söndag 17 november 2013

I samband med Folkpartiets landsmöte har jag tillsammans med två partikamrater, Maria Lundkvist-Brömster riksdagsledamot och Maria Johansson tidigare DHR-ordförande, skrivit en debattartikel om nödvändigheten av att reformera LSS. Vi har fokuserat på personlig assistans, som har urholkats på grund av ett antal prejudicerande domar.
Att flera andra delar av LSS inte heller alltid fungerar enligt grundintentionerna behöver också diskuteras vidare. Läs artikeln.

Hög tid att värna och utveckla LSS
                                                
LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade drevs igenom för 20 år sedan av dåvarande folkpartiledaren och socialministern Bengt Westerberg. Reformen var ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Men genom politiska beslut och genom förändrad rättspraxis har bedömningarna blivit allt snålare. Senast häromkvällen avslöjade Kalla Fakta i TV4 hur kommuner skickar handläggare på kurs i att formulera avslag på ansökningar om assistans.
Nu är det hög tid för en ny funktionshinderreform för ökad delaktighet, tillgänglighet och möjligheter till jobb. Alla individer ska ha möjlighet att leva självständiga liv och utveckla sina unika förmågor.
För det första behöver lagen förtydligas med fokus på rätten till att vara förälder, att ha ett arbete och leva ett jämlikt liv. Regeringsrättens domar i flera fall om personlig assistans är inte i linje med hur vi i Folkpartiet vill att lagen ska fungera.
För det andra måste valfriheten förstärkas. Utgångspunkten för LSS är självbestämmande och delaktighet. Inte ens de partier som normalt sett är motståndare till valfrihet ifrågasätter att man ska få välja vem som ska utföra personlig assistans. Men när det handlar om daglig verksamhet och LSS-boenden erbjuder många kommuner bara sin egen verksamhet. Även här borde valfrihet vara en självklarhet!
Och för det tredje måste fuskdebatten hyfsas. Alla system kan missbrukas, och alla system behöver kontrollfunktioner. Men dagens jakt på fuskare saknar proportioner. Det har förekommit att kriminella nätverk tvättat pengar genom att framstå som assistansföretag, samtidigt som de grovt vanvårdat människor med omfattande funktionsnedsättningar. Det ska bekämpas med kraft. Men man hittar inte de kriminella nätverken genom att följa människor med funktionsnedsättningar in duschen och räkna minuter. Det är också viktigare att granska utformningen av ersättningssystemen, än att jaga timmar hos enskilda assistansberättigade.
Människors behov av stöd kan förändras, både till det bättre och till det sämre. Men det nuvarande systemet där alla beslut ska omprövas i grunden vartannat år skapar onödig oro – och onödig byråkrati! Hur ofta omprövningar ska ske bör vara avpassat efter den enskildes behov och förutsättningar. Och när negativa beslut fattas, kan den enskilde behöva tid att ställa om. När någon överklagat bör neddragningen kunna skjutas upp tills beslutet prövats i domstol.
I debatten påstås ofta att personlig assistans är dyrt. Men vad är alternativet? Innan LSS infördes levde många i passivitet på institutioner. De kan i dag vara entreprenörer med hundratals anställda, skådespelare, politiker eller helt enkelt aktiva och närvarande föräldrar tack vare LSS och personlig assistans. Det är en reform som vi ska värna och utveckla.

 

måndag 11 november 2013

Upplysningskampanj behövs kring grundtankarna bakom svensk handikappolitik!

TV4 programmet Kalla Fakta visade igår inslag om ett företag, som tydligen säljer utbildning kring bl a LSS-lagstiftningen. Köpare skulle vara kommuner runtom i Sverige. Inslaget beskrev hur kommunalt anställda LSS-handläggare och chefer fick lära sig hur man bäst motiverade avslag på ansökningar om LSS-insatser från personer med funktionsnedsättning. Programmet, som det sändes, redovisade ett raljerande över sökande och deras "krav" på LSS-insatser.
Jag känner mig väldigt illa berörd över den människosyn som detta program gav intryck av.
Jag känner många personer med grava funktionsnedsättningar som kämpar för att med hjälp av LSS kunna leva så likt andra som det bara går trots sina funktionsnedsättningar. Jag känner också föräldrar som, precis som den mamma som intervjuades i programmet, sliter för att ge sitt funktionshindrade barn ett värdigt liv och en bra barn-och ungdom.
Det är lätt att instämma med inlägget i DHR-bloggen.

Jag vet att LSS uppfattas som en dyr lagstiftning både av kommuner och företrädare för staten. Men priset måste ställas i relation till vad alternativet är. Att människor med omfattande funktionsnedsättningar kan vara delaktiga i samhället, utbilda sig, ha ett jobb och vara föräldrar är inte bara humant. Det är också lönsamt samhällsekonomiskt. Varje individ som kan känna mening med livet, försörja sig själv helt eller delvis och delta i och bidra till samhällsutvecklingen genom föreningsliv, politik etc har bättre möjligheter att upprätthålla en god hälsa.

Sverige behöver en upplysningskampanj/utbildning på temat: Grundtankarna bakom svensk handikappolitik. Det har gått mer än 20 år sedan dessa lades fast. Sen dess har nya politiker, nya chefer inom stat och kommun, nya handläggare, ja nya generationer överhuvudtaget tillträtt/växt upp. Det är dags för Sverige att påminna sig om de värderingar som ligger till grund för dagens lagstiftning på funktionshinderområdet!

onsdag 25 september 2013

Romer och registrering

Deltog idag i romernas manifestation i Linköping mot den registrering av romer som uppdagats hos Skånepolisen. God uppslutning, där blandade känslor ventilerades. Ilska, oro, stor besvikelse. Linköpings kommun är en av de fem pilotkommuner som regeringen utsett i projektet romsk inkludering. Inget lätt uppdrag men samarbetet med de olika föreningarna, kommunens olika verksamheter och brobyggarnas fantastiska arbete för projektet framåt.
Flera av brobyggarna deltog idag vid manifestationen och genomgående poängterade de alla att den tillit mellan romer och det svenska samhället som sakta men säkert byggs upp nu riskerar att brista.

