialbidrag) finns visserligen men det är och ska vara sista utvägen. Få människor vill bli beroende av denna försörjning.

Det är bra att Alliansregeringen tagit tag i sjukförsäkringsfrågorna och förtidspensioneringarna. Men med det arv som s-regeringen lämnade efter sig på området finns det människor, som far illa i förändringsprocessen. Därför är det olyckligt med okänsliga uttalanden från ansvarig minister. Mer empati efterlyses.

Offentliggör kravprofil vid rekrytering av landshövdingar

Så slutade strandsskyddsfrågan på Gotland med att Marianne Samuelsson avgick. Utan att veta något om arbetsklimatet på Länsstyrelsen på Gotland så är det ingen större felgissning att påstå att det inte var särskilt gott. Att en medarbetare spelar in ett samtal med chefen tyder väl på att samtalet utgjorde kulmen på diskussioner som slutat i oenighet.

Och nu ska en ny landshövding rekryteras. Och återigen under stort hemlighetsmakeri (DN). Allianspartierna kritiserade den tidigare s-regeringen för att inte ha öppna rekryteringar av statliga toppjobb och utlovade förändring. Och det ska i ärlighetens namn sägas att så har skett avseende verkschefer. Men vid tillsättning av landshövdingar råder fortfarande ett stort hemlighetsmakeri. Varför? Om det nu visat sig finnas motiv för att inte annonsera så borde väl åtminstone den kravprofil, som tas fram, kunna offentliggöras inför att rekrytering påbörjas. För visst är väl vi östgötar nyfikna på vilken kravprofil regeringen tecknat för Björn Erikssons efterträdare, eller hur?

Positiv och negativ uppmärksamhet

Nu börjar också lokala media intressera sig för kandidaterna till nästa års val. Se intervjun med mig i Linköpings Tidning idag.

Mindre nöjda med uppmärksamheten är de oskyldiga personer, som finns på polisens spaningslistor, som nu lär vara på avvägar (DN). Det är naturligtvis nödvändigt att polisen har koll på brottslingar och misstänkta personer. Särskilt gäller detta den grövre brottsligheten. Men samtidigt hamnar också icke misstänkta personer i registren, vilket inte är acceptabelt. Det är bra om Datainspektionen som tillsynsmyndighet nu gör en granskning.

Lika viktigt är att den nya lag kring behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet, som är under utarbetande i Justitiedepartementet, granskas väldigt noga innan den blir slutbehandlad i riksdagen.

Ensamkommande flyktingbarn

På DN-Debatt idag skriver företrädare för Barnombudsmannen, Rädda Barnen och Migrationsverket om den ohållbara situationen för de barn som kommer ensamma till Sverige. Den 8 mars 2006 beslöt riksdagen att ge kommunerna ansvaret för boende och omvårdnad av ensamkommande flyktingbarn. Ett viktigt skäl att flytta ansvaret från Migrationsverket till kommunrna var att socialtjänsten har vana att utreda barns behov.

Beslutet 2006 hade föregåtts av massiv kritik mot dåvarande s-regeringen, som inte förmått ta itu med frågan. Barns egna asylskäl beaktades inte i den omfattning som borde vara rimligt och handläggningstiderna var alldeles för långa. När väl asylutredningen var klar beviljades bara ett fåtal uppehållstillstånd jämfört med några år tidigare. Ingen med insyn i dessa barns bakgrund trodde att förutsättningarna förändrats så drastiskt.

Regeringsförslaget innebar en förbättring men flera partier ville göra ansvaret för kommunerna än mer tydligt (mot ekonomisk kompensation, naturligtvis). Folkpartiet var ett av dessa partier. Jag medverkade som dåvarande riksdagsledamot till den motion som i fem punkter påtalar att barns egna asylskäl måste beaktas, handläggningstiderna garanteras inte överstiga tre månader, frågan om åldersbestämning samt att kommunerna bör ha ansvaret redan under prövningen av asylärendet.

När jag nu läser dagens artikel kan jag konstatera att återigen råder inte samstämmighet mellan de olika politiska nivåerna nationellt och lokalt. Bara 98 av Sveriges 290 kommuner har avtal med Migrationsverket om mottagande av ensamkommande barn trots att en lag gäller sedan tre år tillbaka. Jag är stolt över att bo i en kommun, som tar ansvar. Barn, oavsett var de än kommer ifrån, är inte ansvariga för krig och elände i sina respektive hemländer.

Pengar till kommunerna

När Jan Björklund (FP) igår talade i Marstrand (DN) berättade han att Folkpartiet kommer att driva förstärkta statsbidrag till kommunsektorn i höstens budgetförhandlingar med övriga regeringspartier. Utmärkt! Det är orimligt att genomföra stora besparingar inom skolan, handikapp- och äldreomsorgen p g a en global finanskris. Den snabba minskningen av skatteintäkter som det handlar om de närmaste åren måste på något sätt jämnas ut. Jag är medveten om att denna finanskris också påverkar statens finanser. Men ökad arbetslöshet genom uppsägningar i kommuner och landsting leder till än mindre skatteintäkter.

Det nu aktuella stödet till kommunerna kan mycket väl vara "konjunkturanpassat" d v s inte generellt nivåhöjande. För visst finns det skäl för kommunerna att i kommande budgetarbeten dra nytta av de lärdomar som nu givits. Om detta har jag skrivit tidigare .

Men att i nuläget utropa "nej tack" till ökade statsbidrag är helt orealistiskt. Sådana uttalanden missgynnar bara Folkpartiet i budgetförhandlingarna och är inte att värna välfärden.