tisdag 10 april 2018

"Snille och smak" saknas idag inom Svenska Akademien

Svenska Akademien april 2018: inte en dag utan negativa mediarubriker kring denna tidigare så ärevördiga och respekterade institution. Eller kanske inte? För de flesta svenskar förknippas Svenska Akademien främst med Nobelpriset i litteratur en gång om året. Då och då kanske många läser en eller flera böcker eller artiklar skrivna av någon ledamot, en av De Aderton. Vissa av dem är/har varit mer synliga än andra. Kristina Lugn t ex. för att nämna någon av nuvarande ledamöterna.

Svenska Akademien har varit en institution utan egentligen någon som helst insyn. Nu kan vi alla bevittna den obehagliga interiören. Som det så ofta ser ut innanför stängda dörrar utan någon som helst insyn från omvärlden. Om man läser på om Akademiens historia så finner man att konflikter funnits till och från under åren sedan instiftandet år1786. Men sällan har väl personangrepp och enskilda avhopp från uppdrag haglat rakt ut i offentligheten som nu! Är det möjligt att återgå till en ordnad verksamhet utan att först ombilda institutionen, öppna upp för offentlig insyn och välja nya ledamöter?
Akademiens valspråk är "Snille och smak". Idag synes Svenska Akademien sakna både snille och smak. Sorgligt!

måndag 9 april 2018

Valet i Ungern

Igår gick ungrarna till valurnorna. Och resultatet tycks ha blivit det som förutspåddes. Fidesz med sin ledare Viktor Orbán vann, vilket betyder att ungrarna än en gång legitimerat den nationalistiska och känslokalla politik som sedan några år tillbaka denne Viktor Orbán driver.
Taggtrådsstängslen för att stänga flyktingar ute blir kvar. Totalstopp från Ungern att medverka till EU-förslag om omfördelningskvoter rörande flyktingar lär fortsatt gälla. I oktober 2016 skrev jag dessa två blogginlägg i samband med folkomröstningen i Ungern rörande flyktingmottagande.
http://linneadarell.blogspot.se/2016/10/ungern-folkomrostar.html
http://linneadarell.blogspot.se/2016/10/dagen-efter-ogiltig-omrostning-i-ungern.html

Trots att färre än femtio procent av befolkningen deltog i folkomröstningen 2016 så tillämpar regeringen totalstopp för mottagande och vägrar att medverka till att bidra till EU-rekommendationer i frågan. Och valresultatet nu 2018 kommer naturligtvis att betraktas av Orbán som ett folkligt stöd för regeringens hårdföra linje i flyktingfrågan.


lördag 7 april 2018

Idag för ett år sen

Den 7 april 2017 skakades Sverige av terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. Fem personer dödades och 10 skadades svårt. Över hundra fick mer eller mindre skador av olika slag. Idag på årsdagen minns Sverige. Minns och hedrar de som omkom och skadades. Minns och tackar alla som gjorde stora insatser både i sitt arbete och som medmänniskor. När jag tar del av talen och arrangemangen upplever jag ett slags nationens samling.

Den 9 april förra året - två dagar efter terrordådet - skrev jag på min blogg
"Framförallt hoppas jag att de politiska partierna nu kan samla sig till ett gemensamt samtal kring vad Sverige behöver göra för att, så långt möjligt, förhindra att fler terrordåd drabbar vårt land. Ge och ta från varandras förslag, lyssna på kloka rådgivare som är professionella och har erfarenhet av "branschen". Finns något att lära av andra länder som drabbats? EU-samarbete? Om Sveriges medborgare upplever att de politiska partierna tar gemensamt ansvar på allvar så ökar nog tryggheten igen efter denna fruktansvärda händelse."

Det är för tidigt att utvärdera resultaten av de politiska åtgärder som vidtagits sen förra året. En kortfattad kommentar kan väl sammanfattas med att medborgarnas trygghet inte ökat. Däremot har fler s.k. hårdare tag mot grov brottslighet och terrorism skett.

torsdag 5 april 2018

Tiggerifrågan igen

Sedan januari 2014 har jag skrivit sammantaget ett tiotal blogginlägg och artiklar kring frågan om tiggeri och EU-migranternas situation. Hade hoppats att förbättringarna i hemländerna (de flesta kommer från Rumänien och Bulgarien) skulle ökat i större omfattning än vad som är fallet så att debatten i Sverige om inte helt tystnat så i alla fall inte hårdnat. Men det är tyvärr just vad den gjort. SVT Nyheter presenterar resultatet av en enkät till kommunstyrelseordföranden kring förbud eller ej. Många är för ett nationellt förbud. Motiven varierar. Ett argument som förs fram är att det inte är värdigt att folk står på knä i gathörnen och tigger i ett välfärdsland som Sverige!! Alltså är det som jag många gånger har påpekat att vi svenskar är inte vana vid att se fattiga människor och känner oss besvärade av de finns. SVT Nyheter presenterar också de åtta riksdagspartiernas svar och kommentarer kring frågan om tiggeri.

Den 23 augusti 2016 skrev jag följande artikel i ÖstgötaCorrespondenten.
Tiggeriförbud inte lösningen för fattiga EU-medborgare

 Det är beklagligt att regeringen givit upp tron på sin förmåga att påverka Rumänien och Bulgarien att förbättra sociala förhållanden för romerna. För ett år sedan lät det annorlunda. Då träffade regeringen samarbetsavtal med de berörda länderna och ett åtgärdspaket presenterades. Syftet var att bekämpa utsatthet och tiggeri. Det långsiktiga målet var att ingen ska behöva tigga i Sverige. Samverkan skulle ske inom EU och direkt med Rumänien och Bulgarien.
Nu sprids ryktet att socialdemokraterna vill förbjuda tiggeri i Sverige. ”Det måste stoppas” säger Stefan Löfvén. Och moderaterna hakar snabbt på. Och sverigedemokraterna jublar.  

En av grundprinciperna i EU-samarbetet är den fria rörligheten. I detta fall fri rörlighet för personer. Jag utgår från att regeringen inte tänker ta strid för att inskränka denna rörlighet. Konsekvenserna av tiggeriförbud blir alltså att de som fortsatt kommer hit och inte hittar jobb utan väljer att tigga kan gripas av polisen och straffas. Förmodligen genom att skickas tillbaka till hemlandets fattigdom och förföljelse.  Men vi svenskar slipper se dem, vilket tycks vara viktigt för S, M och SD. Varför annars förhindra dem att få ihop åtminstone några kronor?

Tiggeriförbud är inte lösningen. Lösningen finns i ett fortsatt aktivt svenskt arbete tillsammans med Rumänien och Bulgarien samt inom EU-gemenskapen i övrigt. Ytterst kan det bli nödvändigt att dra in stödpengar för att sätta press på de länder som diskriminerar romerna. ”Money talks” som Birgitta Ohlsson (L) uttrycker det.

Artikeln känns lika aktuell idag.

onsdag 4 april 2018

Behovet av en reformerad arbetsförmedling

Till och från under många år har Arbetsförmedlingen fått kritik från olika håll och av olika orsaker. Arbetssökande har varit missnöjda med brist på service. Arbetsgivare har varit missnöjda med att matchningen av jobb och arbetskraft inte fungerat. Och politiker har instämt i kritiken men ingen regering har klarat av att ta de nödvändiga besluten för att åstadkomma en reformering av hela myndigheten och dess uppdrag. Ett evigt "duttande" med diverse ändringar av uppdraget från staten har genomförts utan att leda till att skapa en välfungerande myndighet. Inte heller under de åtta åren med Alliansstyre skedde något drastiskt även om bland annat Liberalerna hade velat genomföra vissa förändringar i rätt riktning.

