Visar inlägg med etikett Funktionella Liberaler. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Funktionella Liberaler. Visa alla inlägg

lördag 29 oktober 2016

Konsekvenserna av ett regleringsbrev och vissa partiers svek

Igår hölls en debatt i riksdagen med rubriken "Personlig assistans". Kristdemokraterna hade begärt debatten med anledning av de alltmer alarmerande nödropen från framför allt föräldrar till barn med omfattande funktionsnedsättning som nekas helt eller delvis personlig assistans efter bedömning från Försäkringskassan. Ett viktigt skäl till FKs bedömning är uppdraget från regeringen i årets regleringsbrev. Direktivet är glasklart: Bryt utvecklingen av antalet assistanstimmar. Och FK har verkligen tagit uppdraget på allvar.
Ett exempel är 4-åriga Selma http://www.aftonbladet.se/debatt/article23491874.ab. Och det finns fler i samma situation som Selma och hennes förtvivlade pappa.

RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och unga, krävde i oktober nödstopp för indragningar av assistans. Några veckor tidigare begärde organisationen ett möte med ansvarig minister Åsa Regnér och Försäkringskassans direktör Ann-Marie Begler. En begäran som bemöttes med tystnad. RBU:s lokalavdelningar gjorde upprop via insändare bland annat i Corren. Till stöd för dem skrev jag tillsammans med en styrelsekollega i Nätverket Funktionella Liberaler följande inlägg publicerat i Corren 24 september

Nätverket Funktionella Liberaler kräver: Lyssna på familjerna NU!
Funktionella Liberaler ger RBU sitt fulla stöd i kravet på ett nödstopp för indragning av personlig assistans. Regeringens uppmaning till Försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar bryter mot andan i LSS-lagstiftningen. Där sägs att behoven ska styra medan regeringens direktiv innebär att timmarna ska minska oavsett hur behoven ser ut. Konsekvenserna av denna styrning från regeringens sida drabbar nu barn med svåra och omfattande funktionsnedsättningar och deras familjer.
Regeringen och Försäkringskassan hänvisar ständigt till att det förekommer fusk med assistansersättningen, vilket det för övrigt gör i alla socialförsäkringssystem. Brottslig verksamhet och missbruk ska alltid förhindras och skyldiga ska straffas. Men det får inte bli ett motiv för att slå sönder ett nödvändigt stöd för barn och deras familjer från en dag till en annan, vilket nu har skett i flera fall. Vår uppmaning till ansvarig minister Åsa Regnér är: Lyssna på familjerna NU!

Funktionella Liberaler är ett nationellt nätverk som samlar funktionshinderpolitisk kraft i liberal anda. Utgångspunkt är FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som gäller i Sverige sedan 2009. Vårt mål är ett samhälle där personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter och möjligheter som personer utan funktionsnedsättning. Det handlar om frihet, rätten att bestämma över sitt eget liv, rätten att vara den man är och utifrån sina egna förutsättningar. Mänskliga rättigheter helt enkelt.
Linnéa Darell, Linköping                                       Susanna Makstin, Vadstena
Styrelseledamot med ansvar för                      Styrelseledamot med ansvar för
LSS-frågor/personlig assistans                           Barn och unga


Debatten och nödropen har fortsatt under hela hösten. Utöver olika funktionshinderorganisationer har nuvarande och före detta politiker och andra engagerade personer deltagit mycket aktivt. En stark debattör har Bengt Westerberg varit. Bengt, som under sin tid som socialminister tillika partiledare för Folkpartiet (numera Liberalerna) var den som genomförde den stora reformen LSS och Personlig assistans. Många läsvärda artiklar har publicerats i olika medier under hösten. Jag väljer att länka en av dem
http://www.dn.se/debatt/stoppa-smygavvecklingen-av-personlig-assistans/

Själv har jag varit aktiv i debatten framförallt på Facebook. Men utöver ovan återgivna artikel skrev jag tillsammans med min partikollega och efterträdare som ordförande för omsorgsnämnden i Linköping, Daniel Andersson, artikeln "Åter till institutionerna". http://www.corren.se/asikter/debatt/ater-till-institutionerna-om4334068.aspx

Oron hos personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga handlar inte bara om vad som händer med den personliga assistansen. Även övriga insatser hotas. Framförallt blir det svårare och svårare att få ledsagning och kontaktperson. Här är det kommunerna som beviljar respektive avslår ansökningar. Dels har många kommuner riktlinjer för LSS-området som inte alltid är i överensstämmelse med lagstiftningens intentioner och dels har det under de sista åren kommit rättsliga prövningar. I flera fall är det domar från Högsta förvaltningsdomstolen, som då blir prejudicerande precis som på assistansområdet.

Eftersom LSS-insatser är till för dem med de mest omfattande funktionsnedsättningarna och därmed störst behov så slår restriktivitet hårt oavsett vilken insats vederbörande behöver och inte får. Om detta skrev jag tillsammans med Funktionella Liberalers ordförande Cia Bentele en artikel http://www.dagenssamhalle.se/debatt/urholkning-av-lss-leder-till-isolering-28795, publicerad nu i veckan.

Så då åter till den senaste veckans politiska aktiviteter rörande regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan. I riksdagens socialutskott tog Vänsterpartiet ett s.k. utskottsinitiativ i hopp om att få med sig en majoritet av partierna för att rikta en skarp uppmaning till regeringen att dra tillbaka regleringsbrevet. Tyvärr lyckades inte det. Moderaterna avslog förslaget och Centerpartiet avstod från att rösta.
Dagen efter, alltså igår, i riksdagsdebatten står M:s resp C:s partiföreträdare och öser kritik över regeringen och detta regleringsbrev. Välförtjänst kritik men varför röstade de inte för förslaget i utskottet?? Förklaringen de gav i kammaren var att det är regeringens ansvar att styra statens myndigheter och inte riksdagens.Visst men det hade varit en rejäl "knäpp på näsan" till regeringen och Åsa Regnér att få den skarpa uppmaningen "gör om och gör rätt" från utskottet. Riksdagen är ju faktiskt överordnad regeringen!

Slutsats: M:s och C:s upprördhet i riksdagsdebatten var rent och skärt hyckleri. Ett rejält svek mot alla de personer som skickar nödrop till politikerna. De båda partierna hade kunnat visa i handling att de förstår och vill bidra till en ändring.

lördag 20 februari 2016

Asylprövning ska grundas på skyddsbehov inte på könstillhörighet

Många debattörer har de senaste veckorna uppmärksammat det faktum är Sverige nu har en överskott på män jämfört med tidigare något mer jämnare könsfördelning i befolkningen. Orsaken till mansöverskottet idag och framöver beror på att betydligt fler pojkar/män än flickor/kvinnor kommer hit som flyktingar. Eftersom synen på kvinnors och mäns rättigheter och skyldigheter skiljer sig ganska avsevärt i många av de länder som merparten flyktingar för närvarande kommer ifrån menar en del debattörer att Sverige ska begränsa mottagandet av pojkar/män till förmån för flickor/kvinnor.
En sådan debattör är Catharina Alpkvist som i Corren den 18 februari gav sin bild av hur hon ser på asylpolitiken. 
Den utveckling hon vill se stämmer dåligt med asylrättens grunder, vilket jag också påpekar i mitt svar till henne. Självklart ska alla som bosätter sig i Sverige följa de lagar och regler som finns här, vilket jag också beskriver i artikeln. Men vi ska komma ihåg att patriarkala strukturer i andra länder inte bara drabbar kvinnor. Där finns utsatta minoriteter, HBT-personer och personer med funktionsvariationer som har starka skyddsbehov. Att pojkar/män bland dem skulle vägras asyl i vårt land på grund av förväntat mansöverskott här är fullständigt orimligt.
I det liberala nyhetsmagasinet NU nr 7/16 finns en mycket bra artikel i detta ämne. Undertecknare är företrädare för Liberala Ungdomsförbundet, Liberala Studenter, HBT-liberaler och Funktionella Liberaler. Artikeln finns tyvärr inte på nätet men kolla gärna i papperstidningen på närmsta bibliotek.

torsdag 3 december 2015

3 december - Internationella funktionshinderdagen: ointressant för media?

År 1992 beslutade FN:s generalförsamling att inrätta den Internationella funktionshinderdagen (eller handikappdagen, som var dåtidens vokabulär) för att främja förståelsen i världen för människor som lever med olika funktionsnedsättningar. Självfallet var också tanken att levnadsvillkoren skulle förbättras. I tjugofyra år har dagen uppmärksammats den 3 december. Så borde ske även idag men hur är det egentligen?

Jag roade mig med att granska vilken uppmärksamhet dagen får i media idag. Väldigt ovetenskapligt i och för sig och väldigt få tidningar. Men ändå. Hittade 0 (!) artiklar. Kan det bero på att så mycket annat - flyktingfrågan framförallt - har större dignitet i medias nyhetsbevakning? Jag skulle kunnat tro det om jag hade hittat ett antal artiklar och reportage från tidigare år kring Internationella funktionshinderdagen. Jag hittade en från förra året. Övriga två som härrörde sig från 2012!

Så det där med att främja förståelse och belysa levnadsvillkoren får uppenbarligen skötas av funktionshinderorganisationerna och andra mer engagerade i detta välfärdsområde. Och så sker också. När jag googlar hittar jag aktiviteter. Och hittar faktiskt en tidning som dagen till ära har en gästkrönikör som uppmärksammar funktionshinderområdet. Tidningen är NU. Och krönikören är Lise Lidbäck. Tyvärr finns inte krönikan i digitalform. Men skaffa gärna pappersupplagan.

Det finns ljuspunkter som redovisas inför den här dagen ändå. Ett exempel är den statliga Demokratiutredningen med Olle Wästberg som ordförande som nyligen presenterade ett förslag om hur inflytandet för personer med funktionsnedsättning kan förbättras ur ett demokratiperspektiv. Svaret är: extra tid för personlig assistans ska kunna beviljas för politiska uppdrag. Läs Assistanskolls intervju med Olle Wästberg.

Nätverket Funktionella Liberaler, där jag själv ingår i nätverksstyrelsen, ger en beskrivning av vardagen för personer med funktionsnedsättning i världen, i ett inlägg på Facebook.

Ett år kvar till Internationella funktionshinderdagen 2016. Vi som känner till dagen och tycker att den är värd att uppmärksammas har ett uppdrag. Inte bara att fortsätta arbetet för bättre levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning bland annat kring ökad tillgänglighet i samhällets olika delar utan att också lyfta frågorna till offentlighetens ljus.