Så var då partierna i Sveriges riksdag inte kapabla att ro i land en uppgörelse för en human, rättssäker och effektiv migrationspolitik. Målet var att den nya lagstiftningen skulle vara långsiktigt hållbar d v s inte ändras vart fjärde år beroende på styrkeförhållandena efter val. Men var målet egentligen realistiskt om man ser till hur riksdagspolitiken utvecklats efter senaste valet?
Med en socialdemokrati som sen årtionden bara haft ett mål med varje valrörelse - att behålla regeringsmakten. Kosta vad det kosta vill. Och även om LO gnölat och gnällt på den förda politiken under mandatperioderna så har ändå miljoner av medlemmars pengar slussats till (S)-valrörelser. Och detta trots att allt färre LO-medlemmar röstar på Partiet med stort S.
Det andra partiet som gärna vill anse sig som statsbärande dvs Moderaterna (Nya är numera borttaget, vilket är helt rätt som jag ser det) är i dagsläget alltför upptagna med att förhålla sig till Sverigedemokraternas ställningstaganden i förhoppning om att få tillbaka väljare från förr. Det var ingen överraskning att (M) bara någon timme efter Åkessons (SD) presskonferens meddelade att de inte var beredda till en uppgörelse. Men så kunde moderaterna naturligtvis inte beskriva det för väljarna. I stället används (S):s koppling till Miljöpartiet och därmed regeringsfrågan som enda skäl.
Visst, jag tror nog att (S) vill undvika en regeringskris. Liksom väl i stort alla riksdagspartier i dagsläget. Och kanske skulle heller inte vi medborgare vara betjänta av en regeringskris med Corona och därmed sammanhängande bekymmer och oro. Men nu är det ju ändå så att med regeringsmakten följer också ansvaret att ta beslut hur obekväma de än kan kännas.
Visar inlägg med etikett Moderaterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Moderaterna. Visa alla inlägg
onsdag 8 juli 2020
måndag 14 januari 2019
Varför mitt JA till en S-ledd regering
Den 26 november skrev jag på denna blogg om regeringsfrågan. http://linneadarell.blogspot.com/
Sär här skrev jag bl a:
" Hur ser jag då själv på regeringsfrågan ur mitt socialliberala perspektiv? Nej-rösten för Ulf Kristersson som statsminister instämmer jag i. Liberalerna gick till val på att INTE ingå i en regering som blir beroende av (SD). Trots moderata och kristdemokratiska löften/påståenden om att så inte skulle bli fallet så tyder valresultatet på att så kommer att bli fallet. Många bedömare har kritiserat (L) och (C) för att inte ens släppa fram en M-KD-regering. Jag förstår att den synpunkten finns. Men inställningen till (SD) grundar sig på att vi som liberaler inte kan eller vill bidra till att Sverige utvecklas i den riktning som vi nu ser i Ungern, Österrike m fl länder länder. Därför nej till en regering där Sverigedemokraterna får inflytande och t o m en utpressarroll!
Jag får frågor typ "Är det bättre att Sverige styrs av vänsterblocket?" Det är här "pest eller kolera"-resonemanget kommer in. Om Vänsterpartiet inräknas i vänsterblocket så är det, som jag ser det, också ett omöjligt alternativ för liberaler. Även om kommunismen numera inte omnämns i partinamnet så förskräcker dess historiska rötter. Dessutom finns i närtid företrädare för (V) som kallat/r sig kommunister.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju inte lyckats som regeringskonstellation den senaste mandatperioden men är "rumsrena" ur ett demokratiskt perspektiv. Med det inte sagt att jag personligen i dagsläget okritiskt skulle förorda en regeringssamverkan mellan (S) och (L)."
I lördags (12/1-19) beslutade jag mig för att stödja att Liberalerna röstar för en S-ledd regering med förslaget till förhandlingsuppgörelse mellan L, C, S, Mp som grund och med betoning på att (L) inte kommer att ingå regeringen. I min värld har vi goda möjligheter att bedriva oppositionspolitik, som jag förordade i mitt inlägg den 26 november trots nämnda överenskommelse.
Ett av mitts livs svåraste politiska ställningstaganden. En viss lättnad kände jag vid Partirådets möte dagen efter, där en klar majoritet av partivännerna gjorde samma bedömning som jag själv gjort.
Var det då bara förhandlingsuppgörelsens innehåll som avgjorde? Är den alltigenom bara liberal politik? Och kommer den att genomföras i sin helhet eller kommer mycket att "begravas i utredningar"? Jag återkommer längre ner kring hur Liberalerna nu bör hantera frågorna.
Problemet med SD-inflytandet på en M/KD-regerings politik kvarstår (se inlägget ovan från 26/11). Hur mycket M-ledningen än lovar att genomföra Alliansens reformagenda. Vad som dessutom har hänt är att moderater på flera håll i landet medvetet öppnat för samarbete med sverigedemokrater. Inte för att det varit nödvändigt för att få till stånd ett kommunalt styre utan för att man tycks anse det önskvärt. Det, tillsammans med den omläggning av politiken som påbörjades inom (M) omedelbart efter valet 2014, när Fredrik Reinfeldt avgick, gör att jag är tveksam om Alliansen i sin tidigare form är framtiden för svensk politik i allmänhet och för liberaler i synnerhet. Om/när (M) tar bort "Nya" i partinamnet och återgår till att bli "gamla moderater" eller något annat i konservativ riktning då är i alla fall jag tveksam till ett organiserat samarbete inför valet 2022.
Betyder det då att jag tror på ett organiserat samarbete med socialdemokraterna inför nästa val? Nej, lika lite!
Jag vill att (L) nu (om en S-ledd regering tillträder) håller tummen i ögat på denna regering så att innehållet i förhandlingsuppgörelsen genomförs. Bra liberala reformer som genomförs ska uppmärksammas av Liberalerna! Minsta avvikelse från uppgörelsen som (S) och (Mp) försöker sig på ska kritiseras och stoppas. Liberalerna måste lära sig att uppträda som oppositionsparti. Se hur socialdemokratiska regeringar i årtionden opponerat på den egna politiken!
På alla områden som inte omfattas av den aktuella uppgörelsen så är (L) helt oberoende och därmed ett "riktigt" oppositionsparti. Och som vid valet 2022 går till val som "eget" parti, där inga vallöften "filtrerats" i ett samarbete vare sig till höger eller vänster. Och på frågan "vilken regering ska (L) stödja" så ska svaret vara "där liberal politik får mest genomslag". Eller så här i lite längre tappning: Det liberala partiets uppdrag är att verka för att öka varje människas frihet och livschanser. Målet för vårt politiska arbete är att bidra till samhällsförändring i liberal riktning och stärka stödet för de liberala värderingarna på både kort och lång sikt.
Sär här skrev jag bl a:
" Hur ser jag då själv på regeringsfrågan ur mitt socialliberala perspektiv? Nej-rösten för Ulf Kristersson som statsminister instämmer jag i. Liberalerna gick till val på att INTE ingå i en regering som blir beroende av (SD). Trots moderata och kristdemokratiska löften/påståenden om att så inte skulle bli fallet så tyder valresultatet på att så kommer att bli fallet. Många bedömare har kritiserat (L) och (C) för att inte ens släppa fram en M-KD-regering. Jag förstår att den synpunkten finns. Men inställningen till (SD) grundar sig på att vi som liberaler inte kan eller vill bidra till att Sverige utvecklas i den riktning som vi nu ser i Ungern, Österrike m fl länder länder. Därför nej till en regering där Sverigedemokraterna får inflytande och t o m en utpressarroll!
Jag får frågor typ "Är det bättre att Sverige styrs av vänsterblocket?" Det är här "pest eller kolera"-resonemanget kommer in. Om Vänsterpartiet inräknas i vänsterblocket så är det, som jag ser det, också ett omöjligt alternativ för liberaler. Även om kommunismen numera inte omnämns i partinamnet så förskräcker dess historiska rötter. Dessutom finns i närtid företrädare för (V) som kallat/r sig kommunister.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju inte lyckats som regeringskonstellation den senaste mandatperioden men är "rumsrena" ur ett demokratiskt perspektiv. Med det inte sagt att jag personligen i dagsläget okritiskt skulle förorda en regeringssamverkan mellan (S) och (L)."
I lördags (12/1-19) beslutade jag mig för att stödja att Liberalerna röstar för en S-ledd regering med förslaget till förhandlingsuppgörelse mellan L, C, S, Mp som grund och med betoning på att (L) inte kommer att ingå regeringen. I min värld har vi goda möjligheter att bedriva oppositionspolitik, som jag förordade i mitt inlägg den 26 november trots nämnda överenskommelse.