Nu tycks Allianspartierna vara överens om vad som måste ske för att få en fungerande Arbetsförmedling. Man kommer helt enkelt att lägga ned Af vid ett regeringsskifte i höst. Det vill säga - arbetsförmedlingen avvecklas i sin nuvarande form och uppdrag. En liten myndighet skapas med uppgift att bedöma de arbetssökandes behov och att följa upp den sökandes rättigheter och de krav som ställs på vederbörande. Uppdraget innebär även uppföljning och utvärdering av de fristående aktörer som ska syssla med matchningsuppgiften.

Den nya myndigheten kommer också ges ansvar för att arbetsträning och förberedelse för arbetsmarknaden ges till de personer som ännu inte är redo för arbetsmarknaden. De insatser som behövs då kan ges genom offentlig verksamhet, ideell sektor eller arbetsintegrerade sociala företag. Att använda sig av ideella organisationer finns redan som framgångsrika exempel. Ett exempel jag själv känner till är Röda Korset i Linköping där många personer arbetstränat i de olika Second Hand-butikerna och sedan gått vidare till jobb alternativt studier.

För personer med funktionsnedsättning och som jobbar i särskilda subventionerade anställningar sker ingen förändring med anledning av en förändrad arbetsförmedling.

Nyanländas etablering kommer fortsatt vara statens ansvar. Dock, om en eller flera kommuner har visat sig ha goda förutsättningar att sköta denna uppgift effektivare och bättre så ska de få chansen att ta det ansvaret i stället för staten.

Läs mer om Allianspartiernas förslag på DN-debatt.

tisdag 3 april 2018

Förändringstid

Första vardag efter påskhelgen. Också första veckan i april. Den månad då man verkligen räknar med att våren ska komma. Här i mina hemtrakter har solen smält ner mycket av snön de senaste veckorna och ingen ny har tillkommit. Annorlunda är det i de södra delarna av Sverige har jag förstått. En påsk med snöväder i Skåne bland annat!

I förändringens årstid har två folkkära artister lämnat scenen för gott. Först Jerry Williams för några veckor sen och idag Lill-Babs Barbro Svensson. Jerry Williams blev 75 år och Lill-Babs precis fyllda 80. Ingen hög ålder numera. Men båda drabbades av cancer. Denna märkliga sjukdom som vi alla känner en speciell skräck för att drabbas av.

Vi minns Jerry och Lill-Babs och önskar de fått vara med oss och njuta av vårens ankomst också i år.

torsdag 8 mars 2018

Tunga uppdrag till två kvinnor på Internationella kvinnodagen

Idag den 8 mars utsåg regeringen Lena Hallengren till minister efter Åsa Regnér. I Lenas ministeruppdrag ingår ansvaret för den fortsatta utredningen kring LSS och personlig assistans. Från funktionshinderorganisationerna ser jag förhoppningar om nya utredningsdirektiv och en sundare syn på politikområdet. Det är naturligtvis mycket önskvärt att dessa förhoppningar uppfylls. Återstår att se.

Ytterligare en maktposition tilldelades idag en kvinna. Funktionsrätt Sverige har valt Elisabeth Wallenius som ny ordförande. Hon är idag ordförande för det förbund hon var med och startade för tjugo år sedan nämligen Riksförbundet Sällsynta Diagnoser. Hoppas nu att Funktionsrätt Sverige får arbetsro efter turbulensen kring Lars Ohly. Förbundet har många viktiga uppgifter framför sig. Inte minst den ovan beskrivna LSS-utredningen där alla goda krafter behövs för styra arbetet mot en utvecklad lagstiftning i stället för avvecklad.

måndag 5 mars 2018

Olämpliga nämndemän

Visst har märkliga domar förekommit tidigare och olämpliga nämndemän avslöjats tidigare. Men den dom i Solna tingsrätt som refererats de senaste dagarna är bland de sämsta jag sett. DN refererar ur domen uttalanden som inte hör hemma i vårt samhälle och dessutom strider mot de lagar som ska tillämpas i Sverige.

 Åklagaren hade yrkat på att mannen skulle dömas för misshandel, efter att han åtalas för att bland annat ha slagit sin partner flera gånger i ansiktet, dragit henne i håret och tryckt en klacksko i kvinnans ansikte.Händelsen ägde rum i april 2015 och i domen från mitten av februari från Solna tingsrätt frias mannen, vilket nyligen uppmärksammades av The Local. Juristdomaren och en moderat nämndeman ville fälla mannen, men eftersom de två andra centerpartistiska nämndemännen ville fria mannen blev röstningen oavgjord. Då ska utgången bli den lindrigaste för den tilltalade.  Som domskäl skriver tingsrätten bland annat att kvinnan ”lämnat en berättelse utan att visa några känslor, vilket inte framstår som självupplevt” och att hon ska ha ”utnyttjat hans kärlek till henne och hans ”dumhet” för att kunna ta över hans lägenhet”. ”Det är inte ovanligt att kvinnor felaktigt hävdar att de blivit misshandlade och hotade och på så sätt låtsas att de är i behov av ett skyddat boende för att få en lägenhet” skriver tingsrätten vidare.  ”Det normala i ”dessa kretsar” är vidare att en kvinna berättar för släkten att hon blir misshandlad om hon blir det så att saken kan lösas inom familjen. Det faktum att (kvinnan) inte sagt till hans släktingar att han slog henne, utan i stället anmälde det till polisen, minskar hennes trovärdighet ytterligare. (Mannens) familj verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes, vilket också har betydelse för bedömningen av skuldfrågan” skriver tingsrätten.                                                                                                                                         Domen har lett till att debatten om politiskt tillsatta nämndemän vara eller icke vara återupplivats. Själv tycker jag att frågan mer handlar om bristande lämplighet hos de båda individerna oavsett de tillsatts av ett parti (i detta fall Centerpartiet) eller inte. Påståendena om att kvinnan borde anmält misshandeln till släkten i stället för till polisen strider ju helt mot de rättsprinciper som tillämpas i vårt land. Tvärtom bör ju kvinnor uppmuntras att våga göra en polisanmälan. Än obehagligare än synsättet att bra eller mindre bra familj "har betydelse för bedömningen av skuldfrågan". Menar de båda nämndemännen att vi ska ett rättsväsende som tar hänsyn till status på samhällsstegen?! Och ska det i så fall gälla i alla typer av rättslig prövning? Eller "bara" när kvinnor misshandlats i en relation?  

måndag 5 februari 2018

Mobilfria klassrum

Alltför ofta motsvarar nog rubriken många lärares högsta önskan. Liberalerna skriver idag på
DN-debatt att det behövs en lagstiftning för att undanröja det stök och bristande arbetsro som alltför ofta präglar dagens klassrum. Enligt Skolverket uppger en majoritet av svenska lärare att arbetet i klassrummet varje dag störs av elevers användning av sms, chatt, spel och sociala medier. Och även elever uppger att användandet av mobiltelefoner på lektionerna är störande.

Det finns svenska skolor där mobilfrihet råder. Enligt en Novus-undersökning anser 77 procent av lärarna att en mobilfri skola är bra framförallt för att det har en positiv inverkan på arbetsron i klassrummet. Också en majoritet av eleverna gillar det. Sveriges mest populära skola, Internationella Engelska skolan är mobilfri. Till denna skola finns fler än 150 000 barn i kö. Skolan är känd för arbetet med att ha studiero i sina klassrum. Ganska talande för vad elever och lärare uppskattar. Och förmodligen också föräldrarna.  

Sveriges elevråds ordförande Erik Nordlund svarar det är bättre att elever och lärare kommer överens om vad som ska gälla i klassrummet. Jag delar i grunden den uppfattningen. MEN varför ser det då ut som det gör i alltför många klassrum?!

Det finns, som Nordlund helt riktigt påpekar, redan idag möjligheter att begränsa mobilanvändningen i klassrummen. Skollagen har möjliggjort detta sedan år 2007. Men uppenbarligen har skolledningar, lärare, elever och föräldrar tillsammans inte kunnat omsätta denna lagstiftning i lokala regler.

Nu är inte svenska klassrum de enda ställena i samhället där mobilanvändningen blivit alltmer störande. Jag tror att alla som vistas på en arbetsplats där det förekommer sammanträden kan vittna om hur oerhört störande det är när deltagarna ägnar mer uppmärksamhet åt sin telefon eller Ipad än åt att aktivt delta i mötet. Finns det något tristare som föredragande på ett möte eller som föreläsare på en kurs/konferens än deltagare som antingen springer ut och in med telefonen i handen eller sitter böjda över den/Ipaden? Och detta är vuxna människor! Vuxna människor som borde vara våra barns/ungas förebilder!

Där finns nog en del av svaret varför de flesta skolor inte lyckats använda den lagstiftning som redan finns för att åstadkomma studiero för eleverna och en vettig arbetsmiljö för lärarna. Respekten för varandra och för det som ska uträttas saknas i det sammanhanget i arbetslivet och fortplantar sig ganska naturligt till den del av arbetslivet som utgörs av den svenska skolan. Den överdrivna användningen av mobiltelefoner finns också i många hem på fritiden.

För mig som liberal är lösningar på problem självklart inte i första hand förbud. Men när en människas frihet inskränker en annan människas frihet då sätter jag stopp även om det innebär förbud.

onsdag 31 januari 2018

Dan Eliasson avgår - och tillträder

Så blev då trycket för hårt på regeringen rörande rikspolischefen Dan Eliasson. Socialdemokraterna insåg att man inte med trovärdighet kan gå till val på Lag och ordning (eller Ordning och reda på gator och torg som kanske s-ministrar skulle säga) med en så ifrågasatt rikspolischef.
Visst kan man förstå att det i dagsläget är ett jättesvårt jobb. Men desto viktigare då att ha en polisledning som kan samla sina styrkor, behålla och inspirera sina anställda och inge förtroende hos allmänheten.

Nu ska samme ifrågasatte Eliasson leda en annan mycket viktig myndighet, MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) med 850 anställda enligt morgonens information på Polisens hemsida.

Jag är ingen anhängare av att människor, som inte lyckas göra ett bra jobb på en tjänst, behöver göras arbetslösa eller ges konstruerade arbetsuppgifter. Men om man som Dan Eliasson passerat den ena generaldirektörsstolen efter den andra med bara några få år på varje ställe och - åtminstone under tiden på Försäkringskassan rejält kritiserad - så borde de nya arbetsuppgifterna inte vara på GD-nivå. Det finns många andra välbetalda jobb för välutbildade och livserfarna människor. Alla människor är inte lämpade att leda stora organisationer.

Nu väntar jag och resten av Sverige på vem efterträdaren blir.

måndag 29 januari 2018

Utvidgat rökförbud

År 2005 förbjöds rökning på restauranger. Förbudet föranledde mycken diskussion kring för och emot bl a i min egen riksdagsgrupp, dåvarande Folkpartiet. Vad ska staten reglera av folks vanor och beteenden? Restauranganställda var klart för ett förbud. Att slippa vistas i en rökig miljö varje arbetspass var en stark önskan. Ganska självklart! Personer med allergier i olika grad var naturligtvis också för att rökning inomhus blev förbjudet.

För mig var frågan ganska enkel. Rökning är dåligt för människors hälsa. Ju färre möjligheter att röka desto större incitament till att sluta alternativt inte frestas att börja. Det var min egen erfarenhet.
Separata fikarum för rökare och icke rökare på min arbetsplats och förbud att röka på arbetsrummen förenklade rökavvänjningen och ledde så småningom till att jag helt slutade.

Ännu ett starkt skäl var min socialliberala inställning till frågan om vad staten ska bestämma kring människors val. Den enes frihet får inte innebära inskränkning av någon annans frihet. Inte alltid så enkelt att tillämpa men oftast ett bra rättesnöre.

Nu vill regeringen gå vidare med rökförbud på uteserveringar, tågperronger, busshållplatser, lekplatser och idrottsplatser. Så är förstås samma argumentation för och emot igång igen. Man kan tro att med sådana förslag så är Sverige den värsta "förmyndarstaten" av alla i världen. Men den som ser sig om i världen kan se att förbud för utomhusrökning på allmänna platser finns i USA, Australien, Kanada, Nya Zeeland, Finland, Danmark, Norge och Island. Graden av förbud varierar något men förbud finns trots allt.

Att rökning är mycket skadligt vet nog flesta idag. Men att s.k. passiv rökning dvs att påverkas av omgivningens rökande också är orsak till sjukdomar och för tidig död är alla kanske inte lika medvetna om. På Folkhälsomyndighetens webbplats kan man läsa följande:
"Att utsättas för andras tobaksrök påverkar också hälsan negativt. Passiv rökning ökar risken för exempelvis lungcancer och hjärt-kärlsjukdom (U.S. Department of Health and Human Services 2014). I Sverige beräknades 2007 att passiv rökning årligen bidrar till 5–10 fall av lungcancer hos personer som aldrig rökt vanemässigt, samt ungefär 400 fall av hjärt-kärlsjukdom bland personer som inte röker eller har rökt tidigare (Socialstyrelsen 2009)."
Det är mot dessa fakta man ska se förslag om förbud på allmänna platser.

Den 20 februari förväntas regeringens proposition till riksdagen för behandling/beslut under våren. Så här skriver en klok riksdagsledamot, nämligen Barbro Westerholm (L) på Facebook den 26 januari:
"Här handlar det för mig att ta ställning i en fråga där den enes frihet står mot den andres ofrihet. Här prioriterar jag friheten för allergiker, människor med lungsjukdomar och andra som mår dåligt av rök att kunna gå på restaurang i en rökfri miljö.
Friheten för dem som vill njuta av att röka i samband med måltid har lägre prioritet för mig. Jag kommer att rösta för förslaget om rökfrihet på utomhusrestauranger i riksdagen."

fredag 26 januari 2018

Minns Förintelsen och var vaksam på samhällsförändringar i tid!

I morgon den 27 januari uppmärksammas minnet av Förintelsens offer. Detta datum 1945 befriades fångarna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Varje år sedan 2001 är dagen nationell minnesdag i vårt land. Den är även internationell minnesdag.

Denna dag blir allt viktigare. Inte bara för att hedra offren utan för att förhindra en upprepning. Jag såg TV 2-programmet med Hedi Fried igår kväll där hon påminde om att snart lever inte någon som kan berätta och verifiera vad som verkligen hände. Det är extra allvarligt idag när nazister marscherar igen i Sverige och i andra europeiska länder. Det måste kännas fruktansvärt för dem som lever och minns att se nazismens återkomst.

Många överlevande har skrivit böcker om Förintelsen. Stort tack till dem! Hedi Fried har bland skrivit "Frågor jag fått om Förintelsen". Enligt Corren kommer den som pocket vilket gör den än mer lättillgänglig för de flesta. Det finns också litteratur för barn och unga som till exempel
"Vi kommer snart hem igen" av Jessica Bab Bonde och Peter Bergling. Corren har idag en helsida kring aktuell litteratur.

Hedi Fried varnade i gårdagens program för risken med att inte ta det som anas pågå på allvar. Att tänka att vi behöver inte oroa oss. Hon varnade också för att "vänja sig". De små stegen av händelser men som snart visar sig vara katastrofen. Det är inte så svårt att översätta hennes varningar inför det vi ser idag i vårt land och i Europa.

Vi ska också minnas att utöver judar och romer förföljdes och mördades också bland andra homosexuella samt  personer med olika former av funktionsnedsättning. Minst 275 000 personer tros ha mördats på grund av sin funktionsnedsättning. Läs mer på Forum för levande historia om den människosyn som rådde år 1933-45 i Nazityskland med bl a det s.k. T4-programmet.

Ett studium av vad som skedde åren före det att andra världskriget utbröt visar hur nödvändigt det är för oss alla att idag ha koll på vad vilka signaler som sänds från olika rörelseriktningar och vilka tendenser till förändrad människosyn som kan skönjas i vårt samhälle. Och då menar jag även i Sverige. Var kan dessa tendenser landa om de inte uppmärksammas och debatteras? Ta begreppet "Alla människors lika värde" som exempel. Är (Varit?) självklart att det ska genomsyra funktionshinderpolitik, flyktingmottagande/asylpolitik, religionsfrihet, rättigheter att vara öppet homosexuell utan risk för hot etc. Och om respekten för dessa värderingar ifrågasatts har samhället ingripit till stöd/skydd för berörda.

Sker det i lika hög grad idag? Många menar att det inte är lika självklart. Jag är böjd att hålla med. Inte för att strömningar likt nazismen fått genomslag. Men mindre försåtliga förändringar som inom en inte alltför avlägsen framtid skulle kunna förändra samhällets syn. Inför Förintelsens minnesdag 2015 skrev ordförande för FUB (Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) i tidningen Dagen att organisationen oroas över utvecklingen i Europa och i Sverige. 

Så låt oss minnas Hedi Frieds uppmaning om vaksamhet över den utveckling vi ser. Uppmärksamma och reagera medan tid är!

torsdag 25 januari 2018

Inga nya samverkansplaner förrän rensning skett i nuvarande snårskog

Dagens Medicin rapporterar att Sip (Samordnad Individuell Plan) inte blivit den nytta som varit avsikten sedan införandet 2010. Riksdagens socialutskott har gjort en utvärdering avseende Sips funktion för multisjuka äldre och för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Orsaken till att Sip inte blivit så framgångsrik som var tänkt tros vara att det finns så många olika sorters planer inom samma verksamhetsområden. Något som lett till osäkerhet om när den ena, andra, tredje eller ..... ska användas.

Samverkan mellan landstingens/regionernas sjukvård och kommunernas vård/omsorg har stått högt på dagordningen bland beslutsfattare under många år. I stort sett alla brister som uppmärksammats inom sjukvården, äldreomsorgen och psykiatrin har tänkt lösas genom mer samverkan. Och i många fall har tanken varit rätt. Samverkan mellan huvudmän är nödvändig. Men när det blir så många planer att berörda befattningshavare inte vet vilken/a som ska användas då har det blivit för många. Och resultatet är att ingen används!

När nu socialutskottet uppmärksammat problemet med icke användning av Sip så säger Socialstyrelsen att man vet att det finns en frustration över för många planer. Man kallar det till och med för en snårskog, vilket säger en del om hur illa det är ställt. Men det säger också en del om Socialstyrelsen! Varför har man inte larmat till riksdagens politiker om denna frustration??

Jag menar att det finns ett (minst) ytterligare problem med att successivt öka på antalet planer (inom olika områden - inte bara sjukvård, vård och omsorg) i tron att skapa tydlighet kring vad varje patient respektive vård-/omsorgstagare har rätt till. Alla planer kräver att de lokalt omsätts i handlingsplaner. Och innan dessa kan beslutas och tas i bruk läggs mycket tid hos chefer och lokala/regionala politiker att fundera på dess utformning. Och när handlingsplaner är fastställda ska de implementeras hos berörda personalgrupper. Om kunskapen sedan ska hållas vid liv måste den, som all kunskap, alltemellanåt påminnas och uppmärksammas och kanske revideras för att fungera maximalt.

Allt detta kostar pengar. Pengar som självklart måste tas ur budgeten för sjukvården, äldreomsorgen m fl berörda budgetar. Blir resultatet en bättre sjukvård/äldreomsorg/rehabilitering eller vad nu planen skulle åstadkomma så är kostnaden för införandet förmodligen försvarbar. Men om den nya planen bara blir en till i raden och i stället skapar frustration hos medarbetarna, då är kostnaden inte försvarbar.

Dags alltså att rensa i snårskogen. Och - för politiker av alla kulörer - inte falla för frestelsen att lova nya samverkansplaner i valrörelsen! Gör i stället något bra av de som finns kvar efter rensningen!

torsdag 4 januari 2018

Balansera tilltron till kameror som trygghetsskapande

Sen jag skrev sist har både jul och nyår passerat. Och redan även några dagar av det nya året 2018. Årskrönikorna avseende 2017 avstår jag från att kommentera eftersom de redan är historia. Om än färsk sådan.
Vad väntar oss 2018? Ja, förmodligen både känt och okänt som ett nytt år brukar innebära. Speciellt i år är att 2018 innebär val till riksdag, kommuner, regioner/landsting den 9 september. Och det är ett val med en mycket oviss utgång. Framförallt vad gäller riksdagsvalet. Sverige kan inte i fyra år till ha ett styre där medborgarna frågar sig i bästa På spåret-stil "Vart är vi på väg?". Alltså behövs en majoritetsregering som kan genomföra det uppdrag som väljarna ger i september. Men hur ska denna regering se ut? För mig är det självklart att Sverigedemokraterna INTE kan ingå. Dess partiledning må ha ett ständigt pågående renhållningsarbete för att få partiet att framstå som rumsrent. Men gång efter annan avslöjas de grundläggande värderingarna i partiet av enskilda medlemmar och förtroendevalda. Nu senast på SD-kongressen i Norrköping. Ett parti som inte erkänner alla människors lika värde är för mig otänkbart som regeringsparti! Jag blir därför mycket bekymrad när jag hör att moderater och kristdemokrater inte kraftfullt utesluter samarbete med SD. Att gömma sig bakom ord som "de (SD) ska inte få något inflytande. Vi ska inte förhandla med dem. Men vi kan inte hindra dem från att rösta med oss" känns inte seriöst. Gör en ny regering sig beroende av att SD röstar på regeringens förslag så kommer de självklart att vilja ha något tillbaka i form av inflytande på för dem viktiga politikområden. Svårare än så är det inte!

Nog med denna utläggning kring det kommande valet. Egentligen skulle detta inlägg handla om Polisens önskemål om mer kameraövervakning på hårt utsatta brottsplatser. "Tio gånger fler kameror behövs" enligt artikel i Corren. Idag finns 150 kameror på brottsutsatta platser i landet. För att öka tryggheten och för att klara upp fler brott behövs många fler och på många fler platser.
Jag har under ett antal år både följt och deltagit i debatten om den ökande kameraövervakningen i samhället. Tidigt läste jag och tog intryck av boken "1984". För mig som liberal är ett samhälle där människor övervakas på gator och torg och i andra sammanhang helt främmande. Otaliga gånger har jag som ledamot av kommunstyrelsen i Linköping röstat nej när skolor, näringsidkare m fl velat ha kommunens välsignelse inför Länsstyrelsens beslut kring deras ansökningar om att få sätta upp kameror.

Men samhället och brottsligheten har förändrats. Och jag inser att den nya verkligheten i många fall behöver kameraögon. Framförallt för att klara upp begångna brott. Jag kan självklart inte blunda för att på grund av kameraövervakning har många både större och mindre brott kunnat klaras upp och den/de skyldiga gripits och straffats. Däremot är jag inte lika säker på att kameraövervakningen förhindrar brott. För några år sen visade BRÅ att så inte var fallet. Jag har inte sett någon ny statistik men ska kolla det. Att tryggheten upplevs öka beror nog snarare på det som sägs i artikeln ovan, nämligen att när de kriminella grips och lagförs så blir det lugnare på aktuella gator och torg. Och allmänheten åter vågar uppehålla sig där. Och detta har självfallet ett värde för oss alla.

Som viss balans till den artikel jag refererat till ovan så finns ytterligare en artikel om kameraövervakning. Läs artikeln "Kamerorna har flyttat på brottsligheten" där avslutningen handlar om att det kan finnas vissa risker med för hög tro på kamerornas effekter och att de bara är ett komplement till andra samhällsinsatser.