tisdag 21 juni 2011

Arbetslinjen för alla som kan och vill arbeta

Läs här min kommentar i Linköpings Tidning idag med anledning av regeringens strategi för
funktionshinderpolitiken kommande år.

Nationell strategi ökar chans till jobb


Regeringen har presenterat sin nya strategi för genomförande av funktionshinderpolitiken under perioden 2011 till 2016. Strategin sätter bland annat upp målet att sysselsättningsgraden för personer med nedsatt arbetsförmåga ska öka.

– Arbetslinjen är för alla. Kan man så ska man ha en egen försörjning och det betyder mycket för självkänslan och självbestämmandet att ha ett arbete att gå till, säger Linnéa Darell, ordförande i omsorgsnämnden i Linköping.

Höjd målsättning
Strategin innehåller en ny utredning som ska se över hur de arbetsmarknadspolitiska insatserna kan förbättras för att fler med funktionsnedsättning ska kunna få och behålla ett arbete.
– Vi har nyligen höjt målsättningen för personer som ska gå från daglig verksamhet inom omsorgen till att ha ett jobb från tre till fyra personer och är på god väg att kunna nå målsättningen. Med förbättrat stöd på arbetsmarknaden kommer vi framöver att kunna höja ambitionerna i Linköping ytterligare några steg, säger Linnéa Darell.

Välkommen dialog
En annan del i den nya strategin handlar om att inleda överläggningar med organisationen Sveriges Kommuner och Landsting för att se hur den offentliga sektorn kan ta ett större ansvar för att anställa personer med funktionsnedsättning. Dialogen välkomnas av Linnea Darell:
– De flesta kommuner kan och borde göra mer, det gäller även Linköping. Jag har höga förhoppningar om att dialogen ska kunna resultera i bra former för utvecklingsarbetet med att erbjuda fler arbetsplatser.

söndag 12 juni 2011

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden kritisk

Vid sammanträdet i torsdags beslutade vi i Säkerhets- och integritetsskydsnämnden om två rapporter. Den ena refererar DN.
Båda rapporterna kan läsas på nämndens hemsida http://www.sakint.se/Pressinfo.htm.

Nämnden är inne på sitt fjärde verksamhetsår och jag kan som ledamot konstatera att effektiviteten i tillsynen blir allt bättre. Att värna den personliga integriteten är alltid nödvändigt. I tider då den grova brottsligheten tycks öka är det förståeligt om regering och riksdag lyssnar till dem som förespråkar allt vassare metoder för att motverka en negativ utveckling. Självklart måste Sverige ha effektiva metoder för att motverka grov brottslighet. Men det får inte leda till att vi rusar in i ett övervakningssamhälle.

onsdag 8 juni 2011

Att ställa upp även när det tar emot

Ja, så löd rubriken på min partikollega Claes Alméns och min artikel (se artikeln nedan) i Corren i fredags. Claes är FP-ledamot i bygg- och miljönämnden i Linköping. Artikeln kom till med anledning av att bygg- och miljönämnden medgivit ett privat företag att bygga ett behandlingshem för flickor på en tomt nära ett befintligt bostadsområde, vilket väckte oro.
Det är inte så ofta som det kommer invändningar mot omsorgsboende i vår kommun numera. Men benämningen "behandlingshem" ger uppenbarligen människor associationer till stökigheter, polisingripanden, "objudna" gäster osv.
Ett socialliberalt synsätt är naturligtvis att alla människor ska ha möjlighet att bo och leva i gemenskap med andra. Självklart ska grannar kunna ställa krav på att onormala störningar inte ska förekomma. Det är ett krav som vi alla ska kunna förvänta oss i vår boendemiljö, eller hur? Trots det så vet vi alla att det kan förekomma även med "vanliga" grannar.

Här kan Du läsa vår artikel.
Omsorgsboenden av olika slag ska vara ett naturligt inslag i våra bostadsområden. Den ståndpunkten framför folkpartisterna Claes Almén och Linnéa Darell med anledning av det planerade boendet i Vårdsberg.

I samband med att nya omsorgsboenden ska startas finns det ibland starka åsikter från de boende i området. Även om det är förståeligt att det okända skapar oro så får det aldrig innebära att vi vänder ryggen till dem som behöver samhället mest.
Det planerade boendet i Vårdsberg är det senaste fallet där boende i området är oroliga inför tanken på vårdplatser i deras närhet. Vi ser ibland samma reaktioner när man ska bygga exempelvis andra sorters omsorgsboenden och boenden för flyktingbarn.
Det är den mest naturliga reaktion i världen att som förälder vilja skydda sina barn. Vilken förälder har inte vid något tillfälle ringt sin läkare eller skyndat till akuten när ens barn bara har hosta? Även om omsorgsboenden sällan påverkar tryggheten i området, så finns oron där tills man fått facit i hand.
Men vi är alla överens om att samhället ska hjälpa dem som behöver stöd. Vi har som medmänniskor en moralisk plikt att hjälpa när vi kan. Vi har också ett egenintresse av att hjälpen finns. Det kan nästa gång vara en närstående som mår dåligt och behöver en vårdplats, eller man kan själv drabbas av en olycka och behöva samhällets stöd i form av annat boende än det egna hemmet. Självklart ska den hjälpen ges.
Det innebär att många av oss kommer att leva nära olika slags boenden. Deras förekomst i våra livsmiljöer är ett resultat av det välfärdssamhälle som de flesta svenskar är glada över att leva i. Nästan alltid kommer dessutom farhågorna på skam. Den trygga närmiljön visar sig i efterhand inte ha förändrats av den nya verksamheten.
Vi kommer därför att även i framtiden arbeta för att omsorgsboenden av olika slag ska vara ett naturligt inslag i våra bostadsområden. Det kommer ibland att ta emot, men i slutändan vill vi alla leva i ett samhälle där hjälp ges till den som behöver och att det sker i gemenskap med andra.





måndag 6 juni 2011

Hur länge ska Tillgänglighetsmarschen behövas?

I lördags deltog jag i Tillgänglighetsmarschen i Norrköping (Radio Östergötland). För nionde året arrangeras denna marsch. I år på 32 orter runtom i landet. Alla med samma budskap: "Gör otillgänglighet till ett diskrimineringsbrott mot personer med funktionsnedsättning. Se Tillgänglighetsmarschen 2011, hemsida.

Min uppmaning till regering och riksdag är: Det är hög tid att gå från ord till handling!

Jag vet att remissvaren också på den senaste utredningen "Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering" innehåller många för och emot. Men ett flertal andra länder har hittat lösningar. Även om det ibland inneburit att gå emot vissa remissinstanser synpunkter. Det modet förväntar jag mig av en svensk regering och framförallt av mina egna partivänner.

Låt årets marsch bli den sista. Eller kanske så här: låt tio-års-jubiléet bli ett firande av att år 2012 har en lag införts som innebär att otillgänglighet är ett diskrimineringsbrott mot personer med funktionsnedsättning.

Andra bloggar: Marianne Åhman, http://fulldelaktighet.nu/?p=2201