En av de viktigaste reformerna för personer med omfattande och livslånga funktionsnedsättningar har varit personlig assistans. Många har beskrivit den som en revolution. Reformen som genomfördes av den den borgerliga regeringen i början av 1990-talet och med Folkpartiets dåvarande partiledare Bengt Westerberg som socialminister och starkt pådrivande för dess genomförande.
Möjligheten till personlig assistans gör det möjligt att trots omfattande funktionsnedsättningar kunna vara delaktiga i samhällslivet, klara av ett föräldraskap, studier och ibland också jobba. Mycket kritik har under åren och fortfarande riktats mot kostnaderna. Och visst, det handlar om stora pengar för varje individ eftersom timinsatsen blir hög om den ska vara till nytta. För reformens legitimitet är det nödvändigt att den bara kommer personer till del som verkligen behöver den.
Därför gör det mig riktigt förb-d när jag ser att vissa individer utger sig för att vara gravt funktionshindrade och tillskansar sig miljonbelopp (Corren). Och den läkare som tydligen intygat att den påstått funktionshindrade mannen var döende borde aldrig mer få skriva ett läkarintyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar