Visar inlägg med etikett Föräldrar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Föräldrar. Visa alla inlägg

lördag 29 oktober 2016

Konsekvenserna av ett regleringsbrev och vissa partiers svek

Igår hölls en debatt i riksdagen med rubriken "Personlig assistans". Kristdemokraterna hade begärt debatten med anledning av de alltmer alarmerande nödropen från framför allt föräldrar till barn med omfattande funktionsnedsättning som nekas helt eller delvis personlig assistans efter bedömning från Försäkringskassan. Ett viktigt skäl till FKs bedömning är uppdraget från regeringen i årets regleringsbrev. Direktivet är glasklart: Bryt utvecklingen av antalet assistanstimmar. Och FK har verkligen tagit uppdraget på allvar.
Ett exempel är 4-åriga Selma http://www.aftonbladet.se/debatt/article23491874.ab. Och det finns fler i samma situation som Selma och hennes förtvivlade pappa.

RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och unga, krävde i oktober nödstopp för indragningar av assistans. Några veckor tidigare begärde organisationen ett möte med ansvarig minister Åsa Regnér och Försäkringskassans direktör Ann-Marie Begler. En begäran som bemöttes med tystnad. RBU:s lokalavdelningar gjorde upprop via insändare bland annat i Corren. Till stöd för dem skrev jag tillsammans med en styrelsekollega i Nätverket Funktionella Liberaler följande inlägg publicerat i Corren 24 september

Nätverket Funktionella Liberaler kräver: Lyssna på familjerna NU!
Funktionella Liberaler ger RBU sitt fulla stöd i kravet på ett nödstopp för indragning av personlig assistans. Regeringens uppmaning till Försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar bryter mot andan i LSS-lagstiftningen. Där sägs att behoven ska styra medan regeringens direktiv innebär att timmarna ska minska oavsett hur behoven ser ut. Konsekvenserna av denna styrning från regeringens sida drabbar nu barn med svåra och omfattande funktionsnedsättningar och deras familjer.
Regeringen och Försäkringskassan hänvisar ständigt till att det förekommer fusk med assistansersättningen, vilket det för övrigt gör i alla socialförsäkringssystem. Brottslig verksamhet och missbruk ska alltid förhindras och skyldiga ska straffas. Men det får inte bli ett motiv för att slå sönder ett nödvändigt stöd för barn och deras familjer från en dag till en annan, vilket nu har skett i flera fall. Vår uppmaning till ansvarig minister Åsa Regnér är: Lyssna på familjerna NU!

Funktionella Liberaler är ett nationellt nätverk som samlar funktionshinderpolitisk kraft i liberal anda. Utgångspunkt är FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som gäller i Sverige sedan 2009. Vårt mål är ett samhälle där personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter och möjligheter som personer utan funktionsnedsättning. Det handlar om frihet, rätten att bestämma över sitt eget liv, rätten att vara den man är och utifrån sina egna förutsättningar. Mänskliga rättigheter helt enkelt.
Linnéa Darell, Linköping                                       Susanna Makstin, Vadstena
Styrelseledamot med ansvar för                      Styrelseledamot med ansvar för
LSS-frågor/personlig assistans                           Barn och unga


Debatten och nödropen har fortsatt under hela hösten. Utöver olika funktionshinderorganisationer har nuvarande och före detta politiker och andra engagerade personer deltagit mycket aktivt. En stark debattör har Bengt Westerberg varit. Bengt, som under sin tid som socialminister tillika partiledare för Folkpartiet (numera Liberalerna) var den som genomförde den stora reformen LSS och Personlig assistans. Många läsvärda artiklar har publicerats i olika medier under hösten. Jag väljer att länka en av dem
http://www.dn.se/debatt/stoppa-smygavvecklingen-av-personlig-assistans/

Själv har jag varit aktiv i debatten framförallt på Facebook. Men utöver ovan återgivna artikel skrev jag tillsammans med min partikollega och efterträdare som ordförande för omsorgsnämnden i Linköping, Daniel Andersson, artikeln "Åter till institutionerna". http://www.corren.se/asikter/debatt/ater-till-institutionerna-om4334068.aspx

Oron hos personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga handlar inte bara om vad som händer med den personliga assistansen. Även övriga insatser hotas. Framförallt blir det svårare och svårare att få ledsagning och kontaktperson. Här är det kommunerna som beviljar respektive avslår ansökningar. Dels har många kommuner riktlinjer för LSS-området som inte alltid är i överensstämmelse med lagstiftningens intentioner och dels har det under de sista åren kommit rättsliga prövningar. I flera fall är det domar från Högsta förvaltningsdomstolen, som då blir prejudicerande precis som på assistansområdet.

Eftersom LSS-insatser är till för dem med de mest omfattande funktionsnedsättningarna och därmed störst behov så slår restriktivitet hårt oavsett vilken insats vederbörande behöver och inte får. Om detta skrev jag tillsammans med Funktionella Liberalers ordförande Cia Bentele en artikel http://www.dagenssamhalle.se/debatt/urholkning-av-lss-leder-till-isolering-28795, publicerad nu i veckan.

Så då åter till den senaste veckans politiska aktiviteter rörande regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan. I riksdagens socialutskott tog Vänsterpartiet ett s.k. utskottsinitiativ i hopp om att få med sig en majoritet av partierna för att rikta en skarp uppmaning till regeringen att dra tillbaka regleringsbrevet. Tyvärr lyckades inte det. Moderaterna avslog förslaget och Centerpartiet avstod från att rösta.
Dagen efter, alltså igår, i riksdagsdebatten står M:s resp C:s partiföreträdare och öser kritik över regeringen och detta regleringsbrev. Välförtjänst kritik men varför röstade de inte för förslaget i utskottet?? Förklaringen de gav i kammaren var att det är regeringens ansvar att styra statens myndigheter och inte riksdagens.Visst men det hade varit en rejäl "knäpp på näsan" till regeringen och Åsa Regnér att få den skarpa uppmaningen "gör om och gör rätt" från utskottet. Riksdagen är ju faktiskt överordnad regeringen!

Slutsats: M:s och C:s upprördhet i riksdagsdebatten var rent och skärt hyckleri. Ett rejält svek mot alla de personer som skickar nödrop till politikerna. De båda partierna hade kunnat visa i handling att de förstår och vill bidra till en ändring.

söndag 8 augusti 2010

Bra FP-förslag om resurser till skolans elevhälsa

Med rapporten "Tryggare skola" presenterade idag utbildningsminister Jan Björklund (FP) i sitt sommartal flera åtgärder som Folkpartiet vill genomföra under kommande mandatperiod för att ge elever bättre stöd. Statsbidrag till kommunerna för att bygga ut elevhälsan (skolsköterskor, skolläkare, kuratorer och skolpsykologer) är ett utmärkt vallöfte på skolområdet.
Det ser ganska olika ut i landets kommuner vad gäller dessa stödresurser. Ofta många elever per skolsköterska, trots att det är väl känt sedan länge att skolsköterskans roll är av stor betydelse för de flesta elever. Att ha "ont i huvudet" och gå till skolsyster är inget konstigt. Vad eleven i verkligheten pratar med skolsköterskan behöver inte kamraterna veta något om alls.

Men även om skolsköterskan är en viktig person så behövs naturligtvis också kuratorer och psykologer. Inte minst skulle en del sociala missförhållanden kunna klaras ut utan att behöva gå så långt att socialtjänsten kopplas in. Och för elever med en begynnande psykisk ohälsa skulle tillgång på skolpsykologer innebära att barnpsyk belastades mindre och att problem fångades upp tidigare än idag. Med mindre långvariga problem som följd.

I min kommun Linköping har Folkpartiet haft ögonen på dessa behov under en tid. Inför kommande mandatperiod föreslås utökning av skolsköterskor och införande av skolvärdar, där sådana saknas idag. Det behövs fler vuxna personer med olika uppgifter i skolans värld för att skapa större trygghet.

Som framgår av folkpartirapporten finns fler förslag i syfte att öka tryggheten i skolan och därmed ge alla elever möjlighet att nå goda skolresultat.

Att framhålla föräldraansvaret är ett av förslagen. Jag ser att bloggar och andra kommentatorer gör stort nummer av att föräldrar ska kunna tvingas att komma till skolan när deras ungdomar stökar. Det utgör naturligtvis undantag, precis som framgår av rapporten. Att tydliggöra föräldraansvaret i skolans värld borde det inte finnas någon som är motståndare till. Självklart är det föräldrar som har huvudansvaret för fostran av sina barn.

Många tycks utgå från att det bara är barn från socialt trassliga hemförhållanden som stökar och stör i klassrummen och i skolan i övrigt. Men så är ingalunda fallet. Det finns olika skäl till att föräldrar abdikerar i sin föräldraroll. Osäkerhet i föräldrarollen är en. Det försöker kommunerna möta med erbjudanden om föräldrautbildningar, som oftast är mycket uppskattade. En annan orsak är att vissa föräldrar jobbar så mycket att de helt enkelt inte hinner ha bra kontakt med sina barn och med skolan och därmed inte fångar upp de signaler som troligen finns. Det kan också vara så att skolan inte välkomnar föräldraengagemang så som man borde.

Sen tycker jag att samhället inte ska underskatta viljan och förmågan hos de föräldrar, som har det lite socialt trassligt, vad gäller att ta ansvar för sina barn i skolan. Med ett respektfullt bemötande och erbjudande om stöd för hela familjen kommer de allra flesta att lyckas tillsammans med skolan att leda sina barn och ungdomar på rätt väg igen. Till på köpet också få en fungerande familj.

När jag läser en del bloggares kritik ( tex Roger Jönsson och Peter Andersson Med rätt att tycka) mot Folkpartiet och Jan Björklund tycker jag de ska ställa sig själva och sitt parti socialdemokraterna i skamvrån i stället. Hur har det blivit så här i svensk skola? Ja, inte har problemen med stök och störningar uppstått sedan 2006. Lite självkritik skulle inte skada. Och gärna också några förslag till förbättringar i stället för att osaklig kritik av andras förslag.

Övriga länkar: SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, Per Altenberg, Roger Haddad, Nina Larsson, Rasmus (Liberal), Lärarförbundet. Lärarnas Riksförbund