Ett av mitts livs svåraste politiska ställningstaganden. En viss lättnad kände jag vid Partirådets möte dagen efter, där en klar majoritet av partivännerna gjorde samma bedömning som jag själv gjort.
Var det då bara förhandlingsuppgörelsens innehåll som avgjorde? Är den alltigenom bara liberal politik? Och kommer den att genomföras i sin helhet eller kommer mycket att "begravas i utredningar"? Jag återkommer längre ner kring hur Liberalerna nu bör hantera frågorna.
Problemet med SD-inflytandet på en M/KD-regerings politik kvarstår (se inlägget ovan från 26/11). Hur mycket M-ledningen än lovar att genomföra Alliansens reformagenda. Vad som dessutom har hänt är att moderater på flera håll i landet medvetet öppnat för samarbete med sverigedemokrater. Inte för att det varit nödvändigt för att få till stånd ett kommunalt styre utan för att man tycks anse det önskvärt. Det, tillsammans med den omläggning av politiken som påbörjades inom (M) omedelbart efter valet 2014, när Fredrik Reinfeldt avgick, gör att jag är tveksam om Alliansen i sin tidigare form är framtiden för svensk politik i allmänhet och för liberaler i synnerhet. Om/när (M) tar bort "Nya" i partinamnet och återgår till att bli "gamla moderater" eller något annat i konservativ riktning då är i alla fall jag tveksam till ett organiserat samarbete inför valet 2022.
Betyder det då att jag tror på ett organiserat samarbete med socialdemokraterna inför nästa val? Nej, lika lite!
Jag vill att (L) nu (om en S-ledd regering tillträder) håller tummen i ögat på denna regering så att innehållet i förhandlingsuppgörelsen genomförs. Bra liberala reformer som genomförs ska uppmärksammas av Liberalerna! Minsta avvikelse från uppgörelsen som (S) och (Mp) försöker sig på ska kritiseras och stoppas. Liberalerna måste lära sig att uppträda som oppositionsparti. Se hur socialdemokratiska regeringar i årtionden opponerat på den egna politiken!
På alla områden som inte omfattas av den aktuella uppgörelsen så är (L) helt oberoende och därmed ett "riktigt" oppositionsparti. Och som vid valet 2022 går till val som "eget" parti, där inga vallöften "filtrerats" i ett samarbete vare sig till höger eller vänster. Och på frågan "vilken regering ska (L) stödja" så ska svaret vara "där liberal politik får mest genomslag". Eller så här i lite längre tappning: Det liberala partiets uppdrag är att verka för att öka varje människas frihet och livschanser. Målet för vårt politiska arbete är att bidra till samhällsförändring i liberal riktning och stärka stödet för de liberala värderingarna på både kort och lång sikt.
torsdag 26 januari 2017
Moderat brist på ledarskap
Den politiska debatten i Sverige har präglats av det moderata utspelet om att i höst fälla regeringen genom att Alliansen skulle lägga en gemensam budget till riksdagen. Utöver alla frågetecken kring utspelet i sak så måste man som väljare fråga sig: hur tänkte Anna Kindberg Batra och- förmodligen en liten inre krets av moderater - att utspelet skulle tas emot? Först och främst av övriga Allianspartier, som lär ha informerats via SMS kvällen före. Men också av Sverigedemokraterna. Och vad skulle mediabilden bli av det egna partiet och av Allianssamarbetet?
Under veckan har vi nu sett hur SD vädrat morgonluft. Hur övriga Allianspartier tagit avstånd. Hur media ägnat spaltmetrar åt att ifrågasätta Allianssamarbetet men också ifrågasatt Anna Kindberg Batra som ledare. Och hur regeringspartierna, framförallt socialdemokraterna, gottat sig åt det som beskrivs som Alliansens död.
Jag såg minidebatten i SVT Aktuellt igår mellan Stefan Löfven och Anna Kindberg Batra. Om jag försöker tänka mig som tittare utan något som helst intresse för politik och helt utan förutbestämda åsikter var jag skulle lägga min röst så skulle jag antingen
- stängt av eftersom ingen av debattörerna gav några klara besked utan bara kritiserade varandras politik, eller
- fortsatt titta/lyssna för att få någon hint om var jag skulle kunna lägga min röst.
Resultatet hade blivit att ingen av dem och deras parti skulle få min röst. Och absolut inte Anna Kindberg Batra. Finns det något engagemang hos denna kvinna mer än att ständigt tala om sig själv som "oppositionsledare"?
Om det tidigare har funnits någon slags självklarhet att en eventuellt ny Alliansregering ska ledas av det moderata partiet så har nog den självklarheten fallit denna vecka. Ett sådant ledarskap som partiet och dess nuvarande partiledare uppvisat skulle aldrig klara av de påfrestningar som en flerpartiregering utsätts för.
Under veckan har vi nu sett hur SD vädrat morgonluft. Hur övriga Allianspartier tagit avstånd. Hur media ägnat spaltmetrar åt att ifrågasätta Allianssamarbetet men också ifrågasatt Anna Kindberg Batra som ledare. Och hur regeringspartierna, framförallt socialdemokraterna, gottat sig åt det som beskrivs som Alliansens död.
Jag såg minidebatten i SVT Aktuellt igår mellan Stefan Löfven och Anna Kindberg Batra. Om jag försöker tänka mig som tittare utan något som helst intresse för politik och helt utan förutbestämda åsikter var jag skulle lägga min röst så skulle jag antingen
- stängt av eftersom ingen av debattörerna gav några klara besked utan bara kritiserade varandras politik, eller
- fortsatt titta/lyssna för att få någon hint om var jag skulle kunna lägga min röst.
Resultatet hade blivit att ingen av dem och deras parti skulle få min röst. Och absolut inte Anna Kindberg Batra. Finns det något engagemang hos denna kvinna mer än att ständigt tala om sig själv som "oppositionsledare"?
Om det tidigare har funnits någon slags självklarhet att en eventuellt ny Alliansregering ska ledas av det moderata partiet så har nog den självklarheten fallit denna vecka. Ett sådant ledarskap som partiet och dess nuvarande partiledare uppvisat skulle aldrig klara av de påfrestningar som en flerpartiregering utsätts för.
söndag 29 maj 2011
Varför är (M) emot en modern järnvägsutbyggnad?
Efter att ha läst Europakorridorens verksamhetsberättelse inför årsstämman i juni kan jag inte - återigen - låta bli att förundras över (M):s kompakta motstånd mot att satsa på en modern järnvägsutbyggnad i Sverige. Europakorridorens verksamhetsberättelse för 2010 är ett åtta sidor långt bevis för att moderaterna i regeringen har fel i sin analys kring järnvägsutbyggnad inklusive höghastighetståg.
Ett antal utredningar har visat på vilka fördelar en modern järnvägssatsning skulle ha för Sveriges ekonomiska utveckling. KTH:s utredning 2003 "Europakorridoren, Ett bredband för fysiska transporter. Utbud, prognoser och samhällsekonomi" pekar på mycket stora samhällsvinster. Internationella HandelsHögskolan i Jönköping (IHH) presenterade 2004 två olika studier "Europakorridoren - Resvolymer, pendling och regionförstoring" samt "Europabanan och Södra stambanan - En jämförande analys av effekter i Södra stambaneregionen". Slutsatsen av båda dessa utredningar är att det är klart mest samhällsekonomiskt lönsamt för hela södra Sverige att bygga den nya Europabanan med hastighetsstandard på 350 km/tim. Alltså samma typ av järnväg som byggs runtom i övriga Europa.
Under 2008 redovisade KTH ytterligare en utredning "Godstrafikens utvecklingsmöjligheter som följd av en satsning på Europakorridoren". Möjligheterna för godstrafiken uppkommer genom att de flesta X2000-tåg ersätts av höghastighetståg på de nya banorna. Rapportens slutsats är att höghastighetsbanor kan betraktas som landets viktigaste godstågssatsning.
I en modern och framtidsinriktad miljöpolitik bör ingå att minska den tunga fordonstrafiken på våra vägar. Det förutsätter att mycket mer gods måste kunna fraktas på järnväg för att företagen ska välja en annan trasportform än dagens.
Men finansminister Anders Borg fortsätter att med en åsnas envishet hävda att höghastighetsbanor inte är någonting för Sverige.
Folkpartiet har en mer framtidsinriktad syn på Sverige, där både vårt samband med övriga Europa och ett värnande av framtida miljö ingår. Har man den utblicken mot framtiden så är det naturligt att svenska politiker måste vara lika framsynta i sin beslut som de politiker var som en gång byggde järnvägen.
Det är dags för (M) i regeringen att ha större visioner för landet än bara omfattningen av nästa jobbskatteavdrag.
