Liberal vårbudget: Värna den personliga assistansen

Mycket är bra Liberalernas ekonomiska vårmotion. Speciellt vill jag dock berömma detta inslag.

Spara inte på de mest utsatta

VÄRNA DEN PERSONLIGA ASSISTANSEN

Liberalerna har varit pådrivande vid flera viktiga reformer för personer med funktionsnedsättning, inte minst LSS-reformen som var ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Det mest uppmärksammade inslaget i reformen var införandet av rätt till personlig assistans. Tanken var att människor som dagligen är beroende av olika stödinsatser skulle få ett reellt inflytande över sina liv, till exempel över vem som skulle ge hjälp och stöd. LSS-reformen är nu 22 år. Den är lappad och lagad, samtidigt som samhället och situationen för personer med funktionsnedsättningar förändrats. Rättspraxis har samtidigt blivit allt snålare. LSS behöver moderniseras. Det är angeläget att den utredning om LSS som regeringen aviserat blir en bred utredning, inriktad på jämlikhet och delaktighet för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Samtidigt behövs också åtgärder på kort sikt, för att värna intentionerna i LSS-reformen. 47 Personlig assistans är en stor post i statens budget. Den ger också mycket tillbaka. Det viktigaste är naturligtvis sådant som inte går att mäta i pengar, som ett värdigt liv för de allra mest utsatta. Att leva, inte bara överleva. Men den innebär också att personer med assistans kan arbeta och betala skatt, och att deras anhöriga kan delta fullt ut på arbetsmarknaden. Därutöver är yrket som personlig assistent ett vanligt första jobb, och en bra väg in på arbetsmarknaden. Regeringens uppmaning i årets regleringsbrev till Försäkringskassan om att den ”ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen” är tveksam både i princip och i sak. Den är tveksam i princip, eftersom Försäkringskassans självständighet vad gäller beslut i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild är skyddad i grundlag (regeringsformen 12 kap. 2 §). Den är också tveksam i sak, eftersom den riskerar att leda till att personer med stort behov av stöd inte får den hjälp de behöver och enligt lag har rätt till. Vi menar att regeringen bör dra tillbaka detta uppdrag. Försäkringskassan har i budgetunderlaget för 2017 inte kunnat skatta kostnadseffekten av detta uppdrag, men vi tar höjd och avsätter 1 000 miljoner mer per år än regeringen från och med 2017 på den statliga assistansersättningen. Liberalerna har hittills accepterat uteblivna och låga uppräkningar av schablonersättningen för assistans de senaste åren, eftersom det har pågått ett arbete med att reformera ersättningssystemet så att det blir rättvist, rättssäkert, förutsägbart och långsiktigt hållbart. Detta reformarbete måste slutföras utan dröjsmål. Att långsamt urholka ersättningsnivåerna kommer inte att lösa några av de problem som finns med dagens modell.

Hemlöshet är alltid en tragedi

I veckans nummer av det liberala nyhetsmagasinet NU är jag gästkrönikör. Min krönika handlar om det man kan kalla den osynliga hemlösheten d v s den syns inte i statistiken. Så beskrivs den av kyrkornas diakoner och av socialtjänsten. Den avser personer som hyresvärdar avvisar vid förfrågan om bostad därför att de har/har haft skulder och/eller betalningsanmärkningar. De nekas per automatik en bostad även om hen nu har en inkomst och kan betala hyran. Läs om 70-åriga Märta i Linköping som ÖstgötaCorrespondenten skrev om den 7 april.

Krönika tidningen NU nr 16/2016

Hemlöshet är alltid en tragedi

”Jag är alldeles hemlös” säger 70-åriga Märta i Östgöta Correspondentens reportage 7 april i år om den dolda hemlösheten i länet. Märta vill inte att artikeln ”blir en snyfthistoria”. Hon vill berätta varför hon idag vid 70 års ålder är hemlös och varit så sen ett år tillbaka. Hon har skulder men inte tillräckligt dålig ekonomi för att få ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. Egentligen skulle hennes pension och bostadstillägg räcka till en hyra. Men hyresvärdarna ser bara skulderna och tidigare betalningsanmärkningar.

 Som tidigare kommunpolitiker har jag träffat hemlösa och jag har träffat hyresvärdar. När det är hyresvärdarnas marknad ökar kraven på den som behöver en bostad.  

I Sverige finns fyra hemlöshetssituationer som människor kan befinna sig i enligt Socialstyrelsen. Gemene man tänker väl oftast på s.k. uteliggare, vilka är en av grupperna. En annan grupp är den som saknar en egen bostad när hen skrivs ut från kriminalvården eller behandlingshem. Den tredje gruppen är de som får bostad på den sekundära bostadsmarknaden. Och så den fjärde gruppen. Dit räknas bland annat de som bor tillfälligt och kontraktslöst hos kompisar, bekanta, familj eller andra släktingar. Och där finns 70-åriga Märta!

Märta sover omväxlande hos något av sina barn och deras familjer. Hon känner sig alltid välkommen men det är inte ett eget hem där hon kan ha sina tillhörigheter. Hur vanlig är då Märtas bostadssituation? Ja, enligt kyrkornas diakoner och socialtjänsten så möter de den sortens hemlöshet allt oftare. En hemlöshet som inte syns i statistiken. Och det är betalningsanmärkningar och skulder som är orsaken till att hyresvärdarna sorterar bort dessa bostadssökande utan att kontrollera vilka ekonomiska förutsättningar hen nu har.

Hemlöshet är alltid en tragedi oavsett vem som drabbas. Men det som berörde mig så starkt med Märtas berättelse är att hon faktiskt kan betala en hyra trots tidigare betalningsanmärkningar. Hon har en uppgörelse med kronofogden och betalar av på sina skulder varje månad. Resten av pensionen och ett bostadstillägg räcker till en hyra. Låg visserligen men ändå. För Märta är ett eget hem viktigare än yta och annan ”lyx”.

Att generellt nekas tillträde till den reguljära bostadsmarknaden på grund av betalningsanmärkningar är inte acceptabelt. Vem som helst med en redan låg inkomst kan vid tex arbetslöshet, skilsmässa eller längre tids sjukdom tvingas till akuta ekonomiska lösningar som blir dyrbara utan att för den skull vara en slarvig person. En hyresvärd måste bemöda sig om att träffa bostadssökande och ta reda på de faktiska omständigheterna. Och vid detta möte kan det visa sig att personen, precis som Märta, idag kan betala hyran.

Jag hoppas verkligen att 70-åriga Märta snart får en egen dörr att sätta nyckeln i.

 

Svenskarna och EU enligt SIFO

SVT rapporterar idag att svenskarna har blivit mer negativa till EU. Vilken överraskning! Hade inte behövts en SIFO-mätning för att konstatera det. Under alla år som Sverige varit medlem - och dessförinnan med för den delen - så har befolkningens uppfattning för och emot unionen varierat alltefter dagsaktuella händelser.
Som flyktingfrågorna hanterats så kan jag tycka att den ökande tveksamheten har förtjänats. Att det europeiska samarbetet inte höll för den påfrestning som flyktingkatastrofen på Medelhavet inneburit blev säkert chockartat för många européer både i Sverige och i många andra EU-länder.
Sen finns naturligtvis de som menar att t ex Ungern reagerat helt rätt. Men de har väl sannolikt inte haft någon tilltro till samarbete i betydelsen gemensamt ansvar i kris tidigare heller. Nu har de bara fått sin negativa inställning och misstro stärkt.