onsdag 8 februari 2012

Hur länge ska vi jobba?

För mig är svaret givet - så länge jag som individ vill. Jag har länge tyckt, i likhet med många andra faktiskt, att den sluttid som finns idag (67 år) bör tas bort. Det är inte detsamma som att alla ska jobba längre än idag.

Igår blev det ett väldigt rabalder när statsministern antydde att det skulle kunna bli möjligt att få jobba till 75. Att fler kommer att behöva jobba längre än idag är tämligen säkert om pensioner och välfärd ska kunna bibehållas. Den insikten borde inte ha blivit en nyhet. För ett antal år sedan visade utredningen Senior 2005 att pensionsåldern skulle tänkas bli runt 79. Då blev det också ett förfärligt väsen och debatten tystnade.

Bra nivå på pensionerna, både idag och i framtiden, bygger på nivån på antalet arbetade timmar. Det kan naturligtvis åstadkommas i båda ändar så att säga. Tidigare inträde på arbetsmarknaden för fler yngre, färre arbetslösa i alla åldrar och fler äldre som jobbar längre. Det betyder inte att alla ska jobba till en viss tidpunkt. Så är det ju inte idag med den pensionsålder som finns. Genomsnittet för avgång ur arbetslivet ligger idag på ca 63 år.

Känns också angeläget att påminna om att när folkpensionen infördes 1913 (fyller alltså 100 år nästa år) var pensionsåldern 67 år. Den var således högre än den genomsnittliga livslängden, vilket betydde att ganska få hann komma ifråga för pensionsutbetalning. Sedan dess har mycket hänt vad gäller livslängd. Och den fortsätter att öka, vilket naturligtvis är glädjande, eftersom orsakerna är en totalt sett bättre levnadsstandard med bra bostader, bättre arbetsmiljö, tillgång till sjukvård m m. Så en diskussion om pensionsålder borde inte åstadkomma ett sådant ramaskri.

Jag hoppas att diskussionen nu inte stannar utan i stället utvecklas till en sansad och saklig diskussion om vilka möjligheter det framtida arbetslivet ska ge för att fler ska kunna jobba minst så länge som idag och gärna längre eftersom Sverige oundvikligen går emot en tid då alltfler i arbetsför ålder ska försörja en allt åldrande befolkning.

Jag hoppas också att insikterna om denna verklighet också leder till att äldre kan känna sig välkomna i ett aktivt arbetsliv. Kunskaper och livserfarenhet måste värderas högre än idag.
Inom politiken borde äldre vara mer välkomna i framtiden eftersom grundidén är att den politiska representationen ska spegla befolkningen. Det har ju länge varit ett starkt argument för att ha fler unga på kommun- och riksdagslistor. Men än så länge har det inte satt några spår vid valen vare sig för de allra yngsta eller för de äldre. Det kan man se om man tittar på riksdagens sammansättning.

Inga kommentarer: