onsdag 28 januari 2015

Saklighet efterlyses om elöverkänslighet

Efter att Socialstyrelsen offentliggjort årets tilldelning av statsbidrag till handikapporganisationer har debatten om huruvida Elöverkänsligas förbund borde få statsbidrag eller inte rasat. Först ska sägas att Socialstyrelsen följer den statliga förordning som finns beträffande dessa bidrag och enligt denna definieras Elöverkänsligas förening som bidragsberättigad organisation. Skälen för upphetsningen hos vissa debattörer kring denna tilldelning handlar om att det saknas vetenskapligt belägg för att orsakerna till individers besvär är elöverkänslighet.

Idag skriver ordföranden för Elöverkänsligas förening i Östergötland, Bo Karlsson, under rubriken "Ett osakligt drev"(ÖstgötaCorrespondenten). I artikeln uttrycker han besvikelse och irritation över detta mediadrev och efterlyser en konstruktiv journalistik som sätter sig in i problematiken och låter alla komma till tals.

Jag har stor förståelse för besvikelsen och upprördheten från medlemmarna i föreningen. Jag såg ett inslag på SVT Aktuellt förra veckan som inte visade på respekt för olika uppfattningar. Visserligen hade "båda sidor" inbjudits men de två som ansåg att elöverkänslighet finns och att det även finns  belägg för att så är fallet fick väldigt lite utrymme. Mer tid fick den läkare som krävde att någon annan myndighet borde dela ut statsbidraget till Elöverkänsligas förbund därför att det saknas vetenskapligt stöd för problemen. Dock erkände hon att enskilda kan ha besvär och bör få hjälp för dem.

Jag har som kommunpolitiker och ordförande i omsorgsnämnden i Linköping kommit i kontakt med personer med elöverkänslighet till och från sedan 1990-talet. Enligt socialtjänstlagen har människor rätt till stöd för problem i sin vardag oavsett där finns vetenskapliga bevis eller inte. Linköpings kommun har hjälpt till med boende både permanent och tillfälligt. Under ett antal år beviljade kommunen också bostadsanpassningsbidrag för elsanering och ett antal personer har därigenom fått en bättre vardag.Tyvärr beslöt kommunstyrelsen före jul att ta bort den möjligheten. Enligt berörd nämnd hade bidraget inte sökts av någon på länge och ansågs därmed inte behövas. Ett märkligt resonemang tyckte jag och reserverade mig mot kommunstyrelsens beslut. Att ingen efterfrågat ett stöd under en viss tid innebär ju inte att det aldrig kommer att finnas ett behov hos någon kommuninvånare! Nej, argumenten var säkert desamma som nu figurerar i debatten. Vilket också bekräftades av inläggen från några ledamöter i kommunstyrelsen.

Till den vill läsa en mer saklig och upplyst artikel i ämnet rekommenderar jag Åsa Moberg i Dagens Samhälle.

tisdag 27 januari 2015

Förintelsens minnesdag

Den 27 januari varje år minns Sverige och världen dagen då koncentrationslägret Auschwitz befriades 1945. En gång om året påminns vi alla om nazismens fasor och avrättningarna av miljontals judar. Gaskamrarna fanns på fler håll än i Auschwitz. Fortfarande finns överlevande som kan berätta och därmed bidra till att påminna världen om att vaksamhet alltid måste råda vad gäller riskerna att historien kan upprepas.

För inte så många år tillbaka kunde judar känna sig tämligen trygga i vårt land. Men den beska sanningen är att så inte längre är fallet. Statistik visar att hatbrott med antisemitiska förtecken har ökat och ökar i Sverige de senaste åren. Ett skäl uppges vara konflikten mellan Israel och Palestina. Man kan synpunkter på båda sidors handlingar i denna konflikt. Men det kan aldrig rättfärdiga förföljese av enskilda individer!

Finns många läsvärda inslag i dagens media. Här några exempel:
ÖstgötaCorrespondenten: "Jag var 4 år - men fick aldrig gråta."
Aftonbladet: De trakasseras och hotas  - för att de är judar.
Svenska Dagbladets bildspel

Vi har alla ett ansvar för att både minnas, reflektera och motarbeta de vämjeliga rörelser som fått ett fäste inte bara utanför Sverige utan numera också här. Låt varje dag bli en dag då vi gemensamt främjar goda krafter och motverkar onda. Både Du och jag har detta ansvar.

torsdag 22 januari 2015

Tantjour stödjer våldsutsatta kvinnor 65+

Norrköping först i Sverige med Tantjour enligt NorrköpingsTidningar. Det handlar om en stödverksamhet för äldre kvinnor som lever med våld i nära relationer. Verksamheten är knuten till den "vanliga" Kvinnojouren.
Det finns oftast väldigt lite, oftast inget stöd, för de äldre kvinnor som är utsatta för relationsvåld. Orsaken är att det ännu 2015 anses skam- och skuldbelagt för en äldre kvinna att berätta om misshandel i familjen oavsett om den är fysisk eller psykisk. Anhöriga väljer också att "inte se" liksom hemtjänsten och sjukvården.
Folkpartiets riksdagsledamot tillika ordförande i Liberala Seniorer Barbro Westerholm har vid ett flertal tillfällen lyft denna fråga och behov av stöd. Själv skrev jag tillsammans med min partikollega i landstinget Reza Zarenoe en debattartikel i ÖstgötaCorrespondenten redan i maj 2010.

Norrköpingsinitiativet är värt alla lovord. Tantjourens kvinnor har telefonjour, erbjuder stödsamtal och kan också följa med till läkarbesök och andra myndighetskontakter som stödpersoner. Jouren nås via Kvinnojouren. På tisdagseftermiddagar finns jourkvinnor oftast på Café Vetekornet i Norrköping.

Jag är övertygad om att genom Tantjourens tillkomst så kommer det att bli mer legitimt att tala om och erkänna att även i äldre människors relationer kan våld förekomma. Hemtjänst- och sjukvårdspersonal kommer att våga fråga. Regeringen har ju aviserat statliga pengar för att förstärka landets kvinnojourer. Förhoppningsvis kan en del av dessa användas för att utveckla fler Tantjourer. För de behövs!

tisdag 20 januari 2015

Storebror ser dig i P-hus i Linköping

I dagens Östgöta Correspondenten kan man läsa rubriken "Nu blir det enklare att parkera bilen". Linköpings kommunala parkeringsbolag Dukaten inför som första P-bolag i Sverige möjligheten för bilägare att registrera sin bil och sitt betalkort på dukaten.se. En kamera känner av din bil vid in- och utfart. Avgiften dras från det registrerade betalkortet och kvitto skickas till angiven mail-adress. Registreringen av kortet sker via en krypterad, säker sida anger P-bolaget på sin hemsida.
Systemet är säkert effektivt och enkelt och många kommer att både gilla och nyttja det även om nuvarande system också kommer att finns kvar.

Tänk så lite gemene man funderar över registrering av sig själv och sina ägodelar inklusive kontokort när det kan förenkla vardagen! Var finns debatten om "Storebror ser dig"?
Men säger någon "mitt kort registreras ju via en säker sida". Ja, men möjligheten att se vem du är som kör in finns via kameran vid infarten. Det bekräftas av företaget när tidningen ställer frågan
"Men om någon fuskar och tillverkar en falsk skylt?
– Då kan vi gå in och titta på kamerans bilder och se den som fuskar, säger Eva Ankarberg."

fredag 2 januari 2015

Region Östergötland

Fr o m igår - den 1 januari 2015 - övergick Landstinget i Östergötland och regionförbundet Östsam till Region Östergötland. Därmed kommer frågor som regionens arbetsmarknad, kompetensfrågor, samarbetet med näringslivet, kultur med flera regionalutvecklingsområden att finnas på ett ställe. Och därtill beslutas av ett direktvalt organ.
Just det sistnämnda har vi folkpartister i Östergötland jobbat för under många år. Visst har mycket bra uträttats av Östsams organisation. Men den politiska organisationen har varit tung och otymplig och till syvende och sist har de stora övergripande besluten egentligen hanterats av varje kommun vad det innebär av kompromissande utifrån att kommunerna har olika politiska majoriteter. Visst är kompromisser och konsensus bra men ibland måste politiska beslut tas med enbart ett regionpolitiskt perspektiv som ledstjärna trots att det inte gillas av alla olika kommunstyren.

Idag byttes skylten på förvaltningshuset i Linköping. Glädjande nog finns blåklinten kvar som symbol. Även huset är detsamma som det jag hade min arbetsplats i ett halvår efter att jag kom till Linköping sommaren 1971. Under åren som kommunalråd i Linköping har jag haft anledning att delta på många möten i det som fram till nu benämnts Landstingshuset och kunnat konstatera att det inte är helt olikt heller inomhus. Men nu är huset alltså Regionens Hus, se Corren.

torsdag 1 januari 2015

Så var det 2015

Nytt år, nya föresatser eller hur det nu är man brukar säga.
Med tanke på hur politikeråret 2014 slutade så får man hoppas att ett nytt år innebär en förnyelse av den politiska debatten. Det är inte ofta jag brukar benämna politisk debatt som käbbel. Men just nu känner jag att diskussionen om vilket blocks företrädare som sa vad på kvällen den 2 december börjar bli tjatig. Låt oss slippa mer av den varan på det nya året!

Det finns mängder av tunga uppgifter för svensk politik att ta itu med. Och för oss alla som medborgare att tänka till om och att delta i det offentliga samtalet kring.
Inte minst avseende flyktingmottagandet, som min partikollega Reza Zarenoe skriver om i Corren nyligen. Vägen framåt måste vara att finna vägar till arbete och egen försörjning, inte att försvåra möjligheterna att söka skydd i vårt land. I likhet med Reza Zarenoe delar jag inte KD:s förslag, som jag tycker var ett populistiskt förslag för att komma in i den politiska debatten. Ta t ex den del som handlade om att sänka etableringsersättningen för att "tvinga" fram ett aktivare deltagande i arbete och sysselsättning. Vilken vardag lever kristdemokraterna i, undrar jag? Fråga vilken flykting som helst om hen vill ha ett jobb så är svaret JA. Men det finns ju inga jobb för dem att få hur gärna de än vill. Etableringsersättningen är inte överdådig vågar jag påstå. 308 kr/dag x 5 dagar/vecka för en ensamstående vuxen person vid deltagande i heltidsaktiviteter.

Som sagt, bättre förslag behöver tas fram under 2015. Förslag där utgångspunkten inte är att begränsa svenskt mottagande utan att ge bättre möjligheter till jobb och försörjning.

Många andra frågor behöver också debatteras och politiska förslag förhandlas och beslutas. Mer om detta i kommande blogginlägg.