Från kommunen talade jag och vår borgmästare och vi försäkrade båda att vi djupt beklagar och tar avstånd från det som framkommit. Jag fick även möjlighet att berätta att Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, där jag representerar Folkpartiet, redan startat en granskning. Vid sammanträdet med hela nämnden på torsdag nästa vecka kommer vi med all sannolikhet att besluta om granskning av alla polisdistrikt. Jag har sagt till SVT att jag känner stark oro för att det inte bara är i Skåne det finns register av detta slag.

söndag 18 augusti 2013

Bakslag för kontantfri vård

I senaste numret av Dagens Samhälle refereras en kammarrättsdom från Sundsvall, som innebär att de landsting som infört kontantlös betalning för vården, får se över sina regler och rutiner. I domslutet står, enligt DS-artikeln, att "Var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning".
En dom i rätt riktning, tycker jag. Hoppas att också de banker som infört kontantstopp tar sig en funderare. Det finns många fördelar, inte minst säkerhetsperspektivet, med att byta kontantsystem mot kortbetalning i olika sammanhang. Men nackdelarna är också betydande framförallt den sårbarhet som uppstår. Kortbedrägerier i alltmer förfinade former men också tekniska problem, som gör att en betalning kanske inte kan genomföras.
Inom sjukvården är alternativet till kortbetalning fakturahantering. Att detta kan innebära minskade kostnader är svårt att förstå. På alla andra områden tas fakturaavgift ut just för att täcka kostnader för fakturahantering.

Eventuellt kommer denna kammarrättsdom att överklagas. Så frågan om kontantfri vård kanske inte är avgjord ännu. Ska bli intressant att följa eventuellt utslag från Högsta förvaltningsdomstolen i denna för samhället så viktiga principiella fråga.

tisdag 13 augusti 2013

Kränkningar i skolan

Idag har organisationen Friends rapport för 2013 presenterats och den handlar om tillståndet i svenska skolor vad gäller elevers utsatthet för kränkande behandling. Nästan 37 000 elever har svarat i undersökningen. Var femte elev har en eller flera gånger kränkts av kamrat/er i skolan. 7 % anger att de kränkts av någon lärare. Det är illa nog. Men än värre är att de utsatta eleverna upplever att de vuxna i skolan inte bryr sig.
Hur är det möjligt? Nog måste väl skolpersonal alla kategorier höra och se. Förklenande språkbruk mellan elever och ibland fysiskt våld märks ju!
Det saknas kunskap hos vuxenvärlden kring hur hantera mobbning sägs det. Men fenomenet kränkning är ju ingenting nytt! Hur många generationer barn/unga ska behöva stå ut utan reaktioner från oss vuxna?
För det kan väl inte vara så att umgänget på våra arbetsplatser också har dylika inslag i en sådan omfattning att vuxenvärlden accepterat att kollegor utsätts för kränkande behandling?

Länkar: Friends, Radio Östergötland

måndag 12 augusti 2013

Slut på semestern

Slut på semestern men inte på sommaren får vi hoppas. Visserligen har denna sommar varit fantastisk åtminstone om man, som jag, gillar sol och värme. Men så här i kräfttider vore det ju härligt med fortsatt varma kvällar när skymningen sänker sig redan vid 21-tiden.

Dags att göra en planering inför höstens arbete. Har idag gjort en grovskiss. Viktigt att göra rätt saker vid rätt tidpunkt. Det blev en ganska lång lista, där en del är fortsättning på vårens aktiviteter och annat är nya frågor.

Nytt på nyhetsfronten idag är utbildningsminister Jan Björklunds(FP)presentation av ett nytt program för industriutbildning. Läs mer om detta på Carina Bobergs blogg.

fredag 28 juni 2013

Almedalen nästa

I år blir det Almedalen söndag kväll t o m onsdag kväll.
Måndagen ska jag ägna hela dagen åt Linköpings kommuns seminaridag. Programmet innehåller seminarierna:
  • Lättillgänglig socialtjänst främjar hälsa och goda levnadsvillkor för medborgarna i Linköping
  • Så arbetar Linköpings kommun med Kvalitets-, avtals- och verksamhetsutvärdering
  • När blir man gammal på riktigt - utmaningar för framtidens äldreomsorg. Kairos Future
  • (bo)omsorg - om teknik och ökat oberoende för äldre. Hälsans nya verktyg

Tisdag ska jag besöka ett antal seminarier och debatter som andra arrangerar.

Onsdagen ska jag medverka i ett politiskt samtal på temat:
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade(LSS) är lagen där glappet mellan lagens bokstav och verkligheten blir allt större, de som omfattas av lagen får idag mer sällan de insatser de har rätt till. Hur kan detta ändras?
Det är Autism- och Aspergerförbundet nationellt som anordnar.
 
För den som vill läsa om bakgrunden till Linköpings seminarium om lättillgänglig socialtjänst så finns en artikel i veckans nummer av Dagens Samhälle http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_t.aspx?gKey=cqdqg5ks&Key=7c9b807e-bf40-4bbe-b8cd-e19d99e24571

I övrigt fylls tiden med möten/mingel med gamla och nya bekantskaper inom politik, företag och organisationer.

Personnummer inte vilket nummer som helst, eller?

På lunchen handlade jag lite småsaker på Åhléns. När jag betalade och skulle registrera mitt medlemskort (för att samla poäng som ger viss rabatt) blev jag erbjuden att lämna mitt personnummer för att slippa registrera medlemskortet i fortsättningen. Det är för kundens bästa, sa den unga, trevliga expediten. På min invändning att sitt personnummer ska man inte lämna ut i onödan, så log hon vänligt och svarade att "det är ingen risk med det". Och vem kan garantera det, undrar jag.


tisdag 7 maj 2013

Komplettera läkarbedömning med rehabiliteringskompetens vid intygsskrivande

Forskaren Emma Nilsing Strid har disputerat på en avhandling om sjukskrivningsprocessen. Hon har intervjuat personal på vårdcentraler i Östergötland och konstaterar att läkarna ofta inte ensamma kan avgöra patientens arbetsförmåga. Läkaren ger en diagnos men det är inte tillräckligt när Försäkringskassan ska bedöma om rätt till sjukskrivning finns eller ej. Ofta begär Kassan in kompletteringar, vilket tar tid för både kassans personal och läkarna. Dessutom fördröjer det besked till den försäkrade.

Emma Nilsing Strid, som själv är sjukgymnast, föreslår att sjukgymnaster och arbetsterapeuter används tidigt i sjukskrivningsprocessen. Dessa yrkesgrupper är vana att bedöma arbetsförmåga. Tillsammans med läkarutlåtandet skulle ett mycket mer korrekt och relevant bedömningsunderlag inges till Försäkringskassan till gagn för alla inblandade parter. Inte minst för patienten.

Jag tänker att en sådan ordning skulle kunna vara användbar också när läkare ska bedöma behov av personlig assistans och tveksamheter kan föreligga. I dessa fall är det ju inte arbetsförmåga som ska bedömas utan individens behov av hjälp för att utföra olika moment i vardagen. I en del av de rättsfall som handlat om missbruk av assistansersättning har läkarens bedömning framstått som tämligen inkompetent. Kanske skulle en rehabiliteringskunnig medbedömare kunnat förhindra det missbruk som läkarintyget tycks ha bidragit till.

måndag 6 maj 2013

Bristande tillgänglighet i Friends Arena

I dagens P4 Extra berättar en förälder att hennes 13-årige son som är rullstolsburen och beroende av två assistenter för att kunna lyssna på en konsert i den ganska nybyggda Friends Arena inte får sitta ihop med sina assistenter. Den ena assistenten anvisas plats två meter bakom sonen och den andra till en annan plats längre bort.
Det är 2013 och arenan är ganska nybyggd. Nu måste korrigeringar ske för att personer med rullstol ska kunna sitta tillsammans med vänner eller assistenter.
Hur länge ska det dröja innan ansvariga för byggen av olika slag ska använda sig av sakkunskap i samband med byggnation?

Regeringen har i uppdrag att ta fram en lagstiftning, där otillgänglighet i olika sammanhang ska klassas som diskriminering. Sådan lagstiftning finns i USA, Australien, Norge, Storbritannien m fl länder. Varför ska det vara så svårt att få till den i Sverige?

lördag 6 april 2013

(S) öppnar för kommunalt veto mot friskolor

(S)-kongressen öppnar för kommunalt veto mot friskolor. Visserligen är tydligen inte partiledning och alla ombud ense om vad kongressbeslutet innebär i praktiken. Men mycket talar för att de som anser att (S) nu vill möjliggöra kommunalt veto mot nya friskoleetableringar har tolkat beslutet rätt.

Socialdemokratiska kommunpolitiker har under ett antal år yrkat på att kommunen ska i vissa lägen säga nej i samband med skolnämnders yttrande till Skolverket vid nyetableringar. Så har det varit i min kommun Linköping. Det skulle förvåna mig om det inte varit så i många andra kommuner också.  Så jag är inte förvånad över kongressbeslutet.

Förstår att partiledningen och partisekreteraren vill ge sken av något annat. Storstadsväljarna blir nog inte lättare att övertyga i nästa års valrörelse att socialdemokraterna är för valfrihet på skolområdet. Kanske dags för (S) att bedriva valrörelse på den politik de verkligen står för i stället för att manipulera väljarna.

Länkar: DN

tisdag 19 mars 2013

Det räcker inte med en ursäkt, Billström

De senaste veckorna har migrationsminister Billström gjort ett antal uttalanden som går stick i stäv med asyl- och migrationspolitiken som den regering han företräder står för. Det senaste var hans uttalanden om vilka som, enligt Billström, gömmer flyktingar.
Nu har han tvingats be om ursäkt och hans partiledare, statsminister Fredrik Reinfeldt, har givit honom en varning eller ska man kalla det "en andra chans".
Det är säkert inte lätt att hitta en ny migrationsminister för det är en utsatt post. Men det kan väl ändå inte vara omöjligt att moderaterna måste behålla en person, vars syn på människors lika värde mer tycks höra hemma hos Sverigedemokraterna än hos hans nuvarande parti?
Inte heller är det bara en fråga för (M). Billströms agerande skadar tilltron till hela regeringens migrationspolitik. Jag är glad att min partiledare Jan Björklund markerade igår (DN).

Egentligen borde Billström aldrig blivit Alliansregeringens migrationsminister. När diskussionerna åren 2002-06 handlade om behandlingen av apatiska flyktingbarn och om flyktingamnesti var samme Billström den som gjorde gemensam sak med socialdemokraterna i strid med alla övriga riksdagspartier (FP, C, KD, MP och V).

Det var pinsamt att samme Billström efter regeringsskiftet 2006 utsågs till migrationsminister. Och det är idag än mer pinsamt att han får sitta kvar. Moderata ministrar som inte betalat TV-licensen har tvingats avgå. Men en minister som uttalar sig i sådana ordalag som Billström gjort de senaste dagarna får "en varning" (DN).  Det är helt oacceptabelt!

söndag 3 mars 2013

Lag om Valfrihet - obligatorisk eller ej?

Två moderater presenterar på DN-Debatt idag några förslag ur partiets Välfärdsrapport. Mest uppmärksammat är markering av att LOV (Lagen om Valfrihet) inte bör bli obligatorisk att följa för  kommunerna. Något som Alliansregeringen signalerat tidigare.

Lagen har funnits några år och många kommuner tillämpar den framförallt inom hemtjänsten. Även i en del andra verksamheter som t ex Daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning används LOV. Däremot är det bara ett fåtal kommuner som tillämpar lagen för att uppnå valfrihet i vårdboende för äldre och gruppbostäder för personer med funktionsnedsättning. Anledningen till detta är att nuvarande lagstiftning inte till fullo fungerar bra på boendeområdet.
Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska redovisa förslag till förbättringar senast i början av nästa år.

I Linköping tillämpas LOV inom hemtjänst och inom Daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning. I Alliansen har vi ambitionen att använda LOV också inom vårdbostäder. Men flera lokala utredningar har visat på svårigheter med nuvarande lagstiftning. Ett antal frågeställningar behöver bli besvarade, vilket vi har informerat regeringens utredare om. Bland annat måste nya LOV ge fortsatt möjlighet för en kommun att ha inflytande över planering för och tillgång till vårdboenden. Marknaden i all ära men den kan inte ges ett 100-procentigt ansvar för att gamla människor och personer med funktionsnedsättning får den bostad som socialtjänstens biståndsbedömare beviljat dem. Där behöver den lokala politiken kunna ta ansvar för en långsiktig planering utifrån bl a demografiska förändringar och sedan kunna ställas till svars av medborgarna.

Personligen är jag anhängare av att betydligt öka medborgarnas inflytande på den kommunala servicen inklusive ökad valfrihet. Men jag är inte - i varje fall inte i dagsläget - helt övertygad om att den bästa lösningen är en för kommunerna tvingande lagstiftning. Återstår att se vad regeringens utredare kommer med för förslag till regelverk av den framtida LOV.

Meddelarfrihet för anställda inom privata utförare på välfärdsområdet är en annan fråga, som måste lösas via lagstiftning. Idag har anställda inom offentlig verksamhet ett skydd mot repressalier vid användandet av meddelarfriheten. Många kommuner, bl a Linköping, har meddelarfrihet inskriven i kravspecifikationer och avtal med privata utförare. Dock ger denna lösning inte ett fullgott skydd för anställda utan de behöver ett lagreglerat skydd. Frågan har tidigare utretts och avfärdats som svårlöst. Diskussionen landar alltid i var gränsen ska gå för vad som är att betrakta som affärshemligheter hos privata välfärdsföretag.
Jag menar att tjänster som finansieras med allas våra skattepengar inte kan undgå insyn i vardagsutförandet. Nu lär det finnas en ny utredning på gång och jag utgår från att den presenterar förslag som både tjänar sitt syfte och är genomförbara.
Jag blir dock lite undrande över vad moderaterna tänker sig när de i dagens debattartikel skriver att de "stöder det arbete som pågår kring att öka personalens meddelarfrihet". Vad menas med "att öka"? Är det ett fullgott skydd eller något mittemellan? Jag menar att det enda rätta att säga är att personalen ska ha samma meddelarfrihet och framförallt samma skydd vid användandet av den som de har i offentligt driven verksamhet.

söndag 24 februari 2013

Varför är färre brottslingar i svenska fängelser ett problem?

DN rapporterar idag att det är färre brottslingar i svenska fängelser än tidigare år. Kommentarer från politiskt håll tyder på att nyheten är en negativ nyhet?! Skulle man inte kunna tänka sig att det begås färre brott? I varje fall sådana som leder till fängelse. Eller att rättsväsendet insett att många brott - i varje fall av mindre allvarlig art - bättre sonas genom samhällstjänst och/eller fotboja.

Många fd brottslingar - inte minst yngre - vittnar om att de lärdomar man fått av fängelsetiden är hur man begår nya brott. Forskning visar också att fängelsestraff inte förhindrar brott i den utsträckning som många vill tro.

Det finns naturligtvis allvarliga brott, där fängelse är självklart och under lång tid dessutom. Samhället måste genom lagstiftning och rättsväsende markera sitt stöd för oskyldiga brottsoffer och markera avståndstagande från brott.

Men även i dessa fall är det nödvändigt att ordet "vård" i kriminalvård ges en reell innebörd. Att bara sätta en människa i fängelse utan goda möjligheter till rehabilitering leder inte till en brottsling färre på sikt. Det är också nödvändigt att frigivningen förbereds väl. Arbete och bostad är A och O.

Min absoluta tro är att med rehabiliteringsinsatser under fängelsetiden och förberedelser inför frigivningen kommer Sverige att ha än färre brottslingar i fängelse genom att återfallsförbrytarna minskar drastiskt.

torsdag 21 februari 2013

Kommunens överskott behövs till kommande investeringar

Linköpings kommun har en stark och välskött ekonomi. Under flera år har bokslutet visat överskott. För 2012 blev det 398 mkr. Samtidigt ger Svensk kommunrating för tredje gången i rad Linköping högsta finansiella betyg. Till saken hör också att kommunen har regionens lägsta skatt (30,25 inkl Landstingets 10,27).

Bokslutsöverskottet har uppkommit genom framförallt
  • återbetalning av premier till AFA försäkring (ägs av arbetsmarknadens parter)
  • kommunens finansiella placeringar som ökat i värde
  • något lägre befolkningsökning än prognosticerat ledde till lägre kostnader
  • olika kommunala verksamheter fick totalt ett överskott på ca 40 mkr
Överskottet är alltså till absolut största delen engångspengar d v s de går inte att använda till löpande driftkostnader. Kommunen står inför stora, långsiktiga investeringar i infrastruktur (bl a järnvägssatsningen Ostlänken), ny simhall och ny ridsportanläggning. Varken nuvarande simhall eller nuvarande ridsportanläggning kommer att kunna användas särskilt länge till.

Kommunen har inga lån och tack vare de senaste årens överskott kan nu omfattande investeringar till nytta för Linköpingsborna många år framöver genomföras utan påfrestningar på verksamheter t e x skola, vård och omsorg.

Den del av överskottet 2012 som utgörs av återbetalade försäkringspremier kommer att användas till kompetensutveckling av personal inom skola, vård och omsorg.

Mot denna bakgrund är det med viss förvåning jag läser dagens ledare i ÖstgötaCorrespondenten med rubriken "Sluta överbeskatta Linköping!" Som synes ovan så är det inte verksamhetsöverskott som generas i bokslutet. Nu skulle man förstås kunna påstå att verksamheterna är så ineffektiva att det därför inte blir några direkta överskott. Mot det talar att t ex äldreomsorgen i Linköping har bland de lägsta kostnaderna i landet samtidigt som nöjdheten bland de äldre är bland den högsta i landet utifrån Socialstyrelsens öppna jämförelser. Efter tjugo år av regelbundna upphandlingar på vård- och omsorgsområdet och omfattande konkurrens på skolområdet genom många friskolor så torde effektiviteten vara hyggligt god på i stort sett alla områden.

Ledaren föreslår att de vinstrika kommunala bolagen bör säljas eftersom kommunala bolag är en "hybrid mellan politik och affärsdrivande verksamhet". Jag delar beskrivningen av företeelsen kommunala bolag. Men jag vet att den inte delas Linköpingsborna. Jag och några partikollegor drev för ett antal år sedan tillsammans med företrädare för (M) och (KD) förslag om att bredda ägandet av energibolaget Tekniska Verken alternativt att sälja bolaget. Det gav ingen politisk framgång kan jag säga.
Linköpingsbornas vill ha sin elförsörjning via ett kommunalt bolag och man vill att kommunen ska gå i bräschen för miljösatsningar som t e x biogasutvecklingen, vilket skett via det kommunala bolaget.
Att kommunen inte skulle ha ett kommunalt bostadsbolag föresvävar inte heller särskilt många kommuninvånare liksom att inte skollokaler bör vara kommunägda.
Dessutom ska i ärlighetens namn också påpekas att de välskötta kommunala bolagens lämnar årlig avkastning till kommunkassan.

Så vad jag, Corren och möjligen en och annan Linköpingsbo må tycka om "hybriden kommunala bolag" så kommer nuvarande stabila kommunala ekonomi att behövas för att klara kommande investeringar. Och det är ingen överbeskattning. Det är god ekonomisk hushållning.

söndag 17 februari 2013

Läkarrollen vid bedömning av assistansbehov?

I den pågående rättegången rörande misstänkt assistansfusk i Linköping yttrar en läkare "det var inte min roll att vara domare". Detta yttrande med anledning av att läkaren själv beskriver att hon inte kunna finna några objektiva, sjukliga förändringar som berättigade till fortsatt assistans. Hon skrev att det varken är realistiskt eller humant att dra in den hjälp mannen hade haft under lång tid.

Så länge inte dom fallit ska man naurligtvis vara försiktig med bedömningar av fallet. Men läkarens uttalande om att "inte ha rollen som domare" är mycket anmärkningsvärd. Om Försäkringskassan och andra berörda myndigheter inte kan lita på att ett läkarutlåtande är sakligt grundat ur medicinskt perspektiv vad ska man då ha läkarutlåtanden till?

Den här frågeställningen var mycket aktuell under de år som sjukskrivningar och förtidspensioneringar sprängde alla gränser för vad ett socialförsäkringssystem tål. Särskilt höga sjukskrivningstal fanns i norr, där arbetslösheten var hög. Jag kan förstå läkare som hade ont om tid för patientbesöken och mötte en förtvivlad patient som "bad" att få fortsätta att vara sjukskriven, eftersom det var en enkel möjlighet till försörjning. Men det är ändå helt förkastligt agerande av en läkare.

Samtidigt som sjukförsäkringsreglerna sågs över så skärptes också kraven på läkarna. Nya intyg togs fram och läkaransvaret att beskriva patientens arbetsförmåga blev tydligt.

Detsamma måste självklart gälla vid läkarbedömning av om en person kan anses behöva personlig assistans eller inte. Läkarnas roll som "grindvakt" i socialförsäkringssystemen innebär att yttrandet ska avse personens medicinska status och ingenting annat. Vissa läkares "snällhet" mot några kan leda till att andra som verkligen är berättigade till personlig assistans av medicinska skäl inte får det för tilltron till läkarintyg har urholkats.

Precis som jag skrevi ett tidigare inlägg så måste dessa rättegångar leda till granskning av alla aktörer som kan ha en roll vid bedömning av assistansbehov.

tisdag 5 februari 2013

Assistansfusk får inte drabba de som har rättmätiga behov av assistans

Så har då återigen ett misstänkt fusk med assistansersättning uppdagats. För närvarande pågår rättegång mot den misstänkte men av det som hittills refererats från denna så verkar det handla om ett omfattande fusk, som dessutom kunnat pågå under lång tid. Med hjälp av läkarintyg uppenbarligen. Men också handläggningen/bedömning hos kommunen respektive Försäkringskassan. Och vilken roll har assistansföretaget haft?

Några svar finns inte än. Och heller ingen dom.
Men bara det som hittills kommit fram under rättegången gör mig urförbannad men också ledsen och förtvivlad. Så många människor lever med omfattande funktionsnedsättningar under hela sitt liv. De var för deras skull den personliga assistansen infördes. Det var för deras möjligheter att trots sina funktionsnedsättningar kunna leva som andra med arbete, studier, samhällsengagemang och familj.

Nu har den tryggheten förbytts i oro. Oro för vad händer vid nästa omprövning, har reglerna ändrats för att några fuskat? Till viss del har detta redan hänt och många har förlorat sin assistans.

De som fuskar begår inte bara ett bidragsbrott. De begår också brott mot de människor som har ett rättmätigt behov av denna service!

Det får inte bli så att de som verkligen behöver personlig assistans inte får den. Och inte heller att de, för att få assistans, tvingas svara på integritetskränkande frågor som hur många minuter ett toalettbesök tar och liknande frågor. Det måste gå att bedöma och bevilja assistans med respekt för den som söker och ändå eliminera risker för felaktigt utnyttjande.

Aktuella länkar: Corren från rättegången, Corren, bakgrund till rättegången, Östnytt
Läs också Carina Bobergs blogg

onsdag 30 januari 2013

Gymnasieförslag (S) utan analys och insikt

DN-debatt skriver socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven och partiets skolpolitiske talesman Ibrahim Baylan att de vill göra gymnasieskolan obligatorisk för att förhindra avhopp. Motivet är att utan gymnasieutbildning får unga inte jobb.

Att det är svårt att få jobb utan gymnasieutbildning är lätt att instämma i. Men analys av och insikt om varför så många hoppar av gymnasiet tycks saknas hos socialdemokraterna. Många elever saknar en tillräcklig kunskapsgrund från grundskolan. Vem får studiemotivation när man dag efter dag upplever att man inte hänger med i undervisningen? Det är i grundskolan de stora resurserna behöver sättas in. Lotta Edholm beskriver det bra.

När alla skolreformer som Folkpartiet genomfört får fullt genomslag kommer med all sannolikhet de flesta gymnasieelever att fullfölja sin gymnasieutbildning oavsett vilken inriktning de valt.  Det tar som bekant några år innan dagens 6-7-åringar har genomgått grundskolan och är på väg in i gymnasiet.

söndag 27 januari 2013

Förintelsens minnesdag

Om detta må vi berätta, ett citat som ofta används denna dag den 27 januari Förintelsens minnesdag. Correns chefredaktör Charlotta Friborg "förlängde" citatet i lördagens tidning till att också handla om att vi måste berätta om svenska nazister. Det är bara att instämma.
Det är också viktigt att dokumentera de berättelser som finns från Förintelsen. Snart är de som upplevde hemskheterna borta och vem må då berätta. Och inte minst påminna!

Med den historielöshet som alltför länge har fått prägla såväl undervisning som samhällsdebatten i vårt land så är påminnelsen om vad som finns i dokumentationen nödvändig att ständigt upprepa. Även om den personliga berättelsen från de som var med naturligtvis inte kan ersättas till fullo.

Om en stund ska jag ta mig till minnesstunden i Linköping. Jag hoppas vi ses där.

onsdag 23 januari 2013

Arbetskraft från Kamerun

Hur kan en arbetsgivare bete sig så ruttet mot människor som söker sig hit för att genom hårt arbete skapa sig och sin familj en bättre framtid i hemlandet? Uppdrag Granskning visade i kväll ett reportage om ett antal män och kvinnor från Kamerun som fått jobb att plantera skog i Sverige. Skogsföretagen Holmen respektive SCA anlitar en entreprenör, som tagit betalt för att personerna i fråga skulle få arbetstillstånd, lämnat en uppgift om arbetsvillkor och lön till Migrationsverket som sen inte motsvarades i anställningsavtalen. Slaveri, kallade en av männens fruar det. Känns lätt att instämma i efter att ha sett reportaget. Dessutom verkar det förekomma annan brottslig verksamhet. Företagarens svar i sändningen var verkligen obehagliga och undflyende.

Fackliga förhandlingar tycks vara på gång och även polisutredning. Även politiska reaktioner redovisas i kväll. Det är uppenbart att både regelöversyn och kanske framförallt uppföljning behövs av flera parter som Migrationsverket, fackliga organisationer, beställaren (i det här fallet Holmen o SCA).

Att öppna för arbetskraftsinvandring var ett bra beslut av Alliansregeringen. De missbruk som nu och då uppdagas p g a vissa oseriösa arbetsgivare får inte leda till mindre öppenhet. Inte heller att någon annan än arbetsgivarna ska avgöra om det finns behov av att rekrytera utifrån eller inte. Men det förutsätter uppföljning och kontroll så att eventuellt missbruk kan stävjas på direkten.

söndag 20 januari 2013

Är Centerns opinionssiffror den viktigaste samhällsfrågan att debattera?

Svaret på rubikens fråga är naturligtvis Nej. Men vad har media ägnat tid åt de sista veckorna och idag? Jo, just Centerpartiets påstådda kris och opinionssiffror. Med mer eller mindre korkade frågor till partiledaren Annie Lööf, partisekreteraren och en del andra centerföreträdare om dagens SIFO-resultat?

När inget parti "sticker ut" som det heter på ledarsidorna så ges kritik. "Alla samlas i mitten", känns igen, eller hur?
Så sticker då något parti ut och vad händer då? Ja, förutom den oro som skapas internt, så haglar frågorna till framförallt partiledaren. Och frågorna handlar väldigt sällan om förslagen som kan leda till att partiet "sticker ut". Nej, det handlar om kris, opnionssiffror under 4 % och hur nu denna stackars partiledare ska hantera detta. Pågår debatten tillräcklig länge så kommer spekulationerna: när ska han/hon avgå? Då dyker snart "vänliga" partikamrater upp och bidrar till spekulationerna.

Det är lätt att förstå att "alla samlas i mitten". Jag saknar en saklig debatt, där både vi som har politiska uppdrag och andra som vill delta i samhällsdebatten, har mod att reflektera offentligt över samhällsutvecklingen olika delar och komma med förslag och tankar, som i sin tur kan prövas och debatteras.
Det är inte konstigt att det finns så få profiler inom politik och samhällsdebatt idag. Det är ju inte bara den enskilde individen som hängs ut. Det drabbar också omgivningen som hans/hennes barn i skolan, make/maka på jobbet osv.

Så stå på dig, Annie! Låt stämman få diskutera och besluta och låt väljarna - inte media - avgöra valresultatet!

onsdag 16 januari 2013

Barnfattigdom i Sverige, eller?

Organisationen BRIS (Barnens Rätt I Samhället) meddelar idag att man slutar använda begreppet "barnfattigdom". Istället kommer BRIS att tala om "ekonomisk och social utsatthet".

Jag tror det är en klok förändring. Diskussionen har alltför ofta handlat om de olika definitionerna "relativ fattigdom" och fattigdom i termer av kronor och ören. Även om BRIS nu ändrar beskrivning efter TV-programmet Uppdrag Granskning så tycker inte jag att det är rätt att generalisera såsom görs i programmet. Men det är ju typiskt UG - svart eller vitt och vi vet bäst.

Att det finns och alltid har funnits barn som far illa även i Sverige är en sanning om än besk. Varje individ har ett ansvar för sitt eget och sina barns väl och ve. Socialtjänst, andra samhällsfunktioner och frivilligorganisationer kan inte skydda barn i alla livets skeden från att fara illa.

Men säkert kan mer göras. För att så ska ske måste också informationen om förhållandena vara så korrekt som möjlig. Annars är risken att den breda allmänheten slår dövörat till. Något som jag kan se händer även idag. Människor bor, arbetar och umgås med likasinnade och insikten om att andra har det annorlunda och framförallt varför saknas ofta. Därför hade det varit bra om Uppdrag Granskning också belyst det som några av de intervjuade personerna uttryckte nämligen att de här barnen som BRIS och Rädda Barnen beskrivit som fattiga faktiskt far illa men inte i första hand p g a brist på mat och kläder. Även om det också förekommer.

söndag 13 januari 2013

Bra i EskilstunaKuriren om personlig assistans

Onsdagens blogginlägg handlade om mitt svar på Correns tidigare ledare kring personlig assistans.
Idag kan jag med glädje konstatera att det finns andra ledarskribenter med betydligt mer genomtänkta åsikter i samma fråga. Tack Åke Wredén för tipset om Eskiltuna Kuriren.
Debatten lär fortsätta.

onsdag 9 januari 2013

Personlig assistans

Idag var mitt svar till Correns ledare (4/1 -13) publicerat i nämnda tidning.
Läs hela svaret här.

Olika debattörer och nu också Correns ledarsida (4/1 -13) har under de senaste månaderna uttryckt oro över kostnadsutvecklingen för personlig assistans.  Man skulle kunna tro att debatten föranletts av de bedragare som upptäckts och som naturligtvis förtjänar både stränga straff och kraftfulla fördömanden.
Till viss del kanske debatten härrör från dessa avslöjanden. Men andra påståenden infinner sig, som oroar och upprör personer med omfattande funktionsnedsättningar och deras anhöriga. En oro och upprördhet som jag delar.  

Corren redovisar en kostnadsökning över åren men ingen som helst analys över tänkbara orsaker. Som till exempel att en enig riksdag 2001 beslöt att alla som beviljats personlig assistans före fyllda 65 år skulle få behålla den även efter 65 år. I beslutet ingick även att de som tidigare mist sin assistans på 65-års-dagen kunde återfå den.  Regeländringen förklarar 23 % av ökningen av antal brukare efter 2001 (SOU 2008:77 sid 176). I december 2011 var drygt 15 % av mottagarna 65 år och äldre, medan motsvarade siffra januari 2002 var 7,6 %. Gruppens storlek har mer än trefaldigats under perioden (Rapport 2012:18 Inspektionen för socialförsäkringar, sid 51).
Jag har inga invändningar mot riksdagsbeslutet 2001. Men det är ett av skälen till att analys behövs när Correns ledare påstår att ”utgifterna ökar hejdlöst”, vilket ger intryck av att ingen vet varför.  Analys behövs också för att se om det skett kostnadsminskningar på andra områden i samhället genom möjlighet till personlig assistans. I LSS-kommittén försökte vi få fram sådana samhällsekonomiska effekter men tvingades konstatera att det behövs mer statistik, studier och forskning.

Corren avslutar ledaren med att påstå att för vissa funktionshindrade skulle gruppboende vara bättre än ensamboende med dygnet-runt-passning! Skribenten tycks inte veta skillnaden på ”passning=tillsyn och omsorg” och personlig assistans. Det sistnämnda möjliggör för personer även med omfattande funktionsnedsättningar att kunna arbeta, studera, vara föräldrar, delta i förenings- och andra samhällsaktiviteter, d v s leva som andra trots sin funktionsnedsättning. Dessutom har Sverige åtagit sig att följa FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, där artikel 19 ger valfrihet i boende.

måndag 7 januari 2013

Året var 1963

Vilket år! Såg nyss SVT-programmet och mindes det mesta. Åtminstone de största händelserna. Mordet på Kennedy förstås. Och Martin Luther Kings fantastiska tal "I have a dream". Det tog 45 år att få en färgad president i USA.
Och i Sverige greps Stig Wennerström, en av de värsta spionerna. Och Beatles kom på turné.

Vad jag inte minns är smittkoppsepidemin. Och inte heller att det var strejk på Systembolaget. Men jag hade ändå inte fått handla, så varför bry sig.

Filmen Kvarteret Korpen. Och första kvinnan i rymden.

Och svinryggsfrisyrerna. Så såg jag också ut. Mitt tjocka, långa hår passade bra till sådana uppsättningar. Som jag något år senare klippte av till ungefär samma längd som idag.




lördag 5 januari 2013

Centern och socialliberalismen

När nu en arbetsgrupp inom Centern lagt fram ett mycket nyliberalt diskussionsunderlag för partiets framtida politik är det intressant att notera hur angelägna mer balanserade centerföreträdare är att betona partiets påstådda "alltid socialliberala" inriktning. Nu senast idag i Corren genom östgötadistriktets ordförande Gösta Gustavsson. Där skriver Gustavsson "Ända sedan 1910-talet då bondeförbundet startade har den socialliberala inriktningen varit tydlig."

På Centerns hemsida läser jag ur partiets program antaget vid ordinarie stämma 1919, alltså från den tid som Gösta Gustavsson refererar i dagens Corre:
 
Grundprogram. Bondeförbundet avser att vara en sammanslutning av Sveriges jordbruksbefolkning för främjande av egna sociala, politiska och ekonomiska intressen.

Låter inte som ett socialliberalt program för Sverige i mina öron.

Gustavsson refererar också till att begreppet "socialliberalism" myntades av Bertil Ohlin men glömmer att nämna att Ohlin var partiledare för Folkpartiet.
Upplysningsvis myntade Ohlin begreppet redan under sin tid som ordförande för Folkpartiets ungdomsförbund på 1930-talet.

Jag vet att Bondeförbundet och sedermera Centern i senare program beskriver politiska strävanden som kan uppfattas som socialliberala. Men i samma program finns också andra inslag, som inte känns bekväma för en socialliberal.
Det är kanske en av anledningarna till att försök att slå ihop Centern och Folkpartiet alltid stött på patrull.

Jag är väl medveten om att också i mitt parti finns personer som inte vill använda "socialliberal". Man tycker att det är tillräckligt att vara "liberal". Men begreppet "liberal" är ingalunda entydigt. Något som Gabriel Romanus beskriver i Frisinnad Tidskrift.

Jag har självklart ingenting emot att fler partier ansluter sig socialliberalismen. Men ett rimligt krav bör vara att ideologin då genomsyrar program och praktisk politik. Inte bara en läpparnas bekännelse för att det tycks låta bra i andras öron.

torsdag 3 januari 2013

SVT om Jan Stenbeck

Slog tyvärr på TV-n lite för sent och såg därför bara sista halvan av SVT:s serie om Jan Stenbeck. Varför bloggar jag om det? Jo, därför att det första jag såg var hur Stenbeck utmanade Televerket om mobiltelefoni genom sitt företag Comviq.
Måste varit evigheter se´n? Nej, inte alls. Slutet av 1980-talet. Den borgerliga regeringen, som tillträdde 1991 blev räddningen. Televerkets monopol bröts!

tisdag 1 januari 2013

God fortsättning på 2013

Nytt år och nya löften? Nja, tveksamt. Beteendevetare berättade på ett av nyhetsprogrammen om hur dåliga de flesta av oss är på att fullfölja dessa nyårslöften. Det var väl knappast någon nyhet men skönt att återigen få bekräftat att man inte är sämre än andra.

Men i stället för löften kan man väl säga att man sätter upp mål för det nya året på några områden. I stället för att lova att gå ner i vikt så är målet en bättre kosthållning och mer tid på min ganska nya motionscykel (fick den i födelsdagspresent i höstas). Har faktiskt kommit igång riktigt bra nu under helgerna. Cykel och hantlar är en bra kombination.

Har också fortsatt röjningen i mitt hemmaarbetsrum, som jag påbörjade på sommarsemestern. Nu gäller det "bara" att inte låta högarna växa alltför mycket igen. De där tidningsartiklarna som jag egentligen vill läsa ska antingen bli lästa eller slängas efter några veckor även om de inte blivit lästa då.

Se där några löften eller kanske mål inför det nya året ändå.

Min parti- och kommunalrådskollega Carina Boberg redovisade flera spännande mål i sitt nyårstal. Ett var att gå på alla matcherna i sommarens EM i damfotboll som bl a kommer att spelas på Linköpings nya fotbollsarena. Det ska jag också försöka göra. Och många, många andra också hoppas jag. Damfotboll är precis lika mycket fotbollsfest som nånsin herrfotbollen. I Linköping är dessutom tjejerna det bästa laget.

Ett annat av Carinas mål var att fortsätta jobba för vår demokrati. Det absolut viktigaste målet! Hennes uppmaning till oss alla Linköpingsbor att bidra till det arbetet hoppas jag att också alla tar till sig.

Vid en koll på nyhetssidorna i morse (eller rättare ett stycke in på dagen - jag firade också nyår) konstaterar jag många fall av misshandel och en del annat elände, som polis, sjukvård och sociala jourer haft att ta hand om. Och sannolikt också kvinnojourerna, tyvärr. Att det ska vara så svårt att hantera alkohol i måttliga mängder! För det ju denna överkonsumtion som ställer till det.