Konsekvenserna av ett regleringsbrev och vissa partiers svek

Igår hölls en debatt i riksdagen med rubriken "Personlig assistans". Kristdemokraterna hade begärt debatten med anledning av de alltmer alarmerande nödropen från framför allt föräldrar till barn med omfattande funktionsnedsättning som nekas helt eller delvis personlig assistans efter bedömning från Försäkringskassan. Ett viktigt skäl till FKs bedömning är uppdraget från regeringen i årets regleringsbrev. Direktivet är glasklart: Bryt utvecklingen av antalet assistanstimmar. Och FK har verkligen tagit uppdraget på allvar.
Ett exempel är 4-åriga Selma http://www.aftonbladet.se/debatt/article23491874.ab. Och det finns fler i samma situation som Selma och hennes förtvivlade pappa.

RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och unga, krävde i oktober nödstopp för indragningar av assistans. Några veckor tidigare begärde organisationen ett möte med ansvarig minister Åsa Regnér och Försäkringskassans direktör Ann-Marie Begler. En begäran som bemöttes med tystnad. RBU:s lokalavdelningar gjorde upprop via insändare bland annat i Corren. Till stöd för dem skrev jag tillsammans med en styrelsekollega i Nätverket Funktionella Liberaler följande inlägg publicerat i Corren 24 september

Nätverket Funktionella Liberaler kräver: Lyssna på familjerna NU!

Funktionella Liberaler ger RBU sitt fulla stöd i kravet på ett nödstopp för indragning av personlig assistans. Regeringens uppmaning till Försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar bryter mot andan i LSS-lagstiftningen. Där sägs att behoven ska styra medan regeringens direktiv innebär att timmarna ska minska oavsett hur behoven ser ut. Konsekvenserna av denna styrning från regeringens sida drabbar nu barn med svåra och omfattande funktionsnedsättningar och deras familjer.
Regeringen och Försäkringskassan hänvisar ständigt till att det förekommer fusk med assistansersättningen, vilket det för övrigt gör i alla socialförsäkringssystem. Brottslig verksamhet och missbruk ska alltid förhindras och skyldiga ska straffas. Men det får inte bli ett motiv för att slå sönder ett nödvändigt stöd för barn och deras familjer från en dag till en annan, vilket nu har skett i flera fall. Vår uppmaning till ansvarig minister Åsa Regnér är: Lyssna på familjerna NU!

Funktionella Liberaler är ett nationellt nätverk som samlar funktionshinderpolitisk kraft i liberal anda. Utgångspunkt är FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som gäller i Sverige sedan 2009. Vårt mål är ett samhälle där personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter och möjligheter som personer utan funktionsnedsättning. Det handlar om frihet, rätten att bestämma över sitt eget liv, rätten att vara den man är och utifrån sina egna förutsättningar. Mänskliga rättigheter helt enkelt.

Linnéa Darell, Linköping                                       Susanna Makstin, Vadstena
Styrelseledamot med ansvar för                      Styrelseledamot med ansvar för
LSS-frågor/personlig assistans                           Barn och unga


Debatten och nödropen har fortsatt under hela hösten. Utöver olika funktionshinderorganisationer har nuvarande och före detta politiker och andra engagerade personer deltagit mycket aktivt. En stark debattör har Bengt Westerberg varit. Bengt, som under sin tid som socialminister tillika partiledare för Folkpartiet (numera Liberalerna) var den som genomförde den stora reformen LSS och Personlig assistans. Många läsvärda artiklar har publicerats i olika medier under hösten. Jag väljer att länka en av dem
http://www.dn.se/debatt/stoppa-smygavvecklingen-av-personlig-assistans/

Själv har jag varit aktiv i debatten framförallt på Facebook. Men utöver ovan återgivna artikel skrev jag tillsammans med min partikollega och efterträdare som ordförande för omsorgsnämnden i Linköping, Daniel Andersson, artikeln "Åter till institutionerna". http://www.corren.se/asikter/debatt/ater-till-institutionerna-om4334068.aspx

Oron hos personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga handlar inte bara om vad som händer med den personliga assistansen. Även övriga insatser hotas. Framförallt blir det svårare och svårare att få ledsagning och kontaktperson. Här är det kommunerna som beviljar respektive avslår ansökningar. Dels har många kommuner riktlinjer för LSS-området som inte alltid är i överensstämmelse med lagstiftningens intentioner och dels har det under de sista åren kommit rättsliga prövningar. I flera fall är det domar från Högsta förvaltningsdomstolen, som då blir prejudicerande precis som på assistansområdet.

Eftersom LSS-insatser är till för dem med de mest omfattande funktionsnedsättningarna och därmed störst behov så slår restriktivitet hårt oavsett vilken insats vederbörande behöver och inte får. Om detta skrev jag tillsammans med Funktionella Liberalers ordförande Cia Bentele en artikel http://www.dagenssamhalle.se/debatt/urholkning-av-lss-leder-till-isolering-28795, publicerad nu i veckan.

Så då åter till den senaste veckans politiska aktiviteter rörande regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan. I riksdagens socialutskott tog Vänsterpartiet ett s.k. utskottsinitiativ i hopp om att få med sig en majoritet av partierna för att rikta en skarp uppmaning till regeringen att dra tillbaka regleringsbrevet. Tyvärr lyckades inte det. Moderaterna avslog förslaget och Centerpartiet avstod från att rösta.
Dagen efter, alltså igår, i riksdagsdebatten står M:s resp C:s partiföreträdare och öser kritik över regeringen och detta regleringsbrev. Välförtjänst kritik men varför röstade de inte för förslaget i utskottet?? Förklaringen de gav i kammaren var att det är regeringens ansvar att styra statens myndigheter och inte riksdagens.Visst men det hade varit en rejäl "knäpp på näsan" till regeringen och Åsa Regnér att få den skarpa uppmaningen "gör om och gör rätt" från utskottet. Riksdagen är ju faktiskt överordnad regeringen!

Slutsats: M:s och C:s upprördhet i riksdagsdebatten var rent och skärt hyckleri. Ett rejält svek mot alla de personer som skickar nödrop till politikerna. De båda partierna hade kunnat visa i handling att de förstår och vill bidra till en ändring.

Barnperspektivet i LSS

Regeringen lämnar inom kort en LSS-proposition till riksdagen. En av de viktigaste förslagen är att barns inflytande regleras i LSS (Lag om stöd och service till funktionshindrade) på samma sätt som i socialtjänstlagen (SoL).

”Många syns inte men finns ändå” skrev Barnombudsmannen i sin årsrapport redan 2002. Rapporten handlade om barns osynlighet i lagstiftningen bl a LSS. Hittills har barn sällan givits möjlighet att komma till tals vid bedömning av insatser för barnet självt eller i familjen. För även utformningen av stödet till en förälder med funktionsnedsättning påverkar barnen i familjen.

Men nu blir det ändring på det. Läs min artikel i Corren idag.

Andra angelägna förändringar är bestämmelser om tillstånd och tillsyn rörande anordnandet av personlig assistans, som hittills varit i stort sett oreglerat. Också detta är förslag från LSS-utredningen.

Mycket återstår att göra från regeringens sida för att ta tillvara utredningsförslagen. Jag hoppas att Socialdepartementet inte dröjer för länge för då finns risk att utredningsmaterialet inte är helt aktuellt. Trots att representationen i kommittén var mycket bred så fanns en mängd förslag och synpunkter i remissvaren. Jag förstår att det tar tid att bearbeta dem men utredningen lämnades dock redan i augusti 2008 så det börjar bli dags för ett något högre tempo.

Flygplatser i Östergötland mm

En eller två flygplatser i Östergötland?
Corren skriver idag på ledarplats om käbblet mellan moderaterna i länet rörande flygplatsfrågan.Och visst är det övertoner från (M) i Norrköping men nog är underligt att det inte går att involvera flyget i samarbetet kring kommunikationer i Fjärde storstadsregionen. Låsningen finns i alla partier i de båda städerna. För några år sedan var diskussionen om en eller två flygplatser i länet "het". Många frågade sig om det var rimligt att att finansiera två stycken med 4,5 mils avstånd från varandra.
Visst är det bekvämt att ha flyget nära både för företagen på de båda orterna och för oss vanliga resenärer. Men är det rimligt ur kostnadssynpunkt? Staten har uppenbarligen bedömt att så inte är fallet. Och kanske inte kommuninvånarna i Linköping respektive Norrköping skulle tycka det heller om man blir medveten om hur många kommunala skattemiljoner som läggs på de båda flygplatserna i respektive kommun.
Om enighet kunde uppnås om en flygplats så skulle den totala skattefinansieringen troligen kunna minskas åtskilligt. Men det tycks vara en utopi!

Barns villkor
En annan intressant rubrik i dagens Corre är "Behöver barn verkligen en pappa" (Niclas Ericssons krönika). Han refererar en undersökning i Danmark rörande hur barn mår som växer upp i en lesbisk familj. Det visar sig att dessa barn har mindre behov av vård för depression, personlighetsstörningar och anorexi än de som växer upp i s.k. kärnfamiljer. Både forskarna och Niclas funderar kring orsakerna.
För min del tror jag att det mest avgörande är att homosexuella föräldrar har förberett sitt föräldraskap så mycket mer än vad som är vanligt i andra förhållanden. I debatten om homosexuellas möjligheter att adoptera, som rasade för några år sedan, hävdade motståndarna ofta att bara ett barn hade en mamma och en pappa som helst levde i ihop så hade detta barn per automatik det bra.
Men tyvärr är detta inte alls en självklarhet. Jag har sysslat med socialpolitik i 20 år. Tyvärr måste jag säga att jag har få illusioner kvar beträffande vuxna människors förmåga att sätta barnens behov av trygghet först.

Lex Sarah utvidgas
Regeringen vill utvidga Lex Sarah så att alla områden inom socialtjänsten omfattas. Exempelvis kommer vård av barn/ungdomar och missbruksvård att omfattas. Ett bra initiativ!