Ett antal utredningar har visat på vilka fördelar en modern järnvägssatsning skulle ha för Sveriges ekonomiska utveckling. KTH:s utredning 2003 "Europakorridoren, Ett bredband för fysiska transporter. Utbud, prognoser och samhällsekonomi" pekar på mycket stora samhällsvinster. Internationella HandelsHögskolan i Jönköping (IHH) presenterade 2004 två olika studier "Europakorridoren - Resvolymer, pendling och regionförstoring" samt "Europabanan och Södra stambanan - En jämförande analys av effekter i Södra stambaneregionen". Slutsatsen av båda dessa utredningar är att det är klart mest samhällsekonomiskt lönsamt för hela södra Sverige att bygga den nya Europabanan med hastighetsstandard på 350 km/tim. Alltså samma typ av järnväg som byggs runtom i övriga Europa.
Under 2008 redovisade KTH ytterligare en utredning "Godstrafikens utvecklingsmöjligheter som följd av en satsning på Europakorridoren". Möjligheterna för godstrafiken uppkommer genom att de flesta X2000-tåg ersätts av höghastighetståg på de nya banorna. Rapportens slutsats är att höghastighetsbanor kan betraktas som landets viktigaste godstågssatsning.
I en modern och framtidsinriktad miljöpolitik bör ingå att minska den tunga fordonstrafiken på våra vägar. Det förutsätter att mycket mer gods måste kunna fraktas på järnväg för att företagen ska välja en annan trasportform än dagens.
Men finansminister Anders Borg fortsätter att med en åsnas envishet hävda att höghastighetsbanor inte är någonting för Sverige.
Folkpartiet har en mer framtidsinriktad syn på Sverige, där både vårt samband med övriga Europa och ett värnande av framtida miljö ingår. Har man den utblicken mot framtiden så är det naturligt att svenska politiker måste vara lika framsynta i sin beslut som de politiker var som en gång byggde järnvägen.
Det är dags för (M) i regeringen att ha större visioner för landet än bara omfattningen av nästa jobbskatteavdrag.
måndag 10 januari 2011
Jobbskatteavdrag igen? Tveksamt!
Statsministern öppnade igår i Rapport för ytterligare jobbskatteavdrag. Och kanske skulle den goda ekonomiska utvecklingen också räcka till någon ytterligare skattesänkning för pensionärerna.
Vet inte riktigt vad Reinfeldt menar när han säger "vi" bedömer. Är det regeringen eller bara moderaterna? Visst behöver inkomstskatter sänkas men vi får inte blunda för att också finns andra behov i samhället. Och ska skatter sänkas så behövs också en mer genomtänkt diskussion om varför och vilka än att bara fortsätta att upprepa "fler jobbskatteavdrag".
I den valanalys som Folkpartiet tagit fram och vars förslag till fortsatt inriktning på att utveckla politiken som partirådet godkände för några månader sedan lyfts behovet av en djupare analys av vad som behövs för att Sverige ska bli framgångsrikt i globaliseringens tidevarv. Mot denna bakgrund är jag tveksam till om Reinfeldts "vi" står för hela regeringen när han beskriver ytterligare jobbskatteavdrag utan någon djupare reflektion.
Vet inte riktigt vad Reinfeldt menar när han säger "vi" bedömer. Är det regeringen eller bara moderaterna? Visst behöver inkomstskatter sänkas men vi får inte blunda för att också finns andra behov i samhället. Och ska skatter sänkas så behövs också en mer genomtänkt diskussion om varför och vilka än att bara fortsätta att upprepa "fler jobbskatteavdrag".
I den valanalys som Folkpartiet tagit fram och vars förslag till fortsatt inriktning på att utveckla politiken som partirådet godkände för några månader sedan lyfts behovet av en djupare analys av vad som behövs för att Sverige ska bli framgångsrikt i globaliseringens tidevarv. Mot denna bakgrund är jag tveksam till om Reinfeldts "vi" står för hela regeringen när han beskriver ytterligare jobbskatteavdrag utan någon djupare reflektion.
måndag 5 juli 2010
Vad betyder "allmänintresse"?
Lyssnade inte på Reinfeldts Almedalstal men har läst hans egen DN-artikel och många referat och kommentarer. Vad innebär det i praktiken att ett parti enbart ska företräda "allmänintresset"? Är det att bara förvalta, som Benny Lindholm antyder? Eller, ja vad?
Ett parti och dess företrädare måste väl ha visioner om "förändring"? Jfr Obamas "change". Varför skulle vi annars fortsätta? De flesta av oss som engagerar oss politiskt gör det för att vi upptäckt företeelser, regler eller samhällsförhållanden överhuvudtaget som behöver förändras. Väldigt ofta handlar det om att förbättra för grupper av medborgare som t ex psykiskt sjuka, s.k. fattigpensionärer eller elever med behov av extra stöd. Visst kan de benämnas som "särintressen" särskilt om företräds av en eller flera organisationer. Men är det rimligt att som politiskt parti signalera att partiet aldrig ska lyfta dessa "särintressen" specifikt? Nej, menar jag.
Om jag ska fortsätta och "recensera" moderaterna så tycker jag att kopiering av (S)-valaffischen är sandlåda. Visst, lite kul i det korta perspektivet. Men som profilering inför ett val - nej. Håller med Ann-Cathrin. Mer kan man förvänta sig.
På tisdag är Folkpartiets och Jan Björklunds tur i Almedalen. Då blir det säkert mer krut. Läs för övrigt partisekreterare Erik Ullenhags debattartikel i Expressen om socialdemokraternas förtäckta villaskatt, som kommer att drabba pensionärer oavsett om de är "rika" eller ej.
Ett parti och dess företrädare måste väl ha visioner om "förändring"? Jfr Obamas "change". Varför skulle vi annars fortsätta? De flesta av oss som engagerar oss politiskt gör det för att vi upptäckt företeelser, regler eller samhällsförhållanden överhuvudtaget som behöver förändras. Väldigt ofta handlar det om att förbättra för grupper av medborgare som t ex psykiskt sjuka, s.k. fattigpensionärer eller elever med behov av extra stöd. Visst kan de benämnas som "särintressen" särskilt om företräds av en eller flera organisationer. Men är det rimligt att som politiskt parti signalera att partiet aldrig ska lyfta dessa "särintressen" specifikt? Nej, menar jag.
Om jag ska fortsätta och "recensera" moderaterna så tycker jag att kopiering av (S)-valaffischen är sandlåda. Visst, lite kul i det korta perspektivet. Men som profilering inför ett val - nej. Håller med Ann-Cathrin. Mer kan man förvänta sig.
På tisdag är Folkpartiets och Jan Björklunds tur i Almedalen. Då blir det säkert mer krut. Läs för övrigt partisekreterare Erik Ullenhags debattartikel i Expressen om socialdemokraternas förtäckta villaskatt, som kommer att drabba pensionärer oavsett om de är "rika" eller ej.
måndag 25 januari 2010
Moderaternas nya insikter
Häromdagen berättade moderaternas partisekreterare att partiet har förstått att det råder ojämlikhet mellan könen. Då gällde det bolagsstyrelserna. Lagstiftning för kvotering aviserades. Fast inte förrän 2014. Ett dåligt förslag tycker jag. Vem vill få plats i en bolagsstyrelse bara för att man tillhör det underrepresenterade könet?
Idag träffades moderaterna av nästa insikt på jämställdhetsområdet. Partiledaren själv säger på radion att han har insett att trots att tjejerna är duktigare i skolan så är det killarna som får de bästa jobben. Och detta håller i sig livet igenom. Han har dessutom förstått att kvinnor, som jobbar i vården och i skolan har lägre löner än de borde ha!!!
Välkomna till verkligheten, moderatvänner. Nu kanske vi kan enas om att lönerna behöver höjas både för vårdpersonal och lärare. Vi kanske till och med kan vara eniga om att genuspedagoger behövs i skolan, eller?
Andra som bloggar i samma ämne: Reza Zarenoe
Idag träffades moderaterna av nästa insikt på jämställdhetsområdet. Partiledaren själv säger på radion att han har insett att trots att tjejerna är duktigare i skolan så är det killarna som får de bästa jobben. Och detta håller i sig livet igenom. Han har dessutom förstått att kvinnor, som jobbar i vården och i skolan har lägre löner än de borde ha!!!
Välkomna till verkligheten, moderatvänner. Nu kanske vi kan enas om att lönerna behöver höjas både för vårdpersonal och lärare. Vi kanske till och med kan vara eniga om att genuspedagoger behövs i skolan, eller?
Andra som bloggar i samma ämne: Reza Zarenoe
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)