Fyra läkare vid Karolinska har anmält sin arbetsgivare för åldersdiskriminering skriver SvD. Och Diskrimineringsombudsmannen (DO) kommer att låta pröva frågan. Utmärkt! Jag begriper inte varför inte varje människa kan få bestämma själv när hon eller han vill avsluta sitt aktiva arbetsliv. I ett inslag på Östnytt i kväll berättar en narkosläkare om hur han trivs och mår bra av att få jobba halvtid i sitt yrke trots sina 83 år. I samma inslag berättade en man om hur han prövat på att vara pensionär på heltid men stod inte ut. Nu hade han tydligen lyckats få ett jobb. Jag undrar, är det bättre att samhället får en för tidigt åldrad och sjuk människa att ta hand om än att denna människa bidrar med skatteintäkter genom att jobba? För mig är svaret enkelt. Det är bättre med en pigg och glad pensionär i jobb än en ledsen och deprimerad i sjuksängen.
Barbro Westerholm, riksdagsledamot (FP) och ordförande i Liberala Seniorer skriver i sitt Nyhetsbrev i juni att hon gärna vill ha exempel för att kunna fortsätta kampen mot åldersdiskriminering. Andra som kämpar mot denna form av diskriminering är
1,6 miljonersklubben, som också kommenterat dagens Svd-artikel.
Lagen mot åldersdiskriminering infördes för ett par år sedan efter påtryckningar från EU. S-regeringen hade då legat på EU-direktivet i flera år. Flera personer hörde av sig till mig och undrade om den nya lagen innebar att 67-årsgränsen hade avskaffats. Men tyvärr, så var inte fallet. Vill man jobba kvar efter 67, måste man vara överens med arbetsgivaren om det.
Det är antalet arbetade timmar totalt i samhället som avgör hur mycket välfärd vi kan unna oss. I välfärdsbegreppet räknar jag också in nivån på pensionerna. Den demografiska utvecklingen i Sverige - precis som i många andra länder - innebär att allt färre yngre ska försörja allt större antal gamla. Den som inte vill unna äldre glädjen att vara kvar i arbetslivet kan åtminstone fundera över hur välfärden ska betalas framöver. Om alltför få betalar till det som ett anständigt samhälle bör ha, nämligen en bra äldreomsorg och hyggliga pensioner, kommer välfärden för de yngre att täras på. Något att fundera över för den som tycker att "gamlingarna" ska hålla sig hemma.
En annan aspekt är att människor inte är utbytbara hursomhelst. Den 67-åriga läkarna på Karolinska tar inte jobbet från någon av dagens arbetssökande 20-åringar. Det gör sannolikt inte heller den 83-årige halvtidsarbetande narkosläkaren. Det är andra orsaker till att unga människor inte får jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar