Visar inlägg med etikett Centerpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Centerpartiet. Visa alla inlägg

onsdag 4 juli 2018

Min dag i Almedalen 2018

I år valde jag att vara i Almedalen på Liberalernas dag tisdag den 3 juli. Det är inte alltid som en dag i Almedalen blir så välplanerad. Men i år lyckades jag riktigt bra. Tack vare den nya appen. Det var lätt att utifrån hela seminarielistan successivt spara på "Min lista" och sen plocka bort det som jag ändå inte skulle hinna med. Mycket lättare också att via appen ha koll på tider och platser under dagen än vad det är att ha infon i kalendern. Så varmt tack till årets Almedalsarrangör!

Mitt första seminarium "Hur kan artificiell intelligens bidra till samordning och kontinuitet för individen?". Det handlade alltså om frågan hur kan sjukvård och omsorg i framtiden - inte allt för långt bort - använda AI för samordning och kontinuitet av insatser. Redan idag används AI till viss del för att skapa en individualiserad hälso- och sjukvård.
En av deltagarna i panelen var Liberalernas innovationslandstingsråd i Stockholm Daniel Forslund. Intressanta tankar som jag vill lära mig mer om.

Vid seminarium nummer två diskuterades frågan "Kvar på arbetslivets perrong när Sverige går som tåget - för att vi har en funktionsnedsättning". Gruppen under 30 år med aktivitetsersättning växer och ca 70 % har en psykiatrisk funktionsnedsättning som t ex autism eller intellektuell funktionsnedsättning. Gymnasiesärskolan har ett tydligt uppdrag att knyta an till arbetsmarknaden och det lokala arbetslivets behov genom arbetsplatsförlagt lärande. Trots detta erbjuds eleverna nästintill per automatik Daglig verksamhet efter avslutad skolgång. Utöver ett ensidigt arbetsliv  innebär det också mycket begränsad ekonomi resten av livet.
Här finns mycket att göra för kommunerna och näringslivet i samverkan.

Ytterligare ett seminarium hade samma tema "Gör plats för alla på arbetsmarknaden - Hur ska arbetsgivare få upp ögonen för värdefull kompetens?" Under seminariet diskuterades arbetsgivarnas behov av mer kunskap kring stödstrukturer för att "våga" anställa personer med funktionsnedsättning. Och så påtalades det som alla vet men ingen gör nånting åt. Att offentliga arbetsgivare är sämst - fortfarande - på att anställa personer med funktionsnedsättning. Trots att många har en bra utbildning. De två politikerna i panelen (S resp M) svarade "som vanligt" dvs att det behövs kanske mer information.

Båda dessa seminarier ger anledning till reflektion över hur begränsad kunskapen är hos olika aktörer inom samhälle och näringsliv kring att alla människor har nånting att bidra med.

I seminarieform, eller kanske snarare utfrågning, lyssnade jag på vad Liberalerna resp Centerpartiet har för funktionshinderpolitiska ambitioner efter valet. Från Liberalerna deltog Bengt Eliasson och från Centern Anders W Johnsson. Frågorna kom av naturliga skäl att handla mest om den personliga assistansen och hur partierna tänker agera om de kommer i regeringsställning efter valet. Båda var väl insatta i problematiken och hade förslag om vad respektive parti kommer att göra på kort och på lång sikt.
Det finns en oro hos funktionshindersorganisationerna kring vilket inflytande de - idag - mindre partierna kan få i en moderatledd regering. Min bedömning är dock att om (L) och (C) gör gemensam sak i frågan om återupprättande och utveckling av LSS och personlig assistans så kommer (M) att acceptera förslagen. Dessutom har ju numera även (KD) en positiv syn på att förbättringar och utveckling behövs.

Varje seminariebesök tar alltid längre tid än man tänker på grund av "eftersnack". Men det är väl en del av Almedalsveckan, eller hur? Att möta och informellt diskutera med andra deltagare, med företrädare för arrangörer. Detta tillsammans med ett mycket trevligt besök i det liberala tältet under eftermiddagen gjorde att några av mina planerade seminariebesök fick utgå.

Som avslutning lyssnade jag självklart på Jan Björklunds suveränt inspirerande tal. Så skönt att höra om liberala visioner som inbegriper både vardagsfrågor och framtidsfrågor för Sverige, Europa och globalt. Mycket tillfredsställande att Jan Björklund utmanat SD:s Jimmie Åkesson på flera debatter. Dessa debatter kommer sannolikt att öppna ögonen på många väljare kring vart Sverige kan ta vägen om dagens opinionssiffror för Sverigedemokraterna skulle bli valresultat. Jag tror att ingen, eller i varje fall väldigt få, vill se samma utveckling i vårt land som vi nu ser i flera europeiska länder som t ex Ungern och Polen.

   

söndag 20 januari 2013

Är Centerns opinionssiffror den viktigaste samhällsfrågan att debattera?

Svaret på rubikens fråga är naturligtvis Nej. Men vad har media ägnat tid åt de sista veckorna och idag? Jo, just Centerpartiets påstådda kris och opinionssiffror. Med mer eller mindre korkade frågor till partiledaren Annie Lööf, partisekreteraren och en del andra centerföreträdare om dagens SIFO-resultat?

När inget parti "sticker ut" som det heter på ledarsidorna så ges kritik. "Alla samlas i mitten", känns igen, eller hur?
Så sticker då något parti ut och vad händer då? Ja, förutom den oro som skapas internt, så haglar frågorna till framförallt partiledaren. Och frågorna handlar väldigt sällan om förslagen som kan leda till att partiet "sticker ut". Nej, det handlar om kris, opnionssiffror under 4 % och hur nu denna stackars partiledare ska hantera detta. Pågår debatten tillräcklig länge så kommer spekulationerna: när ska han/hon avgå? Då dyker snart "vänliga" partikamrater upp och bidrar till spekulationerna.

Det är lätt att förstå att "alla samlas i mitten". Jag saknar en saklig debatt, där både vi som har politiska uppdrag och andra som vill delta i samhällsdebatten, har mod att reflektera offentligt över samhällsutvecklingen olika delar och komma med förslag och tankar, som i sin tur kan prövas och debatteras.
Det är inte konstigt att det finns så få profiler inom politik och samhällsdebatt idag. Det är ju inte bara den enskilde individen som hängs ut. Det drabbar också omgivningen som hans/hennes barn i skolan, make/maka på jobbet osv.

Så stå på dig, Annie! Låt stämman få diskutera och besluta och låt väljarna - inte media - avgöra valresultatet!

måndag 23 april 2012

Trängselskatt utan trängsel?

Centerpartiet tycker att Linköping bör införa trängselskatt (DN-debatt). Jag - och många andra också - undrar varför? Om skatt på trängsel ska införas måste det finnas trängsel, eller? I Linköping är det smärre bilköer ca en halvtimme på morgonen och lika länge när folk ska hem från jobbet. Jag kör varje dag så jag har rätt god koll på trafikläget.

Egentligen är det väl en miljöskatt centerpartiet vill ha. Men inte heller det behövs i Linköping. Alla bussar i kollektivtrafiken och de flesta taxibilar (samt en del privatpersoner) kör på biogas, vilket har inneburit en fantastisk förbättring av luften i innerstan.

Nej, Folkpartiets recept om man vill minska biltrafiken i tätorten är mycket mer positivt. Bygg ut kollektivtrafiken så att även vi som bor på landsbygden kan nyttja den för arbetsresor. Så dyrt som nu är att köra bil så skulle de flesta av oss säkerligen välja bussen. Eller kanske pendeltåget om regeringen beslutar sig för att bygga fler spår så det kan bli fler pendeltåg och fler stopp.

Ekonomiska styrmedel kan vara rätt i en del fall. Men de måste i så fall vara av det slag att syftet blir begripligt för människor. Risken är att de annars saknar effekt. Vill man ändra folks beteenden då är ofta morötter bättre än piska.

torsdag 29 september 2011

Kul med miljöminister från Östergötland

Idag utsåg regeringen två nya ministrar beroende på att Centerpartiet "möblerat" om efter partiledarvalet.
Ny miljöminister blev Lena Ek från Valdemarsvik, idag EU-parlamentariker.
Varmt Grattis, Lena och lycka till.

söndag 9 januari 2011

Söndagsreflektioner

Bläddrar och läser i lördagens tidningar sånt som jag inte hann igår.
Bland annat fastnar jag för rubriken i DN/Ekonomi "På Ica är handikapp inget hinder". Artikeln handlar om att Ica men även hamburgerkedjan Max och tjänsteföretaget Sodexho målmedvetet satsar på jobb till personer med funktionsnedsättning.

Bra! Ska ta med mig detta i mitt uppdrag som ordförande i omsorgsnämnden för att se vilket samarbete som kan utvecklas lokalt.

Skickar dessutom en uppmaning till DN att i fortsättningen inte beskriva personer med funktionsnedsättning som "funktionshindrade". Det är den miljö som personerna vistas i som skapar hinder - inte personerna själva. Läs gärna om de olika begreppen på Socialstyrelsens hemsida.

Helena Bross och Ulla Föhrer skriver på DN-debatt att elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan. En orsak sägs vara att flertalet av Sveriges skolor bryter mot skollagen, eftersom dessa elever inte får det studiestöd inklusive lämpliga läromedel som de behöver.

Sorgligt! Jag hoppas att det är bättre förutsättningar i min kommun, eftersom här finns ett Språkpedagogiskt centrum där det tidigare Dyslexicentrum ingår.

Under veckan har FP:s respektive C:s ungdomsförbund lyft frågan om att slå samman partierna Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. De båda ungdomsförbundsordförandena frågar i en artikel på Newsmill: "Finns det något egenvärde av två liberala partier?"

Min reflektion är att det skulle det inte vara om partierna vore helt lika. För mig skiljer sig vi i FP från C (och andra som vill benämna sin politik som liberal) genom att vi betonar socialliberalismen. Det påverkar naturligtvis politikens innehåll på ett antal områden.

Jag känner ibland en oro - och även irritation ska medges - över att en del partikollegor inte vill använda begreppet "socialliberalism". Det gläder mig att vår partiledare Jan Björklund på senare tid har blivit alltmer tydlig på den punkten. I Nyhetsbrevet i samband med partirådet som behandlade valanalysen skriver han "Vi ska gemensamt ta fram ett program för hur vi med en modern socialliberal politik tar oss an globaliseringens utmaningar".

Jag hör till de medlemmar som valde Folkpartiet för att där förenas den liberala friheten för individen med ett socialt samhällsansvar. Under alla år jag har varit politiskt aktiv och på nära håll sett andra "liberala"partiers politik har jag inte någon gång känt en så stor intressegemenskap att jag skulle kunna kalla dess företrädare "partivänner". Detta trots möten och samarbete med många personer med engagemang för ett socialt samhällsansvar på olika områden.