En vecka har Sverige varit ordförandeland för EU. Hittills har det mest varit positiva tongångar i mediabevakningen, en slags "smekvecka" kanske. Den stora nyheten i dagens media t ex DN är G 8:s enighet om klimatmål. Även om enigheten avser vad ska ha uppnåtts 2050 (!) så är uppgörelsen naturligtvis ett viktigt steg. Att USAs nya president Barack Obama satt klimatfrågan på sin agenda har stor betydelse.
Men som många kommentarer beskriver så behövs också delmål. Vad ska uppnåtts 2020, 2030 osv. Annars finns risken att inget eller åtminstone inte tillräckligt mycket görs under kommande år och så står världens ledare där 2049 och säger att målet inte hinns med på ett år.
Sånt har hänt på andra områden där delmål saknats. Ta t ex tillgänglighetsfrågorna i Sverige. Tio år gav riksdagen år 2000. Nu - 2009 - är alltför mycket ogjort av det som skulle vara klart 2010.
Intressant att Sveriges statsminister i egenskap av EU-ordförande fick delta. Visar väl att både Sverige och Reinfeldt själv åtnjuter respekt för engagemang i klimatfrågan. Men varför tala om "en kille från Stockholms förorter"? Är det någon slags jämförelse med att i USA kan vem som helst bli president bara man är duktig och ambitiös? Ingen annan än möjligen Reinfeldt själv tänker på honom som "en kille från Stockholms förorter".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar