måndag 23 oktober 2017

#metoo-kampanjen var nödvändig

Ingen har velat tro att en kampanj likt #metoo skulle behövas. Men nu vet vi. Det behövdes en ögonöppnare. På ett stort antal platser genomfördes igår torgmöten med stor uppslutning. Företag - inte minst i mediavärlden - och organisationer - bland annat inom idrotten samlar nu chefer och medarbetare för diskussion i ämnet sexuella trakasserier och övergrepp. På några håll har redan huvuden fått rulla. Samtidigt får användandet av sociala medier i sammanhanget inte bli forum för felaktiga utpekanden och ge utrymme för anklagelser som i grunden handlar om besvikelser och försmåddhet och därmed behov av hämnd.

Hur har det kunnat bli så här och så vanligt förekommande? Man kan i alla fall konstatera att tafsande och andra sexuella trakasserier och övergrepp inte startade i Sverige hösten 2015 när många män från andra länder kom hit som flyktingar. Något som påståtts eller i alla fall antytts i media och av framförallt Sverigedemokraterna. En uppfattning som fått visst fäste hos befolkningen framförallt bland dem som är emot invandring.

Regeringen bjuder idag in till samtal med arbetsmarknadens parter i frågan ur ett arbetsmiljöperspektiv. Såg på Facebook någon kommentar kring att det väl snarare är en uppfostringsfråga än en fråga för politiken. Min tro är att den behöver diskuteras i alla sammanhang där människor möts. De flesta som vittnat de här dagarna har utsatts på jobbet och eller inom föreningslivet bl a inom idrotten.

När våldtäkter tidigare har uppmärksammats i offentliga - även i privata - samtal så har det ofta handlat om tjejers klädsel. Och vid polisförhör och rättegångar har frågor ställts till den drabbade kvinnan på ett sätt som bara kan tydas som att "har du så korta kjolar och/eller urringade tröjor så får du väl räkna med att det lockar killar". Underförstått att klädseln inbjuder till tafsande och till och med till våldtäkt. Då vill jag bara påminna om att korta kjolar inte är någon ny företeelse. Slutet av 1960-talet hade vi som då var unga också mycket korta kjolar under några år. Äldre människor förfasade sig så som den äldre generationen oftast gjort (och kanske fortfarande gör) över unga och deras klädmodeMen jag kan inte minnas att vi tjejer behövde vara mer försiktiga när vi gick ut än vi varit tidigare. 

Nej, något annat har förändrats. Det handlar, tror jag, om bristen på respekt för varandra som människor. Mitt i alla vittnesmål från kvinnor i samband med #metoo- kampanjen ska vi inte glömma att också män idag blir utsatta för tafsande, sexuella trakasserier och övergrepp både av andra män och av kvinnor. Låt vara att det inte alls är av den omfattning som kvinnor utsätts (vad som är känt i alla fall) men det förekommer trots allt. Har aldrig hört att det skulle bero på killars klädsel!

Jag brukar säga till unga tjejer att din kropp är just DIN kropp. Ingen annan får ostraffat röra något annat som du äger. Således inte heller din kropp. Och vad gäller din klädsel så kan du gå ut naken om du skulle vilja. Möjligen kan du gripas för förargelseväckande beteende. Men du kan aldrig bära ansvaret för att någon tafsar eller på annat sätt våldför sig på dig och din kropp!

Låt oss nu innerligt hoppas att de samtal i media, på arbetsplatser, inom organisationer, hemma vid köksborden och överallt annars där de uppstår och behövs, leder till förändrade beteenden. Och att samtalen aldrig upphör. Debatt och diskussion kring frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor och män och respekt för alla människors lika värde måste alltid pågå för att inte glömmas bort.   

torsdag 21 september 2017

Budgetproppen förstärker bilden av syftet att kraftigt inskränka rätten till personlig assistans

Gårdagens budgetproposition innehöll reformer för 40 miljarder kronor. Mycket är lovvärt, annat mindre angeläget ja t o m helt onödigt och en del som behövt ingå saknades. En av de viktiga poster som saknades är resurser till LSS-insatsen personlig assistans. Många som borde fått assistans om Försäkringskassan - och regeringen - följt grundprinciperna i lagstiftningen får numera avslag alternativt kraftig reducering av timmar trots att behoven inte förändrats.

Eftersom människors behov - rätt till insats - inte försvinner så måste kommunerna träda in. En kommun har alltid det yttersta ansvaret när behov av stöd finns. Och detta rider nu ansvarig minister på. Många kommuner har snabbt ökande socialbudgetkostnader på grund av denna hantering från regeringen och Försäkringskassan. Då hade det varit högst rimligt att statsbudgeten innehållit kompensation till kommunerna. Men så icke. DN skriver om detta idag.

Denna uteblivna kompensation förstärker bilden av att regeringens syfte är att kraftigt inskränka möjligheterna till personlig assistans för de som är i behov av sådan. När ansvarig minister i nämnda DN-artikel påpekar att LSS-området inte alls är bortglömt genom att hänvisa till en mindre uppräkning av schablonersättningen samt 350 mkr till habiliteringsersättning då undrar nog många med mig om hon överhuvudtaget förstår vad som pågår.

onsdag 20 september 2017

Ännu ett avslöjande kring vidriga förhörsmetoder av barn

Så har ännu ett fall kring hur ett barn har förhörts under vidriga förhållanden. DN skriver om det s.k.Saxmordet i Södertälje år 2001 där en pojke hittades död. Hans kompis som då var 12 år förhörs och till sist "erkänner".
Alltså ännu ett fall liknande pojken Kevin där två bröder "fälldes" för mord.

Det som hittills kommit fram kring förhörsmetoder och övrig handläggning är så grymt att man bara vill gråta. Det är ändå inte längre än sexton år sedan och då borde kunskap funnits kring hur svenskt rättsväsende ska sköta förhör med misstänkta barn.

Nu öppnas även detta fall på nytt. Det är bra och absolut nödvändigt.

Läs hela intervjun med Sara

Igår skrev jag om Sara, som hoppas att Sverige gör det möjligt för henne att få tillgång till det läkemedel hon behöver. Då fanns inte intervjun med henne digitalt. Idag har Corren lagt ut den.

tisdag 19 september 2017

Ska 35 mkr skattepengar användas till elcykelpool eller till behandling med särläkemedel?

Rubrikens fråga kanske tycks egendomlig. Men läs hela inlägget och reflektera. Kommentera gärna.

I ÖstgötaCorrespondenten idag (finns tyvärr inte digitalt)läser jag om Sara, som lider av en s.k. sällsynt diagnos och hennes förhoppning om att få tillgång till den medicin som finns men som ännu inte används i Sverige. Sara lider av SMA (Spinala muskelatrofier). Sjukdomen leder till muskelsvaghet och muskelförtvining. Sara har fick sin diagnos vid ett och ett halvt års ålder. När hon var tre år fick hon sin första elektriska rullstol.

Tidigare har det inte funnits någon bot. Men i december 2016 godkändes ett nytt läkemedel i USA och under 2017 har godkännande skett inom EU inkl i Sverige. Hos Sara väcktes naturligtvis förhoppningar. Förhoppningar om att kanske slippa mista fler förmågor, kanske t o m återfå några. Och att kunna fortsätta att arbeta.

Men.... ett godkännande av läkemedel betyder inte per automatik att det används. Läkemedlet Spinraza är mycket dyrt. Dylika läkemedel kallas särläkemedel och den totala kostnaden för den typ av läkemedel motsvarar bara tre till fyra procent av Sveriges totala läkemedelskostnader. Men kostnaden för att behandla varje berörd patient kan uppgå till flera miljoner kronor per år. Detta på grund av att utvecklingskostnaderna slås ut på ett litet antal patienter.

Det s.k. NT-rådet ger rekommendationer till hur regioner/landsting ska förhålla sig till nya läkemedel. I detta fall har NT-rådet begärt en hälsoekonomisk bedömning av läkemedlet Spinraza och tidigast i november i år kan ett beslut förväntas. En sådan analys betyder att rådet sätter ett pris på den förbättrade hälsan och livskvaliteteten som läkemedlet kan ge. Om ett visst takpris överstigs avråds sjukvården att ta läkemedlet i bruk trots att det är godkänt för användning.
Spinraza är det första läkemedlet mot SMA. I USA kostar behandlingen cirka 6,8 miljoner första året och därefter 3,4 miljoner/år och patient. Antag att kostnaden skulle vara densamma i Sverige så skulle tio års behandling för Sara kosta 37,4 miljoner. Jag gör den uträkningen för att relatera till en annan planerad samhällskostnad jag beskriver nedan.

Alltså - det är inte en patients möjlighet till en bättre hälsa och ett så normalt liv som möjligt trots sin sjukdom, som är helt avgörande. En vanlig kommentar från regioner/landsting kring särläkemedelskostnader är att de riskerar att "tränga undan" annan vård.

I samma tidning samma dag läser jag att min egen kommun Linköping ska besluta att avsätta 35 miljoner kronor under tio år för att inrätta en elcykelpool. Kostnadsfördelningen under perioden är 10 mkr år ett och sedan 2,8 mkr/år. Alltså i stort sett samma kostnad som skulle räcka för att region Östergötland skulle kunna ge Sara tio års behandling.

Visst - jag vet att cykla (även med elcykel) ger hälsovinster och jag vet också att det är en annan offentlig kassa. Men i båda fallen handlar det om användandet av allas våra skattepengar, som politiken fått förtroendet att disponera till medborgarnas bästa.

Några kommer säkert att tycka att det är bättre att låta några hundra personer få råd att cykla till jobbet mot en billig penning än att sjukvården spenderar motsvarande miljoner på att ge en enda människa möjlighet att jobba och i övrigt leva ett någorlunda gott liv trots en svår och livslång sjukdom. Jag delar inte den uppfattningen. Dessa cyklister - åtminstone merparten - kan själva förbättra sina levnadsvillkor av egen kraft och med egen finansiering. Men en sjuk person kan inte själv bekosta ett läkemedel som den offentliga sjukvården knappt anses ha råd med.

tisdag 12 september 2017

Vi måste alla ta avstånd från nazistpartiernas framfart

Nazister på gatorna på judarnas heligaste dag - Jom Kippur. Detta sker i Sverige 2017. Alla har rätt att demonstrera i vårt land. Visst! Debatten tycks nu mest handla om den olämpliga marschvägen. Och jag håller med debattören Willy Silberstein när han i Aftonbladet vädjar till Dan Eliasson om att förmå poliskollegorna i Göteborg att ändra vägen så att deltagarna i synagogan ska slippa se nazisterna med allt vad det innebär känslomässigt för dem.

Dock får den diskussionen inte göra att vi glömmer att nazisternas framfart i vårt land måste hejdas. Den debatten måste pågå ständigt. Vi har misslyckats med att hejda Sverigedemokraternas allt ökande inflytande. Ska vi även misslyckas med att hejda nazistpartierna? Nej, menar jag, det får inte ske. Vi måste alla hjälpas åt att beskriva vad den ideologin och dess anhängare står för och vad de vill med Sverige och i andra länder där de blir alltmer framträdande. Om knappt ett år är det val i Sverige. Det är hög tid att nu börja intensifiera debatten!

måndag 4 september 2017

Staten ska inte underlätta spelmissbruk.

Idag skriver bl a DN och Expressen om socialdemokraternas Kombispel. Tydligen tillämpas kreditförsäljning, vilket har lett till att omkring 8 000 personer drivits till Kronofogden för obetalda lottprenumerationsavgifter. Kassören Roger Berzell menar att regler ska följas för lotterier/spel men att en del personer ändå hamnar snett.

Enligt svensk Lotterilag är kreditförsäljning förbjudet. Men det finns undantag som synes i lagtexten nedan.

Förbjudna förfaranden

37 § Det är inte tillåtet för den som anordnar ett lotteri enligt denna lag att lämna kredit för insatser i lotteriet. Detsamma gäller för den som är ombud för den som anordnar lotteriet.
Om det finns synnerliga skäl, får Lotteriinspektionen beträffande ett visst lotteri medge undantag från förbudet i första stycket. Lag (2004:1066).

Med facit i hand är det lätt att konstatera att lagändringen inte borde kommit till stånd och att den nu bör avskaffas snarast möjligt. Staten ska inte underlätta för medborgarna att riskera att hamna i spelberoende.

måndag 3 juli 2017

Liberalernas dag i Almedalen

Såg och lyssnade till partiledare Jan Björklunds tal på TV i kväll. Ett bra tal med fokus på den del av verkligheten som inte vare sig liberaler eller övriga allianspartier brukar tala så mycket om, nämligen de allt ökande klyftorna i samhället.
Det finns en serie radioprogram som benämns Ett nytt Sverige.Något som det behöver talas om från alla politiska partier. Och då ur perspektivet vad som behöver göras för att det nya Sverige ska utvecklas positivt. Det finns så många brister trots att vårt land egentligen borde ha alla goda förutsättningar att klara den förändrade verkligheten. Och det var det Jan Björklund talade om.

Liberalerna har idag presenterat rapporten "Så blir Sverige möjligheternas land". Jag har inte hunnit läsa den än men den handlar sammanfattningsvis om en politik för att öka friheten och minska klyftorna mellan de som fötts i Sverige och de som flyttat hit. Jag skulle nog vilja säga att det finns klyftor även inom den svenskfödda befolkningen. De klyftorna kanske inte kan sägas öka men de finns. Jag tänker framförallt på alla de ungdomar som inte får det stöd i skolan som de behöver och enligt skollagen har rätt till och som vid 18-20-års ålder saknar utbildning tillräckligt för att komma ifråga på den arbetsmarknad som just nu skriker efter folk.

Finns all anledning att återkomma med kommentarer kring dagens liberala rapport. Av det lilla jag hunnit ta del av och efter ha lyssnat på Björklunds tal så bör nu det som sammanfattningsvis brukar kallas för "integrationsfrågan" stå på dagordningen varje dag fram till valdagen den 9 september nästa år.

Igår skrev jag på min blogg att jag efter referaten av vänsterpartiets Jonas Sjöstedts tal trodde att han och partiet lämnat paradfrågan Vinster i välfärden. Men jag bedrog mig. I dag går JS till angrepp på Jan Björklund i denna fråga genom en artikel i Aftonbladet. Ja, så fel jag hade om Vänsterpartiet. Och så fel Jonas Sjöstedt har i vinstdebatten!

söndag 2 juli 2017

Start i Almedalen och slut(?) på Bråvalla

Så drog då Almedalsveckan igång årgång 2017. En årgång som av många bedömare benämns som start på nästa års valrörelse. Hur det blir med den saken visar sig väl men det är inte osannolikt.

Först ut idag var Vänsterpartiet med partiledare Jonas Sjöstedt. Om jag uppfattat mediarapporteringen korrekt så var tydligen huvudnumret dygnetruntöppna vårdcentraler. Inte kanske främst för patienterna utan för att avlasta dagens överbelastade sjukvård. Detta kan lösas redan idag och förmodligen utan nya pengar till sjukvården. Om vi som patienter slutar tro att vi får bättre sjukvård om vi åker till sjukhuset för alla slags krämpor och i stället har tilltro den -oftast - kompetenta sjukvård som kan ges på vårdcentralen så behöver inte sjukhusen och akutmottagningarna digna under arbetsbördan. Resurser från den s.k. slutna sjukvården kan då föras över till primärvårdens vårdcentraler. Men visst, Jonas Sjöstedt, tanken är god. En tillgänglig primärvård är bra för patienterna.

Nu undrar jag och säkert många andra också: Vart tog vinster i välfärden vägen? Har Sjöstedt givit upp paradfrågan? Klokt i så fall.

Imorgon måndag är det Liberalernas dag med partiledartal av Jan Björklund. Jag hoppas verkligen att L-dagen och Björklunds tal kommer att diskuteras och granskas utifrån just vad det är, nämligen Liberalernas dag i årets Almedalsvecka. Att det finns två duktiga kandidater inför höstens landsmöte och partiledarval får inte skymma journalisternas sikt kring politiken.

Själv åker jag till Almedalen på onsdag. Att jag valt den dagen beror på att flera seminarier som intresserar mig mest genomförs då.


Bråvalla-festivalen i grannstaden Norrköping är slut för denna gång. Och tydligen för en tid framöver om man får tro mediainformationen. En orsak (huvudorsak?) är att det även i år varit många anmälningar om våldtäkter och andra sexuella övergrepp. Ska inte tjejer och killar, kvinnor och män, kunna roa sig och njuta av festivalarrangemang utan att riskera att utsättas för övergrepp? Detta är fullständigt oacceptabelt! Kommer säkert att i likhet med tidigare bli diskussion om tjejers klädsel som brukar påstås "inbjuda" till tafsande. Detta är nonsens. Om så någon skulle välja att gå på festival naken så ger det ingen som helst rätt för någon annan att tafsa.

tisdag 6 juni 2017

Alltför många skolor brister i tillgänglighet

Bristande tillgänglighet infördes som en ny form av diskriminering i diskrimineringslagen 1 januari 2015. Bristande tillgänglighet innebär att en person med funktionsnedsättning missgynnas för att inte tillräckliga åtgärder har vidtagits för att hen ska ha samma förutsättningar som personer utan funktionsnedsättning.

Nyligen avgjordes ett mål avseende bristande tillgänglighet i en skola i Vara av domstol (DO). En rullstolsramp var så dålig att den rullstolsburna eleven riskerade att skadas när han använde den.
Eleven tillerkändes ett skadestånd. Nu var detta en tingsrättsdom, vilket inte innebär prejudikat. Eventuellt kommer DO att överklaga för att få ett sådant.

För just på skolområdet finns en mängd anmälningar om bristande tillgänglighet. Av hittills 640 inkomna anmälningar om bristande tillgänglighet till DO avser ca 190 utbildningsområdet. Samtidigt som det är bra att brister uppmärksammas och anmäls så är det bedrövligt att svenska skolor inte bättre tillgodoser elevers behov av tillgänglighet.

Även om denna första dom inte är prejudicerande så leder den förhoppningsvis till att tillgänglighetsfrågan uppmärksammas och en uppryckning sker inom alla kommuners skolor.

söndag 4 juni 2017

Kan romerna på sikt slippa tigga i andra EU-länder genom införande av en europeisk social pelare?

Kan EU-kommissionens förslag om en europeisk social pelare öka möjligheten för Sverige att påverka romernas försörjningsmöjligheter i sina hemländer? Ja, förhoppningsvis kan det bli så. När allt fler romer började komma till Linköping för att tigga fick jag som kommunpolitiker ofta frågan om vad Sverige kunde göra i kraft av medlemskapet i EU. Både Rumänien och Bulgarien, varifrån de flesta EU-migranter kom, är ju också med i EU, menade människor.

Det gjordes försök till påverkan från dåvarande EU-minister Birgitta Ohlsson för Alliansregeringen. Efter regeringsskiftet skrevs överenskommelser mellan den nya regeringens socialminister och företrädare för de båda nämnda länderna.
Jag har inte sett någon uppföljning och kan inte bedöma om situationen i hemländerna förbättrats avseende försörjning. Av omfattningen av EU-migranter som fortfarande tigger runt om i Sverige att döma så tycks inte så mycket skett.

Ofta kan man läsa påståendet att aldrig har så många haft det så bra som idag runtom i världen. Det är säkert sant. Frihandel, globalisering, marknadsekonomi och förbättrad demokratiutveckling i många länder världen över innebär förbättrade levnadsvillkor i vardagen för miljoner människor. Men, som det mesta här i världen, så finns det en baksida. Och den baksidan handlar bland annat om nedläggning av industrier utan att andra möjligheter till jobb erbjudits till dem som saknar utbildning. Konsekvenser syns både inom Europa och i t ex USA. I sistnämnda land påverkade det i hög grad att Donald Trump valdes till ny president. Senaste dagarna kan vi läsa om att han beslutat att USA inte ska medverka i Parisavtalet om klimatutvecklingen i världen. Skälet är att USA då inte kan utveckla kolkraftindustrin och de jobb som många arbetslösa önskar ska komma tillbaka. (Nu var det förstås inte enda skälet till valframgången för Trump men det hade stor betydelse.)

För att återgå till förslaget om en europeisk social pelare så betyder det att minimistandarder för sociala rättigheter i alla EU-länder införs. Ett exempel i vardagen är rätt till försörjningsstöd och trygghet vid uppsägning. Jag är inte odelat positiv till  en slags "gemensam välfärdspolitik" inom EU. Välfärdspolitiken är inte område som "kräver" överenskommelser mellan länder (och inom EU) för att världen ska bli bättre och säkrare. Sådana områden är däremot framför allt miljö, terrorbekämpning, ekonomisk brottslighet som idag inte känner några landsgränser.

Men samtidigt så måste möjligheterna öka för medlemsländerna t ex Sverige att utöva påtryckningar mot länder som inte tar ansvar för sina egna medborgares försörjningsmöjligheter såsom vi ser att Rumänien och Bulgarien inte gör. Alla EU-medborgare ska kunna använda den fria rörligheten för att jobba var som helst. Men när föräldrar tvingas till att lämna minderåriga barn i hemlandet för att överhuvudtaget finna en utväg för försörjning då måste kraften i det svenska medlemskapet i EU användas för att påverka. Det har uppenbarligen inte lyckats hittills. Förhoppningsvis kan en utveckling av en gemensam välfärdspolitik i form av en europeisk social pelare leda till att inget medlemsland kan fortsätta förnedra vissa av sina medborgare genom att förvägra dem utbildning och åtminstone en miniminivå av social trygghet.

tisdag 30 maj 2017

Risk för återgång till institutionsboende för små barn med omfattande funktionsnedsättningar?

Nästan dagligen läser jag om familjer med mycket små barn som nekas personlig assistans trots ett vårdbehov i stort sett dygnet runt. Försäkringskassan har hittat domar som hjälper Kassan att uppfylla regeringens direktiv om att minska assistanskostnader. Och regeringen via ansvarig minister Åsa Regnér hänvisar till kommunerna. Ingen ska lämnas ensam när hjälpbehov finns, säger hon bl a.
Dock gavs en liten öppning till förändring igår i en intervju i Ekot. Ministern har "bett FK" att analysera läget och återkomma. Något som förväntas ske efter sommaren!
Situationen är ju på intet sätt ny. Redan i regeringens regleringsbrev för 2016 aviserades att besparingar skulle ske. Något som FK snabbt verkställde. Så det har funnit gott om tid till analys av effekter för regeringen att ta del av. Nu behövs alltså ytterligare månader för att få bekräftat det som en mängd familjer redan erfarit och lever med varje dag.

När ministern hänvisar till kommunerna så finns, vad jag vet, personlig assistans genom kommunen eller "vanlig" hemtjänst. Hemtjänst i så stor omfattning att den i verkligheten ska kunna ersätta assistans innebär en betydande fördyring eftersom en hemtjänsttimme kostar avsevärt mer än den assistansersättning/timme som staten fastställt. Men, det är klart, hela kostnaden tas av kommunsektorn och staten kan visa på att kostnadsutvecklingen inom personlig assistans har brutits. Då har statsrådet Åsa Regnér "hållit sin budget".

Om inte regeringen tar sitt förnuft till fånga och genomför de lagändringar som behövs för att återföra Försäkringskassans hantering till grundintentionerna med LSS och därmed eliminera utrymmet för tolkning av aktuella domar, är jag rädd för att Sverige är på väg tillbaka till den tid då barn tvingades att bo på institution. Något som vore förödande för ett barns utveckling och helt i strid med Barnkonventionen och FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning.  Och en stor skam för Sverige!

måndag 8 maj 2017

Macron vann - men...

För två veckor skrev jag om förhoppningen att fransmännen skulle välja öppenhet och samarbete. Så blev det glädjande nog i gårdagens slutomgång av presidentvalet i Frankrike. Macron vann rejält men...
Man behöver se hela bilden av fransmännens val för att förstå att högerextremisten Marine Le Pen inte är borta ur fransk politik. Hon hade framgång även om den - gudskelov - inte räckte till en presidentpost.
Nu ska partiet Nationella Fronten stöpas om enligt partiledaren. Jag vet inte vad det innebär men jag kan tro att det är ungefär som Jimmie Åkessons "omvandling" av Sverigedemokraterna. Släng ut alla medlemmar/förtroendevalda som uttalar sig så som de trott partiets ståndpunkter vara dvs främlingsfientligt och rasistiskt. Det var ju därför de gick med i SD. Ja, ja men säg det inte högt manar partiledaren. Dessutom lägger partiet budgetförslag som visar på hur angeläget partiet är att svensk äldreomsorg och sjukvård ska vara bäst i världen. Men berätta inte hur den ska betalas. Alla som vill att äldreomsorgen ska bli bättre kanske inte tycker att den ska bli så genom att Sverige stänger sina gränser för människor från andra delar av världen.

Att 34 % av de som röstade igår valde slutenhet i stället för öppenhet för Frankrike är verkligen ett varningstecken att ta på allvar. Trots glädjen i att motkandidaten fick nästan dubbelt så många röster. I juni är det parlamentsval i landet och då kommer det riktiga eldprovet för Frankrike, för EU och för resten av omvärlden.

måndag 24 april 2017

Franska valet

Först om två veckor får Europa och världen veta vad som väntar Frankrike. Men resultatet i gårdagens valomgång ger ändå en förhoppning om att en majoritet av fransmännen väljer öppenhet och samarbete.
"En liberal mittenkandidat ser ut att vinna i Frankrike" säger Liberalernas partiledare Jan Björklund (Di).

torsdag 20 april 2017

Många runtom i världen behöver vårt stöd

Ytterligare några timmar med RödaKors-bössan för att bidra till att minska hungerkatastrofen i bl a Kenya, Somalia, Etiopien och Sydsudan. Förutom att många är fattiga i dessa länder på grund av långvariga oroligheter och brister i landets ledningar så är torkan ett allt större problem. Skördar slår fel, boskap dör och människor saknar därmed mat och vätska. Swisha gärna om du vill bidra (numret syns längst ner i bild).

 
 
 

När jag stod utanför den lokala butiken idag "konkurrerade" jag med en av de EU-migranter som tigger här. Denne man sitter varje dag på samma plats sen länge. Han har lärt sig lite svenska och blir hälsad på av de flesta som besöker butiken.

Tyvärr har ju många inte några pengar på sig numera. Men de som hade delade sina slantar mellan denne man och min RödaKors-bössa. Fint tycker jag, som också gav honom en slant innan jag gick därifrån.

Skillnaderna i välstånd  i världen blir så synligt vid ett sånt här tillfälle. Butikskunder med fina bilar eller moderna cyklar handlande kassar med matvaror inför helgen å ena sidan. En fattig rom som tvingas tigga i annat land för sin familjs försörjning å andra sidan. Och texten på RödaKorsbössan "En stundande hungersnöd är att vänta".

tisdag 11 april 2017

Okunskap om utvisningsmöjligheter?

Statsministern uttryckte frustration över att polisen inte lyckats utvisa personer som fått avslag på asylansökan och inte lämnar landet frivilligt. Och vem skulle göra det kan man kanske undra. Trots allt gör nog de flesta det ändå.
Men så finns personer från länder där man antingen inte tas emot när man en gång lämnat och så länder där tortyr och annat grovt våld t o m döden möter den som försökt sig på att söka asyl i annat land. Det sistnämnda är Uzbekistan ett exempel på. Och därför har den nu terrormisstänkte Akilov troligen inte blivit "hemtransporterad" av svensk polis även om de hittat honom efter avslaget på asylansökan (DN).

Dessa regelverk tillämpas inte bara i Sverige utan är praxis från Europadomstolen grundats på folkrättsprinciper.

Nu finns väl Akilov inom lås och bom dvs häkte så länge utredning om händelsen på Drottninggatan och kanske andra brott pågår. Polisen har antytt att bara förundersökningen kan komma att ta ett år!

Men bortsett från denne man så kvarstår den - åtminstone för regeringen - nya(?) insikten att dels polisen saknar resurser för att verkställa utvisningar och dels att det saknas förvarsplatser nog om man väljer att stänga in dem i väntan på verkställande av beslutat utvisning. Till det kommer också att ett antal utvisningar, likt Akilovs, egentligen inte kan verkställas på grund av förutsättningar i mottagarländerna.

Jag tror,likt Leif GW Persson, att Sverige är tämligen sig likt före som efter händelsen i fredags. Men för regeringen och partierna i Sveriges riksdag har nya frågeställningar tillkommit som kräver lösningar. Lösningar som kräver eftertanke. Lösningar som inte bör föregås av pajkastning i debatter. Jag skrev om det redan i söndags http://linneadarell.blogspot.se/2017/04/hur-gar-sverige-vidare-tid-for.html.

söndag 9 april 2017

Hur går Sverige vidare - tid för reflektion och eftertanke

Bedömare menar att vi i Sverige varit naiva. Vad betyder det? Har vi inte trott att terrordåd skulle kunna genomföras här? Är vår tro på ett öppet samhälle exempel på naivitet? Borde vi ha fler kameror på gator, torg och andra platser där många människor finns? Är vi för måna om att skydda den personliga integriteten? Har myndighets-Sverige för få möjligheter att bevaka eventuella terrorister? Har SÄPO och den öppna polisen för få möjligheter att spana på de man anar kan vara presumtiva terrorister? Ja, frågelistan kan göras hur lång som helst.

DN Debatt skriver forskarna Peder Hyllengren och Magnus Ranstorp att extremism möter litet motstånd i Sverige. Och de har ett antal förslag på vad som borde förändras.

I Expressen menar Anna Dalberg att det är dags att göra upp med svensk integritetsvurm. Dahlberg vill att det ska bli mycket lättare att ha övervakningskameror på offentliga platser. Värnandet om rätten för individen att slippa övervakas ständigt och jämt när man befinner sig på offentlig plats framställs nu som en frihet som inte är värd något i jämförelse med behovet av att lösa terrorbrott.

Ja, så är det lätt att tycka så här två dagar efter ett attentat i den egna huvudstaden. Också mot bakgrund av att det snabba gripandet tydligen skedde med hjälp av befintliga kameror i tunnelbanan. Jag har alltid varit en tydlig förespråkare för stor försiktighet med övervakningskameror. Jag tror inte att ett gott samhälle är ett samhälle där vi alla övervakas mer eller mindre. Jag tror inte heller att särskilt många brott, om ens något enda, förhindras genom kameror överallt. Dock kan jag lättare acceptera argumentet att kameror kan underlätta uppklarandet av begångna brott. Trots detta så förordar jag att fråga om ökad övervakning diskuteras under lugnare former än de som just nu råder. Jag noterar också att Hyllengren/Ranstorp i DN-artikeln inte har med ökad kameraövervakning bland sina fem förslag åtgärder.

Framförallt hoppas jag att de politiska partierna nu kan samla sig till ett gemensamt samtal kring vad Sverige behöver göra för att, så långt möjligt, förhindra att fler terrordåd drabbar vårt land. Ge och ta från varandras förslag, lyssna på kloka rådgivare som är professionella och har erfarenhet av "branschen". Finns något att lära av andra länder som drabbats? EU-samarbete? Om Sveriges medborgare upplever att de politiska partierna tar gemensamt ansvar på allvar så ökar nog tryggheten igen efter denna fruktansvärda händelse.

lördag 8 april 2017

Igår i Stockholm

Så hände det som nog de flesta insett skulle kunna hända här precis som det hänt i andra huvudstäder. Ett attentat som troligen är att betrakta som ett terrordåd. I dagsläget är en man gripen och anhållen. Var han ensam? Eller var de fler? Del av ett nätverk? Ja, vi får vänta på svaren från polisen och SÄPO.
I SÄPOs årsrapport för 2016 finns ett eget avsnitt "Ökat hot från ensamagerande". Där kan man läsa
 
 "SÄKERHETSPOLISENS bedömning är att om ett attentat genomförs i Sverige under det närmsta året skulle det troligen genomföras av en ensamagerande gärningsperson, även om ett komplext attentat med flera gärningspersoner fortfarande är möjligt."

Kanske är det en sådan händelse vi upplevt nu - kanske inte.

Mitt i all oro och obehag känns det ändå bra att åtminstone en person gripits så snabbt. Förhoppningsvis får vi snart veta om han var ensam, om han är den skyldige och i så fall vad som fått honom att utföra dådet.

Under eftermiddagen och kvällen sände nyhetsmedia av olika slag utan uppehåll för att hålla oss alla väl informerade. Det var bra. MEN ett inslag i TV4 gjorde mig mycket illa berörd. Chefsläkaren intervjuades om läget för de personer som förts till olika sjukhus i Stockholm. Nyhetsansvarige Anna Lindmarker försökte gång på gång pressa läkaren på hur svårt skadade personerna var och till vilka sjukhus det förts. För mig - och jag tror för de flesta tittare - hade det räckt att få veta att alla skadade tagits väl om hand av sjukvården.

Något som förvånat mig är att händelsen framställts som att det är första gången ett sådant attentat inträffat i Sverige. Det är ju sant såtillvida att det är första gången som en attentatsperson kunnat genomföra sin planering. Men vi ska inte glömma att mitt i julhandeln 2010 var en liknande händelse nära att inträffa. Och faktiskt inte så långt ifrån den plats där gårdagens tragedi utspelades. Då misslyckades som tur var gärningsmannen med sitt uppsåt.
Och till dessa båda attentat kan också läggas morden på Olof Palme respektive Anna Lindh.

Idag har polisen bekräftat att den gripne mannen är uzbeker och tidigare tydligen sökt asyl i Sverige. Nu kommer naturligtvis de som inte vill att Sverige ska vara ett öppet land att "få vatten på sin kvarn". Men jag menar att stängda gränser inte leder till ett säkrare Sverige. Vi är en del av världen och ska så förbli. Därmed inte sagt att vi ska ha fri invandring. Så är det ju inte heller. De som inte har asylskäl får inte stanna. Hur det förhåller sig med den nu aktuelle mannen vet jag inte.

Som avslutning vill jag uppmana er alla att ta del av Peter Wolodarskis kloka och balanserade ledare i DN.




 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 


 
 
 

lördag 25 mars 2017

Larmet går: du förlorar en timme sömn!

I natt är det dags igen. Debatt och mediarubriker. Vad är det som händer? Ja, enligt somliga är det något väldigt alarmerande. Sverige  - tillsammans med ett antal andra länder - övergår till sommartid. Vad är det förfärliga? Jo, vi svenskar förlorar en timmes sovtid. En massa människor kommer att må dåligt i flera dagar. Allra värst blir det för ungdomar som redan har problem att komma upp på morgonen. Kanske beror det på att de ägnar halva nätterna åt sociala medier. Men de har de väl rätt att göra? De är ju unga. Alla skolor borde starta en timme senare på morgonen (DN). I konsekvens med detta så bör ju på sikt inget arbete behöva utföras förrän framåt 10-tiden på förmiddagen eftersom alla successivt vänjer sig vid att somna sent på kvällen/natten och vakna sent på morgonen/förmiddagen.

Vad har hänt i samhället när det skrivs spaltmetrar om problemen med att behöva ändra sina sov- resp uppstigningsvanor? Är vi så bortskämda att sådant måste bli föremål för debatt överhuvudtaget? Jag kommer nog nu att uppfattas som en antik varelse men det bjuder jag på.

Under en livstid behöver de flesta - ja, troligen de alla - anpassa/förändra sina sov- respektive uppstigningsvanor ett antal gånger. Det kan bero på restider till och från jobb, olika typer av jobb t ex skiftarbete, familjesituation som varierar över tid etc.

Om jag får välja så ligger jag gärna och läser till långt efter midnatt och sover länge på morgonen. Men jag har aldrig sett det som slags rättighet som gjort att jag inte kunnat anpassa mig till småbarnsår, till skola och till jobb. Först nu som sjuttioettårig pensionär kan jag ta mig den rätten de flesta dagar. Vilket inte betyder att jag vägrar komma till ett möte kl åtta på morgonen om övriga deltagare tycker det är en lämplig tid.

Varför ska vi då ha detta skifte mellan sommar och vintertid eller normaltid som det egentligen handlar om? Ja, det kan ju diskuteras. Själv uppskattar jag den känsla av att dagen blir längre när det är ljust längre på kvällen. När jag jobbade var jag sällan hemma före kl 19.00. Att då i slutet på mars helt plötsligt känna att "jag har en timme kvar av dagen" var underbart. Men jag hade accepterat - och skulle göra fortfarande - om Sverige återgår till normaltid året runt.

tisdag 14 mars 2017

Förutsättningar saknas för valdebatt om kommunala bolag

Corren ledarskribent Christian Dahlgren skriver idag om Linköpings Stadshus AB och menar att åtminstone oppositionen borde fundera på avyttring av de kommunala bolagen som eventuell valfråga.
Dahlgren är i detta avseende historielös. På 1990-talet gick jag som kommunalråd/gruppledare för Liberalerna (dåvarande Folkpartiet Liberalerna) i bräschen för att få till stånd en plan för just detta. Partiet sade även Nej till bildandet av Stadshus AB. Att bilda kommunala kommunkoncerner gick som våg över Kommun-Sverige vid den tiden. Så att avslå förslag om bildandet av Stadshus AB och att därtill föreslå försäljning av hela eller åtminstone delar av framförallt Tekniska Verken och Stångåstaden var verkligen att gå mot strömmen.
Moderaterna var till viss del med på tåget utom vad gällde bildandet av Stadshus AB. Man menade att så länge kommunen ägde bolag kunde man lika gärna också ha ett "skattplanerarbolag" som var skälet till bildandet.

Vad tyckte då Linköpingsborna? Ja, jag kunde snart konstatera att Linköpingsborna älskar sina kommunala bolag. Och med betoning på "kommunala".Till viss del beroende på att Linköpings kommunala bolag är välskötta och vinstgivande. Så har det inte alltid varit i andra kommuner. Men också för att de flesta medborgare är djupt skeptiska till privat bolagsägande. De som hörde av sig uttryckte oro för höjda taxor och höjda hyror. Många tyckte också att när nu bolagen gick med vinst så varför skulle den tillfalla privata ägare. De enda positiva reaktioner jag fick under de år som bolagsfrågan var "het" i kommunpolitiken var när jag och Liberalerna gick emot fullmäktigebeslutet om bildandet av Stadshus AB. De positiva reaktionerna kom från några privata företagare, som reagerade mot att en kommun ängar sig åt skatteplanering.

Inom partierna, även i mitt eget, menade många att Allianspartierna (även om vi inte använde den beteckningen då) förlorade röster i valet 1998 på diskussionen om bolagen och framförallt tankar om att bredda ägandet av Tekniska Verken.

Vi som mest drev frågan dvs jag och moderaternas dåvarande kommunalråd/gruppledare försvann så småningom från den lokala politiken. När jag sedan återkom efter 2006 års val fanns inte frågan om kommunala bolags vara eller inte vara på agendan vare sig hos Liberalerna eller något annat parti. Så Dahlgrens önskan inför valet 2018 lär grusas. Tyvärr, tycker jag fortfarande.

söndag 12 mars 2017

Melodifestival

Resultaten från årets Mello fyller nyhetsmedia idag. Stor händelse i lilla Sverige. Så kan vi för en dag glömma svälten i Afrika (även om insamlingen via röstningen gick till katastrofhjälpen), Syrien, striderna kring Mosul och andra rapporteringar om mänskligt lidande runtom i världen.

Visst behövs också nyheter som sprider glädje för att vi ska orka ta in allt det fruktansvärda som sker. Men sprider rapportering från Mello verkligen glädje? Tveksamt, tycker jag. Intriger, påstådd illa skött hantering av röstningsresultat dominerar. I år tycks det tydligen inte ens vara enighet om vem som egentligen vann.  Artisten Nano som fick flest svenska röster eller Robin Bengtsson som fick flest röster från den utländska juryn och därmed fick totalt flest poäng.

Själv hade jag gärna sett Jon Henrik Fjällgren och Aninia som vinnare med låten "En värld full av strider". En text med ett budskap, fantastiskt scenarrangemang och bra röster.

lördag 11 mars 2017

Första vårdagen?







Man kan väl nästan kalla denna vinter för en grön sådan åtminstone där jag bor (Östergötland). Trots allt har det några dagar varit snö och minusgrader. Men idag - idag känns det som första vårdagen. Hundpromenad i solen, en timme på altanen i sol. Tog några bilder i trädgården som någon slags
besvärjelse "nu är våren här".

lördag 4 mars 2017

Personlig assistans: Var finns läkaransvaret?

I veckan dömdes en kvinna och hennes två söner för att ha fejkat funktionsnedsättning hos den ene sonen som därmed fått personlig assistans på felaktig grund. Sonen har spelat utvecklingsstörd och lyckats dupera läkare, psykologer och Försäkringskassans handläggare. Detta har pågått i 14 år! Man frågar sig hur det är möjligt. Och var ligger ansvaret när sådant brott har begåtts? Ja naturligtvis först främst hos den enskilde och i detta fallet också hans anhöriga.

Men hur kan läkare, psykologer och handläggare på Försäkringskassan undgå att upptäcka att mannen inte var utvecklingsstörd, ja, inte ens hade någon funktionsnedsättning alls uppenbarligen? Kassans ansvarige förklarar det med att familjen lyckats lura många instanser! Och även Kassans handläggare tydligen.

Jag har träffat många personer med utvecklingsstörning under årens lopp. Visst är det så att funktionsnedsättningen inte alltid syns vid ett kortare möte. Men oftast märks den vid ett längre möte. Och det är där som jag menar man måste ställa sig frågan: hur mycket tid ägnar läkare och Försäkringskassans handläggare åt möte med den som söker om assistans? I vissa fall görs hembesök och t o m tiden på toaletten klockas. Men här tycks inte mycket tid använts för handläggning.

Det finns tidigare rättsfall på det här området där läkare intygat behov av assistans trots att så inte var fallet. Och nu ser vi det igen. Precis som vid sjukskrivningar så måste läkarintyg vara trovärdiga annars urholkas rättssäkerheten på ett helt oacceptabelt sätt. I det nu aktuella fallet har anonyma tips om att personenen ifråga inte hade en funktionsnedsättning inkommit till Försäkringskassan utan att det föranledde någon ny granskning. Man litade till läkarintyget. Jag menar inte att anonyma tips ska ligga till grund för beslut men någon undersökande aktivitet borde väl ändå ha skett.

Jag tycker att läkare kommer alldeles för lindrigt undan i samband med rättsprocesser kring brott som rör personlig assistans. Både rättsväsendet, Försäkringskassan och regeringen verkar inte bry sig om  risken för att vissa läkare utfärdar falska intyg för att "hjälpa" någon till assistans som man inte borde vara berättigad till. Regeringen och Försäkringskassan fortsätter bara att upprepa sitt mantra "det är assistansbolagen som fuskar". Detta trots att det uppdagats att både Kassans egen personal begått grova sekretessbrott och att vissa läkare fejkar intyg.

Läs gärna Eva Frankell, Aftonbladet.

söndag 19 februari 2017

Hur kul kan det vara att vara amerikan numera?

Jag är glad och tacksam att jag inte är amerikan. För alla amerikaner som inte röstade på Donald Trump måste det vara pinsamt med presidentens alla fadäser och ogenomtänkta utspel. Nu senast i ett tal i Florida (DN) där han påstår att "något (underförstått terrordåd) hänt i Sverige häromkvällen på grund av att Sverige tagit emot många flyktingar. Svenska UD har nu bett om en förklaring (DN, SvD).

Och för de som röstade på denne Trump måste väl ändå något av efterklokhet börja infinna sig. Åtminstone för del. Inte för de som likt nyhetsinslaget häromdagen, var lyckliga över att kolbrytning skulle komma att återupptas. Jag förstår problemen med att många arbetstillfällen försvunnit. Verkligen lätt att sympatisera med. Men hellre en president som försöker bidra till nya typer av jobb än en som naivt eller okunnigt (eller både och) påstår att inga allvarliga miljöeffekter uppstår med kolbrytning.  

onsdag 1 februari 2017

Kompetensbrist hos Arbetsmiljöverket, eller?

Vadan denna bloggrubrik? Jo, på DN Åsikt frågar Bengt Annebäck "Varför räknas bara det materiella?" Bakgrunden är enligt artikeln att Arbetsmiljöverket meddelat att äldreboendet Kristinagården i Norrtälje ska stängas om inte kommunen justerar utrymmena i badrummen. Det anges exakta mått som inte uppfylls i en del av lägenheterna.

Ingen tycks ha klagat eftersom boendet är kommunens bästa och mest uppskattade. Ett liknande föreläggande lämnades avseende ett annat boende förra året.

Naturligtvis ska ergonomiska hänsyn som påverkar miljön för både de som bor och för den personal som dagligen ska hjälpa de äldre med hygien och toabesök. Men inga problem eller klagomål tycks ha uppmärksammats hittills.

Tyvärr känner jag igen detta agerande från Arbetsmiljöverket. Liknande förelägganden fick min hemkommun, Linköping, inom äldreomsorgen för ett antal år sen. Även där utan att någon uppmärksammat några problem med utrymmen.

För det är ju som Bengt Annebäck skriver att viktigast inom äldreomsorgen nu och många år framöver är att tillgodose tillräckligt många platser och tillräckligt mycket personal. Personal med god kompetens och intresse för att jobba med äldre. Och på arbetsmiljöområdet borde den psykosociala miljön stå på listan för ett arbetsmiljöverk. Men det tycks inte vara ett prioriterat område. Utan det är bara materiella förhållanden som räknas. 

Det är lätt att instämma i Annebäcks slutord "Vi ska naturligtvis ha riktlinjer för ergonomi, men vi måste också ha råd med vårdkvalitet och bättre löner för att få den personal som saknas. När en undernärd 90-åring med yrsel och ångest för ensamhet i dag inte kan få plats på ett äldreboende har vi inte råd med ett fyrkantigt arbetsmiljöverk som lägger ner välfungerande boenden."

Jag undrar: Saknar Arbetsmiljöverket kompetens för att bedöma vilka delar av arbetsmiljöområdet som är viktigast att granska inom vård och omsorg? Eller är det så att verket saknar kompetens att utföra granskning av annat än det materiella och därför avstår?




söndag 29 januari 2017

Det absurda inreseförbudet!

Somliga tycker nog att USAs nye president Donald Trump är en effektiv person. Genomför sina vallöften nästan på dag ett eller åtminstone under sin första vecka.
Men fort blir inte alltid rätt. I Trumps fall är varken beslutets innehåll eller dess genomförande rätt. Det är bara fel!

Man kan tycka vad man vill om svensk byråkrati. Men hellre den än att en ledande politiker kan utfärda order för omedelbar verkställighet utan att någon förstår hur innehållet ska tolkas. Detta tycks ju vara vad som hänt med beslutet om att stoppa inresor till USA.

Men det värsta är ju självklart att beslutet till sitt innehåll är fullständigt absurt!
Enligt DN är detta innehållet i Trumps order.

Silicon Valley-chefer beskriver det galna beslutet på ett mycket tydligt sätt. Ledande personer runtom i världen är chockade och upprörda. Och naturligtvis alla människor i USA och vi andra runtom i världen som tror på en öppen värld och en human flyktingpolitik.

Någon/några beslutsföra amerikanska politiker måste väl kunna stoppa galenskaperna får man hoppas. En New York-domare försöker just nu.

fredag 27 januari 2017

Förintelsens minnesdag

Idag är det 72 år sedan Auschwitz-Birkenau befriades. Varje år uppmärksammas den 27 januari genom olika aktiviteter dels för att hedra offren men också för att lära av historien. Än så länge finns människor som var med och kan berätta och påminna oss alla om vad som verkligen hände.

I år tycker jag mig se även annat innehåll i intervjuerna. Från att tidigare varit beskrivningar av dåtiden så finns nu också varningar kring framtiden från de som upplevt Hitler-Tyskland, nazismen och förintelselägren. Vart är världen på väg? Likheterna förskräcker. Läs också Göran Rosenbergs artikel.

Taggtråd mellan länder i Europa för att hålla flyktingar ute, alltfler anhängare till högerextrema partier, hat på sociala medier, nazister som marscherar på gatorna i Sverige, i Tyskland och flera andra länder. Och valet av Donald Trump som USAs president.

Få av oss ville tro att världen så snabbt skulle förändras. Vem kunde tro att ett nationalistiskt, främlingsfientligt parti som SD skulle vara tredje största parti i Sveriges riksdag efter valet 2014?!

Och vem kunde tro att i en av de värsta flyktingkatastroferna på länge skulle Sverige i princip stänga sina gränser?! Så begränsad förmåga har alltså ett starkt samhälle som vårt att klara av att hjälpa till när katastrofer drabbar andra. Och- den största besvikelsen av alla kan jag tycka - så lite betydde alltså gemenskapstanken, fredsprojektet EU, när behovet av samarbete sattes på prov. Då saknades solidariteten. Hade alla länder tagit emot sin andel av de flyende människorna så hade inte 1000-tals människor behövt drunkna på Medelhavet.

Läs gärna Lena Posner-Körösi krönika i tidningen NU nr 4/17 och minns särskilt följande
"Och det räcker inte med en dag om året, det är en ständig kamp att försvara demokratin, att värna åsikts- och religionsfriheten, att inse att begreppet ”allas lika värde” inte bara är tomma ord, utan faktiskt kräver något av var och en av oss."

torsdag 26 januari 2017

Moderat brist på ledarskap

Den politiska debatten i Sverige har präglats av det moderata utspelet om att i höst fälla regeringen genom att Alliansen skulle lägga en gemensam budget till riksdagen. Utöver alla frågetecken kring utspelet i sak så måste man som väljare fråga sig: hur tänkte Anna Kindberg Batra och- förmodligen en liten inre krets av moderater - att utspelet skulle tas emot? Först och främst av övriga Allianspartier, som lär ha informerats via SMS kvällen före. Men också av Sverigedemokraterna. Och vad skulle mediabilden bli av det egna partiet och av Allianssamarbetet?

Under veckan har vi nu sett hur SD vädrat morgonluft. Hur övriga Allianspartier tagit avstånd. Hur media ägnat spaltmetrar åt att ifrågasätta Allianssamarbetet men också ifrågasatt Anna Kindberg Batra som ledare. Och hur regeringspartierna, framförallt socialdemokraterna, gottat sig åt det som beskrivs som Alliansens död.

Jag såg minidebatten i SVT Aktuellt igår mellan Stefan Löfven och Anna Kindberg Batra. Om jag försöker tänka mig som tittare utan något som helst intresse för politik och helt utan förutbestämda åsikter var jag skulle lägga min röst så skulle jag antingen
- stängt av eftersom ingen av debattörerna gav några klara besked utan bara kritiserade varandras politik, eller
- fortsatt titta/lyssna för att få någon hint om var jag skulle kunna lägga min röst.

Resultatet hade blivit att ingen av dem och deras parti skulle få min röst. Och absolut inte Anna Kindberg Batra. Finns det något engagemang hos denna kvinna mer än att ständigt tala om sig själv som "oppositionsledare"?

Om det tidigare har funnits någon slags självklarhet att en eventuellt ny Alliansregering ska ledas av det moderata partiet så har nog den självklarheten fallit denna vecka. Ett sådant ledarskap som partiet och dess nuvarande partiledare uppvisat skulle aldrig klara av de påfrestningar som en flerpartiregering utsätts för.

tisdag 24 januari 2017

Gör en budget - minska oron kring årets fattigaste dag

Idag, den 24 januari, utnämns årligen som årets fattigaste dag. Detta beroende på att decemberlönen dels kom en vecka tidigare än normalt och att julfirandet gräver stort hål i kassan för de allra flesta.

Samtidigt som dagen uppmärksammas i olika media så läser jag en notis hämtad från Testfakta som visar att en majoritet av svenskarna inte anser sig behöva göra en budget. Bara 14 procent gör en hushållsbudget varje månad, 32 procent gör det då och då och 46 procent tycker inte att de behöver någon budget.

Bara ett tips från en som - nästan - alltid har gjort en årsbudget fördelad på utgifter/inkomster per månad och också följt den hyggligt bra. Gör en budget så behöver inte den 24 januari bli fullt så fattig. Oavsett inkomst så är det alltid lönsamt att göra- och efterleva - en realistisk budget. Med god planering och framförhållning räcker även små inkomster längre och till mer än vad man kanske i förstone tror. Mer tips finns just hos Testfakta.

måndag 23 januari 2017

Media måste lämna sandlådan och ge oss saklig rapportering

I fredags installerades USAs nye president Donald Trump. Nu är denne märklige man en av världens mäktigaste med allt vad det innebär av osäkerhet och oro runtom i världen. Men också av förhoppningar från de som röstade på honom.
Installationstalet är väl ett av de märkligaste tal av en person på den maktnivån som nånsin hållits. Men kanske inte helt oväntat av just Donald Trump. Några exempel: "...inte vilket parti som styr vår regering utan om vår regering kontrolleras av folket", vilket han vill framhålla att hans regering gör. Nu fick ju inte Trump en majoritet av folkets röster men det vill han förstås "glömma". Men visst han är vald. Dock på grund av det märkliga valsystem som USA tydligen vill hålla fast vid.

En annan del är det starkt protektionistiska inslaget. Den politik som ska återuppbygga välståndet för amerikanarna enligt Trump. Visst är jobb för alla som kan och vill arbeta en nödvändig del för att ge välstånd. Men att åstadkomma dessa jobb genom att stänga gränser och avsluta frihandelsavtal har aldrig givit välstånd någonstans någonsin i världen. Möjligen på väldigt kort sikt men efter en tid kommer isoleringen att bli negativ.

Men nu är Donald vald och installerad. En stor del av USAs befolkning har trott och röstat på honom. Ingenting ändras för att omvärlden kritiserar och till och med hånar Trump. Snarare tycks det trigga honom att leva upp till de beteenden som hans kritiker beskriver.

Hans "krig" med media underlättas av medias eget agerande. Läs gärna Expressens ledarinlägg samt Alex Schulmans. Jag reagerade själv på inslaget i SVTs Rapport igår där USA-korrespondenten inte kunde behärska sin entusiasm när hon berättade om allt bedrövligt som journalister nu kan förvänta sig från Trump och hans administration. Kändes som sandlåda, faktiskt.

Men med det sagt/skrivet så vill jag understryka vikten av att nyhetsförmedling verkligen sker. Som jag skriver inledningsvis så skapar Trumps presidentskap osäkerhet och oro runtom i världen. Desto viktigare är då att nyhetsrapportering och analyser sker på saklig grund.

tisdag 10 januari 2017

Naiva förväntningar på Reinfeldt-utfrågningar i SVT

Anna Hedenmo och säkert andra också är irriterade över att SVT låtit förre statsministern Fredrik Reinfeldt fråga ut Tony Blair m fl utan att ställa provocerande frågor. Ja, det kan man ju vara. Men vad hade man förväntat sig? Att Reinfeldt skulle låtsas vara journalist när han möter gamla kollegor/vänner.

måndag 9 januari 2017

Hot att ta på allvar

Den årliga konferensen Folk och försvar pågår i Sälen. Som sig bör står Sveriges säkerhet och militära beredskap i fokus. Men i år har andra hot mot vår säkerhet uppmärksammats i lika hög grad. Åtminstone om man bedömer efter nyhetsrapporteringen.

Igår berättade FRA (Försvarets Radioanstalt) att 100 000 nätattacker noterats utifrån och att förberedelser förekommer i syfte att slå ut det svenska elnätet och kommunikationssystem.

Lägg till detta hot rörande terrorism och organiserad brottslighet m fl hot som vi känner sen tidigare. Statsminister Stefan Löfvén skrev igår på DN-debatt att totalt åtta allvarliga hot är utgångspunkt för den säkerhetspolitiska strategi som regeringen nu presenterar. Strategi kanske är att övervärdera dokumentet men en beskrivning av realistiska risker är det ändå.

Beträffande försvarssäkerheten så uttalade försvarsminister Peter Hultqvist- igen - mycket tydligt att svenskt NATO-medlemskap är uteslutet. Och han ställde sig själv som garant för detta. Den garantin kan väl ändå bara utlovas ca 21 månader framåt. För inte ens försvarsministern vet väl hur det går i nästa års val?

Lite märkligt att se hur moderater, kristdemokrater och centerpartister dagarna före Folk och försvarskonferensen "krävde" mer pengar till försvaret. De gjorde för bara något år sen upp med regeringen om kommande anslag. Endast Liberalerna insåg redan då att den nya hotnivån skulle komma att innebära behov av ökade försvarsutgifter för att förbättra säkerheten.

tisdag 3 januari 2017

Avreglering av Apoteksmonopolet

Resultatet av avregleringen av Apoteksmonopolet som skett sedan 2009 granskas i DN. Avsikten med avregleringen var att få fler och mer öppna apotek på tider när folk kan och behöver handla. Men som alltid då monopol avregleras var också förväntan att konkurrens skulle leda till lägre priser på receptfria läkemedel. Priset på receptbelagda läkemedel fastställs fortfarande staten.

Vad har vi då som medborgare sett av denna avreglering? Ja, definitivt fler och mer öppna apotek. Dessutom tillkom möjligheten att köpa sin Alvedonförpackning samtidigt med matinköpen i ICA-butiken eller annan livsmedelsbutik. En klar förbättring tycker nog de allra flesta av oss.

Blev de receptfria läkemedlen billigare? Enligt DN:s granskning är svaret Nej. I de flesta fall tvärtom. Vad som nu är prishöjningar som ändå skulle ha skett råder det delade meningar om. Och vem kan bevisa vad?

Nuvarande folkhälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström(S) har - förstås - sin åsikt klar. Avregleringen av Apoteksmarknaden var ett av Alliansregeringens misslyckanden. Men varför har då inte den utredning som snart ska vara klar kring frågan fått nuvarande regerings uppdrag att granska prisutvecklingen? Njaa, det tänkte vi inte på. Men den kanske kan bli belyst ändå? DN idag.

Det är sorgligt att så snart en marknad avregleras kommer utvärdering/uppföljning alltid att handla om det som inte blev precis så som staten avsett. Varför kan en rubrik aldrig handla om de positiva effekter som uppnåtts ur ett medborgarperspektiv? Jag menar inte att mindre bra effekter ska döljas men varför måste de alltid överskugga de positiva? Inte minst sker detta genom rubriksättning.

Min egen uppfattning är att de positiva resultaten av avregleringen av Apoteksmonopolet är större och viktigare för oss medborgare än de eventuella prishöjningar som kan ha skett enbart på grund av denna förändring. Finns det någon bransch, avreglerad eller inte, där inte prishöjningar skett under sju år?!

måndag 2 januari 2017

GOTT NYTT DEBATTÅR!

Nytt år med nya debatter. Inte minst kommer regeringens och Försäkringskassans behandling av personer med behov av personlig assistans att vara föremål för debatt och manifestationer.
Regeringen har inför 2017 ändrat regleringsbrevet dvs 2017 års uppdrag till Försäkringskassan.Tyvärr betyder ändringen endast att texten om särskild uppmärksamhet kring timutvecklingen bytt plats från första till sista stycket.           

Regeringens och Försäkringskassans argumentationen kring timutvecklingen är att fusk anses vara så utbrett. Fusk ska naturligtvis motverkas och när det uppdagas så ska det beivras och de som begått brott straffas.
Tyvärr förekommer fusk i de flesta socialförsäkringssystem. Ett av de mest utsatta systemen tycks vara vab (Tillfällig vård av barn) som föräldrar kan nyttja för att vara hemma från jobbet när deras barn är sjukt/sjuka. För ett antal år sedan infördes krav på att föräldrar måste visa intyg från förskola(dagis) på att barnet verkligen varit hemma. Detta förfarande ansågs så småningom vara obekvämt för personal på förskola/dagis att hantera och slopades.
Därefter har vab-dagarna skjutit i höjden. Har någon hört ansvarig minister berätta om allt fuskande inom denna ersättningsform? Nej, knappast.
För 2016 har återkraven på föräldrar för felaktiga utbetalningar ökat från 15 miljoner kronor 2014 till 86 miljoner kronor. Antalet polisanmälningar om bidragsbrott rörande vab-fusk ökat från 224 polisanmälda föräldrar 2014 till 1047 stycken per den 21 december 2016. (Corren 2/1 -17; Ekot 2/1-17).