Har ägnat 2 tim åt att lyssna på riksdagsdebatten om vårpropositionen och den ekonomiska politiken. Finansminister Anders Borg var väl förbered och är en skicklig debattör. Mycket har som vanligt varit känt innan det formella offentliggörandet. Jag vet att det varit tuffa förhandlingar inom regeringen. Det är vid kriser - i detta fall den globala ekonomiska krisen - som sammanhållning och samarbetsförmåga sätts på prov. Detta har uppenbarligen Allianspartierna klarat.
Att oppositionen är kritisk är ingen överraskning. En oppositions främsta uppgift är att granska regeringen och dess förslag. Men också att visa på alternativ till det man kritiserar. Om man är snäll så kan man påstå att socialdemokraternas Thomas Östros hade ett och annat förslag även om han använde nästan all tid att försöka bevisa att regeringen inte tar ansvar. Men på vilket sätt skulle (S)-politiken bättre råda bot på den ekonomiska krisen? Med enorm ökning av budgetöverskott, med ineffektiva arbetsmarknadsåtgärder som människor åkt ut och in i tidigare under socialdemokraternas tolv regeringsår? Man brukar säga att väljarnas minne är kort. Men så kort tror jag inte det är att man är beredd att lyssna mer till Östros än till Borg.
Som kommunpolitiker borde jag kanske tycka att regeringens besked om statsbidrag är magert. Nej, faktiskt inte. Jag delar Jan Björklunds (FP) uppfattning att om kommunerna värnar kärnverksamheterna så behöver inte krisen bli så allvarlig. Om dessutom balanskravet justeras som FP föreslagit så att kommunen kan spara i goda tider för att ha ett överskott att ta av vid sämre tider, så känner jag ingen stööre oro för Linköping. Men problemet både i Linköping och alla andra kommuner är, att pengar läggs på så mycket annat än kärnverksamheterna skola, äldre- och handikappomsorg och liknande som ingår i det vi alla anser vara trygghet och välfärd. För även om det är bra med en flygplats i kommunen och även om det är kul att se kommunens logga på reklamskyltar utefter infarterna och i annan marknadsföring så är det miljoner kronor som skulle kunna användas till t ex höjda löner för lärare och vårdpersonal, till mindre klasser och till en bättre skolhälsovård. Kanske vore det heller inte helt fel att skjuta på ny fotbollsarena och andra kultur- och idrottssatsningar så länge den ekonomiska krisen står alldeles utanför dörren. Men problemet är inte bara att vi har olika syn inom politiken. Problemet är att vi som medborgare vill ha allting plus att välfärden förväntas fungera jättebra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar